Vardag.

I det Cederlingska hemmet börjar vardagen att ta för sig.

Väckarklockan ringer varje morgon (en jävla dum uppfinning tycker Doris som inte vill gå upp mitt i natten) och vi försöker komma ihåg våra morgonrutiner.
Lasse går till jobbet (bensinen är ju så dyr!!) och Doris och jag följer med honom så långt det går.
Sen står vi och tittar efter honom så länge han syns. För det är tomt här hemma på dagarna utan honom, nu har man ju liksom vant sig att tillbringa dagarna tillsammans. Och vi tycker om det, att spendera vår tid ihop!

På något sätt så går tiden, i dag hade jag en mäklare här för att värdera huset, och det står inte på förrän han är hemma igen.

Men ändå, vad tråkigt det är att vardagen är här, det blev höst så på en gång! Och för min del så kommer ju självklart tanken att det här kanske var min sista sommar. Man vet ju aldrig hur min "hyresgäst" tänker.

Tänkte att det här var ett bra tillfälle att tacka alla vi fått besöka den här sommaren, som bjudit på fika, lunch, middag eller husrum. Hoppas att vi inte har varit till alltför stort besvär så att vi får komma tillbaka. Tack!

I morgon dax för datortomografi av buken för att se hur "hyresgästen" mår. Först dricka 1½ liter vatten under en timme (skulle kunna vara en os-gren), klä av sig och lägga sig på en smal brits, för att sedan få en injektion med kontrastvätska. Därefter börjar det roliga, man åker liksom in i en ring och där talar en datorröst om för en att hålla andan, så åker man ut igen och då talar hon om att man får andas. Det ska man göra två gånger (för att vara säker på att man inte missar det roliga!!) och sen är det bara att vänta en överjävlig vecka på svaret.