30 månader

30 månader...
Så lång tid har det gått sedan den 17 februari 2010 då Ulrica somnade in.
30 månader låter inte så länge tycker jag, men det gör två och ett halvt år.
Det är konstigt det där med tid.

Det senaste halvåret har det hänt en hel del, varav det största och roligaste är att jag och Anna har flyttat ihop. Vi har köpt en jättemysig lägenhet i Gamla Råsunda i Solna, alldeles nära Gamla Filmstaden, vilket ju passar oss perfekt.
Just nu arbetar hantverkare för fullt med att göra den ännu mysigare, så vi har inte kunnat flytta in riktigt än, men nu i helgen kommer vi i alla fall börja flytta dit lite saker och nästa helg är den förhoppningsvis helt klar.

Det här betyder förstås att jag har sålt huset som jag och Ulrica köpte 2005, innan allt det ofattbart hemska började.
Att göra mig av med huset väcker olika känslor. Det är förstås vemodigt att tänka på alla framtidsplaner vi hade där, allt vi var med om och allt jobb och all kärlek vi la ner på restaureringar, reparationer, ombyggnationer och förbättringar under åren, men det känns väldigt väldigt bra att flytta ihop med Anna.
Huset var en stor del i mitt tidigare liv då vi hade Adam och Alva varannan vecka, men i och med stigande ålder kommer de och bor hos mig allt mer sällan. Nu för tiden övernattar de dessutom sällan samtidigt, så att ha två rum som bara står tomma den mesta tiden är ju helt onödigt.
I nya lägenheten har vi ett jättefint gästrum (i alla fall när det nya golvet har lagts in, taket och väggarna har målats och den coola fondtapeten satts upp) dit barnen förstås alltid är välkomna.

Att flytta tar både tid och kraft så det är tur att jag har haft sommarlov. Inte minst med tanke på att jag och mina systrar försöker sälja mammas hus och har haft hantverkare där också för att fräscha till lite. Ibland har det blivit lite väl många trådar att hålla koll på, så det är tur att vi lyckades klämma in en lite roadtrip runt om i Sverige, så att vi fick lite semester.
Under vår roadtrip sov vi ett par nätter på Kosta Art Hotel, en natt hos Ulricas syster (första gången på Öland sedan Alva och jag var där påsken 2010), en natt hos min moster i Hovmantorp, ett par nätter i Göteborg och en natt på mysiga Amalias Hus i Gränna. Vi hann även med att gå en dag i Kalmar, hälsa på Annas moster på Hönö och blåsa glas i Orrefors. En höjdare var James Bond-museet i Nybro. Missa inte det om ni har vägarna förbi.

Medan hantverkarna har arbetat i vår lägenhet har vi, som tur är, kunnat bo i Annas föräldrars lägenhet eftersom de varit på landet. De har dessutom haft med sig Doris under våra mest hektiska perioder. Det har funkat väldigt bra och har underlättat mycket för oss.

Jag vill avsluta inlägget med att sända en tanke till Ulricas mormor som har gått bort sedan det senaste inlägget och även till min pappa som har namnsdag i dag (Verner), även han insomnad sedan 20 år.

Jag funderar på om detta kanske blir sista inlägget. Om någon läser det här kan ni väl lämna en liten kommentar så får jag veta om det finns några läsare kvar.

Vi hörs... kanske.

Tänk kärlek!

Två år

Nu har det gått ett halvår sedan min senaste uppdatering, och alltså
två hela år sedan Ulrica somnade in.

En sådan här dag är det mycket minnen som kommer tillbaka, både jobbiga och bra. Jag minns precis hur det var den där morgonen för två år sedan. Samma morgon hade en granne valt att ända sitt liv, vilket innebar att hela gatan var full av polisbilar, gråt och skrik.
Jag och Ulrica hade i alla fall fått tid på oss att förbereda för den här dagen och tiden som skulle följa och det är det ju inte alla som får.

Vad har då hänt i mitt liv det senaste halvåret?

För drygt tre veckor sedan gick min mamma bort. Den sista tiden fick hon allt svårare att gå och hon var därför på Karolinska sjukhuset för att göra något åt sin dåliga fot som bara blivit sämre och sämre under en längre tid. Eftersom risken var överhängande för blodförgiftning var den enda möjliga åtgärden amputation. Det hann dock aldrig gå så långt som till operation för på natten mellan den 24 och 25 januari stannade hennes hjärta och trots att personalen fick igång det igen återfick hon aldrig medvetandet och hon somnade in, lugnt och stilla, knappt ett dygn senare. Både jag, mina systrar och min systerson var där och det kändes bra att alla hann dit och fick vara med på slutet.
Just nu är det fullt upp med förberedelser för begravningen, bouppteckning och inte minst med att försöka hitta ett nytt hem till Miss, mammas elvaåriga innekatt (någon som är intresserad av en ny bekantskap?).

Mycket mer positivt är att jag och Anna har bestämt oss för att flytta ihop och varje helg går vi på lägenhetsvisningar. Det är en spännande tid med många tankar och drömmar, men det kommer bli ännu mycket bättre när vi väl bor ihop. Jag är så lycklig att jag har Anna.

Det funkar jättebra mellan Adam och Alva och Anna och även om fotbollsträningar tar en stor del av deras fritid så försöker vi hinna med att göra saker tillsammans då och då.
Häromdagen firade vi Adams 17-årsdag (stor kille!). Då var både mormor, Ulricas bror med sambo och Ulricas syster från Öland med. Det var väldigt mysigt och nu har Alva beställt ett liknande kalas då hon fyller 14 (vad hände med mina små barn?) nästa helg.

Doris trivs väldigt bra på dagis. Varje morgon sitter hon i baksätet och gnäller längtansfullt när vi åker dit. När vi stannar utanför börjar hon skälla och sedan gnäller och skäller hon om vartannat ända till dagisfröken släpper in henne. Sedan är hon tyst hela dagen tills jag kommer och hämtar henne igen.
Hon har blivit mycket mer social med de andra hundarna på dagiset. I början var hon så reserverad men nu tar hon för sig precis som hon ska. Det är skönt att hon trivs så bra.

Det är också skönt att jag har mina Doris-barnvakter Ulla (Ulricas mamma), Barbro och Leif (Annas föräldrar) och morsan och farsan (min syster med sambo). Utan dem skulle jag och Anna inte kunna göra en bråkdel av allt vi gör. Här är några av de saker som vi hunnit med det senaste halvåret:
Konserter med Dolly Parton, Peter Jöback, Paul McCartney och Killer Queen (gissa vilken musik de spelar...).
Resor till London och Paris (i London såg vi musikalerna Blood brothers, Wicked, Billy Elliot och Wizard of Oz).
Spamalot, Zpanska flugan, The Show of Christmas (Coops Globenkonsert som vi brukar se varje år).
Vi har tillbringat en helg på Fårö (vi bodde faktiskt i Ingmar Bergmans hus).
En häftig grej var Phantom of the Opera, en livesändning på bio från Royal Albert Hall.
Vi har sålt saker på en loppis i Malmköping och haft massor av spelkvällar.
Och i förrgår var vi på Cirkus och såg Özz Nûjens show.
Förutom detta har vi så klart varit på Norra Brunn otaliga gånger och även på Magic Bar (där jag också hunnit med att gå en trollerikurs!).

Det ser mycket ut när man radar upp det så här (och ändå har jag antagligen glömt en del), men det handlar ju bara om att göra sådant man tycker om och ta tillvara på den tid man får.

Nu ska jag gå och hämta Lill-Wembley som i dag är på service precis bredvid Doris dagis. Wembley, som vi köpte bara några veckor efter Ulricas diagnos, har till slut bytts ut mot en lite mindre, men nästan exakt likadan bil.
Efter det ska jag hämta Doris så vi kan åka ner till graven för en promenad och för att tända ljus. Ulricas pappa har fått en grav nästan bredvid Ulricas, så det blir antagligen två ljus som ska tändas, om inte Ulricas mamma redan hunnit dit i dag.

Ta vara på er och era liv och ha en fantastisk vår, det tänker i alla fall jag ha.