30 månader

30 månader...
Så lång tid har det gått sedan den 17 februari 2010 då Ulrica somnade in.
30 månader låter inte så länge tycker jag, men det gör två och ett halvt år.
Det är konstigt det där med tid.

Det senaste halvåret har det hänt en hel del, varav det största och roligaste är att jag och Anna har flyttat ihop. Vi har köpt en jättemysig lägenhet i Gamla Råsunda i Solna, alldeles nära Gamla Filmstaden, vilket ju passar oss perfekt.
Just nu arbetar hantverkare för fullt med att göra den ännu mysigare, så vi har inte kunnat flytta in riktigt än, men nu i helgen kommer vi i alla fall börja flytta dit lite saker och nästa helg är den förhoppningsvis helt klar.

Det här betyder förstås att jag har sålt huset som jag och Ulrica köpte 2005, innan allt det ofattbart hemska började.
Att göra mig av med huset väcker olika känslor. Det är förstås vemodigt att tänka på alla framtidsplaner vi hade där, allt vi var med om och allt jobb och all kärlek vi la ner på restaureringar, reparationer, ombyggnationer och förbättringar under åren, men det känns väldigt väldigt bra att flytta ihop med Anna.
Huset var en stor del i mitt tidigare liv då vi hade Adam och Alva varannan vecka, men i och med stigande ålder kommer de och bor hos mig allt mer sällan. Nu för tiden övernattar de dessutom sällan samtidigt, så att ha två rum som bara står tomma den mesta tiden är ju helt onödigt.
I nya lägenheten har vi ett jättefint gästrum (i alla fall när det nya golvet har lagts in, taket och väggarna har målats och den coola fondtapeten satts upp) dit barnen förstås alltid är välkomna.

Att flytta tar både tid och kraft så det är tur att jag har haft sommarlov. Inte minst med tanke på att jag och mina systrar försöker sälja mammas hus och har haft hantverkare där också för att fräscha till lite. Ibland har det blivit lite väl många trådar att hålla koll på, så det är tur att vi lyckades klämma in en lite roadtrip runt om i Sverige, så att vi fick lite semester.
Under vår roadtrip sov vi ett par nätter på Kosta Art Hotel, en natt hos Ulricas syster (första gången på Öland sedan Alva och jag var där påsken 2010), en natt hos min moster i Hovmantorp, ett par nätter i Göteborg och en natt på mysiga Amalias Hus i Gränna. Vi hann även med att gå en dag i Kalmar, hälsa på Annas moster på Hönö och blåsa glas i Orrefors. En höjdare var James Bond-museet i Nybro. Missa inte det om ni har vägarna förbi.

Medan hantverkarna har arbetat i vår lägenhet har vi, som tur är, kunnat bo i Annas föräldrars lägenhet eftersom de varit på landet. De har dessutom haft med sig Doris under våra mest hektiska perioder. Det har funkat väldigt bra och har underlättat mycket för oss.

Jag vill avsluta inlägget med att sända en tanke till Ulricas mormor som har gått bort sedan det senaste inlägget och även till min pappa som har namnsdag i dag (Verner), även han insomnad sedan 20 år.

Jag funderar på om detta kanske blir sista inlägget. Om någon läser det här kan ni väl lämna en liten kommentar så får jag veta om det finns några läsare kvar.

Vi hörs... kanske.

Tänk kärlek!