Oro.

Två dagar har passerat sedan jag sist lyfte på locket till min chokladask. Doris och jag går våra promenader och jag har tvättat en och annan maskin tvätt annars händer det inte mycket här hemma. Timmarna och dagarna går ändå. Viljan och orken har nog höstlov fortfarande men det har inte det onda i kroppen.

Igårkväll tände vi en brasa och i värmen från den kröp vi ihop i soffan. Oron inför morgondagens provsvar på datortomografin vet inga gränser. Ibland rann tårarna men mestadels av tiden var vi bara tysta och klappade på varandra. Jag tänker på mitt och Lasse på sitt. Vi förstår båda två att det inte kommer att se bra ut. Men exakt hur illa är det?

Helgen.

Helgen har gått alldeles för fort och det är redan måndag igen. De veckor som barnen är hos oss går alltid fortare känns det som.

Kvarteret Skatan som vi var på i torsdags var kanon, de är ju inte kloka någonstans! Vi klarade oss från att bli uppdragna på scenen också, vilket var min värsta fasa inför kvällen.

Fredagen blev lugn med Idol på TV:n och glass med frukt som mys. Alva har tjatat om att någon kompis ska få sova över och det får de gärna men vi har sagt att de i så fall får vara i hennes rum och leka eller titta på TV på kvällen. Att hon får ta hand om "sin gäst". Jag vill kunna vara mig själv när jag inte känner mig helt alert. Då var det inte lika kul längre för hon vill vara med oss om hon hör att vi skrattar eller gör något kul. Istället har hon själv sovit på en madrass nedanför Adams säng hela helgen. Mysigt! Att sova över hemma hos sig själv...

Alla fem sov länge på lördagsförmiddagen. Vi gick på promenad med lillmonstret och åkte sedan och lämnade Adam på Råsunda där han skulle vara bollkalle på matchen mellan AIK och IFK Göteborg.
Vi andra fortsatte till Barkarby Outlet där vi köpte present till min bror och tittade på jacka till Alva. Det var lättare sagt än gjort. Jag/vi hade vissa krav och det fanns ingen som matchade dessa.

Väl hemma igen började jag förbereda för kvällens tacomiddag och under tiden gick Lasse en sväng med Doris. Precis då ringde Adam och ville bli hämtad (han får inte åka kommunalt hem för mig efter sådana "röriga" matcher). Eftersom inte Lasse, som normalt brukar hämta när det är "rörigt", var hemma så peppade jag mig själv och åkte.
Jag tycker inte om att köra bil och allra helst inte när det inte bara "flyter på", vilket det INTE gjorde i lördagskväll utanför Råsunda!
Trafikstockning, glada/berusade människor som gick ut mitt framför bilen, bilar bakom som tutade, polisbilar, ridande poliser, ambulanser, helikoptern som surrade precis ovanför och SL-bussar som forslade bort supportrar.
Ja, nu har jag varit med om allt! Adam lyckades hoppa in i farten och han var nog lite skärrad själv för det hade varit ganska hotfullt där han stod på planen nedanför IFK Göteborgs hejarklack.

Som efterrätt i lördags hade vi bestämt att inviga förra årets julklapp, chokladfonduen. Det blev en riktig hit, uppskattad av oss alla fyra. Vi doppade marshmallows, mandelmassa, mandlar, banan och vindruvor tills vi inte kunde få ner en bit till.

Igår morse körde Lasse Adam till träningen sedan gick vi med Doris, räfsade lite löv och bytte till vinterdäck på Wembley innan vi åkte på födelsedagskalas (och farsdagsfirande) hos min bror. Efter några timmar med trevligt sällskap och gott kaffebröd åkte vi hem till vårt djur.
Vid åtta satt alla fyra bänkade framför Ensam mamma söker för att se det spännande valet. Och varför ändra på ett vinnande koncept, Ulrica och Lasse...

Ruskväder.

Alva har varit hemma med mig i två dagar. Hon har haft ont i huvudet och feber, hoppas det inte är början på den beryktade baconsnuvan. Jag försöker hålla mig på avstånd uti fall att.

På tal om djur...så träffade/såg på nära håll vårt lilla djur en hel rådjursfamilj igår på vår promenad. Hon visste inte riktigt vad det var för något och vad hon skulle göra med dem. Hon tittade frågande på mig och gnällde för att sedan nosa efter dem in i skogen. Jag undrar vad hon gjort om hon varit lös och kommit ikapp dem.
Vi är ju mycket för lappar i den här familjen och när jag skulle lägga mig i sängen igår prasslade det till av en papperslapp. Det var Alva som skrivit en gullig lapp till mig.

Idag har det varit ett riktigt ruskväder, och ruskväder tycker varken människor eller djur om hos familjen Cederlings. Under tiden jag klär på mig ytterkläderna brukar Doris gå ut och vänta på mig. Men inte idag. När jag öppnat dörren och hon insåg att det blåste och var blött ute så backade hon tillbaka in i garaget igen och satte sig bakom klädhängaren. Skön hund!Jag däremot hade några ärenden att uträtta i Vällingby så jag var tvungen att gå ut i blåst och regn. En födelsedagspresent till min bror, bankbesök och skoinköp stod på listan.

Ikväll ska Lasse och jag gå och se Kvarteret Skatan på Rival. Hans födelsedagspresent från mig. Men jag är lite orolig för jag har hört att de plockar upp människor från publiken om man sitter på första raden vilket vi gör...

Idag fick jag ett mycket oväntat mail från en gammal elev jag haft. Tack så mycket för det! Han hade letat reda på mig på nätet, skrivit ett mail och skickat med en bild. Det var väldigt kul att läsa vad han gjort de senaste åtta åren och hur han såg ut. Det måste ju betyda att man har lämnat något litet avtryck hos dem. Så om det finns några fler gamla elever som nallar här i asken. Nu vet ni vad ni ska göra...

Tisdag.

Igår kom barnen hit och vi hade en trevlig kväll. Inga tonårsutbrott utan "vuxna" och roliga diskussioner med skoj och skratt.
Adam (175 cm lång) skojade med mig när jag gick ner för att säga god natt till dem genom att krypa ihop och försöka gömma sig bakom en väska i Alvas rum. Han blev väldigt förvånad över att jag såg honom på en gång och smet in till sitt rum igen där han konstaterade att hans fotbollsväska fortfarande luktade kattkiss.

Jag vaknade utvilad imorse efter att ha sovit en hel natt utan illamående eller magont. Det var första gången på flera veckor.

Snorpan och jag tog en lång rask promenad i solen och hon busade runt bland löven som en tok.

Lasse tycker om Queen, han samlar på ALLT som har med dem att göra. Igår kom två paket hem med Queenskivor beställda på nätet och idag kom ytterligare en avi om ett paket på posten. Vågar jag mig på en vild chansning att det är någon Queenpryl?
Jag samlade själv saker när jag var yngre, bokmärken, luktsuddigum, smurfar och Carolabilder. Men när slutar vuxna män samla?

Jag har bokat en skidweekend till Högfjället i december som vi ser fram emot alla fyra, hoppas bara att jag mår bra då.

Allhelgonahelgen.

Jag mår fortfarande väldigt illa, känner mig svag/klen, orkeslös, trött och viljan att göra något lyser med sin frånvaro. Tänker mycket jobbiga tankar och gråter en skvätt då och då. Även om det är svårt för mig så tror jag att det är värre för Lasse. Han står helt maktlös vid sidan om och kan inte göra någonting, jag ser att det tär på honom.

Jag vill vara som förut och tvingar mig till att göra saker jag normalt skulle velat så i fredags efter Doris morgonpromenad åkte vi till Ikea. Vi tittade lite på kök, åt mat i restaurangen och köpte en ny kudde till Alva.

I lördags gick hundpromisen förbi Lasses mamma där han tog hand om lite äpplen, både på marken och en del som tappert hängde kvar i träden. Efteråt började vår kyrkogårdsturné.

Vi började hos Filuren. Hon fattas oss varje dag men det blir extra påtagligt att hon inte fick finnas när vi är där och tänder ljus. Usch, stor klump i halsen och mycket tårar.

Därifrån fortsatte vi till Dossyster. Lasse och jag stod en stund och pratade om alla roliga saker vi upplevt tillsammans med henne. Lasse undrade om jag någon gång önskat att hon och jag aldrig blivit sammanförda. Det har jag aldrig ångrat för vi har haft så stort utbyte av varandra. Men jag hade gärna varit utan hennes sista tid och tiden därefter för den har inte varit rolig.

Sedan fick min morfar besök av oss. Doris fick nosa på honom också fast man inte får ha hundar på kyrkogårdar. Det är konstigt egentligen, jag skulle vilja att Doris kom och hälsade på mig om det värsta händer.

Sista stoppet blev hos en gammal elev och Lasses pappa som ligger på samma kyrkogård. Nu hade det också hunnit bli ordentligt mörkt och det var så fint med alla ljus som brann.

Igår var vi i Vällingby och tittade på lite julklappar innan vi åkte på utomhuskalas hos Lasses kompis i Älvnäs. Han bjöd på glögg, supergod tomatsoppa och pinnbröd som vi grillade över öppen eld. Väldigt mysigt och annorlunda.

Dagen avslutades med favoritmiddag hos Ma och Pa i Hässelby.

Måndagen började med att Ma och Pa hämtade Doris för en promenad i Lövstaskogen och fågelmatning under tiden jag och Lasse var på datortomografi. Jag tror inte ens det är värt att hålla några tummar den här gången men om det är någon som inte har något annat för sig så... var så god!
Efter skolan kommer svamparna hit... Mys!

Stentjuv.

Vi har varit så fixiga de senaste dagarna och fått mycket vi haft hängande över oss gjort. Inga större projekt utan mer småsaker som att få undan utemöblerna, tvätta och hänga undan sommarkläderna som hängt kvar under alla tjocka kläder, åkt till återvinningsstationen med otympligt skräp och handlat både åt oss och åt Lasses mamma.

Jag håller på att avgränsa en del av tomten där jag planterat lupiner. Till det behövs lite större stenar i olika former och färger. När vi grävt för altanen hittade vi en del och vi hade också några sedan tidigare från Öland men nu är de slut och jag behöver fler. Så när vi ändå var på återvinningsstationen passade jag på att smyga runt bland sektionen fyllnadsmassa där folk slänger jord, grus, kakel och STENAR.
Jag hann tänka mycket innan det låg fyra bra stenar i vår baklucka. Får man ta stenar härifrån som någon annan slängt? Jag vet att man inte får ta någonting ur containrarna som någon slängt. Vad är straffet om man åker fast? Tänk om det är någon bloggläsare/bokläsare som ser mig nu? Jag vill ju ändå upprätthålla ett ganska anständigt rykte trots att jag rotar på soptippen.

Jag brukar ofta fundera på om någon jag möter vet vem jag är. Kanske har läst boken. Eller ätit av min chokladask. Eller läst någon tidningsartikel. Jag trodde inte att varken boken eller bloggen skulle bli så "stort" men nu blev det så. Ni är en del som vet vem jag är och jag har inte en aning om vilka ni är. Det är konstigt.

Egentligen hade vi tänkt att hitta på något "lite extra" de här dagarna. Kanske åka och hälsa på någon och stanna någon natt eller ta in på hotell i någon stad i närheten och bara mysa. Men jag känner mig svag, illamående och inte på G dessutom har vi ju lilla Mysko att ta hänsyn till.

Nu ska jag smaska i mig kladdkaka under tiden Rosa Bandet-galan är på TV.

Fru Lila.

Efter en skön sovmorgon åt vi frukost och åkte sedan och lämnade lite saker till barnen som de glömde här hemma igår när de åkte till sin pappa.
På vägen hem stannade vi till vid en byggmarknad. Lasse gick in och handlade och jag och Mysko (det senaste namnet på vårt djur) gick en promenad hemåt.
Lasse hade redan hunnit hem och var i full färd med att bära runt stenplattor när vi kom travandes.
Jag har ont i mitt bröstben (en metastas) och det gör ondare när jag bär så jag räfsade löv istället. Lite surt eftersom vi tog ner vår ek förra våren så nu är alla löv som faller ner på vår tomt från grannens ek. Men det blev fint när det var klart.

Lasse är så duktig. När alla stenplattor var på rätt sida av huset så la han dem på avsedd plats på ena sidan av ytterdörren och byggde sedan en ram av överblivet byggtimmer runt rhododendron som redan växte där. Allt medan jag och Mysko låg i soffan och vilade. Jag kikade ut lite senare och det var så snyggt.

Igår fick jag en avi om ett stort brev. Det var från journalisten som skrev artikeln i M-magasin i våras. Den handlade om fotoutställningen som vi var med i och jag berättade hur det kändes, varför jag ställde upp och hur glad jag var att klänningen jag skulle ha på mig var lila eftersom jag "är" lila.
Ett par veckor efter intervjun fick jag ett brev av henne med några M-magasin, smycken och en scarf. Hon hade letat efter någonting lila men inte hittat något, förrän nu...
För i brevet jag fick igår som var adresserat till Fru Lila fanns en lila väska med matchande lila handskar.
Jag blev så glad. Och rörd.

Att ni alla, för mig okända chokladätare, bryr sig om mig och mitt öde det berör mig ska ni veta. Jag är ju bara en vanlig tjej som vem som helst. Som vill att mina barn ska veta vem, hur och varför jag var som jag var om det värsta skulle hända innan de själva hinner se det.
Så tack än en gång för att ni vill njuta av chokladen med mig.