fredag 31 oktober 2008

Toalett.

Igår började Lasses höstlov med en sovmorgon och en lugn och skön start på dagen. Doris är med på noterna och behöver inte gå ut och kissa eller få mat bara hon får ligga mellan oss i sängen.

Efter att vi gjort oss i ordning, ätit frukost och gått en promenad åkte vi till Ikea för att handla lite småsaker. Kan inte säga vad, för det ska bli presenter och jag tror att de som ska få presenterna smakar min choklad ibland...
Jag gjorde mitt bästa för att smita förbi Fotografens fru (som jobbar där), det börjar ju nästan bli tjatigt att jag springer där så ofta. Men hon såg mig...

Jag hade väldigt ont i magen under tiden vi var där, så trot eller ej, men jag var bara TVUNGEN att besöka toaletterna där. Det är verkligen inte jag, men nöden har ingen lag. Nu kan jag bara sälla mig till dem som brukar uppsöka offentliga toaletter!

Ma hade frågat om hon kunde hjälpa oss med något, så när vi kom hem for hon runt som en virvelvind med dammsugaren, skurtrasan och diskborsten. På bordet låg också en liten hög med "julklappar" eftersom jag längtar så och som en pik till Lasse. Vi skulle ha bjudit dem på en resa till Venedig istället för en futtig middag sist...

Jag bakade en kaka och lagade middag eftersom vi skulle få en kompis på besök. Det blev vin, cider, snacks, spel, prat och mycket skratt innan han gick, väldigt sent.

onsdag 29 oktober 2008

Kompisar.

Efter en något hal och väldigt kall promenad med Doris i morse satte jag på datorn och såg att Alva var inne på MSN. Jag chattade en stund med båda barnen, men det kändes väldigt konstigt. Adam och jag har bara gjort det på skoj när vi sitter på varsin våning här hemma.

Jag hade bestämt träff med en kompis (och hennes bebis) över en lunch i Vällingby så jag tänkte ta det lugnt på förmiddagen, men då ringer telefonen och en föredetta kollega var i Vällingby för ett ärende och undrade om jag hade tid att ses.

Så det blev en lunch med föredetta kollegan och trevligt prat. När hon gick ut mötte hon (utan att veta om det) kompisen som var på väg in...
Det blev en fika (för mig) istället, och en helt ny upplevelse...amningsrummet. Ett rum med ett skötbord och en ganska nerfläckad soffa (som jag försökte sanera innan jag satte mig i) som mammorna skulle sitta i på rad och mata sina små. Herregud, det har hänt mycket sedan Adam och Alva var bebisar.

Vi blev kvar på fiket i många timmar under tiden vi avverkade barn, sjukdomar, ungdomsminnen och boken (som kommer på tal vart än jag befinner mig). Det var länge sedan vi träffades så det var kul att ta vid där vi slutade. Vi bestämde att ses snart igen, då med killarna (vi konstaterade att vi inte vill vara några "kvinnor" utan tjejer, så då får männen bli killar).

Eftersom det är onsdagkväll så är Lasse och min lillebror och simmar till klassisk musik och levande ljus. Jag ska se om bönderna på TV hittar någon fru, fast det blir lite lustigt eftersom en del söker man...

tisdag 28 oktober 2008

Bröstcancergalan.

Ikväll har vi tittat på bröstcancergalan. Jag var ledsen. Lasse var ledsen. Alva ringde från sin pappa och var ledsen. För många som tittade på TV eller var på plats i Globen (som Ma och Pa) är det här något otäckt "som händer andra". Men det är min verklighet. Hur länge dröjer det innan Lasse och barnen sitter och äter middag utan mig? När blir min handdukskrok tom?
Jag hoppas att de pengar jag ringde in gör att jag får leva länge till, eller till och med gör mig frisk.

Dagens måste: Ett rosa band.

Jul?

Jag längtar efter julen!
Det är så härligt när man får börja pynta, baka och bara mysa. Men det är på tok för tidigt än tycker Lasse.
För några veckor sedan smög jag med mig en julskiva ut till bilen när vi skulle åka iväg. När de började sjunga... juuul, juuul strååålande juuul, tittade Lasse förvånat på mig och jag började skratta och låtsades som om det var ett skämt. Fan, fattar han inte att jag vill känna lite julmys...

I några veckor har jag också bett om att få baka lussebullar. Men icke! Han vet inte om att jag har införskaffat både saffran och jäst för söta degar, i smyg, bara för att vara redo när han ger klartecken.

Jag håller stenkoll på när Glögg 08 släpps på Systembolaget.

I fredags köptes julsäsongens första julmust in, vilken fröjd! Det är den godaste dryck jag vet, en körsbär i likör fast flytande liksom. Tyvärr har jag ju lite ont i min mun och kan inte dricka kolsyra, men vi kom på att jag kunde späda ut min must med lite vatten och det funkade. Alla sätt är bra utom de dåliga!

Jag har också påpekat för barnen att de måste börja skriva sina önskelistor nu, jag måste ha god tid på mig att planera julklappsinköpen. Inga sista-minuten-klappar här inte!

Igår när vi var och handlade hade pepparkakorna plockats fram och jag försökte att fråga artigt om vi kunde köpa en burk. Va, redan? blev svaret. Det är bättre att handla själv, då får man köpa det man vill...
En fråga: När börjar de sälja julosten (den som ser ut som en röd fotboll)? Tittade efter en igår men hittade ingen. Och julknäcke? Dålig stil...

Jag får väl fortsätta att prata med mina amaryllisar, det är dem och jag mot världen.

måndag 27 oktober 2008

Fisk.

Idag började höstlovet för de två dvärgarna (som Lasse 196 cm kärleksfullt kallar Adam och Alva). Tyvärr tillbringar de inte lovet här utan åkte till sin pappa efter en välbehövlig sovmorgon.

Lasse jobbar till onsdag sedan får även han lite långledigt. Dagen spenderade han på Skolforum (en mässa för skolfolk) med att gå på föreläsning, plocka gratispennnor, äta gratisgodis och få sådär härligt ont i ryggen som man får efter ett par timmar där.
Jag skulle gärna ha följt med men istället var Pa snäll och körde mig till Radiumhemmet för behandling. Han höll mig sällskap under tiden giftet droppade in. När Lasse är med brukar jag få sova, när Pa var med hade jag inte en chans att somna. Han ville vara social!
Men jag tror han hellre följer med mig när jag handlar, så han får blippa med dosan, än att se den läskigt stora nålen som ska in i mitt skinn!

Pa har en arbetskamrat som brukar fiska och därefter röka dem. I helgen hade fiskelyckan varit god och Pa fick ta del av fångsten, som han i sin tur delade med sig till oss. Därför åt vi nyrökt sik, potatis och smögensås till middag. Mycket gott!
Lite choklad på det och jag är nöjd.

söndag 26 oktober 2008

Frisören.

Jättetråkigt väder idag, det har varit mörkt ute hela dagen. Det blev ändå en mysig promenad med Doris, vi var ju tvungna att prova det nya hemmagjorda godiset. Skulle hon lyssna och komma till oss med hjälp av det? Skulle det falla henne i smaken? Jag kan meddela att hon tyckte att det var en körsbär i likör...

Jag och barnen gick till Vällingby för att handla lite till middagen, och fortsatte sedan till frisören som skulle göra att man såg ansiktena på mina barn igen. De blev nöjda båda två.

Min lillebror gjorde oss sällskap till middagen och stannade även över en fika senare på kvällen. Det är alltid lika kul när vi träffas.

lördag 25 oktober 2008

Lördag

Gårdagens träff med Boksyster och Pastorn var trevlig. Den började med att Fotografen ville ha en höstbild av oss tre med rönnbärsklasar hängandes runt huvudet. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken men jag är övertygad om att han kommer att göra ett fantastiskt jobb med bilderna. Jag har nämligen ägnat de senaste dagarna med att godkänna texter och bilder till boken. Det kommer verkligen att bli en riktig bok! Så häftigt!
När fotograferingen var klar åt vi lunch och tittade på Pastorns bidrag till boken. Både jag och Boksyster tyckte det han skrivit var bra. Efter lunchen var Boksyster och jag sugna på något sött och gott så vi gick till ett café. På vägen dit sprang vi på Fotografens fru som letade efter en festblåsa till lördagens fest.
Vi fick sällskap av Boksysters föredetta när vi fikade. Mycket trevligt!
Det skulle vara min föredetta det... Vilket skämt!

Personalfesten var trevlig, jag drog dessvärre nitlotten och fick köra, så jag tror Lasse hade lite trevligare. Jag hade på mig en somrig klänning med tights och strassiga flip-flop sandaletter. Ingen outfit jag vill rekommendera i slutet av oktober!

Idag har vi (inte Alva som var med Ma och Pa på Hundstallets öppna hus) gråtit och pratat om situationen vi befinner oss i. Den är inte lätt för någon av oss.
Adam ville stanna hemma när vi skulle göra Softa färdig inför vintern, men skickade ett sms till mig en stund senare där det stod "Älskar dig mamma". Jag är fortfarande varm i hjärtat.

Tacos till middag och kladdkaka som fika till alla bra TV program lördagskvällen bjuder på.

fredag 24 oktober 2008

Fredag.

Oj oj, vilken läsarstorm jag orsakade vid det senaste inlägget! Men det känns oerhört skönt att veta att jag har läsare och att ni verkar tycka om att jag delar med mig av mitt liv på det här sättet. Tack för alla fina uppskattande kommentarer, de fick mig alldeles blyg men ack så glad och tacksam. Det är riktigt häftigt att jag är en del av er vardag, vissa äter frukost tillsammans med mig och en del kollar in chokladasken flera gånger om dagen.

Har redan hunnit ut på en väldigt blåsig promenad med vårt lilla älsklingsdjur. Den blev inte så lång för hon är inte så pigg på att gå ut för tillfället, tror det beror på att hon ska löpa. Sen har Alva varit hemma i två dagar för hon hostar (som Skorpan i Bröderna Lejonhjärta som hon själv säger) och är lite förkyld, och hon tycker inte om att vara ensam hemma.
Det är ju inte så kul att hon är sjuk men Egomamman tycker det har varit trevligt att ha henne hemma.

Idag ska jag träffa Boksyster och Pastorn över en fika. Vi ska "sy ihop påsen" angående boken. Det blir nog trevligt.

Ikväll ska Lasse och jag på personalfest, jag hade tänkt att köpa något nytt kvällen till ära men hörde igår att temat för festen är "Var tog sommaren vägen?" så det blir till att ta fram bikinin, den somriga klänningen och solskensleendet i stället.
Det ska serveras thaibuffé och lärarbandet, där Lasse ingår, ska spela sen blir det nog röjfest som vanligt så jag funderar på att ladda upp med några Bacardi breezers...

onsdag 22 oktober 2008

Choklad.

Besöket hos dr Lidbrink gick bra, när vi äntligen fick komma in (de hade givit mig en tid men glömt boka in det hos läkaren)! Blodprovet visade några stjärnor efter levervärdena, men det var inget anmärkningsvärt. Än en gång drog jag mina biverkningar, men jag tänker inte ge upp behandlingen än.

Jag undrade också om det var en vanlig biverkning att vara så "nere" som jag är just nu. Jag bara "är" sedan några veckor. Varken ledsen eller glad. Känner inte för att göra något, har liksom inget behov av det heller. Känner mig som ett "rakt streck". Hon kunde inte svara på det men trodde att hela situationen gör att jag känner som jag gör.

Tror att jag kommer att må lite bättre av mörk choklad, så därför är det en stjärna efter choklad på vårt matkonto, och det är inte för att det är för lågt!

Samtidigt som intresset för riktig choklad ökat så har intresset för min elektroniska chokladask minskat. Jag tycker att jag upprepar mig, känner mig gnällig, tror inte att någon läser längre och har ingen motivation. Mitt mål har varit att skriva minst ett inlägg om dagen men det kanske inte blir så framöver. Nedskärningar även här alltså!

tisdag 21 oktober 2008

Myskväll.

Det har varit en lugn dag med mycket vila för mig och Doris. Jag fick tvinga med henne på promenad imorse, trots att hon hade sin regnkappa på sig som skydd mot regnet.
Vi vaknade inte till liv förrän barnen (och kompisar) kom hem efter skolan igen.

Adam hade som önskemål att vi skulle ha en myskväll med brasa och film. Och så fick det bli.

Imorgon ska dr Lidbrink få besök av mig. Jag känner mig lite orolig över vad blodprovet visar. Hur är mina levervärden? Är de sämre igen? Är det därför jag har ont?
Jag kommer inte att få lugn och ro i kroppen innan jag med säkerhet vet hur medicinen har verkat. Det blir efter nästa datortomografi, som görs 4 november.
All denna väntan...

Dagens måste: Mammas nybakta bröd.

måndag 20 oktober 2008

Skolflicka.

Jag och Doris gick och mötte vår favvoAlva när hon kom från skolan.



Söndag.

Det har varit en skön helg och vi har fått mycket gjort. Jag har dock ett illamående som kommer och går, vilket är jobbigt. Jag vaknar även på nätterna av att jag mår illa, då brukar tyvärr Nattmonstren komma och göra mig sällskap. Det är synd att de inte förstår att de inte är önskvärda här hemma.
Tror jag ska lära Doris att skälla ut dem!

Igår var Ma och Pa här hela dagen. Lasse och Pa najjade (roligt ord! Påminner om Boksyster.) upp staketet. Det är så gott som klart nu (och ni ska slippa höra talas om något staket på väldigt länge!).
Ma och jag tog Doris på promenad.
För att se något nytt, tog vi bilen till Grimsta och gick genom skogen ner mot Kaanan. Sedan fortsatte vi strandpromenaden mot Maltesholmsbadet och upp över ängarna mot Grimsta igen.
Det var riktigt skönt trots att det blåste ordentligt utmed vattnet.

När vi kom hem igen krattade Ma tomten och gjorde den fin.

Som tack för hjälpen funderade vi på om vi skulle bjuda dem på en resa till Venedig eller en middag. Det blev en middag! Men jag var lat och hämtade maten från en restaurang...

På kvällen ringde Alva och var ledsen och orolig över att om jag skulle dö när de var hos sin pappa. Jag talade om att jag mådde bra och att det inte kommer att gå så fort (hoppas jag!) när det blir så.
Vi såg båda fram emot idag när de kommer hit och konstaterade att veckan hos deras pappa gott fort och att den tyvärr kommer göra det när de är här också. Därför har vi nu bestämt att vi ska låtsas att vi står i kö i en vecka för då går det långsamt! Visst är vi smarta, Alva och jag?

En stund framför tv:n och Ensam mamma söker, innan jag stupade i säng.

lördag 18 oktober 2008

Blommor.



Ännu en dag med mycket uträttat.

Doris var inte på G imorse. Hon ville inte äta sin frukost och var helt orolig. Vi gick ändå en promenad och hon fick springa lös på hundängen. Hennes hundkompisar Ester och Teddy var också där. Hon hade dock diarré (ett familjedrag eller?) och när vi kom hem och hon ätit sin frukost så gick hon in i vardagsrummet och fick upp den igen på mattan. Sådant gör oss oroliga.

Det känns som det här med staketet blir en långdragen följetong, typ Dallas.
Idag var vi iväg till K-rauta IGEN för att köpa virke och speciella skruvar till staketet ut mot gatan. När vi kom hem fortsatte vi att jobba med staketet på tomten. Efter en stund kom Ma och Pa förbi för att lämna en STOR blombukett till mig från mormor.
Vad glad jag blev!
Pa blev sugen på att hjälpa Lasse och jag och Ma tog Doris på en liten kissrunda i området.

Till middag lagade Lasse en av de två maträtter han kan, chorizowok med bulgur. Gott gott!
För att efterrätten skulle matcha programmet vi såg, Stjärnor på is, åt vi glass med frukt.

fredag 17 oktober 2008

Procent.

Min undersökning, där jag undrar vilken ålder ni chokladaskbesökare har, är avslutad. Resultatet blev att 65% av er är mellan 26 och 40 år, alltså ungefär i min egen ålder. 24% är mellan 41 och 55 år, en ålder jag önskar uppnå. Sedan är det jämnt fördelat med vardera 5%, på läsare under 26 år och över 56 år.
Nu kanske några av er tänker att "Det där blir ju inte 100%. Stackars tjej, cellgifterna har gjort att hon inte kan räkna längre".
Men det är avrundat i hela procent.

Nu till något helt annat.
Lasse ringde för att fråga vad som behövde handlas, vi pratade lite fram och tillbaka om vad vi önskar äta till middag när han plötsligt frågar "Va, kaviar med beskvismak?". Jag säger en sak och han hörde något helt annat. Men det kanske kan vara ett litet tips till kaviartillverkarna, de skulle ju helt klart få många konsumenter bland oss som tycker om bakelser och kaffebröd.

torsdag 16 oktober 2008

Lyxhustru.

Jag har varit på Ikea idag. Själv. Inga barn eller man som går missnöjda bredvid. Bara jag, som lekte lyxhustru.

Jag åt lunch (tillsammans med några pensionärer och många föräldralediga) och gick runt i lugn och ro bland alla möbler och uppbyggda små hem. Höjdpunkten var alla julsaker som kommit fram. Tid och rum försvann när jag fick hålla, klämma och lukta på alla röda kulor, guldiga ljusstakar, blinkande ljusslingor och glittriga juldekorationer.

På vår öppna spis har vi en femarmad ljusstake som vi tänder varje kväll. Vilket innebär att man måste fylla på ljusförrådet ordentligt ganska ofta. Med andra ord, vårt ljuskonto är rätt högt...

Det införskaffades ljus (så klart), två mattor, gardiner, ett fat, en blomma och en leksak till Doris.

Sedan fortsatte jag till Outlet där jag handlade kläder till barnen. Gick från affär till affär och slängde in påse efter påse i bilen. Vad härligt lyxig jag kände mig!

Barnen tycker inte om att åka och handla med mig i något centrum eller så, för: "Åh nej, nu ska mamma gå in på Hemtex igen".
Så därför sparade jag det bästa till sist. Hemtex...
Men hör och häpna, jag kom ut därifrån utan kasse.

Lite senare hämtade jag Lasse på jobbet och vi handlade mat på Coop. Inte lika lyxigt.

Nu ikväll har vi gjort ordning i vårt garage/förråd/hall. När vi höll på som bäst fick vi ett överraskningsbesök av Lasses syster och sambo, som åkt ända från Arkösund (men inte bara för att träffa oss). Doris som brukar bo hos dem när vi åker bort, blev överlycklig.

Snart kan jag gå och lägga mig riktigt nöjd över att ha fått en hel del uträttat idag (läs: nöjd över att ha gjort av med massor av pengar).

onsdag 15 oktober 2008

Inspelning.




Med risk för att vara tjatig...så tog jag en morgonpromenad med Doris.

Det blev en lugn dag idag, jag pysslade och fixade här hemma med avbrott endast för att rasta Doris.

Vid fyra stod jag iordninggjord här utanför när Lasse hämtade upp mig för vidare färd mot TV-huset.
Jag hade ordnat biljetter till inspelningen av Fredag hela veckan. Vi har varit på inspelningar förut och tycker att det är roligt att "se bakom kulisserna".
De roligaste skämten är mellan tagningarna kan jag avslöja...

Idag var David Batra och Kristoffer Appelqvist gäster och Bo Kaspers Orkester spelade, även TV-kocken Melker Andersson var där. David Hellenius och Peter Magnusson som håller i programmet var som vanligt inte kloka, Peter som Stekaren är outstanding.
Vi har haft en lyckad kväll, jag och Lasse.

Jag mår riktigt bra för tillfället (med undantag för värk i levern) och vill bara göra saker (typ renovera...) som jag ligger efter med.
Jag vill också passa på att göra sådana saker som vi gjorde ikväll, nu när hälsan tillåter.

Dagens måste: Applåder.

tisdag 14 oktober 2008

Blåbärspaj.



Började morgonen med att äta frukost med laptopen som sällskap.

Sedan gick Doris och jag på promenad, vi mötte arga hunden, men jag hade hunnit koppla henne innan. Tur för annars kanske hon blivit arga hundens frukost...
Det var en härlig morgon så det blev en lång runda innan vi gick hem igen.

Plockade undan lite saker i garaget på förmiddagen.

Eftersom vi skulle till Boksyster och hennes sambo på kvällen för att äta middag och spela spel, och jag i ett svagt ögonblick hade lovat att göra en blåbärspaj till efterrätt (och man måste hålla vad man lovar!), så började jag att baka och koka vaniljsås när garaget var klart.

På väg till Boksyster gick jag förbi apoteket och hämtade ut mer medicin, för att sedan fortsätta till bussen.
Jag åker ju nästan aldrig buss så bara det är ett äventyr, sen åker bussen genom Tensta och Rinkeby och det är nästan som att komma till en annan värld. Så olikt Vällingby, både husen och människorna, fast det är så nära!

Boksyster och jag fick en stund själva innan männen kom från jobbet. Jag fick se hennes tumörer som har minskat, en del har faktiskt nästan försvunnit. Jag hoppas att det fortsätter så.
Till middag fick vi jättegod köttfärssås med spagetti.
Under tiden vi åt blåbärspajen spelade vi Retro som är ett roligt frågespel. Lasse vann, inte helt otippat!
Vi hade väldigt kul, men det är en dag imorgon också.... Så, god natt!

Radera?

Jag funderar över när man ska radera någon som inte lever längre, från sin mobil, msn och/eller adresslista på mailen. Det kanske är dumt att undra det här, någon kanske tar illa upp.

Men det är faktiskt så att jag har numren kvar till tre stycken tjejer som inte längre lever, i min mobil. Jag kan inte ta bort dem.
Ibland brukar jag läsa sms som jag har fått från dem och då blir jag så glad när deras namn kommer upp. Det är nästan som om de fortfarande finns.
Eller när jag ska chatta med någon och deras namn dyker upp på min chattlista, då tänker jag en stund på dem.
Det brukar bli roliga trevliga minnen, men också att det är så tråkigt att de inte lever längre.

Jag brukar läsa lite på lilla boksysters blogg också. Då blir hon nästan levande igen.

Det kanske är knäppt att göra så här. Onormalt. Hur länge är normalt att man sparar namn, nummer och adresser?

Jag funderar också på hur länge jag kommer att vara kvar innan jag raderas från mobiler? Hur länge jag kommer att stå kvar på adresslistor på mailen? Blir det lika jobbigt att radera bort mig?

Jaja, jag tänker inte radera någon än och jag hoppas att ni slipper radera mig, på väldigt väldigt länge...

måndag 13 oktober 2008

Jobbet.

Jag har inte varit på jobbet sedan innan Mösseberg... Har inte känt att jag orkat ta mig dit eftersom biverkningarna gjort mig lite klen.
Därför bestämde jag igår kväll att jag skulle åka med Lasse till skolan idag.
Först hade vi ett möte där hela skolans personal skulle närvara. Det var trevligt att de blev så glada över att se mig igen.
Sedan var jag med i "min klass" när de hade lektion, de blev också glada och pratade i munnen på varandra när de skulle berätta om allt som hänt.
Jag stannade kvar fram till lunch och då var jag helt slut.

Det var skönt att komma hem igen och börja förbereda och tala om för mina amaryllisar att de om två månader ska stå i fina krukor med långa gröna blad och med stora röda eller vita blommor. Hoppas att alla sju lyssnat på mig och är samarbetsvilliga...

Efter middagen skulle staketliket till soptippen men det började regna just när jag och Doris skulle hjälpa till så vi gick in och tände lite ljus istället. Hoppas att Lasse och grannen kommer tillbaka snart så jag slipper ha så dåligt samvete...
Får väl baka någonting till hans jobbfika som kompensation.

Journaler...

Så fel det kan bli...

*Mat får han från sonen som ligger infryst.

*Ligger på britsen, påverkad av ont.

*Sköts i hemmet av maken som är militär.

*Har inte idrottat eller råkat ut för något annat trauma.

*Patienten vägrar att stå på höfterna.

*Idag till lunch får patienten akuta diarréer.

*Patienten har mandolinstor prostata.

*Smärtan kommer när patienten ligger raklång med båda benen på ryggen.

*Patienten har tidigare haft öron men dessa har ramlat bort.

*Söker för allergiska besvär. Samtal via magen som tolkar.

*1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.

*Änka sedan 1980 då patienten dog i hjärtinfarkt.

*Ibland mår patienten bättre, ibland sämre, ibland mår hon inte alls.

*När hon känner sig trött, kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en stund.

*Patienten går med något sånär levande stöd.

*Liten knöl på höger sida om vänster skalle.

*Patienten röker en cigarett i veckan. Uppmanar honom att dra in på rökningen.

*Urin odlad på distriktsläkaren visar växt på koli.

*Patienten fick rådet att gå och hänga sig.

*Har börjat få blodiga matskedar i avföringen upp till 15 ggr per dag.

*Patient som klagat över smärtor, framför allt på kvällen, då han gått och lagt sig i analöppningen.

*Patienten beskriver huvudvärken som spännande.

Ja, ni ser ju själva hur fel det kan bli i journalerna. Undrar hur det ser ut i min...?
Det finns många fler "journalmisstag", så det kanske dyker upp något då och då.

söndag 12 oktober 2008

Höströj.



Som sagt, en tidig morgon för Adam och mig eftersom han hade match (de vann mot Umeå med 2-1, Adam gjorde det avgörande målet). Det var en underbar morgon med en sol som bländade mig när jag körde och med Amy Macdonald i stereon på högsta volym. När jag kom hem fortsatte vi med vårt staket, men den här gången det ut mot gatan. Arne (som bodde här innan oss) hade varit nogrann när han satte upp staketet för det var inte helt lätt att få bort.

Under tiden Lasse kämpade med staketet passade jag på att kratta upp grannens löv (vi tog ner vår ek i våras!) som letat sig in på vår tomt. Ingen var gladare än Doris för det. Hon roade sig nämligen med att rufsa runt i mina lövhögar.

Efter en lunchpaus fortsatte vårt arbete, den här gången gick vi lös på garaget. Vi försökte bringa ordning så att utemöblerna, cyklarna och de andra sommar attiraljerna kunde få plats. Jag får nog säga att det lyckades ganska bra, men det är inte på långa vägar färdigt.

Barnen har haft en riktig biohelg med Ma och Pa. Igår såg de Patrik 1,5 och idag Rallybrudar. Gårdagens film fick bäst betyg.

Som avslutning på vår vecka som "kärnfamilj" tände vi en brasa i öppna spisen, kokade te, värmde bullar och hade söndagsmys.

Lasse fick tag på Berts fräckisbok och läste patienters journalanteckningar som på något sätt blivit fel. Vi hade så kul att Adam till slut sa: "Åh nej, nu kommer mamma kissa på sig igen" (det har faktiskt hänt en gång att det kom en skvätt när vi spelade sällskapsspel med några kompisar och jag fick ett hysteriskt skrattanfall).
Jag ska bjuda er på några imorgon, jag lovar...

Den här dagen var ytterligare en körsbär i likör.

Dagens måste: En kratta.

lördag 11 oktober 2008

Staket.

Idag hade vi bestämt att vi, tillsammans med grannen skulle byta staket mellan våra uteplatser. Vårt hus är byggt på 50-talet och vi försöker att så mycket som möjligt renovera i den stilen.
Så även staketet. Det gamla var smala enepinnar som satt ganska glest på fallfärdiga, lite grövre enepinnar. Det har sett väldigt tråkigt ut.
Men det ska bli ändring på det nu. Nytt liknande staket är beställt och idag började vi alltså med att försöka få upp det.
Under tiden grannen var kvar och förberedde så åkte jag och Lasse till K-rauta för att komplettera med vinkeljärn, skruv och lite virke. (K-rauta fick besök av oss för andra gången den här veckan, men den här gången var inte fotografen med.)

Doris fick gå sina promenader kopplad i villaområdet istället för lösspringande på ängen, allt för att slippa eventuella idioter med galna hundar.

En lugn och skön dag. Men jag har ont i ryggen och i min lever. Jag försöker att tänka positivt om smärtan, att det gör ont för att medicinen verkar där. Men det är svårt, för tankarna glider lätt över till att det gör ont för att medicinen INTE verkar där.

I morgon ska jag gå upp tidigt för att köra Adam till match i Solna, så jag hoppas att Doris ligger mellan Lasses ben (vilket han påstår...) och inte på min kudde vid mitt huvud, för jag sover så dåligt då.

Dagens måste: Amy Macdonald "This is the life".

Fredagsmys.

Igår eftermiddag var jag och barnens pappa på utvecklingssamtal med Adam. Det går bra för honom i skolan, han är social och trevlig mot både kompisar och lärare. De flesta lärarna tyckte att han var duktig kunskapsmässigt men en del sa att han var lite snackig (undrar vem han fått det ifrån?).
Jag gick därifrån tio centimeter längre...

På kvällen, efter middagen, hade vi fredagsmys under tiden vi tittade på Idol och Fredag hela veckan (vi ska på inspelningen på onsdag... kul). Vi åt ostbågar, smågodis och blåbärspaj med vaniljsås. Konstig blandning kan tyckas, men så blir det när alla tycker om olika saker. Synd om mig som tycker om allt...

fredag 10 oktober 2008

Tandvärk.

Det var en konstig morgon, det var som om någon fattades...

Jag skulle aldrig klara av att vara kändis (mer än det jag är i samband med boken alltså) med fotografer hängandes efter en överallt.
Man vill ju gärna se lite fördelaktig ut på kort, visa den bästa sidan till, dra in magen och le (är det någon som känner igen sig?).
Men när någon följer med en hel dag och tar kort lite då och då, är det bara att "fet glömma" sådant, med risk för att man ser ut som en mupp på vissa bilder.
Jag har tur dock som har den BÄSTA fotografen av de alla. Lyhörd, diskret (jaja, bortsett från fotbollsträningen...), professionell och genomtrevlig.

Lite överraskande att han även bloggdebuterade som gästbloggare igår. Med gott resultat dessutom...

I morse på promenaden, gick vi till hundängen där Doris kan springa fritt och leka med de andra små hundarna. Det var redan några större hundar där men Doris är modig och springer dit varpå hon blir anfallen och biten av en arg stor hund. Hon skriker, kryper ihop och försöker springa därifrån med svansen mellan benen. Ägaren, den idioten frågar mig om hon inte vill leka. Jo, det vill hon, sa jag. Men inte biten och uppäten din jävla idiot, tänkte jag. Vi gick chockade därifrån.

Jag har haft ont i en tand ett par dagar och fick en akuttid idag för att kolla upp den. Den visade sig vara hel och fin, men jag ligger tydligen och biter ihop tänderna jättehårt om nätterna, och då börjar den att värka och ila som följd.
Det har väl varit lite mycket ett tag nu (som gör att man blir spänd), men jag ska verkligen försöka sluta att bita ihop. I alla fall tänderna, på nätterna.

torsdag 9 oktober 2008

Händelselöst?

Hjärtligt välkommen månadens gästbloggare... Fotografen.


"Men vad ska vi göra då?" Sa Ulrica när vi möttes vid frukosten halv åtta på morgonen. Jag hade följt hennes boksysters vardag 12 timmar i går och Ulrica var orolig att hennes vardag var händelselös och inte lika bildmässig.

Snick snack! Här varvades skol- och långa hundpromenader med hundduschning och tvättstugebesök och fika. Stuprörskrök- och bågfilsbladsinköp med kanelbullsbakning (mest för min skull enligt Lasse) kombinerad med matlagning och läxläsning. Middag (dock inte linssoppa) och fotbollsträning blev dagens sista bilder.

Puh, hur hinner människan med? Och att dessutom vara trevlig mot alla i sin omgivning? Den här dagen räcker fint till flera sidor i vår kommande bok.

Underbart känns kort!

Hälsar "fotografen"

onsdag 8 oktober 2008

Onsdag.

Idag har jag övat inför imorgon, en vanlig vardag.

Såg till att båda barnen kom iväg till skolan och att Lasse åkte till jobbet (fast han är ganska bra på att sköta det själv!). Sen blev det en rask promenad med djuret som tyvärr skrämde livet ur en liten hopprepshoppande flicka som började springa med repet slängande efter sig, yes, tänkte Doris hon vill att jag ska jaga henne och få tag i hennes lockande "svans"! Flickan tänkte inte detsamma.

Sedan hem för att ta mina fem tabletter, duscha Doris, bädda rent i sängen (det är det skönaste som finns att krypa ner i en renbäddad säng), köra en maskin tvätt och titta runt lite på nätet.

Dessutom har jag städat och förberett lite inför morgondagen, när fotografen till boken ska följa med mig. Han kommer hit redan halv åtta imorgonbitti, så nu måste jag sova (i min rena säng...)

Ålder.

Jag har lagt till en liten undersökning, där ni chokladätare gärna får tala om hur gamla ni är. Jag vet mycket om er, var ni bor, hur många gånger ni lyfter på locket till min ask och hur länge ni läser. Men jag har ingen aning om vilka ni är, vad ni heter, ålder, kön, familj eller vilket liv ni lever.
Så jag börjar med att ta reda på i vilka åldrar jag har läsare. Nästa gång ska jag nog ta reda på om ni är kvinnor eller män...

tisdag 7 oktober 2008

Vardag.

Morgonpromenaden gick jag och Doris i dimma och det verkade som om de andra morgonpromenerarna stannat hemma på grund av den eftersom vi var ensamma överallt.

Doris blir väldigt smutsig om tassarna när det är blött ute så när vi kommer hem är det duschen som gäller för henne. Sen lägger hon sig på sin nya favvoplats, kanten på soffans ryggstöd.
Jag samlade ihop hushållets röda smutstvätt och satte på en maskin tvätt, vek den torra tvätten och delade ut den till rätt garderob.

Lasse hade tagit bilen till jobbet och jag ville åka och handla. Då var Pa snäll och erbjöd sig att skjutsa mig till Coop.
Vi brukar använda en sådan där dosa som man "blippar" varorna själv, det var en nyhet för Pa som mer än gärna ville "blippa" allt jag stoppade i kassarna. Jag tror han tyckte det var skojigt att handla med mig...

Alva slängde bara in skolryggan och tog cykeln till parkleken, såg henne till middagen igen.
Adam kom hem och satt knäpptyst vid datorn i flera timmar, tills Lasse kom hem, då den senaste taktiken, rankingen och uppgraderingen av deras dataspel diskuterades.

Vår lilla Purpurapel kom ner i jorden och Doris fick leka på ängen med bollen som Adam och Alva sparkade till henne. Hon hann även äta upp sitt egna bajs innan jag hann fram med påsen... Ja, hon får mat , men vad kan vara godare än en varm färsk bajskorv?

När vi kom in igen tog barnen ett bad tillsammans i badkaret, med tända ljus och varsin Kalle Ankatidning, medan Lasse och jag tittade på tv.

Jag mår riktigt bra och hoppas att mina tumörer gör det motsatta.

Natti natti.

Fotografen.

Jag har lite funderingar över torsdagen... när fotografen ska vara närvarande hela dagen.

Jag tänker mig honom som ett husdjur.

* Vad tycker en fotograf om att göra?

* Vad äter en fotograf?

* Hur vill en fotograf ha det för att trivas?

* Om han träffar andra fotografer, hur beter han sig då?

På fredag har jag förmodligen alla svar.

måndag 6 oktober 2008

Behandling.



Vad fort tre veckor kan gå, idag var jag på sjukhuset och fick behandling igen.
Jag blir så kolossalt trött av de tabletter jag tar innan för att förbereda kroppen på själva behandlingen som ges intravenöst. Jag sov en stund i sängen på sjukhuset och när vi kom hem lagade jag middag och gick ut med Doris som i ett töcken.

Lasse brukar göra sådant när jag inte orkar men idag kom ju barnen hit och Adam skulle på träning i Solna så han körde honom dit och hem.
Sedan sov jag en stund mot Lasse i soffan under tiden vi invigde vårt nya gnistgaller med säsongens första brasa. Behöver jag säga att mysfaktorn var enormt hög?

I det här inlägget skulle jag vilja slå ett slag för ICE-nr (in case of emergency), som är till hjälp för räddningstjänsten att kunna nå dina anhöriga när du själv inte är i stånd att göra det. Det är telefonnumret till dina närmast anhöriga som du lägger till som en ny kontakt på din mobil.
Finessen är att skriva ICE innan till exempel husband, father, mother...
Jag har lagt in ICE-Husband, och sedan Lasses mobilnummer (även landsnummer behövs). Ju fler ICE-nr du lägger in desto bättre är det, därför har jag lagt in ICE-Father också. I barnens mobiler lägger man till sig själv på ett ICE-nr. Tanken är att det här ska vara något som funkar över hela världen, därför måste man skriva på engelska. Håll med om att det är smart.

Dagens måste: Björkved.

söndag 5 oktober 2008

Storm.

Vaknade av att det knakade i fönsterrutorna och att det var väldigt trångt i sängen. Det var ett hårigt fyrbent djur som hade tagit sovmorgon när det ändå var storm ute.
Jag smög upp och tog min medicin och kröp ner igen, det är så mysigt att höra regnet mot taket och blåsten som viner i träden utanför, när man ligger i en varm skön säng.

Lite senare tvingade jag Doris runt på en promenad, fick hon bestämma skulle hon nog kunna hålla sig hela dagen men jag var lite orolig för hennes urinblåsa.

Sedan vi flyttade hit (för snart tre år sedan) har vi eldat i öppna spisen utan att ha något som hindrar gnistorna att "hoppa" ut på golvet/soffan. Vi har haft det som en liten sport att vara eldvakt, det gäller att få gnistorna att slockna så fort som möjligt innan det tar eld någonstans!

Men idag, när det var så dåligt väder, tänkte vi handla ett gnistgaller.
På Plantagen visste vi att det fanns ett, så vi begav oss dit. När vi ändå var där, tittade vi runt lite bland träden och hittade ett fint som skulle passa på vår tomt. Det var det sista som fanns kvar så vi köpte det, men det ska ni veta, kära läsare, det är inte lätt att få in en Purpurapel i en Volvo S60...

När jag var på Mösseberg var det en tjej som hade blivit felplacerad vid vårt bord, men hon bad om att få sitta kvar för vi var så trevliga (där ser man!). Ikväll hade hon bjudit hem oss på lite mat och samkväm. Det var roligt att ses igen och prata lite strunt över en mycket god middag (lax med bönsallad och hemmagjord chokladmousse. I like!). Min fantastiska man skjutsade mig dit och hämtade mig igen när jag ville hem eftersom det var så ruggigt väder.

Jag tror biverkningarna är på semester... Funderar på att ge dem sparken när de kommer tillbaka.

Sjöhästen.



Gårdagen blev en god chokladbit...

Efter frukosten fick jag för mig att tona håret. Det är kul att göra något annorlunda nu när det har blivit lite längre. En halvtimme senare hade mitt hår fått färgen chocolate (såklart!).

Jag och Lasse hade lite saker som vi behövde köpa så det blev bestämt att vi skulle åka iväg och göra det och under tiden skulle Ma vara här och städa och putsa (hon vill så gärna hjälpa till och städningen är något som är eftersatt här).
Vi fick en del uträttat innan vi mötte upp Pa som bjöd på lunch innan det var dax för männens "mecka", elektronikbutiker.
Det suktades på mobiltelefoner, stereoanläggningar, sladdar (hur kul är det??), inspelningsbara DVD-apparater och digitalkameror. Det blev en ny till oss, för det blir inte så bra bilder med mobiltelefonen och vår gamla vill inte vara med längre.

Vi kom hem till ett skinande rent hus och en glad Doris, satte på oss gå-bort-kläder och åkte till några kompisar som bjöd på en trerätters middag som var väldigt god.

Efter middagen spelade vi Cranium, ett sällskapsspel där man ska vara i lag och utföra vissa "kluringar" för att få poäng tex nynna en sång så att den andra hör vad det är, bokstavera ett SVÅRT ord, tyst gestalta någon/något eller blunda och rita så att den andra ser vad det är. Det är väldigt roligt!

Mitt lag förlorade, men min lagkamrat gjorde kvällens bästa gestaltning av en sjöhäst när han hade båda armarna framåt ovanför huvudet och gjorde vågen nerifrån fötterna och upp. Jag lyckades även se vad han var...
Kvällen blev sen, men oj vad kul vi hade!

lördag 4 oktober 2008

Teater.

Vår teaterkväll igår blev jättebra. När vi ätit middag med Ma och Pa (det blev god fisk) tog vi Wembley in till stan för att gå på Chinateatern och se The Producers (Det våras för Hitler). Lasse fick biljetterna av mig i födelsedagspresent så jag hade betalt lite extra för att få bra platser, vi satt på andra rad.
Första akten var riktigt bra, med klockrena skämt, underbara kläder och bra tempo. Den andra akten kom inte riktigt upp i samma kaliber, men föreställningen var helt okej och något jag kommer rekommendera.

Jag glömde ta mina mediciner (som ska tas vid middagen i två veckor sedan uppehåll i en) vilket jag kom på precis när föreställningen började. Det innebar att jag de första femton minutrarna satt och var riktigt arg och besviken på mig själv som glömt en sådan viktig sak. Det är något som bara inte får hända!

Lördagsmorgonen började bra med sovmorgon och god frukost. Ma hade bakat bröd till middagen igår kväll och lämnat (eller glömt?) kvar det vi inte åt upp...Jag kan ju säga som så, brödet var väldigt gott och är nu ett minne blott (nu fick jag ju till värsta rimmet också...).

Ikväll är vi bjudna på middag hos kompisar i Kallhäll och jag tror det blir spelkväll. Funderar på att vara riktigt crazy och föreslå Singstar...

Får se vad vi fyller dagen med innan dess...

fredag 3 oktober 2008

Bokprat.

Fredag... bara en sådan sak! Härligt! Sen fint väder på det... Underbart!

Nästan varje morgon jag går ut med Doris möter jag en tant som promenerar omkring på gångvägarna här i Vällingby. Jag har tänkt så många gånger att jag skulle vilja prata med henne eftersom man träffas varje dag. Tydligen kände hon samma sak för idag började hon prata med mig. Hon tyckte att hon kände igen mig och vi kom fram till (efter att ha gått igenom alla tänkbara gemensamma nämnare) att vi båda bott i Hässelby Villastad. Världen är liten!

Sedan gick jag till Vällingby för att möta Boksyster och Pastorn (låter lite som någon Knutbyvariant!). Vi satt på ett fik och pratade några timmar, innan han skulle vidare. Boksyster och jag satt kvar en stund för att prata bok, barn och män.

Doris väntade hemma på att få gå ut och kissa, så jag skyndade mig hem för en snabbrunda innan Ma och Pa kom hit. Vi ska äta middag tillsammans innan Lasse och jag ska roa oss med att gå på teater. Ma och Pa ska passa vårt lilla nyklippta djur under tiden.

Jag trotsar mina biverkningar och lever livet...

torsdag 2 oktober 2008

Gnäll.

Det händer verkligen inte mycket här på dagarna. Jag har ingen ork eller drivkraft. För att gå ut med Doris krävs en kraftansträngning, likaså att laga till något ätbart (men jag är ju heller inte speciellt sugen på något att äta).
Jag vägrar låta sjukdomen ta över, men de här biverkningarna tar verkligen musten ur mig. Vilket jag har jävligt svårt att acceptera. Det finns tusen saker jag skulle behöva/kunna göra här hemma. Städa, laga mat, baka, måla lister, måla om i hallen nere, fixa till i garaget, rensa garderoberna, renovera klädkammaren och göra höstfint på tomten.... Men varken kroppen eller hjärnan vill samarbeta med mig, den vanliga "friska" Lulle.

Det skulle också vara trevligt att hälsa på andra i min bekantskapskrets som är hemma. Mormor som bor bara ett kvarter härifrån skulle nog bli glad över ett besök från mig och Doris. En kompis som är föräldraledig skulle också vara kul att prata bort några timmar med. Men varför ska det vara så svårt???

Har jag för höga krav på mig? Måste jag inse att det här är den nya jag? Vad skulle hända om jag verkligen skulle tvinga mig till att måla om i hallen? Vad skulle hända om jag tog av mig mysbyxorna och satte på mig jeansen, tog ur snodden ur håret och sminkade mig för att sedan trippa bort till mormor? Är det så att jag bara måste få tummen ur...liksom?
Eller är det här kroppens sätt att "vila" lite med tanke på allt jag går igenom?

Ja, inte vet jag. Men jag är inte nöjd med det ska ni veta. Jag vill inte vara som en tråkig, gnällig och trött gammal tant. Jag vill vara en snäll och rolig mamma. En snygg och kärleksfull fru. En hurtig och klämkäck matte. En trevlig och omtänksam kompis.

onsdag 1 oktober 2008

Svar.

Idag hade jag tid hos min läkare för att diskutera biverkningar, fortsatt behandling och lämna ifrån mig lite blod. Biverkningarna vill inte ge med sig utan ökar hela tiden. Det som är värst just nu (om ni orkar läsa) är diarré, illamående, trötthet (på dagarna), ryggvärk och sömnproblem. Ryggvärken och sömnproblemen har kommit smygande de senaste dagarna, men de tilltar för varje dag som går. Skit jobbigt!

Jag har varit ordentligt orolig för blodprovssvaren eftersom de har varit dåliga (dvs förhöjda levervärden) de tre sista gångerna jag lämnat blod.
Men idag var det bra svar... de hade sjunkit igen till normala värden (utan stjärna efter). Jag känner mig så lättad och glad! Vill ta hela världen i famn!

Det beslutades även att jag ska stå ut med biverkningarna till nästa utvärdering, som blir i början av november. Då tar vi ett nytt beslut angående min medicin. Jag hoppas/vill/tror att mina tabletter har gjort det som är deras uppgift i levern tills dess.

Men idag är jag så oerhört glad för min och Boksysters skull som har fått positiva besked!
Grattis till oss och en kram...