Sex år

Vissa dagar glömmer man inte. Den 17 februari 2010 är en sådan dag.

Som tur är går livet vidare, och det har det gjort i sex år nu.

Det har hänt en del sedan mitt förra inlägg, för exakt ett år sedan. Livet är ju sådant att det bjuder på både glädje och sorg, något som jag redan har upplevt alltför väl.

Jag börjar med sorgen.
I november gick Annas pappa bort. Det var väldigt oväntat och det har varit en jobbig tid. Jag och Anna har umgåtts en hel del med Annas mamma och pappa, och vi har bland annat haft en filmklubb tillsammans, där vi har turats om att välja filmer som vi sett tillsammans och sedan diskuterat. Jag är glad att han och jag fick möjlighet att lära känna varandra.

För Adam och Alva har året inneburit mycket studerande. Adam har bytt kust sedan förra inlägget, från New York till Los Angeles, och nog är man lite avundsjuk. Alva studerar på betydligt närmare håll, vilket är väldigt praktiskt för mat- och bioträffar lite då och då.

Doris går på dagis om dagarna, vilket hon trivs väldigt bra med. Just nu är hon lite väl hårig, men så snart det blir lite varmare åker trimmern fram.

Jag avslutar med det bästa som hänt under året...
I somras förlovade Anna och jag oss, och vi är nu mitt uppe i planeringen av det absolut bästa vi kan tänka oss; vårt bröllop! Det kommer bli speciellt och helt fantastiskt, precis som mitt och Annas förhållande.

Det blev ett ganska kort inlägg den här gången, men om ni påminner mig ska jag skriva ett inlägg och berätta mer om hur vårt bröllop blev. Men det blir inte förrän i augusti.

Tills dess...
Tänk kärlek!