måndag 31 augusti 2009

Magont.

Jag har varit en väldigt tråkig mamma, fru och matte i helgen. Jag har haft så ont i magen att soffan har varit min tillflyktsort på dagarna och sängen på nätterna. Jag har hört att det har pratats, lagats mat, dammsugits, kommits och gåtts i ytterdörren, hyrts släp och köpts trallvirke, gåtts ut med Doris och oroats. Och jag har bara haft ont och varit tråkig.

Idag har jag tagit mig ur soffan trots att den ser väldigt lockande ut. Doris måste ju gå ut, barnens saker måste till deras pappa och jag hade ett ärende att uträtta i Vällingby.
Jag har också varit vid graven och gratulerat Dossyster på hennes 35-årsdag och tänkt tillbaka på hennes 34-årsdag. Den firade vi på hotellets nattklubb på Rhodos. Hon fick ett resesmyckeskrin av mig och ett guldhjärta av sin sambo. Hon var orolig över att det kanske var hennes sista födelsedag, men vi bestämde att vi inte skulle tänka så. Så här efteråt känner jag mig hedrad över att få vara den hon firade sin sista födelsedag med.
Jag la en kärleksmums till henne på gravstenen, annars stod jag bara där och kände mig alldeles tom. Det är så mycket jag vill berätta för henne och prata med henne om. Det är fortfarande så konstigt att hon är borta fast hon varit det i fem månader idag.
Den här veckan är det bara Lasse och jag här hemma och nästa vecka när barnen kommer hit igen är jag på Mösseberg, så det dröjer länge innan vi ses igen, jag och svamparna. Jag längtar redan...

lördag 29 augusti 2009

Fredag.

Igår var det verkligen full fart, det ena avlöste det andra.
Efter Doris morgonpromenad, hon fick springa lös och leka med sina hundkompisar, så gick jag till Vällingby för att äta lunch med mamma och bebis Jumbo.
De senaste dagarna har min mage varit allt annat än bra så jag blev väldigt glad över att kunna peta i mig lite asiatisk buffé. Vi satt länge och åt innan vi passade på att uträtta några ärenden och som vanligt när vi ses hade vi väldigt trevligt.

Strax efter två ringde Lasse och talade om att han nu var redo att hämta mig för vidare färd mot båtklubben. Där skulle en båtmotormekaniker möta oss för att hitta felet på Softa.
Diagnosen, efter att ha stoppat in fingrarna tills han fick en stöt, blev två trasiga cylindrar.

Därefter åkte vi hem en liten stund. Adam, som nu blivit förklyd och varit hemma från skolan idag, hade överraskat Lasse (som sköter disken här hemma) med att diska och gjort fint på diskbänken. Ifall Lasse mot förmodan skulle ha missat vad han gjort så hade han för säkerhets skull skrivit en lapp också... Åh, vad gulliga barnen är ibland!På kvällen var Lasse och jag bjudna på Ostmannens 35-årsmiddag. Men innan vi åkte dit så åkte Lasse och Alva och handlade pizza eftersom hon och Adam skulle vara ensamma hemma. Under tiden gjorde jag mig i ordning och slog in paket.

Vi blev sena till middagen så jag kände mig lite lätt irriterad när Lasse körde 20 km/h under lagstadgad hastighet medan han glad i hågen satt och pratade. När han sedan, trots GPS:en, kör fel och ut på motorvägen igen så var det inte frågan om någon lätt irritation längre...
Efter en fantastisk middag (älggryta, helstekt potatis, stuvade kantareller och vitlöksfrästa morötter), paketöppning och några trevliga timmar hos Ostfamiljen åkte vi hem igen och jag stupade i säng vid midnatt.

torsdag 27 augusti 2009

Råttor.

Igår eftermiddag var jag och klippte mig och tonade håret. Det blev lite väl mörkt och jag såg ut som Silvia med stora lockar i håret när jag kom hem. Men Lasse tyckte jag var fin och kallar mig nu för sin mörka skönhet, Alva däremot undrade om jag ville komma från ett annat land...

På kvällen var jag helt slut. Att gå till frissan var vad jag klarade av. Vet inte om det är hjärtat som spökar eller oron inför resultatet av datortomografin eller både och. Känner mig lite tankspridd också. Att det var föräldramöte i Alvas klass igår försvann helt (trots att jag skrev om det på bloggen igår) och jag känner mig som en dålig oengagerad mamma.

Vi har problem med råttor!
Jag vet att det låter äckligt men de bor under vår altan och har gnagt sönder dräneringen vi gjorde förra året. Grannarna har tagit hjälp av Anticimex och lagt ut råttgift vilket gör att råttorna sakta men säkert dör.
Idag när jag kom hem med Doris efter promenaden så låg en råtta i gräset vid dörren och när Doris var fram och nosade på den (jag hann inte se det) så anföll den henne och linkade iväg. En liten stund senare låg den där igen och jag bad grannen om råd, han lovade att ta hand om "problemet".
Jag gjorde mig i ordning för att äta lunch med Mössebergstanterna inne i stan och när jag satt på tunnelbanan ringde Alva och talade om att råttan nu var ihjälslagen.
Jag tycker det var lite sorgligt. Det var ju också ett liv. Vad har vi för rätt att slå hjäl den? Men jag vet att den förstör. Det är klurigt det där.

Något som också är klurigt (eller rättare sagt omöjligt) är att ordna så att Lasse kommer att få umgängesrätt med barnen när jag inte längre finns. Jag kan skriva ner min önskan och Lasse kan skriva en begäran om umgängesrätt till stadsdelen efter min död, barnen blir då tillfrågade om det också är vad de vill. Men sedan är det ändå den andra föräldern som bestämmer om det blir så. Sveriges lagar är inte alltid helt genomtänkta.
Nu måste jag bara se till att leva riktigt länge så att det här aldrig kommer att bli ett problem.

Igår fick vi alla veta vad Dossyster redan visste, nämligen att bebisen i hennes systers mage var en liten pojke. Stort grattis och välkommen till livet!

onsdag 26 augusti 2009

Vardag.

Nu är barnen här och det är liv och rörelse igen. Som om det knappt varit någon sommar är vardagen här. Vad fort man kommer in i det igen, med jobb, skola, tider, matsäckar, träningar, föräldramöten och läxor.

Idag hade både Lasse och Adam matsäck med sig för att tillbringa dagen utomhus. Lasse skulle ha lekar och samarbetsövningar på en äng och Adam skulle simma/bada i Nälsta utomhusbassäng, synd att det regnar när det varit så fint väder de senaste dagarna.
Alva har klagat på halsont sedan hon kom hit och imorse var hon nästan gråtfärdig när hon väcktes för att det gjorde så ont. Hon blev hemma idag och känner jag henne rätt kommer High School Musicalfilmerna gå varma under dagen.

Igår var Ma med mig på datortomografin och när jag blivit skjutsad hem och klev ur bilen hittade jag en guldpeng. Både hon och jag hoppas att den betyder tur och att resultatet på datortomografin visar att tumörernas sommar har varit förjävlig.

Vad lustig jag är. Jag kan liksom inte ta mig för saker och ting, de allra enklaste saker läggs på hög och blir oöverstigliga. Viktiga telefonsamtal skjuts upp, viktiga papper läggs undan och saker som ska plockas undan ligger fortfarande kvar. Igår tog jag hand om en del och det är en sådan lättnad när det är gjort. Varför kan jag inte bara göra det på en gång?

Mina tankar är ett år tillbaka i tiden då Dossyster och jag, med våra familjer, var på Rhodos. Vad härligt vi hade det då!

måndag 24 augusti 2009

Helgen.

Vilken mysig helg vi haft!

När Lasse slutat jobba i fredags fyllde vi Wembley till bristningsgränsen och åkte till Delsbo.
När vi åkt en stund blev Lasse trött och bad mig köra så att han kunde vila lite. Det känns ju taskigt att säga nej när jag sitter pigg bredvid och innehar körkort, men det är inte kul att köra! Efter en timme eller så bytte vi tillbaka för han kunde ändå inte vila för han tyckte jag körde för fort! Va, jag!!?? Det skulle min bilskolelärare ha hört, han hade inte trott sina öron...

Vilket underbart ställe hon har köpt min Delsbokompis (som hon numera kallas här på bloggen)!
En faluröd liten stuga med vita knutar och en härlig tomt där det rinner två bäckar som gör att det porlar var man än befinner sig på tomten.
Vi tömde Wembley, skålade i champagne och åt vår medhavda gryta innan vi gick och la oss. Både Lasse och jag kände oss väldigt glada över att det var just vi som fick sova första natten i hennes nya hus tillsammans med henne och hennes barn.Dagen efter packades det upp lite saker innan vi åkte till Hudiksvall för att försöka hitta köksstolar på någon loppis. Vi hann också med att besöka några andra mycket trevliga affärer innan vi begav oss mot stugan igen. Där blev vi visade var på tomten vi kunde ställa husvagnen som Delsbokompisen tycker vi ska köpa och ställa dit, under tiden åt vi av hallonen som fanns i överflöd.

När det blev kväll började den tre timmar långa färden mot Vällingby igen.
Som ofta när Lasse och jag åker bil med bra musik och med Doris sovande som en liten kanelbulle i baksätet, börjar vi prata. Den här gången undrade han hur det kunde bli såhär, varför jag inte kunde fått vara frisk, varför vi inte kunde fått vår lilla Filur och hur han ska klara sig när/om han blir ensam. Jag undrade om han var rädd för hur det kommer bli. Jag såg inte hans tårar men mina kände jag.

Igår blev det lite fix på tomten och en vända till återvinningsstationen. På kvällen var det mysbyxor och en massa tända ljus som gällde.

Idag har jag varit på banken och sitter nu och frossar i hallon medan jag väntar på att mina små svampar ska trilla in.

fredag 21 augusti 2009

Delsbo.

Snoret rinner fortfarande men jag har inte ont i huvudet, halsen eller öronen längre så jag ska inte klaga.

Igår trotsade jag förkylningen och tog Wembley till Ikea för att köpa inflyttningspresent(er) till min kompis 40-åringen som får tillträde till sitt hus i Delsbo idag. Det blev en ljuslykta att ha på farstubron och 22 (?) ljusstakar med tillhörande ljus och en diskborste...

På kvällen kom Ma och Pa på en fika och lämnade sitt bidrag till husägaren.

Idag på morgonen har jag tvättat en maskin tvätt, gått en promenad med Doris och håller nu på att laga en Thaikycklinggryta.

Så fort Lasse kommer hem från jobbet ska vi fylla Wembley med inflyttningspresenterna, Ma och Pas påse, alla saker min Delsbokompis varit här och lämnat tidigare i veckan och inte att förglömma, Thaikycklinggrytan. Sedan bär det av mot nordligare bredgrader för att hjälpa till att flytta in.

Doris ska såklart också med, hoppas bara hon låter bli Delsbokompisens barns nyinköpta kaninungar annars blir det nog första och sista gången vi får komma dit...

onsdag 19 augusti 2009

Förkyld.

Behandlingen igår gick bra och nu behöver jag inte vara patient igen förrän om en vecka och då ska jag dricka mycket vatten, hålla andan och åka in och ut i röret på datortomografin.

De senaste dagarna har jag bara tagit korta Dorispromenader annars ligger jag i soffan med näsdukar och är klen.
Snoret rinner, halsen svider, huvudet dunkar och öronen värker.

Dagens måste: Nässpray.

tisdag 18 augusti 2009

Frågestund.

Fråga: Tänkte fråga om du vet hur det är med Hannes syster ???

Svar: I mars var det bra med henne. Bläddrade också i en tidning som hade en artikel om henne i somras och då verkade hon må bra.

Fråga: Vad hette afterrätten, kan man hitta receptet på internet?

Svar: Jag vet inte om du tänker på den vi fick hos Lasses kusin, en kladdkaka med små marshmallows i (sök på Tasteline), eller min där jag varvat sockerkaka med vaniljsås och blåbär. Båda var lika goda.

Fråga: När Sabina låg inne i slutet trodde man verkligen då att hon skulle kunna bli bra eller visste man utgången, vad är egentligen en dossyster? Sabinas familj uppdaterar ju hennes blogg med lite nyheter så man vet hur det går för dom med det gör inte Hannes hur klarar sig hennes familj vet du något?
Du är så fantastisk på att bara lägga undan dig sjukdom hur klarar man
det? Tacksam för svar.

Svar: När det upptäcktes att Sabina hade metastaser i hjärnan så gav hennes läkare henne 2-6 månader kvar att leva. När hon låg inne på slutet hade det gått 2½ månad. Jag tror att alla förstod hur utgången skulle bli även om alla hade hoppet kvar om ett mirakel.
Sabina och jag blev "Dossystrar" som en rolig grej när vi fick behandling i samma rum på Radiumhemmet vid ett tillfälle. Båda två hade dosor (Port-a-Cath) som vi fick cellgifterna i därav namnet.
Jag vet inte hur det går för Hannes familj.
Jag har inget speciellt knep utan försöker bara leva ett "friskt" liv den tid jag inte är tvungen att vara patient. Men även jag har svackor som jag inte tror någon är intresserad av att hamna i.

Fråga: Har Adam Facebook? :)

Svar: Nej.

Fråga: Hur går det, har du fortfarande ont?

Svar: Jag har lite ont i ryggen hela tiden och ibland hugger det till i levern men annars mår jag bra. Att leva med biverkningar och lite småont har blivit min vardag, jag vet inget annat.

Fråga: Hur sjutton orkar du hålla igång som du gör?! :D

Svar: Jag tycker inte att jag håller igång så mycket. Tvärtom, ibland får jag dåligt samvete för att jag inte gör tillräckligt mycket. Det är så mycket jag vill hinna med och uppleva.

Fråga: Är det Ravellis vovve??

Svar: Nej, det var en "lånehundvalp".

Fråga: Var köpte du Qi-mattan?

Svar: På en hälsokostaffär i Vällingby.

Fråga: Får jag fråga hur man kommer med på såna där andhämtningskurer eller vad man ska kalla det för?

Svar: Man ber sin läkare eller kurator om en remiss (men kan också betala själv). Andhämtningveckorna är två gånger per år och rehabiliteringsveckorna kan man komma på när som helst. Det är något jag verkligen kan rekommendera.

måndag 17 augusti 2009

Måndag.

Idag är det ett år sedan den yngsta av oss tre som medverkade i boken dog. Sedan dess har Dossyster också dött och nu är det bara jag kvar. Vad konstigt det känns. Och ensamt. Och ledsamt. Och tomt.

I fredags ringde en journalist (att det aldrig tar slut!) och ville göra en intervju med mig om hur det känns för mig nu när det bara är jag kvar och hur mitt liv ser ut nu. Jag tackade först ja men har under helgen funderat och ändrat mig och ringde därför upp idag och tackade nej. Jag orkar helt enkelt inte med mer just nu. Jag vill bara leva mitt "vanliga" anonyma liv igen.
Dessutom håller jag på att skriva, med mina egna ord, min historia om sjukdom, boken och mitt liv som någon slags bearbetning/terapi och vem vet det kanske publiceras en vacker dag...

I fredags fick jag också ett mycket efterlängtat brev från Mösseberg att jag beviljats en andhämtningsvecka där vecka 37. Lyckliga mig som får komma dit ännu en gång!

Idag har barnen åkt till sin pappa och det kanske är bra det så att jag inte smittar dem med min annalkande förkylning.
Imorgon tar jag på mig patientrocken igen när jag tar emot några deciliter cellgifter.

söndag 16 augusti 2009

Helgen.

Det var en efterlängtad man/låtsaspappa/husse som kom hem i fredags. Jag fick en stor bukett med röda rosor för att han älskar mig och för att mitt hjärta under omständigheterna var i ett hyfsat skick (eller hade han inte rent mjöl i påsen efter kick-offen?). Doris glädje över att se honom visste inga gränser, hon glömde nästan bort att andas under tiden hon hoppade upp och slickade på honom. Barnen pratade i munnen på varandra för att uppdatera honom om de senaste händelserna på datorns onlinespel, torsdagens rån och vad som skulle hända i helgen. Det är bara att konstatera att vår familj inte är komplett utan 196 cm Lasse.

På lördagsmorgonen smög Adam iväg för att spela fotbollsmatch på Spånga IP och när han kom hem igen vid lunchtid bar det av till Gröna Lund med Alva, Ma och en väninna till henne (visst heter det så när det handlar om äldre kvinnor??!). Lasse, jag och Pa åkte en snabbis ner till Softa för att se om motorn blivit hel igen. Det hade den inte...

På kvällen kom min kompis 40-åringen förbi för att visa bilder på huset i Delsbo hon varit och skrivit på under dagen. Vilket hus! Vilket kap! Stort grattis till henne men jag vill också ha...
Hon hann precis åka innan barnen kom hem igen med en stor Dumlekolevinst och kort på dem leende i de olika attraktionerna. Nu var det dax för dem att prata i munnen på varandra igen när de skulle berätta vad de åkt, hur det kändes, hur lång kön var och vilka artister de sett uppträda. De verkade väldigt nöjda med dagen.

Trots att de gått på Gröna Lund hela dagen hindrade det inte dem att följa med Lasse, mig och Pa in till stan när mörkret lagt sig (och regnet kommit!) och titta på alla häftiga gamla bilar på Stockholm Crusing. Eftersom inte vädret var det bästa var det varken mycket bilar eller mycket folk. Men de människor som var där var glada (eller överförfriskade?) och lukten av bränt gummi låg tät efter de bilar som "burnat".

Söndagen har vi ägnat åt lite fix här hemma som att dammsuga soffan, dra om sladdar till surroundsystemet, dammat och tvättat kläder. Sådana tråkiga saker som bara måste göras.

torsdag 13 augusti 2009

Hjärtat.

Det blev inte mycket sömn i natt. Vi låg mest och höll varann i handen och var oroliga.

Lasse började jobba på sin nya skola igår och det var bestämt sedan länge att de skulle åka på kick-off med övernattning idag. När jag fick samtalet om mitt eventuella hjärtproblem så ville han inte åka men jag peppade honom att åka och sa att han ändå inte kunde ändra på resultatet genom att vara med (även om jag väldigt gärna haft honom med mig).

Vid halv åtta gick han hemifrån med tårar i ögonen och alldeles hopsjunken, och vid nio kom Ma och Pa. Ma och Alva tog Doris och gick promenad medan Pa körde mig till Radiumhemmet.

Jag fick inte träffa Dr Lidbrink utan en manlig läkare jag aldrig varit hos förut. Han tyckte det här var lite överdrivet, ok att man kunde se en förändring till det sämre på hjärtat. Men han tyckte inte att man skulle ta bort preparatet som påverkar hjärtat utan fortsätta att ge mig det och göra en ny hjärtundersökning om en månad eller så. Däremot tyckte han det var viktigt att få träffa mig och se att jag mådde bra så jag inte var märkbart påverkad av mitt defekta hjärta.
Så... dagar av oändlig oro är till ända.

Stort tack för alla hållna tummar och tår. Jag är väldigt tacksam över min stora hejarklack.

När jag och barnen ätit lunch ville jag ta en liten powernap (för att ta igen lite av de senaste nätternas sömnförlust) innan vi gick upp till Vällingby för att köpa kläder till dem som jag lovat. Jag hann inte mer än krypa in under fleecefilten innan en envis helikopter började cirkulera ovanför vårt hus med omnejd. Vi drog oss till minnes att vi under lunchen hört sirener också så därför blev det ingen powernap utan en promenad till ett avspärrat Vällingby Centrum istället.

Några (förmodligen män!?) hade försökt råna Forex och lämnat kvar något bombliknande föremål. Flyktbilen hade de dumpat på en gata bredvid vår. Jag, som är lite rädd för att sova utan Lasse, och barnen som konstaterade att rånarna flytt till fots och därför kunde springa omkring/gömma sig i närheten av vårt hus tycker därför att det är väldigt oturligt att han ska sova borta just i natt.
Men vad är det jämfört med "domen" jag kunde ha fått idag...

Ben & Jerrys???

tisdag 11 augusti 2009

Trevligt.

Det är ny vecka och barnen har kommit hit. Vi är kvar i Sverige och får göra trevliga saker här.

Igår var vi på Kärsön tillsammans med Ma, Pa, min lillebror och hans tjej. Först hade vi picknick och sedan gick vi halva frisbeegolfrundan (vi skulle inte ha hunnit hela innan det blev mörkt). Kvällen avslutades med kvällsdopp och fika på bryggan. En väldigt trevlig kväll.
Idag har vi (tonåringen och hunden var hemma) varit hos familjen Jumbo och ätit lunch, gosat med Jumbobebisen och badat i poolen trots regnet. En väldigt trevlig dag.Tills jag lyssnade av min mobil och hörde att jag måste komma in till sjukhuset på torsdag för att träffa en läkare angående min hjärtkoll. Då ville jag kräkas. Jag vet inte vad de sett men mina fantasier är way out kan jag tala om. Och vår enda tanke är att vi i alla fall fick ha en lugn och skön sommar innan det här beskedet kom på vår sista lediga dag tillsammans.

måndag 10 augusti 2009

Helgen.

Helgens väder har varit helt perfekt för att åka båt, men vad hjälper det om man bara har en båt med trasig motor. Morr!

Istället tog vi Wembley in till stan och gick Norr Mälarstrand fram till Stadshuset för att titta på alla brudpar och äta glass. Efter några sköna timmar på en filt i skuggan åkte vi hem igen.
Lasse och Pa har plockat isär motorn för att än en gång göra ett försök att få igång den. Under tiden satt jag, Doris och Ma vid vattnet och väntade på att de skulle bli färdiga så att vi kunde fika.
De lyckades inte få igång motorn men vi åkte därifrån med något som såg ut att vara trasigt. Alltid något!

Det blev en underbar kväll med glass och solnedgång uppe på Fåfängan. Om man vill ha en magnifik utsikt och har mycket pengar att lägga på en fika är Fåfängan ett ställe jag verkligen kan rekommendera.

fredag 7 augusti 2009

Hjärtkoll.

Ett av preparaten jag tar för att behandla min cancer kan påverka hjärtat så då och då måste jag kontrollera att hjärtat fungerar som det ska.
Därför var vi på Thorax idag för att ta ett ekg och göra ett ultraljud.
Det är aldrig kul att göra alla dessa undersökningar. Fast jag inte kan göra något åt resultatet så gör det mig orolig, eller är det kanske just därför? Även tiden för ny datortomografi börjar närma sig och det är inte roligt. Tankarna kring min sista tid och död tilltar och jag vill gärna dela dem med Lasse men han tänker inte som jag. Han vill tänka på mig/oss som vi har det nu när jag mår bra och inte spekulera i hur det eventuellt kommer att bli.
Jag tänker mycket på dem i min närhet som har dött, hur deras sista tid varit. Jag tänker mycket på hur det kommer att bli för barnen och Lasse när jag blir riktigt sjuk och slutligen dör.
Det här är funderingar som inte ska finnas hos en 36-årig mamma och fru när sommaren är som bäst men de är svåra att undkomma.

När vi åkte hem svängde vi förbi Stadium och köpte billiga reaskor till barnen, och ja, Lasse fick ett par han också!
På eftermiddagen åkte vi till Softa för att försöka få ordning på hennes "hjärta", motorn, tillsammans med Pa. Under tiden vi var där ringde Adam och undrade var vi var för han skulle ut och jogga och ville ha ett mål. Jag tyckte absolut att han skulle jogga till båtklubben och ta ett dopp, vilket han gjorde. Det är mysigt att träffa barnen fast det inte är vår vecka.

För att försöka "betala tillbaka" vår skuld så körde vi Ma och Pa till en middagsbjudning och erbjöd oss också att hämta, men vi är långt ifrån skuldfria...

torsdag 6 augusti 2009

Motorhaveri.

I måndagskväll kom vi hem till Vällingby igen efter en händelserik vecka på Öland. Barnen åkte direkt till sin pappa och det blev så tomt efter dem. Det var värre att lämna dem nu efter en vecka än förra gången efter tre. Konstigt.

Det har varit riktigt båtväder de senaste dagarna så Softa har fått ta oss ut på utflykter i Mälaren trots sin dåliga motor. Det har gått bra ända tills i dag då motorn la av helt, tio meter från klipporna vi tänkt lägga till vid. Det måste sett ganska löjligt ut då vi lite nonchalant paddlade in med en båtshake. Och det som gjorde det hela ännu löjligare var att jag dagen till ära satt på mig kjol (en med mycket tyg) som nu när jag skulle sätta mig längst fram och ta emot oss blåste upp och liksom trasslade in mig. Jag som Stig Helmer men den bjöd jag på...

Vi kom fram till att Lasse fick ringa till Ma och Pa (för det är nog svårare att säga nej till honom än till mig) och be dem komma och bogsera hem oss när de hade tid.
Vi hade med oss Doris och gott om förnödenheter så vi hade en underbar dag med strålande sol på klipporna och 24,7 grader i vattnet under tiden vi väntade. När de kom blev de kvar där på klipporna med oss några timmar innan Andra drog oss till båtklubben igen.

På måndag kommer barnen hit igen och det är deras sista sommarlovsvecka. Jag vill resa till Cypern med dem eftersom Lasse börjar jobba igen men jag har inte min mans sympatier vad gäller mina planer. Han är orolig för svininfluensan (de flesta svenskar har blivit smittade där tydligen) och att jag ska få ont. Han går med på att jag hittar på något med dem i närheten eller åtminstone inom Sveriges gränser. Men vad? Än är inte sista ordet sagt så vi får se vad som händer...

söndag 2 augusti 2009

Kungligt.

I går var det som bekant fullt upp hela dagen. Adam var med min systers kille inne på Ica för att handla. Då träffade de Daniel Westling som stannade för att prata med dem (även min systers kille jobbar på Säpo). Adam verkade lite mallig när han talade om för oss hur han tog i hand och hälsade, men han hävdar bestämt att han inte bockade som vi retar honom för.

När han var mindre och fyllde år så blev han ibland ledsen över att min syster inte kunde komma på hans kalas för att hon jobbade. Han tyckte att Victoria också kunde komma med hem till oss och äta tårta. Det var inga problem. Jag tror Adam (när han var yngre) trott att hon var någon avlägsen släkting eller så till oss.

Därför var det inte konstigt när kungen och drottningen åkte förbi min systers hus här på Öland i sin nya Bmw för några år sedan (samma bil som han krockade med i en rondell i Norrköping några dagar senare). Och när kungen senare samma dag red förbi föll det sig helt naturligt för Adam att vinka och säga hej till honom.

lördag 1 augusti 2009

Kändisfotboll.

I går tog vi det lugnt hemma vid huset. Alva passade på att rida lite och Adam var med min systers kille och spelade golf. Vi la också lite pussel och har snart lagt klart det första
"omöjliga" pusslet Lasse fick i present.
I dag däremot har det varit fullt ös medvetslös. Alva har varit funktionär vid dressyrtävlingen här i ridhuset tillsammans med min syster. Adam har "hängt på" min systers kille att fixa med både det ena och det andra innan han åkte till hans Ölandskompis i Borgholm.
Lasse och jag satt ute och läste en stund i det underbara vädret innan jag tittade lite på dressyrtävlingen och han hjälpte till att köra ut vatten till hästarna i hagen.
På eftermiddagen/kvällen åkte vi alla fyra (fem, Doris var också med) till Löttorp och tittade på en väldigt uppskattad kändisfotbollsmatch. Det var ett gäng kändisar som spelade mot ett hopplockat Ölandslag. Det blev både bilder och autografer.