Reklam.

På nyårsafton såg vi flygande/svävande lyktor försvinna ljudlöst upp mot himlen. Jag tyckte det var så fint och bestämde mig för att i år ska vi också ha sådana. Dels för att det var så vackert och dels för att man inte skrämmer djur som blir livrädda för fyrverkerier.
Eftersom jag tycker om både E-type och hundar så brukar jag ibland besöka The Palace. Det är ett projekt E-type varit med och startat som hjälper hemlösa hundar på Irland och även har ett samarbete med den svenska föreningen Hundar utan hem.

Idag när jag besökte sidan såg jag att de sålde just flygande/svävande lyktor och jag var snabb med att beställa.

Jag brukar inte "göra reklam" men idag nästan vädjar jag till er att tänka på alla rädda djur (och människor!) och njut av en flygande/svävande lykta istället för fyrverkerier i år på nyårsafton. Om du dessutom beställer din lykta HÄR så stödjer du Hundar utan hem.

Dagens biverkning är svullna fötter. Fötterna är helt fluffiga uppepå och en bit upp på benet men det gör inte ont.

Dagens i-landsproblem har varit det försvunna kalenderljuset som ska börja tändas i morgon. Alla fyra har varit engagerade i letandet och ingen har velat ta på sig ansvaret för försvinnandet. Efter lite muttrande återfanns det i en av julklappspåsarna. Familjefriden har återigen lagt sig.

Helgen.

Igår var Ma och Pa här och hjälpte oss med att städa inför pyntningen. Ma putsade fönster och dammsög under tiden Pa hjälpte Lasse med att ta ner julprylar från vinden och sätta upp stjärnslingan i vardagsrummet. Vi hann även med en fika innan de lämnade oss och vårt skinande julhem. Tack för ovärderlig hjälp!En stund senare kom Ostfamiljen hit och premiärdrack Blossa 09 och åt wok med oss. Ostbarnet höll sina föräldrar ordentligt sysselsatta men vi hann ändå avverka både kroppsfunktioner, deras förestående Thailandsresa och så klart julen. Till efterrätt bidrog Ostfamiljen med marängsviss som vi slukade i ett nafs tills allt var så gott som slut. En mycket trevlig kväll som jag kände att jag "hängde med på" utan att gäspa för mycket och där diarréanfallet (förstoppningen har släppt!) lät vänta på sig tills gästerna åkt. Tack för det rumpan!

Idag har vi varit på byggmarknaden för att försöka hitta en lämplig inredning till vårt badrum. Det är inte helt lätt eftersom utbudet verkar outtömligt men jag tror vi är en bit på väg. Det blir en tvättställsblandare som heter Love me!
När vi kom hem fortsatte vi att göra julfint hemma till tonerna av Lasse Berghagens julskiva.Kvällen tillbringas framför TV:n med att tända första ljuset och äta godiset och ostbågarna som blev över från igår.

Advent.

Fredag igen och en gnutta sol ute. Härligt!

Jag är fortfarande lite öm i min arm där jag fick sprutan men jag går inte baklänges och har heller inte börjat sjunga Blinka lilla stjärna på finska så jag är nöjd.
Efter att ha haft diarré i några dagar och tagit tabletter mot detta så har jag nu förstoppning istället. Fördelen med det är att jag vågar gå hemifrån och nackdelen är att man får hemskt ont i magen.
Jag har fått blåsor och sår i munnen också men blir det inte värre än såhär kan jag ta det.

Helgen blir lugn (även om grannen har förvarnat om en ljudlig 40-års fest) med lite adventspyntande och en middag med Ostfamiljen.

Jag har bett barnen att börja skriva önskelistor och i förrgår fick jag ett sms från Adam där det stod "Jag önskar mig pennor och sudd". Jag tyckte det lät perfekt annars tycker jag julklappsönskningarna blivit dyrare och dyrare för varje år.

En sådan här dag saknar jag skoljobbet. Vi brukade gå fackeltåg till kyrkan, se på uppträdande, sjunga adventssånger och sedan var det adventsfika för personalen.
Så mysigt.
Men jag får väl fira lite för mig själv med några pepparkakor och en liten vers:
"När första ljuset brinner står julens dörr på glänt och alla männskor glädjas att fira få advent".

Spruta.

Idag fick jag min första vaccination. Ma körde mig till Radiumhemmet, väntade utanför tillsammans med Doris och körde mig sedan hem igen. Eller inte riktigt ända hem, jag och djuret hoppade av lite innan och fick oss på så sätt en promenad.

Jag blir vansinnigt trött av medicinen. Det känns som om jag skulle kunna stå och somna. Så varje dag måste inkludera minst två timmars snarkande i soffan med kudde, filt och djur. Det värsta är att jag blir så "seg" efteråt.
Så för att piggna till lite idag gick jag och Doris till Lasses jobb för att överraska honom genom att sitta och vänta i bilen när han slutade jobbet.

Ikväll ska vi sitta inne och kura, lyssna på regnet som smattrar mot rutorna, kanske tända en brasa, se böndernas fortsatta jakt på en fru och äta äppelpajen vi fick av Ma.
Bara vara tacksamma över att vi har ett varmt fint hem, mat på bordet och varandra.

Tankar.

I söndagskväll, efter pepparkakshusbak och middag tittade vi alla fem på TV. Det är inte ofta vi gör det för det brukar komma annat i vägen. Träningar, simning, läxor eller datoranvändande. Vi fick i alla fall en mysig avslutning på mammaveckan.
I går gick Doris och jag med Adam en bit till skolan och fortsatte sedan till hundängen. Eftersom jag inte äger några gummistövlar kunde hon inte springa där bland alla mindre sjöar som blivit efter allt regnande. Men jag släppte henne lös på andra sidan gångvägen så hon fick springa i skogen istället. Det var uppskattat. Hon såg ut som ett vilddjur när hon kom tillbaka till mig igen.

Just nu tänker jag mycket på hur mitt/vårt liv såg ut för tre år sedan vid den här tiden. Bara ett par dagar innan mattan drogs undan.
Vi hade bott ett år i huset. Jag jobbade heltid på mitt nya jobb med Lasse i klassrummet bredvid. Filuren låg i magen och vi var så lyckliga och otåliga på att få berätta för barnen om deras kommande syskon.
Att jag skulle bli sjuk igen fanns inte. Vi hade gått igenom det värsta tänkbara och nu kunde allt bara bli bättre. Nu var det vår tur.

Tänk att en enda mening kan förstöra så mångas liv. "Vi kan se spridda förändringar på levern". En mening som gjorde att vi förlorade vår bebis, Adam och Alva kommer förlora sin mamma, Lasse sin fru, Ma och Pa sin dotter och mina syskon sin syster.
Men än är det krut kvar i gumman och diarrén är något bättre så tre år till ska jag nog klara av.

Dagens måste: Pepparkakshusdoft.

Bajs.

De senaste dagarna har mina biverkningar ändrat sig. Från att ha ont i fingrar och tår och mått illa så har jag nu ont i fingrar och tår och diarré. Av värsta sort. Jag bajsar på mig. 36 år gammal. Det är fruktansvärt.

Under helgen så har vi ändå försökt göra saker.
Vi bjöd hit Pa på middag i fredags så han slapp sitta ensam när Ma var bortbjuden. Vi passade på att Skypa till min syster på Öland och för en stund var det nästan som om hon var här eller vi där. Pa var imponerad.

Vi har handlat några julklappar och nya skidkläder till Alva.

Lördagskvällen tillbringade vi hemma hos familjen Jumbo som bjöd på utsökt trerätters middag, kurragömma(!), trevligt samtal och avslutningsvis Buzzspel. Som vanligt när vi ses var det en mycket trevlig kväll.
Jag för min del tyckte inte att jag tillförde kvällen så mycket. Jag hade ont, diarré och var trött. Så när vi kommit hem och barnen lagt sig kom tårarna.

Idag ville Ma och Pa låna barnen för att baka pepparkakshus så efter Adams träning körde vi dit dem med varsin kavel.
Tidigare i veckan fick jag ett paket från en Mössebergskompis. Ett fint hjärta som var så "jag". Det hänger nu på vår ytterdörr. Tack så mycket!

Elvis.

Onsdagens Globenbesök var väldigt trevligt. Det var många artister som gjorde sitt bästa för att behaga oss med sin egen tappning av Elvis eftersom temat för kvällen var just Elvis. Barnen tröttnade dock på alla för dem okända Elvislåtar och tyckte att de bara kunde ha sjungit "normala" låtar. Kvällen överlag fick nog några körsbär i likör ändå.
När jag var hos Dr Lidbrink förra veckan fick jag helt nya direktiv vad gäller vaccinering för mig jämfört med när jag frågade för några veckor sedan. Nu måste både jag och familjen vaccineras.
Så idag fick Lasse och barnen sina sprutor och är nu lite ömma i armen.

Jag har varit på utvecklingssamtal med Adam idag. Och jag kan bara säga samma sak som igår. Stolt mamma!

Lasse hade ett möte i morse och kunde sedan jobba resten av dagen hemifrån. Det var uppskattat av både mig och Mysko.

Stolt.

Idag tittade solen fram när vi gick vår promenad. Jag vet inte om det berodde på vädret eller om det faktiskt kan vara så att mitt onda börjar avta, men jag var bara aningens öm i magen och kunde gå upprätt hela promenaden. Alltid något...

Jag är så stolt över barnen. De är så hjälpsamma och duktiga.
Vi pratar ofta med barnen om hur vi tycker man ska vara mot andra människor. Jag tycker det är viktigt att man är omtänksam och hjälpsam. Lasse brukar säga att han tycker det är viktigt att man vågar stå för det man tycker och gör.

För några veckor sedan ringde en ledsen Alva hem och talade om att hon och hennes kompis hade "hittat" en äldre man med rullator som vält på trottoaren. De hade med stor möda hjälpt honom upp igen och lovat att leda honom hem. Men de insåg att de inte skulle kunna klara av att resa honom upp en gång till om han välte så nu var hon ledsen och behövde Lasses hjälp. Även Adam som förstod allvaret erbjöd sig att hjälpa till. Stolt mamma!

En annan gång hade jag och Lasse varit och handlat och kom hem med alla varor. Jag började plocka in i kylskåpet när jag upptäckte att någon "byggt en mur" av juiceförpackningar därinne. Jag plockade ner muren för att få plats med mina varor och ser då ett fat med nyrullade chokladbollar. Efter en stund kommer Adam upp och säger besviket "Har du redan hittat dem? Det skulle vara en överraskning".
Senare på kvällen kommer Adam och en kompis in i köket för han vill bjuda kompisen på sina chokladbollar. Stolt mamma!

Lasse som inte har varit med hela barnens liv tycker att jag (och deras pappa) gjort ett bra jobb med dem och att han (oftast!) är stolt över dem.

Så ikväll går en stolt mamma och en stolt låtsaspappa på konsert på Globen med sina två välartade barn.

Ljus.

Imorse var jag och djuret uppe med den övriga familjen. Vi åt frukost, tittade på mössen som höll på att bygga bo på grannens tomt och satte på en maskin tvätt innan vi bestämde oss för att krypa ner i sängen igen.
Vi vaknade till liv klockan elva och tog då en tråkig promenad i regn och rusk. Dessutom har det varit mörkt hela dagen idag så när vi kom hem igen gjorde jag mitt bästa för att bidra med ljus genom att klä buskarna med en ljusslinga och tända ljuslyktan utanför garagedörren.

Rörmokaren som ska göra vårt badrum fint var här idag och tittade. När han gått tittade Lasse och jag på varandra och konstaterade att det här kommer att bli expensive.

Kvällen tillbringar jag ensam med djuret framför Äntligen hemma eftersom Adam är på fotbollsträning och Alva följde med Lasse och min bror till simhallen.

Skokartong.

Hade jag vetat om hur jag skulle må i helgen hade jag nog varit ännu lite mer tacksam i fredags...
Den här nya medicinen ger framför allt biverkningar på händer, fötter och mage och jag har lyckats känna av dessa tre ordentligt.

Men det har funnits saker att pyssla med här hemma som jag kunnat gjort i min egen takt. En ljusslinga har kommit upp ute, jag har bytt och tvättat sängkläder och plockat undan sådant som bara blir liggande för att ingen orkar ta hand om det.

Wembley har skojat med oss i helgen. Han vill inte att vi ska kunna larma honom för fjärrkontrollen vill inte fungera om han står utanför vår dörr, annars fungerar den perfekt. Den lilla busbilen! Vi tror att han hamnat i någon radioskugga för det har hänt förut.

För Lasse blev det nästan som lilla julafton igår när han tog fram en skokartong (av åtta!) och såg vilket par den innehöll. För när man köper så många skor så glömmer man vad man köpt. Men han verkade nöjd.

Idag kommer barnen till oss igen. Då blir det liv och rörelse igen och Doris har fullt sjå att hålla reda på alla som kommer och går.

På dagens promenad mötte vi en herre med en mycket prydlig vit liten hund som ville hälsa på Doris. Mannen ville nog helst inte att hans hund skulle bekanta sig närmare med Doris för han stod bara och tittade ogillande på henne och sa till slut: "Det där ser ut att vara en väldigt ovanlig liten hund!"
Han skulle bara veta hur rätt han hade, för hon är världens bästa ovanliga lilla hund, vårt lilla Monster.

Glad.

Idag är jag glad över:

* Att jag fick behålla lunchen jag åt igår (Janssons frestelse) trots hot om illamående och kräkningar.
* Att jag mår finemang och känner mig riktigt pigg.
* Att jag haft orken och viljan att äta lunch hos mamma Jumbo.
* Telefonsamtalet jag fick igår från min före detta numera pensionerade rektor.
* Att Alva kom förbi imorse för att hämta gympakläder.
* Att det står en fin blomma på vardagsrumsbordet från mormor.
* Att det är helg nu och Lasse är hemma med mig.

Lugn.

Jag måste börja detta inlägg med att tacka för alla hållna tummar, värmande kramar och alla önskningar om att jag ska må bra och allra helst bli helt frisk. Hur ska jag någonsin kunna återgälda er? STORT TACK!

Det blev en heldag på Radiumhemmet, 59 kronor i parkeringsavgift.
Dr Lidbrink meddelade på en gång vi kom in i hennes rum att det såg ganska bra ut eftersom hon visste att vi var oroliga för motsatsen. Tumörerna hade "bara" ökat marginellt och inte spridit sig, det känns bra med tanke på att de varit utan cellgiftstabletter i tre och en halv vecka.
Hon hade också beslutat att ge mig en annan medicin eftersom jag tydligen inte klarade av tabletterna på ett tillfredsställande sätt. Den nya medicinen skulle jag få intravenöst var fjärde vecka med början någon gång nästa vecka, tyckte Dr Lidbrink. Men jag delade inte hennes beslut och satte å det bestämdaste ner foten.
Jag hade redan en behandlingstid inbokad till idag på eftermiddagen och jag tänkte inte gå en dag längre utan cellgifter. Sorry tumours but the party is over!

Det blev som jag ville och jag fick min nya medicin idag. Jag fick lite överraskande dela rum med en före detta kollega från jobbet. Jag visste att hon blivit sjuk men det är alltid tråkigt att behöva träffas på just Radiumhemmet.

Nu sitter jag här hemma i min soffa igen, utan oro men med en förväntansfull spänning på vilka biverkningar jag ska bjudas på av den här häxbrygden...

Tänk på att det inte behöver vara fredag för att mysas!

Oro.

Två dagar har passerat sedan jag sist lyfte på locket till min chokladask. Doris och jag går våra promenader och jag har tvättat en och annan maskin tvätt annars händer det inte mycket här hemma. Timmarna och dagarna går ändå. Viljan och orken har nog höstlov fortfarande men det har inte det onda i kroppen.

Igårkväll tände vi en brasa och i värmen från den kröp vi ihop i soffan. Oron inför morgondagens provsvar på datortomografin vet inga gränser. Ibland rann tårarna men mestadels av tiden var vi bara tysta och klappade på varandra. Jag tänker på mitt och Lasse på sitt. Vi förstår båda två att det inte kommer att se bra ut. Men exakt hur illa är det?

Helgen.

Helgen har gått alldeles för fort och det är redan måndag igen. De veckor som barnen är hos oss går alltid fortare känns det som.

Kvarteret Skatan som vi var på i torsdags var kanon, de är ju inte kloka någonstans! Vi klarade oss från att bli uppdragna på scenen också, vilket var min värsta fasa inför kvällen.

Fredagen blev lugn med Idol på TV:n och glass med frukt som mys. Alva har tjatat om att någon kompis ska få sova över och det får de gärna men vi har sagt att de i så fall får vara i hennes rum och leka eller titta på TV på kvällen. Att hon får ta hand om "sin gäst". Jag vill kunna vara mig själv när jag inte känner mig helt alert. Då var det inte lika kul längre för hon vill vara med oss om hon hör att vi skrattar eller gör något kul. Istället har hon själv sovit på en madrass nedanför Adams säng hela helgen. Mysigt! Att sova över hemma hos sig själv...

Alla fem sov länge på lördagsförmiddagen. Vi gick på promenad med lillmonstret och åkte sedan och lämnade Adam på Råsunda där han skulle vara bollkalle på matchen mellan AIK och IFK Göteborg.
Vi andra fortsatte till Barkarby Outlet där vi köpte present till min bror och tittade på jacka till Alva. Det var lättare sagt än gjort. Jag/vi hade vissa krav och det fanns ingen som matchade dessa.

Väl hemma igen började jag förbereda för kvällens tacomiddag och under tiden gick Lasse en sväng med Doris. Precis då ringde Adam och ville bli hämtad (han får inte åka kommunalt hem för mig efter sådana "röriga" matcher). Eftersom inte Lasse, som normalt brukar hämta när det är "rörigt", var hemma så peppade jag mig själv och åkte.
Jag tycker inte om att köra bil och allra helst inte när det inte bara "flyter på", vilket det INTE gjorde i lördagskväll utanför Råsunda!
Trafikstockning, glada/berusade människor som gick ut mitt framför bilen, bilar bakom som tutade, polisbilar, ridande poliser, ambulanser, helikoptern som surrade precis ovanför och SL-bussar som forslade bort supportrar.
Ja, nu har jag varit med om allt! Adam lyckades hoppa in i farten och han var nog lite skärrad själv för det hade varit ganska hotfullt där han stod på planen nedanför IFK Göteborgs hejarklack.

Som efterrätt i lördags hade vi bestämt att inviga förra årets julklapp, chokladfonduen. Det blev en riktig hit, uppskattad av oss alla fyra. Vi doppade marshmallows, mandelmassa, mandlar, banan och vindruvor tills vi inte kunde få ner en bit till.

Igår morse körde Lasse Adam till träningen sedan gick vi med Doris, räfsade lite löv och bytte till vinterdäck på Wembley innan vi åkte på födelsedagskalas (och farsdagsfirande) hos min bror. Efter några timmar med trevligt sällskap och gott kaffebröd åkte vi hem till vårt djur.
Vid åtta satt alla fyra bänkade framför Ensam mamma söker för att se det spännande valet. Och varför ändra på ett vinnande koncept, Ulrica och Lasse...

Ruskväder.

Alva har varit hemma med mig i två dagar. Hon har haft ont i huvudet och feber, hoppas det inte är början på den beryktade baconsnuvan. Jag försöker hålla mig på avstånd uti fall att.

På tal om djur...så träffade/såg på nära håll vårt lilla djur en hel rådjursfamilj igår på vår promenad. Hon visste inte riktigt vad det var för något och vad hon skulle göra med dem. Hon tittade frågande på mig och gnällde för att sedan nosa efter dem in i skogen. Jag undrar vad hon gjort om hon varit lös och kommit ikapp dem.
Vi är ju mycket för lappar i den här familjen och när jag skulle lägga mig i sängen igår prasslade det till av en papperslapp. Det var Alva som skrivit en gullig lapp till mig.

Idag har det varit ett riktigt ruskväder, och ruskväder tycker varken människor eller djur om hos familjen Cederlings. Under tiden jag klär på mig ytterkläderna brukar Doris gå ut och vänta på mig. Men inte idag. När jag öppnat dörren och hon insåg att det blåste och var blött ute så backade hon tillbaka in i garaget igen och satte sig bakom klädhängaren. Skön hund!Jag däremot hade några ärenden att uträtta i Vällingby så jag var tvungen att gå ut i blåst och regn. En födelsedagspresent till min bror, bankbesök och skoinköp stod på listan.

Ikväll ska Lasse och jag gå och se Kvarteret Skatan på Rival. Hans födelsedagspresent från mig. Men jag är lite orolig för jag har hört att de plockar upp människor från publiken om man sitter på första raden vilket vi gör...

Idag fick jag ett mycket oväntat mail från en gammal elev jag haft. Tack så mycket för det! Han hade letat reda på mig på nätet, skrivit ett mail och skickat med en bild. Det var väldigt kul att läsa vad han gjort de senaste åtta åren och hur han såg ut. Det måste ju betyda att man har lämnat något litet avtryck hos dem. Så om det finns några fler gamla elever som nallar här i asken. Nu vet ni vad ni ska göra...

Tisdag.

Igår kom barnen hit och vi hade en trevlig kväll. Inga tonårsutbrott utan "vuxna" och roliga diskussioner med skoj och skratt.
Adam (175 cm lång) skojade med mig när jag gick ner för att säga god natt till dem genom att krypa ihop och försöka gömma sig bakom en väska i Alvas rum. Han blev väldigt förvånad över att jag såg honom på en gång och smet in till sitt rum igen där han konstaterade att hans fotbollsväska fortfarande luktade kattkiss.

Jag vaknade utvilad imorse efter att ha sovit en hel natt utan illamående eller magont. Det var första gången på flera veckor.

Snorpan och jag tog en lång rask promenad i solen och hon busade runt bland löven som en tok.

Lasse tycker om Queen, han samlar på ALLT som har med dem att göra. Igår kom två paket hem med Queenskivor beställda på nätet och idag kom ytterligare en avi om ett paket på posten. Vågar jag mig på en vild chansning att det är någon Queenpryl?
Jag samlade själv saker när jag var yngre, bokmärken, luktsuddigum, smurfar och Carolabilder. Men när slutar vuxna män samla?

Jag har bokat en skidweekend till Högfjället i december som vi ser fram emot alla fyra, hoppas bara att jag mår bra då.

Allhelgonahelgen.

Jag mår fortfarande väldigt illa, känner mig svag/klen, orkeslös, trött och viljan att göra något lyser med sin frånvaro. Tänker mycket jobbiga tankar och gråter en skvätt då och då. Även om det är svårt för mig så tror jag att det är värre för Lasse. Han står helt maktlös vid sidan om och kan inte göra någonting, jag ser att det tär på honom.

Jag vill vara som förut och tvingar mig till att göra saker jag normalt skulle velat så i fredags efter Doris morgonpromenad åkte vi till Ikea. Vi tittade lite på kök, åt mat i restaurangen och köpte en ny kudde till Alva.

I lördags gick hundpromisen förbi Lasses mamma där han tog hand om lite äpplen, både på marken och en del som tappert hängde kvar i träden. Efteråt började vår kyrkogårdsturné.

Vi började hos Filuren. Hon fattas oss varje dag men det blir extra påtagligt att hon inte fick finnas när vi är där och tänder ljus. Usch, stor klump i halsen och mycket tårar.

Därifrån fortsatte vi till Dossyster. Lasse och jag stod en stund och pratade om alla roliga saker vi upplevt tillsammans med henne. Lasse undrade om jag någon gång önskat att hon och jag aldrig blivit sammanförda. Det har jag aldrig ångrat för vi har haft så stort utbyte av varandra. Men jag hade gärna varit utan hennes sista tid och tiden därefter för den har inte varit rolig.

Sedan fick min morfar besök av oss. Doris fick nosa på honom också fast man inte får ha hundar på kyrkogårdar. Det är konstigt egentligen, jag skulle vilja att Doris kom och hälsade på mig om det värsta händer.

Sista stoppet blev hos en gammal elev och Lasses pappa som ligger på samma kyrkogård. Nu hade det också hunnit bli ordentligt mörkt och det var så fint med alla ljus som brann.

Igår var vi i Vällingby och tittade på lite julklappar innan vi åkte på utomhuskalas hos Lasses kompis i Älvnäs. Han bjöd på glögg, supergod tomatsoppa och pinnbröd som vi grillade över öppen eld. Väldigt mysigt och annorlunda.

Dagen avslutades med favoritmiddag hos Ma och Pa i Hässelby.

Måndagen började med att Ma och Pa hämtade Doris för en promenad i Lövstaskogen och fågelmatning under tiden jag och Lasse var på datortomografi. Jag tror inte ens det är värt att hålla några tummar den här gången men om det är någon som inte har något annat för sig så... var så god!
Efter skolan kommer svamparna hit... Mys!