Friskare?

Det var ett ordentligt lass med tabletter som slank ner tillsammans med frukosten i morse, cellgifterna (fyra), penicillinet (en), slemhinneavsvällande (en), alvedon (två) och avslutningsvis några sprut med nässprayen. Jag vill inte ens tänka på hur min lever mår...
Därefter intog jag soffläge tills vi skulle köra Doris, vårt älskade djur, till Lasses syster med sambo (morsan och farsan). Jag fattar inte varför jag hela tiden bokar resor som hon inte kan följa med på, när jag blir så ledsen när vi måste lämna henne. Jag tycker att man har sett på hela hennes kroppsspråk i flera dagar att hon fattar att något är på gång och när hon har tittat på mig med sina bruna ledsna hundögon så har det värkt i hjärtat. Men det känns skönt att veta att hon har det bra och att hon har katten Merlin och fågeln Skvättis att äta på... nej, jag menar leka med.

Nu på kvällskvisten verkar det som om penicillinet har börjat göra någon nytta, för jag kan hålla mig vaken och orkar göra något. I det här fallet packa våra resväskor, vattna blommorna och i största allmänhet göra i ordning för avfärd mot Teneriffa.

Barnen har kommit hit nu och vi ska ha lite mys till Melodifestivalen innan det är bums i säng, för klockan halv fem i natt hämtar Pa oss och kör oss till Arlanda.

Jag får se hur det blir med uppdateringen under den närmaste veckan, det kanske kan vara nyttigt för alla er chokladberoende med en vit vecka...

Dagens inte: Människor som stjäl andras saker!

Klen.

Jag är klen. Riktigt klen.
Min förkylning har bara blivit värre och värre i stället för tvärtom. Jag sover dåligt på nätterna, har ont i halsen, ena örat och kan inte andas för att snor bestämt sig för att samlas i bihålorna med omnejd.
Imorse fick jag inte upp ögonen när Lasse skulle säga hej då och gå till jobbet, utan jag låg i sängen och kände mig som Stevie Wonder.
När jag lite senare tog mig upp och försökte öppna ögonen var det som ett draperi av gul/grön smet mellan de undre och övre ögonfransarna. Det var droppen!

På vårdcentralen fick jag penicillin och slemhinneavsvällande utskrivet. Hoppas nu att det börjar att verka fort för jag vill må bra på söndag.

Men just nu mår jag pest. Sitter bara hopkrupen i soffan och orkar ingenting, jag som har så mycket att göra. Packa, växla pengar och köpa present till Alva (som fyller år på Teneriffa).

En uppmuntrande fräckis från Bert kanske?

Mannen läser en bok i sängen med frun liggandes bredvid. Han börjar ta henne på musen.
- Åh, vill du ha sex? undrar hon.
- Nej nej, jag vill bara blöta fingret så jag kan vända sida...

Mens.

Torsdagens förmiddag har gått åt till att tvätta de sista smutsiga plaggen från semesterresan till Fuerteventura. En del ska packas ner i resväskan igen för att följa med oss till grannön.

Jag snorar och hostar på, men än så länge har inte Lasse blivit smittad. Hoppas han slipper det.
När vi fick det senaste resultatet av datortomografin lämnades ingenting åt slumpen. Man får verkligen veta allt. Den här gången kunde man se att ett ägg höll på att mogna i äggstocken och var redo att komma ut i mensform inom en snar framtid.
I dag var det dax för något som nog ska likna mens.
Det kanske en del av er chokladsugna inte tycker är så märkvärdigt men om man som jag bara haft mens en gång på över två år så blir man glad över att i alla fall den delen av kroppen fungerar som den ska trots all stark medicin. Kroppen kämpar på!

På eftermiddagen kröp vi upp i sjukhussängen på Radiumhemmet och jag fick mina cellgifter. Vi har väldigt roligt ihop, jag och Lasse, och idag fick min sjuksköterska också ha kul med oss. Därför blev vi väldigt ledsna när hon, när vi skulle gå därifrån, talade om att hon ska sluta. Det betyder så mycket för mig att jag känner ett förtroende för de som har mitt liv i sina händer och att man träffar samma människor varje gång, men givetvis önskade jag henne lycka till på sitt nya jobb.

Nu i kväll har vi hälsat på hos Lasses kusin, blivit bjudna på middag och tittat på hennes nyinköpta lägenhet. Det var extra roligt att träffa Lasses morbror, moster och kusin nr två som hittat till storstan från djupaste Småland för det blir ju inte så ofta vi ses.

Siffror.

Jag tänker ofta på att det handlar mycket om siffror och mått när det gäller min sjukdom. Blodprovssvaret kan vara skillnad mellan liv och död om det står "fel" siffra. Och är det ordentligt fel blir det till och med en stjärna efter.
Hela mitt liv hänger på hur många millimeter eller centimeter mina levermetastaser har ökat eller minskat. Siffrorna är det enda jag kan gå på, det mest konkreta eftersom jag inte kan "se" min sjukdom.

Jag har under de här två åren jag varit sjuk (igen) fått reda på hur stora mina levermetastaser varit. De har mätt dem och räknat ut något sorts medelvärde som jag sedan har fått se. Nu görs inte något sådant längre för det kostar för mycket pengar. Istället får jag numera bara reda på att det "minskat kraftigt".
Vad är kraftigt? Vad utgår de ifrån? Är de nästan borta?
Ja, tänk vad siffror betyder mycket ibland. Inte minst på kontot eller vågen...

En annan gång siffror har betytt mycket var när vi skulle putsa om vår fasad till en ljuvligt mjuk gul färg. När jag så en dag svängde in på vår gata efter jobbet var vårt hus ilsket skrikande gult... Jag höll på att svimma.
Vad skulle grannarna tänka? Det var väl inte den här färgen vi valt?
Jag ringde Lasse som nog trodde att den skulle "lägga sig lite när den torkat" (positiv som han är!). Vi sov en natt i vårt ilskna hus och upptäckte på morgonen att det var lika skrikande gult som dagen innan. Jag ringde till firman som vi anlitat och påpekade problemet. De kom genast, och konstaterade att det blivit EN siffra fel när de blandade ihop färgen. Tänk att en siffra återigen kan vara skillnaden mellan himmel och helvete...

Terapeut.

Idag har jag varit hos min terapeut. Det blev en mycket givande timme där hon gav mig strategier för att kunna klara av min situation på bästa sätt. Hur jag ska förhålla mig till min sjukdom, barnen, Dossysters försämring och den kommande boken. Jag tycker att jag har klarat av dessa saker ganska bra på egen hand, men den senaste tiden har allt bara blivit för mycket.
Tanken är nu att jag ska besöka henne kontinuerligt ett tag framöver och det känns riktigt bra. Även Alva ska få någon att prata med om hennes funderingar och känslor.

Annars är det som vanligt här hemma. Det är jag, min förkylning och djuret som väntar på att Lasse ska komma hem så att jag får pussa på honom, min förkylning smitta honom och djuret skälla, hoppa och slicka på honom.

Ikväll är det jag och djuret som hänger eftersom Lasse, när han kommit nyklippt från frisören, ska åka och simma. Nästa vecka får han simma sina längder i någon tempererad utomhuspool på Teneriffa...

Dagens måste: Dossysters underbara besked.

Happenings.

De närmaste veckornas schema börjar arta sig.

På söndag åker vi till Teneriffa och spenderar sportlovet med lite sol och värme (en gång till för mig och Alva).
På torsdagen efter vi kommit hem är det tv-inspelning eller seans, har inte bestämt mig för vilket.
Fredagen veckan efter det, är det spa på Skepparholmen med Dossyster och hennes sambo som gäller.
Följande torsdag åker Lasse och jag tillsammans med Ostfamiljen på kryssning och njuter av E-types uppträdande.
Kommande fredag är det Smedshagsträff och dagen efter, kalas hos Ostfrun (om jag orkar med det).

I början av april ska vi på Buddy Holly med Ma och Pa och sedan planerar vi att fira påsklovet på Öland hos min syster och alla djur.

Med reservation för vissa ändringar beroende på mitt hälsotillstånd. Men det gäller att hitta på saker medan man vill, kan och orkar.

Helgens kärlekstema har inte passerat Doris omärkt förbi, för igår bajsade hon ut röda glittriga konfettihjärtan...

Läkarbesök.

Resultatet av dagens besök hos Dr Lidbrink är följande:

* Levermetastaserna har minskat kraftigt.

* Skelettmetastaserna har ökat på två ställen, därav min smärta där. Hon erbjöd strålning som smärtlindring men jag avböjde tillsvidare.

* Levervärdena hade sjunkit till det normala, inga stjärnor efter med andra ord.

Så på de stora hela är jag nöjd med besöket, hon fick till och med en bukett tulpaner.
Vi hann med en trevlig snabbfika i Radiumhemmets cafeteria (med medhavda kärleksmums) tillsammans med Dossyster och hennes sambo. De andra cafegästerna tittade storögt på oss när vi pratade och skrattade högljutt om våra behandlingar, biverkningar, tumörer, blodvärden och vår kommande träff med Pastorn och vilket kaffebröd en sådan kan tycka om. Men det bjussar vi på en dag som denna.

Jag har blivit förkyld så NU är jag sjuk...

Nominering.

Oj oj, jag har blivit nominerad till månadens blogg!
De bloggar som nominerats är bloggar som på ett eller annat sätt vill få människor att tänka till och reflektera.

Det här känns jättekonstigt eftersom jag inte är ute efter en massa publicitet utan jag skriver mest för min egen del och för er som gläntar på locket till min chokladask. Men jag är givetvis glad och väldigt tacksam över att det finns människor som tycker om, ja, en del är faktiskt även beroende av, mina chokladbitar.

Så om ni, mina chokladätare, tycker att jag, eller min chokladask ska bli månadens blogg, gå in på den här sidan och rösta:
enbart.blogg.se

Jag vill också passa på att tacka för alla fina och goda presenter vi fick igår av våra gäster. Tack!

Imorgon väntar Dr Lidbrink på mig (om hon överlevde Vikingarännet vill säga!) och jag får lite mer information om mina tumörer och levervärden. En fika med Dossyster (hon har beställt några av gårdagens överblivna kärleksmums) på Radiumhemmet blir det också.

Kärleksfest.

Hela gårdagen gick i kärlekens tecken. Vi hade pyntat vårt hem med alla hjärtan vi kunnat komma över, och det var många. Det var hjärtan ute och inne, från golv till tak.
Vi bjöd på Lady & Lufsenmat (spagetti och köttbullar), men det blev mest till skådebröd för jag hade även gjort paella. En av ingredienserna i paella är saffran och när jag tömde båda påsarna i kastrullen med riset så bildade det, dagen till ära, formen av ett hjärta! Det var nästan lite scary...

Vi drack passionfruktsläsk eller rödvin och till efterrätt hade vi passionfruktsfromage med jordgubbe i portionsmugg. På varje mugg hade jag, med hjälp av Alvas röda glitterlim som jag "lånat" när hon var i skolan, målat dit ett hjärta.

Vi hade isbitar i form av hjärtan, kärleksservetter, ett litet kärleksklistermärke på varje tallrik, hjärtballonger, hjärtkonfetti, pianospel av Lasse och mängder av hjärtljus. Vi hade även en frågesport på temat hjärtan och kärlek som engagerade gästerna en stund.

Dossyster med sambo vann och fick varsin hjärtram som pris.
Både barnen och vi var väldigt nöjda med kvällen och gick och la oss sent, trötta men lyckliga.

I morse tog vi en välbehövlig sovmorgon och åt frukost i vardagsrummet (fast man inte får det!!) framför den inspelade melodifestivalen (Heja Mums, nej jag menade Måns!) innan barnen blev hämtade av Ma och Pa som skulle gå med dem på High School Musical på Göta Lejon.

Alla hjärtans dag.

Eftersom det var fredagen den 13 igår så vågade jag inte skriva något för det skulle nog betyda otur tänkte jag.
Men dagen gick ändå... Jag bakade kärleksmums, lagade Lady & Lufsenmat, strök hjärteduken och gjorde en husrannsakan här hemma på jakt efter Alla hjärtans dagattiraljer.

Jag kan inte avslöja allt redan innan festen för då blir det ingen överraskning för de som kommer och eventuellt äter av min choklad. Men jag lovar att ta några bilder så att ni känner er delaktiga lite i efterskott.
Under tiden kan ni titta på inbjudan som jag tycker blev lite gullig http://ulricaochlassesboxoflove.blogspot.com

Idag fortsätter förberedelserna, för det är tänkt att vara en körsbär i likör när gästerna anländer vid fem.
Idag är det kärlek som gäller...

Glad.

Idag har jag känt mig pigg och glad, ja nästan upprymd.
När jag plockade här hemma kom jag på mig själv gå omkring och sjunga till musiken jag lyssnade på.
När jag gick promenad med Doris var det ett sådant härligt ljus ute, fåglarna kvittrade och det luktade gott på något sätt.
När jag tog bilen till Vällingby ( jag vet att det verkar slött men jag ville inte bära hem tunga kassar) för att handla gick jag där som alla andra utan att tycka att det stod cancer i pannan på mig som jag brukar tycka.

Jag vet inte om min oväntade upprymdhet beror på att jag är i full fart med att planera, förbereda och fixa inför vår fest vi ska ha här hemma på lördag. På lördag är det den 14 februari, alla hjärtans dag, så givetvis går festen i kärlekens tecken.

Eller kan det bero på att jag överväger att boka en kryssning till Åbo om en månad. Förmodligen blir det exakt samma dag som E-type ska uppträda på båten, vilket otroligt sammanträffande...

Eller kan Fuerteventuras sol och värme fortfarande påverka mig?

Dagens måste: Broddar.

Chokladask 2005.

Här bjuder jag på 20 minuter utsökta praliner från år 2005.
Vi tillbringade både sport- och påsklov på Öland och däremellan hann vi med att besöka EuroDisney Paris. Det var bröllop, picknickar och utflykter under våren.
Sveriges nationaldag firade vi med en sightseeing i Stockholm.
Även sommarledigheten spenderade vi hos min syster och alla djur på Öland, där vi hjälpte till att bygga staket. Skara Sommarland har blivit en uppskattad sommartradition.
Inom loppet av två månader tog jag körkort och vi köpte både Softa och huset. Under renoveringen fick vi fira andra advent i tvättstugan, för att kunna flytta in till jul. Då Pa var tomtenissa...

Fuerteventura.

Vad härligt det är att skriva på ett riktigt tangentbord igen, där alla bokstäver finns representerade!

Igår kväll kom vi tillbaka till Sverige, kylan och verkligheten igen. Den här resan var en verklighetsflykt som hette duga, allt det onda i kroppen och de dumma tankarna försvann. Voilà!

Beskedet jag fick att det såg bra ut i kroppen hjälpte så klart till, men jag har inte hört det själv så det finns många frågor kvar.
Jag undrar varför jag haft så ont, allt kan väl inte varit psykosomatiskt, eller? En sköterska förklarade för länge sedan att det blir ungefär som blåmärken när medicinen angriper tumören och blåmärken gör ju ont.
Varför är mina levervärden så höga? Dr Lidbrink tror att jag tyvärr lyckades dra på mig en bestående leverskada när jag i höstas tog de dyra nya tabletterna. Men jag vill veta säkert vad det beror på.

Vår resa gjorde i alla fall susen och vi har haft en underbar vecka alla fyra.

Vi bodde bra i en stor fräsch lägenhet, där både vi och katterna trivdes.


Runt vår terrass växte en fantastisk hibiskushäck och när vi kom hade städerskan dekorerat vår lägenhet med blommor från denna.

Något jag tyckte var väldigt märkligt (och inte förekom när Adam och Alva var små) var att många människor skulle ta, gosa, klappa och pussa på bebisen i tid och otid. Så hon fick saneras från servitörens äckliga disktrasehänder i diskhon varje kväll.

Vädret var ungefär som en svensk sommar, sol, lite moln, några regndroppar och en del vind. Temperaturen låg på ca. 20-25 grader, så man blev varm men inte direkt riktigt så svettig att man kunde tänka sig ett bad. Fast där skiljer sig barnen från oss vuxna för de badar ohämmat oavsett väder och vind. När börjar känseln egentligen utvecklas?


Det var riktigt kallt att gå promenad med Doris i morse men jag kan ta den höstnougaten eftersom Teneriffa om två veckor nog blir ytterligare en körsbär i likör.

Liverpool.

Det finns bara en fungerande dator, av tre, sa darfor kan jag inte uppdatera sa ofta som jag vill.
Det bor manga katter har pa hotellet, det brukar det gora pa de flesta hotellomraden, men skillnaden har ar att dessa sma liv har det bra. De har ett Cat Cafe dar de blir serverade mat, vatten och tak over huvudet. Vi, som har namn pa det mesta, har givetvis dopt alla katter efter hur de ser ut. Till exempel Rakel for hon har en rakad flack, Gustav for han ar tjock och rod och Flacken for han ar vit och svartflackig. Jag bara langtar tills jag kan lagga ut bilder pa dem.

Igar var det molnigt och lite blasigt (ar det nagonsin vindstilla har?) sa vi tog en promenad in till staden och strosade runt bland butikerna dar i stallet for att ligga och huttra vid poolen som de ovriga turisterna. Det var kul att se nagot annat for en gangs skull.

Pa kvallen, under tiden vi at middag, horde vi att det borjade regna nagot fruktansvart och vi forstod att det skulle bli lite marigt att ta oss tillbaka till rummet. Det hade bildats enorma vattenpolar och stora floder rann langs gatorna pa hotellomradet. Men vi lyckades vada tillbaka till rummet och tog vart obligatoriska yatzyparti. Plotsligt horde vi en liten katt som jamade hjartskarande. Vi oppnade skjutdorrarna och slappte in den lilla sota kattungen som blev bjuden pa bebisens grot och vatten. Han, vi dopte honom till Liverpool for han var vit och rod, gjorde sig snabbt hemmastadd och efter en stund forstod vi att han inte hade nagra som helst planer pa att spendera natten ute i regnet utan i var soffa. Vi insag att det inte skulle ga sa jag blev tvungen, mot min vilja, att locka ut honom igen. Han foljde villigt med nar jag lockade pa honom men nar jag sedan sprang tillbaka till rummet sa sprang han efter och satt utanfor skjutdorrarna och jamade igen... tills grannarna inte orkade mer utan slappte in honom. Slutet gott allting gott!

Idag har vi varit pa marknad, och trots alla "Lookie lookie", "Special price for you" och "Hey, sexy lady" sa gick vi darifran med endast en nagelfil som min kompis kopte.

Dagens maste: Doris namnsdag! Grattis mitt lilla djur langt darborta.

Gladje.

Jag vill garna bjuda er pa en korsbar i likor fran oss i varmen till er i vinterkylan...
Idag ar det en alldeles underbar onsdag, pa flera satt. Vi har tillbringat dagen vid poolen for att battra pa vara rodskimmrande ansikten en aning. Vid lunch ringde min alskade man (trots att han fatt forbud till det for det blir sa dyrt for mig som far betala) och det var harligt att bara hora (det dar sag inte sa trevligt ut!!) hans rost. Men det han hade att saga var annu harligare...
Dr Lidbrink hade ringt upp honom, eftersom hon visste att jag var sa orolig och hade ont, for att tala om att DT:n sag bra ut. Tumorerna i levern hade minskat kraftigt och det fanns ingen spridning till ovriga organ!
Jag har bara hort det i andra hand sa jag kan inte ge er mer information an denna. Men jag lovar er att jag ska krama om varenda spanjor jag ser idag (och hollandare ocksa for den delen...) och fira lite extra ikvall.
Hoppas sa att det har gatt bra for Dossyster idag ocksa.

Tisdag.

Hej dar hemma i kalla Sverige. Resan hit gick bra, bebisen var jatteduktig och det gick snabbt. Min kompis hade overraskat oss genom att boka extra benutrymme pa planet och det var valdigt skont. Pa bussen pa vag till hotellet trodde jag att min sista stund var kommen for det blaste sa mycket att bussen holl pa att valta, jattelaskigt. Hotellet ar valdigt fint (det paminner om en vilda vastern by med senapsgula laga hus och manga kaktusar och palmer) och var lagenhet ar stor och frasch, det ar synd att vi ar de enda svenskarna pa hotellet, framfor allt for Alva som inte har nagon att leka med (hon ar inte sa bra pa hollandska!). Det ar 22 grader, lite molnigt och lite blast men jag klagar inte for allt ar battre an vadret hemma.

Det ar tomt utan Lasse och Adam men vi klarar oss bra anda tycker Alva.

Söndag.

Fredagens kalas för Adam var trevligt. Jag hade efter många om och men lyckats få till något ätbart till kaffet och hemmet i hyfsat skick. Men herregud, vad pinsamma vi var som tryckte ner ljus i tårtan som bildade Adams namn.
- Jag är väl ingen bebis längre...

Eller? Ibland undrar man... När han hoppar upp i Lasses famn för att bli buren och mysa lite. Eller när han blir lite "putt" över att han inte får lika många pussar som mig när Lasse kommer från jobbet.

Det är svårt det där att vara på gränsen barn-vuxen.

Idag har Alva och jag packat och vi har nästan fått igen väskan! Nu återstår det bara att se om vi kommer upp 03.30 när klockan ringer...

Med tanke på hur datarummet såg ut på hotellet när vi var på Rhodos, vill jag inte lova er några chokladbitar från Fuerteventura men jag ska göra mitt bästa för att låta er få veta hur vi har det.

På fredag ska jag vinka till Dossyster på grannön...

Adios!