Motorhaveri.

I måndagskväll kom vi hem till Vällingby igen efter en händelserik vecka på Öland. Barnen åkte direkt till sin pappa och det blev så tomt efter dem. Det var värre att lämna dem nu efter en vecka än förra gången efter tre. Konstigt.

Det har varit riktigt båtväder de senaste dagarna så Softa har fått ta oss ut på utflykter i Mälaren trots sin dåliga motor. Det har gått bra ända tills i dag då motorn la av helt, tio meter från klipporna vi tänkt lägga till vid. Det måste sett ganska löjligt ut då vi lite nonchalant paddlade in med en båtshake. Och det som gjorde det hela ännu löjligare var att jag dagen till ära satt på mig kjol (en med mycket tyg) som nu när jag skulle sätta mig längst fram och ta emot oss blåste upp och liksom trasslade in mig. Jag som Stig Helmer men den bjöd jag på...

Vi kom fram till att Lasse fick ringa till Ma och Pa (för det är nog svårare att säga nej till honom än till mig) och be dem komma och bogsera hem oss när de hade tid.
Vi hade med oss Doris och gott om förnödenheter så vi hade en underbar dag med strålande sol på klipporna och 24,7 grader i vattnet under tiden vi väntade. När de kom blev de kvar där på klipporna med oss några timmar innan Andra drog oss till båtklubben igen.

På måndag kommer barnen hit igen och det är deras sista sommarlovsvecka. Jag vill resa till Cypern med dem eftersom Lasse börjar jobba igen men jag har inte min mans sympatier vad gäller mina planer. Han är orolig för svininfluensan (de flesta svenskar har blivit smittade där tydligen) och att jag ska få ont. Han går med på att jag hittar på något med dem i närheten eller åtminstone inom Sveriges gränser. Men vad? Än är inte sista ordet sagt så vi får se vad som händer...