torsdag 31 december 2009

Nyårsafton.

Idag har vi haft det riktigt kallt här på ön. Men Doris behöver gå ut så några ruggiga promenader har det blivit ändå. På en av promenaderna gick vi runt bland husen och drömde om vilket vi skulle vilja ha. Det är så härligt att gå och drömma för i drömmarna är allt möjligt.
Min onda lever är en ovälkommen gäst som hängt på till Öland. Men jag tycker ändå att det gått bra hittills. Smärtan kommer och går, ibland är det bättre och ibland sämre.

Annars har dagen gått åt till att ladda (sova) inför kvällens festligheter, fundera ut lämplig klädsel, tillaga nyårsmiddagen och duka. Barnen har även knåpat ihop en frågesport åt oss vuxna.Alla människor och djur i familjen Cederling önskar er som nallar ur asken ett riktigt gott nytt år!

onsdag 30 december 2009

Onsdag.

Julafton nummer två var uppskattad av alla närvarande. Ma och Pa hjälpte till med middagen vi åt innan paketöppningen började. Många och fina julklappar öppnades till Doris stora förtjusning eftersom hon fick leka med alla kartonger.

Vi hade sedan tidigare planer på att fira nyår hos min syster på Öland. Men jag var länge tveksam eftersom min lever gjort sig påmind de senaste dagarna.

Igår gjorde vi ändå slag i saken, ont eller ej, och tog Wembley de 45 milen till Tryggestad.

Idag har vi gått en underbar promenad i strålande sol, barnen har ridit och vi planerar som bäst inför nyårsmiddagen.

måndag 28 december 2009

Julhelgen.

Julhelgen har varit både körsbär i likör och höstnougat (eller bra och anus som Fredrik och Filip skulle sagt).

Julaftonen började med en Dorisrunda för mig. Sedan hämtade Lasse upp oss för vidare färd till Dossysters och bebisens viloplatser.
Klockan ett var det grötlunch och byte av julklappar hos Lasses mamma. Till Doris stora glädje var morsan och farsan också där.
När Kalle Anka började klockan tre var det bestämt att Ma och Pa skulle komma till oss så jag och Doris tog en promenad hem tills dess (Lasse tog bilen).
Vi åt gott, tände en brasa och hade det mysigt.
Vi hade bestämt att inte köpa julklappar till varandra i år men Doris fick ett stort rött paket som först såg ut att vara till mig när hon krafsat upp halva...men när hon öppnat hela såg vi att det var till henne trots allt.
Juldagen blev sådär lugn och skön som bara juldagar kan vara och vi laddade upp inför mellandagsrean när alla våra julklappar till barnen skulle inhandlas.

Men som vanligt kan man aldrig planera något i förhand när man är sjuk.
Jag började känna av min lever redan till frukosten i lördags men jag hade inte tid att ha ont så vi åkte till Barkarby Outlet i jakten på de perfekta julklapparna. Efter en stund var smärtan outhärdlig så vi åkte hem och jag tog en morfintablett. Det gör jag aldrig om. Resten av dagen/kvällen och dagen efter var jag helt drogad men det onda försvann inte.

Idag är det måndag (och jag har fortfarande ont) och barnen kommer hit. Lasse och jag är väldigt nöjda med de klapparna vi lyckades införskaffa. Nu återstår bara att se om barnen är av samma åsikt för idag firar vi julafton nummer två.

onsdag 23 december 2009

God Jul.

Imorse gjorde vi oss i ordning på ett kick för att slutföra överraskningen.

Idag var nämligen Pas sista dag som yrkesverksam. Han har tagit det kloka beslutet att sluta jobba tidigare för att nu bara kunna njuta av livet. Det här ville vi barn uppmärksamma på något sätt men han är inte helt på vad gäller alltför stora överraskningar. Så därför var min första idé om att göra en fågelskrämma med t-shirten pensionär-09, hatt, tygpåse med bingolott i och kattmatsburkar utspridda runtom på tomten utesluten.
Istället fick han biljetter till en konsert senare i vår och en orkidé i glittrig kruka som stod på köksbordet och välkomnade honom när han kom från jobbet.Doris var också med men fick sitta och vänta på deras trappa under tiden jag smög in.
Så med det här kortet vill familjen Cederling önska alla chokladätare en riktigt GOD JUL.

tisdag 22 december 2009

Tisdag.

Igår var det måndag igen och dax för barnen att byta familj. Det var extra jobbigt att lämna dem efter vår mysiga minisemester och eftersom det innebär att vi inte får fira jul tillsammans. Men jag, Lasse och vårt lilla djur får göra vårt bästa och äta god mat och mysa, så får vi ha julafton på måndag när de kommer tillbaka till oss igen.
Jag kramade svamparna god jul med en stor klump i halsen men sparade tårarna tills vi kom till bilen.

När vi kom till blippaffären var det bara att ta nya friska tag och torka tårarna för att handla julmat.
När maten var inhandlad bar det av hemåt för att börja ta reda på tvätt och packning efter helgens äventyr.
På kvällen var det bestämt att en kompis/gammal kollega skulle komma hit på en bit mat och kanske ett glas vin. Det blev mer än ett glas vin för herrarna, god middag (ett nytt recept), mycket prat och aktieinköp för många tusenlappar innan han tog bussen hem i vinterkylan vid ett.

Imorse blev det av förklarliga skäl sovmorgon till halv tio så vi fick bråttom iväg till Radiumhemmet där jag skulle få min andra vaccindos. När vi ändå var där gick vi upp till behandlingsavdelningen och överlämnade en julkram och en chokladask till min sköterska. Jag tror det uppskattades.

På vägen hem ordnade vi med det sista inför överraskningen...

Kvällens aktiviteter: Lasse som vill kunna äta julmaten med gott samvete är och simmar med min bror under tiden jag ligger i soffan med fötterna i saccosäcken och äter Lindts Lindorkulor, utan dåligt samvete.

söndag 20 december 2009

Fjällsemester.

Det var en lång bilresa upp till Sälen. Men målet var resan värd.

Det var så vackert med alla snötyngda träd, en mysig liten stuga och väldigt väldigt kallt.
De första två dagarna var det så kallt att Doris inte ville/kunde gå ut utan att direkt frysa om sina små tassar. Det blev femminuters promenader, sedan började hon lyfta på tassarna och titta olyckligt på oss som fick bära henne tillbaka till värmen. Inte heller de tre skidfantasterna kunde åka några längre perioder utan att behöva värma sig.
Men som alltid vid riktigt kallt väder så var det blå himmel och en skinande sol.Fredagskvällen tillika vår bröllopsdag tillbringade vi på restaurangen Lammet & Grisen och avnjöt deras buffé. Ma hade ringt restaurangen i smyg så när vi satt oss fick vi en flagga på bordet. Det var busigt gjort! Vi hade en trevlig kväll och åt gott alla fyra.
Det var INTE mycket hår kvar men jag lyckades få upp det kvällen till ära. När vi kom hem till stugan igen klippte jag av det sista med en sax.När jag var hos Dr. Lidbrink i onsdags så ändrade vi lite med mina mediciner. Jag ska sluta med hjärtmedicinen och ta vätskedrivande ett tag istället för att se om jag mår bättre. Jag ska heller inte ta den skelettstärkande medicinen varje dag utan "någon gång då och då".
Jag vet inte om jag inbillar mig men jag tycker redan att jag mår bättre och är inte alls lika trött.

Lördagen bjöd på mulet och lite mildare väder. Då var både Doris och skidåkarna ute och njöt av snön. Adam och Alva sprang till och med ut och rullade sig i snön efter bastubesöket.Fem körsbär i likör får helgens fjällvistelse av mig.

Fem körsbär i likör får också hemkomsten till Vällingby där Ma och Pa passat på att julfixa åt oss. Även detta i smyg. De hade skottat uppfarten, dammsugit hela huset, sytt nya julgardiner och satt upp i kök och vårt sovrum (putsat fönster?), skurat köket och gjort en vacker julgrupp till vardagsrummet. Ja, listan kan göras hur lång som helst.
Hur kan vi någonsin tacka tillräckligt för allt de gör för oss?

Dagens måste: Ma och Pa.

onsdag 16 december 2009

Läkarbesök.

Jag är fortfarande väldigt trött och sover mycket men håret hänger kvar. Nu får de testar som kämpar sig kvar stanna på hjässan så att jag har "hår" på fredag när vi firar bröllopsdag.
Alva var hemma med mig igår också för att pigga på sig tills idag när hon gick till skolan igen. Hon fick också sin andra vaccinationsspruta igår med en öm arm som följd.
Det var riktigt ordentligt med snö som föll igår och ingen var gladare än Doris. Hon visste inte hur fort hon skulle hinna lukta på alla nya lukter. Hennes nos gick som en plog i snön och hon hoppade fram i snödrivorna. Tyvärr gick det lite väl fort vid tre tillfällen när jag hade henne kopplad så hon lyckades dra omkull mig.

På kvällen var Ma och Pa här och fikade, fick barnens önskelistor och sa hej då inför vår fjällweekend.

Idag har jag packat lite och träffat Dr. Lidbrink på Radiumhemmet. Vi pratade om mina biverkningar av den nya medicinen, mitt hår och om hur jag mår i själen.
Själen mår nog inte så bra som jag skulle önska. Men jag vill inte ha antidepressiv medicin. Kanske att jag börjar gå hos min terapeut igen efter jul. Tills dess kämpar jag på.

Ikväll fortsätter vi packa varma kläder och andra skidattiraljer med ett avbrott klockan åtta då jag måste se böndernas val.

måndag 14 december 2009

Luciahelg.

I lördags gjorde vi inte något speciellt utan tog det bara lugnt. Om man kan kalla tvätta, laga mat, slå in julklappar och handla att ta det lugnt.
Lucia firade vi med en sovmorgon sedan lite fix hemma innan vi slutligen åkte till Högalidskyrkan för att se deras Luciatåg. Det var fint men jag har inte riktigt kommit in i någon julstämning än. Kanske dagens snö och kyla kan hjälpa julstämningen på traven.
Idag har jag haft sällskap av en sjuk Alva som var för snorig för skolan. Nu hoppas vi att hon blir bättre så hon kan få sin andra vaccinationsspruta innan vi åker till Sälen och att Lasse och Adam som också är snoriga blir friska och inte lyckas smitta mig.

Sjukdomsstatus: Mitt hår är väldigt glest men hänger fortfarande kvar med hjälp av klämmor. Med en effektiv medicin mot illamående så har helgen varit hyfsad men jag har varit/är kolossalt trött. Jag känner också av en svidande och pirrande känsla i munnen som nog är början till blåsor.

Idag firar vi att körsbär i likör vann Marabous omröstning och därmed får stanna kvar i Aladdinasken.

fredag 11 december 2009

Uppdatering.

Igår fick jag behandling igen. Jag hade svårt att sova natten innan för det kändes inte kul att få mer av den här medicinen som gör så mycket ont med mig.

Dessutom har jag sedan jag var sjuk första gången utvecklat ett betingat illamående mot färgen orangeröd, som gör att jag blir illamående och vill kräkas så fort jag ser någon vätska med färgen oavsett vad det är.
När min sköterska kom in med droppåsen förra gången höll jag på att få panik. Jag försökte förklara min situation på ett mycket behärskat och pedagogiskt sätt för hon trodde att jag skojade. Till slut förstod hon allvaret och var så rar och klädde in hela droppställningen inklusive slang med handdukar så att jag skulle slippa se eländet och det funkade.

Igår var hon förberedd med handdukar redan när jag kom. Hon bad också så hemskt mycket om ursäkt för det här med håret som hon inte sagt något om. Men det var så väldigt väldigt ovanligt att hon inte tänkte på att säga något. Hon hade hört runt bland sina kollegor och ingen hade varit med om någon som tappat sitt hår av den här medicinen. I´m the one and only!

Jag hade lyckats få en tid efter behandlingen hos perukmakaren så nu är hårersättningen fixad också. Vi hälsar den nya peruken Mia välkommen till familjen! Hon har inte fått träffa de gamla perukerna Kurre och Vivi än utan ligger kvar i sin låda. Man vet aldrig vad peruker hittar på! Vi vill ju INTE ha en massa små toupéer...

Jag mådde ganska bra och Lasses page han klippt på mig hängde kvar med hjälp av hårklämmor så vi gick och såg Hairspray på Chinateatern igår kväll. Den var otroligt bra och något vi verkligen kan rekommendera. Jag är ju lite småkär i Rolf Lassgård som man men jag älskade honom som kvinna. Se och hör Hairspray!

Doris som fick en heldag med Ma och Pa hade passat på att se Nobelfesten på TV och bakat julkakor. När vi hämtade henne sent sent på kvällen fick vi med oss några nybakta kakor hem.

Idag åkte jag till jobbet (Adams skola) för att titta på Luciatåget. Sedan hade jag turen att bli medbjuden på fika i klassrummet efteråt. Det var mycket trevligt att få träffa hans gulliga klasskompisar (lärarna kände jag ju redan).
Hade fortfarande krafter kvar när jag åkte därifrån och begav mig därför till Ikea och Plantagen. Det gäller att rida på må-bra vågen!

Dagens måste: Idol finalen!

tisdag 8 december 2009

Hår.

Igår ringde jag till Radiumhemmet för att få en remiss så jag kan fixa en peruk. Inte för att jag tror jag kommer använda den men ibland måste/vill man.
Som nästa fredag när vi firar vår treåriga bröllopsdag och ska äta middag på Lammet & Grisen uppe i Sälen (oj, tre djur i samma mening!), då vill jag nog ha hår och inte mössa.
De andra två gångerna jag tappat håret har jag haft tunna tuffa bomullsmössor eller keps. Det känns inte som jag när jag har peruk på mig men det är bra att de finns, in case of.

Jag har fortfarande hår kvar men det är helt "dött" och lossnar i otroliga mängder.
På torsdag är det dax för behandling igen och då om inte förr lär väl resten ryka, men jag vore väldigt tacksam för om det ville hänga kvar till på fredag för efter behandlingen ska vi gå och se Hairspray. Ja jag vet, det låter som ett dåligt skämt.

Idag har jag varit och lämnat blodprov (inför torsdagen) och sedan blev det en sväng i Vällingby. Det blev nya trosor i en storlek större än jag behöver så de inte trycker över magen, nya strumpor och en julklapp till Adam. Jag kände mig riktigt nöjd när jag gick hem till det lilla djuret igen.

Ikväll blir det tända ljus, slötittande på TV och inmundigande av pepparkaksdeg när Lasse är och simmar. Japp, så får det bli.

Förresten håller en liten överraskning på att planeras. I like!

söndag 6 december 2009

Helgen.

Fredagens Smedshagsträff var väldigt trevlig. Den här gången träffades vi i en våning på Östermalm med ett omtalat nyrenoverat kök och badrum. Vi började kvällen med bubbel och ett försenat 40-års firande, sedan blev det god middag och tårta till efterrätt. Vi var tolv stycken pratglada före detta kollegor som träffades så det blev mycket kackel och många högljudda skratt.
Adam och Alva var hemma med Doris och tittade på Idol och åt chokladbollar. Jag har lite dåligt samvete att det blev så sent fast jag sagt att vi nog skulle komma hem tidigt. Men jag kände mig pigg och jag slapp besöka den nyrenoverade toaletten så vi blev kvar längre än väntat.

Lördagsmorgonen började med en ordentlig sovmorgon för hela familjen innan barnen åkte till Grimsta för att åka skridskor. Under tiden barnen roade sig med klubba och puck så gick jag, Lasse och Monstret en riktig långpromenad i Grimstaskogen.
Det var två sura barn vi hämtade efter promenaden för de hade blivit osams och kallat varandra för både det ena och det andra.
Som tur var hann de bli sams igen innan kvällens teaterföreställning Choklad. Det är en improvisationsteater som Lasse och jag var på i våras och tyckte var så bra att vi ville ha barnen med oss den här gången.
Alla fyra var mer än nöjda med föreställningen vi såg, chokladen vi åt och julmusten vi drack. Efteråt åkte vi till Ma och Pa i Hässelby där Doris tillbringat kvällen med lussebullsbak. Alla lussebullarna fick följa med oss hem och ligger nu i vår frys i väntan på att värmas och ätas upp. Tack!

Idag har barnen varit och spelat hockey med min bror. Jag har legat i soffan med fötterna i Alvas saccosäck och Lasse har planerat den kommande skolveckan.
Ma och Pa kommer snart hit med en nylagad Janssons frestelse som vi ska äta till middag och fira andra advent.

Jag är ledsen och har gråtit idag. Och igår. Och i förrgår.
Det värker i min hårbotten och håret håller på att lossna. Fast Dr. Lidbrink sa att jag inte kommer tappa håret när jag frågade henne. Så nu håller jag helt oväntat på att bli flintskallig. Jag känner mig så lurad.
Jag hade fått ganska långt hår och det är oerhört psykiskt påfrestande att få stora sjok med hår i händerna så fort man kommer åt huvudet, därför har Lasse klippt en kort page på mig idag. Nästa steg blir att raka av det sista.

Nu är det många som tycker att håret inte är något att bry sig om när man som jag kämpar mot cancer och dessutom växer det ju ut igen. Men det funkar inte så. Jag vill inte att Adam och Alva ska skämmas över att ha en mamma utan hår. Jag vill känna mig fin inför Lasse. Även fast jag är sjuk så vill jag kunna se ut som alla andra.
Det finns inga tröstande ord just nu.

Dagens måste: Peruk.

torsdag 3 december 2009

Fötter.

Mina fötter är svullna och tjocka redan när jag vaknar på morgonen men jag pressar ner dem i gympaskorna och går med Doris i alla fall. Efter ungefär 20 minuters promenad är fötterna i normal storlek igen tills jag tar av mig skorna.

Men idag överlistade jag vätskan som vill samlas i mina fötter.
Jag lånade Alvas saccosäck och la den i soffan, sedan laddade jag upp med tidningar, dator och telefoner innan jag la mig i soffan med fötterna i saccosäcken.
Inte vet jag var vätskan hållit hus under dagen men den har inte befunnit sig i mina fötter i alla fall. 1-0 till mig.

Idag var de som ska bila bort det gamla turkosa kaklet från -57 och sätta upp det nya här och tittade. Jag vet inte vad jag trodde men de kommer att behöva bila genom badrumsgolvet ner till vårt garage/förråd/hall för att komma åt alla rör som ska bytas och jag inser att det här kommer att bli riktigt dammigt och smutsigt. Överallt!
Undrar om Doris och jag ska ta en välbehövlig husmorssemester på en vecka under den värsta tiden? Någon som har förslag på trevligt ställe?

Adam kom hem idag och berättade att han visat min blogg för några tjejer i klassen. De hade fått upp ett inlägg om min diarré och han sa att de såg lite fundersamma ut och nog undrade vad det var för blogg jag hade egentligen men att de sagt att de tyckte jag skrev roligt och var gullig.

Jag tycker det var så modigt och utlämnande av honom att våga visa dem överhuvudtaget för han har inte velat prata i skolan om min sjukdom så som Alva gjort.

Lasse som har som hobby att lite nu och då byta ringsignal på sin mobil till alla möjliga konstiga signaler utan att säga till innan hade idag bytt till Hemglassbilens signal (för den tyckte han var rolig!). Alva och jag hoppade till av signalen och Doris som sov flög upp i fönstret och skällde. Det behövdes bara en blick för att han skulle byta till någon annan...

onsdag 2 december 2009

Moppe.

Vilket underbart väder Mysko och jag gick vår morgonpromenad i. Strålande sol från en klarblå himmel och minus två grader. Jag kunde inte låta bli att tänka på att Ostfamiljen befinner sig under samma sol fast på andra sidan jorden och med plus 32 grader. Undrar om de också såg månen vi tittade på innan vi gick och lade oss igår?

Igår fortsatte mitt "jobb" med att försöka styra upp badrumsrenoveringen. Det blev några telefonsamtal och några mail för vi vill att det ska bli så bra och billigt som möjligt.

Under tiden Lasse var och simmade igårkväll så var Ma och Pa här och fikade. De vill också veta vad barnen önskar sig så det blev en hel del julklappsprat.

Det diskuterades även hurvida Adam ska få en moppe eller ej när han fyller år. Jag har lovat honom en men har nu ångrat mig eftersom det är så många som blir rånade på sina här runtomkring. Det vore väl en sak om de bara tog moppen men ibland brukar det tyvärr även sluta med en misshandel och jag vill inte riskera att han blir utsatt för det. Adam tycker jag är löjlig och det kan hända att jag målar fan på väggen men det är så jag känner. Jag vet att jag är extremt orolig.

Alva som brukar vara på ett uselt morgonhumör är riktigt glad numera. Jag är helt övertygad om att det beror på paketkalendern Ma fixat till dem.

Jag ser fram emot helgen då det är vår traditionsenliga Smedenträff på fredag och teater för oss alla fyra på lördag. Det enda orosmolnet är mina diarréanfall som brukar ge sig till känna kvällstid. Inte så kul att sätta sig på en offentlig toalett och "dundra" loss.