Advent.

Fredag igen och en gnutta sol ute. Härligt!

Jag är fortfarande lite öm i min arm där jag fick sprutan men jag går inte baklänges och har heller inte börjat sjunga Blinka lilla stjärna på finska så jag är nöjd.
Efter att ha haft diarré i några dagar och tagit tabletter mot detta så har jag nu förstoppning istället. Fördelen med det är att jag vågar gå hemifrån och nackdelen är att man får hemskt ont i magen.
Jag har fått blåsor och sår i munnen också men blir det inte värre än såhär kan jag ta det.

Helgen blir lugn (även om grannen har förvarnat om en ljudlig 40-års fest) med lite adventspyntande och en middag med Ostfamiljen.

Jag har bett barnen att börja skriva önskelistor och i förrgår fick jag ett sms från Adam där det stod "Jag önskar mig pennor och sudd". Jag tyckte det lät perfekt annars tycker jag julklappsönskningarna blivit dyrare och dyrare för varje år.

En sådan här dag saknar jag skoljobbet. Vi brukade gå fackeltåg till kyrkan, se på uppträdande, sjunga adventssånger och sedan var det adventsfika för personalen.
Så mysigt.
Men jag får väl fira lite för mig själv med några pepparkakor och en liten vers:
"När första ljuset brinner står julens dörr på glänt och alla männskor glädjas att fira få advent".

Spruta.

Idag fick jag min första vaccination. Ma körde mig till Radiumhemmet, väntade utanför tillsammans med Doris och körde mig sedan hem igen. Eller inte riktigt ända hem, jag och djuret hoppade av lite innan och fick oss på så sätt en promenad.

Jag blir vansinnigt trött av medicinen. Det känns som om jag skulle kunna stå och somna. Så varje dag måste inkludera minst två timmars snarkande i soffan med kudde, filt och djur. Det värsta är att jag blir så "seg" efteråt.
Så för att piggna till lite idag gick jag och Doris till Lasses jobb för att överraska honom genom att sitta och vänta i bilen när han slutade jobbet.

Ikväll ska vi sitta inne och kura, lyssna på regnet som smattrar mot rutorna, kanske tända en brasa, se böndernas fortsatta jakt på en fru och äta äppelpajen vi fick av Ma.
Bara vara tacksamma över att vi har ett varmt fint hem, mat på bordet och varandra.

Tankar.

I söndagskväll, efter pepparkakshusbak och middag tittade vi alla fem på TV. Det är inte ofta vi gör det för det brukar komma annat i vägen. Träningar, simning, läxor eller datoranvändande. Vi fick i alla fall en mysig avslutning på mammaveckan.
I går gick Doris och jag med Adam en bit till skolan och fortsatte sedan till hundängen. Eftersom jag inte äger några gummistövlar kunde hon inte springa där bland alla mindre sjöar som blivit efter allt regnande. Men jag släppte henne lös på andra sidan gångvägen så hon fick springa i skogen istället. Det var uppskattat. Hon såg ut som ett vilddjur när hon kom tillbaka till mig igen.

Just nu tänker jag mycket på hur mitt/vårt liv såg ut för tre år sedan vid den här tiden. Bara ett par dagar innan mattan drogs undan.
Vi hade bott ett år i huset. Jag jobbade heltid på mitt nya jobb med Lasse i klassrummet bredvid. Filuren låg i magen och vi var så lyckliga och otåliga på att få berätta för barnen om deras kommande syskon.
Att jag skulle bli sjuk igen fanns inte. Vi hade gått igenom det värsta tänkbara och nu kunde allt bara bli bättre. Nu var det vår tur.

Tänk att en enda mening kan förstöra så mångas liv. "Vi kan se spridda förändringar på levern". En mening som gjorde att vi förlorade vår bebis, Adam och Alva kommer förlora sin mamma, Lasse sin fru, Ma och Pa sin dotter och mina syskon sin syster.
Men än är det krut kvar i gumman och diarrén är något bättre så tre år till ska jag nog klara av.

Dagens måste: Pepparkakshusdoft.

Bajs.

De senaste dagarna har mina biverkningar ändrat sig. Från att ha ont i fingrar och tår och mått illa så har jag nu ont i fingrar och tår och diarré. Av värsta sort. Jag bajsar på mig. 36 år gammal. Det är fruktansvärt.

Under helgen så har vi ändå försökt göra saker.
Vi bjöd hit Pa på middag i fredags så han slapp sitta ensam när Ma var bortbjuden. Vi passade på att Skypa till min syster på Öland och för en stund var det nästan som om hon var här eller vi där. Pa var imponerad.

Vi har handlat några julklappar och nya skidkläder till Alva.

Lördagskvällen tillbringade vi hemma hos familjen Jumbo som bjöd på utsökt trerätters middag, kurragömma(!), trevligt samtal och avslutningsvis Buzzspel. Som vanligt när vi ses var det en mycket trevlig kväll.
Jag för min del tyckte inte att jag tillförde kvällen så mycket. Jag hade ont, diarré och var trött. Så när vi kommit hem och barnen lagt sig kom tårarna.

Idag ville Ma och Pa låna barnen för att baka pepparkakshus så efter Adams träning körde vi dit dem med varsin kavel.
Tidigare i veckan fick jag ett paket från en Mössebergskompis. Ett fint hjärta som var så "jag". Det hänger nu på vår ytterdörr. Tack så mycket!

Elvis.

Onsdagens Globenbesök var väldigt trevligt. Det var många artister som gjorde sitt bästa för att behaga oss med sin egen tappning av Elvis eftersom temat för kvällen var just Elvis. Barnen tröttnade dock på alla för dem okända Elvislåtar och tyckte att de bara kunde ha sjungit "normala" låtar. Kvällen överlag fick nog några körsbär i likör ändå.
När jag var hos Dr Lidbrink förra veckan fick jag helt nya direktiv vad gäller vaccinering för mig jämfört med när jag frågade för några veckor sedan. Nu måste både jag och familjen vaccineras.
Så idag fick Lasse och barnen sina sprutor och är nu lite ömma i armen.

Jag har varit på utvecklingssamtal med Adam idag. Och jag kan bara säga samma sak som igår. Stolt mamma!

Lasse hade ett möte i morse och kunde sedan jobba resten av dagen hemifrån. Det var uppskattat av både mig och Mysko.

Stolt.

Idag tittade solen fram när vi gick vår promenad. Jag vet inte om det berodde på vädret eller om det faktiskt kan vara så att mitt onda börjar avta, men jag var bara aningens öm i magen och kunde gå upprätt hela promenaden. Alltid något...

Jag är så stolt över barnen. De är så hjälpsamma och duktiga.
Vi pratar ofta med barnen om hur vi tycker man ska vara mot andra människor. Jag tycker det är viktigt att man är omtänksam och hjälpsam. Lasse brukar säga att han tycker det är viktigt att man vågar stå för det man tycker och gör.

För några veckor sedan ringde en ledsen Alva hem och talade om att hon och hennes kompis hade "hittat" en äldre man med rullator som vält på trottoaren. De hade med stor möda hjälpt honom upp igen och lovat att leda honom hem. Men de insåg att de inte skulle kunna klara av att resa honom upp en gång till om han välte så nu var hon ledsen och behövde Lasses hjälp. Även Adam som förstod allvaret erbjöd sig att hjälpa till. Stolt mamma!

En annan gång hade jag och Lasse varit och handlat och kom hem med alla varor. Jag började plocka in i kylskåpet när jag upptäckte att någon "byggt en mur" av juiceförpackningar därinne. Jag plockade ner muren för att få plats med mina varor och ser då ett fat med nyrullade chokladbollar. Efter en stund kommer Adam upp och säger besviket "Har du redan hittat dem? Det skulle vara en överraskning".
Senare på kvällen kommer Adam och en kompis in i köket för han vill bjuda kompisen på sina chokladbollar. Stolt mamma!

Lasse som inte har varit med hela barnens liv tycker att jag (och deras pappa) gjort ett bra jobb med dem och att han (oftast!) är stolt över dem.

Så ikväll går en stolt mamma och en stolt låtsaspappa på konsert på Globen med sina två välartade barn.

Ljus.

Imorse var jag och djuret uppe med den övriga familjen. Vi åt frukost, tittade på mössen som höll på att bygga bo på grannens tomt och satte på en maskin tvätt innan vi bestämde oss för att krypa ner i sängen igen.
Vi vaknade till liv klockan elva och tog då en tråkig promenad i regn och rusk. Dessutom har det varit mörkt hela dagen idag så när vi kom hem igen gjorde jag mitt bästa för att bidra med ljus genom att klä buskarna med en ljusslinga och tända ljuslyktan utanför garagedörren.

Rörmokaren som ska göra vårt badrum fint var här idag och tittade. När han gått tittade Lasse och jag på varandra och konstaterade att det här kommer att bli expensive.

Kvällen tillbringar jag ensam med djuret framför Äntligen hemma eftersom Adam är på fotbollsträning och Alva följde med Lasse och min bror till simhallen.