måndag 2 november 2009

Allhelgonahelgen.

Jag mår fortfarande väldigt illa, känner mig svag/klen, orkeslös, trött och viljan att göra något lyser med sin frånvaro. Tänker mycket jobbiga tankar och gråter en skvätt då och då. Även om det är svårt för mig så tror jag att det är värre för Lasse. Han står helt maktlös vid sidan om och kan inte göra någonting, jag ser att det tär på honom.

Jag vill vara som förut och tvingar mig till att göra saker jag normalt skulle velat så i fredags efter Doris morgonpromenad åkte vi till Ikea. Vi tittade lite på kök, åt mat i restaurangen och köpte en ny kudde till Alva.

I lördags gick hundpromisen förbi Lasses mamma där han tog hand om lite äpplen, både på marken och en del som tappert hängde kvar i träden. Efteråt började vår kyrkogårdsturné.

Vi började hos Filuren. Hon fattas oss varje dag men det blir extra påtagligt att hon inte fick finnas när vi är där och tänder ljus. Usch, stor klump i halsen och mycket tårar.

Därifrån fortsatte vi till Dossyster. Lasse och jag stod en stund och pratade om alla roliga saker vi upplevt tillsammans med henne. Lasse undrade om jag någon gång önskat att hon och jag aldrig blivit sammanförda. Det har jag aldrig ångrat för vi har haft så stort utbyte av varandra. Men jag hade gärna varit utan hennes sista tid och tiden därefter för den har inte varit rolig.

Sedan fick min morfar besök av oss. Doris fick nosa på honom också fast man inte får ha hundar på kyrkogårdar. Det är konstigt egentligen, jag skulle vilja att Doris kom och hälsade på mig om det värsta händer.

Sista stoppet blev hos en gammal elev och Lasses pappa som ligger på samma kyrkogård. Nu hade det också hunnit bli ordentligt mörkt och det var så fint med alla ljus som brann.

Igår var vi i Vällingby och tittade på lite julklappar innan vi åkte på utomhuskalas hos Lasses kompis i Älvnäs. Han bjöd på glögg, supergod tomatsoppa och pinnbröd som vi grillade över öppen eld. Väldigt mysigt och annorlunda.

Dagen avslutades med favoritmiddag hos Ma och Pa i Hässelby.

Måndagen började med att Ma och Pa hämtade Doris för en promenad i Lövstaskogen och fågelmatning under tiden jag och Lasse var på datortomografi. Jag tror inte ens det är värt att hålla några tummar den här gången men om det är någon som inte har något annat för sig så... var så god!
Efter skolan kommer svamparna hit... Mys!

33 kommentarer:

Anonym sa...

Ska hålla tummarna så hårt jag bara kan ! Kramar i massor!

Carola sa...

Jag håller alltid tummarna för dig Ulrica.
Får inte hundarna vara på kyrkogården?
Det visste jag inte att det var så.
Mys och vila dig massor nu.
Jag har inte vart på Mösseberg och badat idag då jag vaknade med UVI,
har börjat med antibiotika nu så nästa måndag ska jag bada igen.
Kram från Carola

Helena sa...

Tummarna håller jag oavsett


*kramar om*

Anonym sa...

Jo, jag håller allt tummarna jag oxå...klart vi ska hoppas på ett någorlunda positivt besked!
Förstår så väl, att det är svårt att hålla humöret uppe när man mår som du gör just nu...tänker på er alla...kramar Siss

tina sa...

Håller mina tummar hårt!!!

kram tina

Anonym sa...

Hoppet måste vi ha kvar så jag håller mina tummar hårt vännen!!
Stor styrkekram
Gabriella från skåne

Anonym sa...

Om jag hade hur mycket som helst för mig så kan det inte stoppa mig att hålla tummarna för dig.Jag hoppas chokladen ikväll kommer att smaka bra. Kram Kram.

Helena sa...

Även jag håller både tummar och tår... GIVETVIS!
Ta hand om dig!
Kram

Marie från Malmö sa...

Jag tappar aldrig orken att hålla mina tummar för dig //Kram från Marie

Birthe sa...

Förstår att du är uppgiven Ulrica, det har du all rätt att vara. Men jag kommer ALLTID att hålla tummarna och hoppas!!

Varmaste kramen!

Anonym sa...

Fina Ulrica! Jobbigt att du har inte fått tillbaka orken och livslusten, tänker på er varje dag.
Det var tungt att besöka kyrkogården, men det var så fint med alla tända ljus, så det var en klen tröst att så många hade varit där.
Jag hoppas innerligt att svaret på datormografin blir en positiv överraskning för er.
Många värmande kramar// Sirpa

Anonym sa...

Självklart håller jag tummarna för dig!
Här på Gotland har jag hunden med mig på kyrkogårdarna och ingen har sagt något. Tar man upp efter dem och håller hunden kopplad så skall det väl inte göra något.
Kram från Yvonne

Britt Heidi sa...

Jeg krysser fingre og tær for deg jeg!

Klem

Lejonkvinnan sa...

Man ska aldrig sluta hålla tummarna och därför håller jag både dom och tårna för dig!!
Massa kramar!

Maria sa...

Hur mycket jag än har att göra , så har jag alltid tid att hålla tummarna för dig!!!

Anonym sa...

Håller tummarna så hårt jag kan! Kram

Caroline sa...

Håller tummarna så hår jag bara kan. Jag hoppas över allt annat att det är ett någonlunda positivt besked <3

Ta hand om dig. Kram!

Anonym sa...

Håller tummarna jätte hårt för dej!!!
Där jag bor i Kga få hundarna följa m på kyrkogårdar, så i lördags var det rena hundträffen.
Du ska ju på röntgen nu, m är det ordentligt uträtt varför du har ont i magen, o får du ingen aktiv behandling nu????
Vi håller tummar o åtta tassar Kram
Annalena

*** Mickiz *** sa...

**Tummarna hålls!!** Din/ er helg verkar ha varit rätt fin annars med höstpromenixer. :) Man får se det lilla goda! :) Sköt om dej/er! :) *Kramar*

Anonym sa...

Håller tummarna och ber för dig!
Man ska aldrig sluta tro på mirakel, hoppet är det sista som lämnar människan! Vi hoppas alla att du ska få bli frisk! Många varma höstkramar

Anonym sa...

Hej
Jag ska hålla tummarna, stå på dig och tappa inte orken.
Massa kramar/ Lena

Helen sa...

Klart jag håller tummarna för dej, Ulrica! Jag skulle inte kunna tänka mej annat...jag tänker så mycket på dej och familjen...och hoppas såå på ett mirakel...att allt bara blir bra!!
Varma styrkekramar till er alla från en bloggläsare i Malmö

Mallan sa...

Håller både tummar och tår!!!Tänker mycket på dig!!!Även fast jag inte känner dig IRL,du är en kämpe!!!!Kram/Malin

Mallan sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

Som alla andra av dina bloggläsare så håller jag mina tummar hårt. Just idag tillhör jag de utvalda och tacksamma som fått positivt besked från läkaren. Det var inte den diagnosen vi fruktade.Är sedan länge väldigt ödmjuk till livet och dess berg och dalar.
Önskar nu att det blir fina stilla höstdagar så du kan gå dina hundpromenader.
Kram från Vinsta

Anonym sa...

Håller både tummar o tår!
Kram, M

Anonym sa...

Gör som alla andra, håller tummarna hårt,hårt,hårt.........
Tänker på dig/er...

kramar från okänd bloggläsare

Unknown sa...

Håller också mina tummar för dig! Tänker på dig!

Anonym sa...

Här hålls både tummar och tår för dig Ulrica!!Må bäst :)/M

Millaz sa...

Tummarna hålls hårt här med! Mys ordentligt! Kram Milla

Jennie sa...

Jag känner inte dig och har aldrig gjort, ändå ryser hela jag när jag läser din berättelse. Ibland faller en tår, ibland ler jag över de små sakerna som väcker lyckokänslor även när det är som svårast. Du får oss alla att inse vad vi har och vad vi bör värdesätta i våra liv. Önskar dig all lycka och håller tummarna med resten av människorna här!

Anonym sa...

Men det är väl självklart att vi aldrig slutar hålla tummarna, kära Ulrica!

Unknown sa...

Jag har läst boken om Dig och Dina vänner. Jag fällde en tår och jag beundrar er så mycket.
Jag befinner mig mitt uppe i en orolig situation. Men Du och boken har givet mig den styrka som kan fås i denna stund.
Du är en kämpe!
/Peter i Lomma