onsdag 17 februari 2016

Sex år

Vissa dagar glömmer man inte. Den 17 februari 2010 är en sådan dag.

Som tur är går livet vidare, och det har det gjort i sex år nu.

Det har hänt en del sedan mitt förra inlägg, för exakt ett år sedan. Livet är ju sådant att det bjuder på både glädje och sorg, något som jag redan har upplevt alltför väl.

Jag börjar med sorgen.
I november gick Annas pappa bort. Det var väldigt oväntat och det har varit en jobbig tid. Jag och Anna har umgåtts en hel del med Annas mamma och pappa, och vi har bland annat haft en filmklubb tillsammans, där vi har turats om att välja filmer som vi sett tillsammans och sedan diskuterat. Jag är glad att han och jag fick möjlighet att lära känna varandra.

För Adam och Alva har året inneburit mycket studerande. Adam har bytt kust sedan förra inlägget, från New York till Los Angeles, och nog är man lite avundsjuk. Alva studerar på betydligt närmare håll, vilket är väldigt praktiskt för mat- och bioträffar lite då och då.

Doris går på dagis om dagarna, vilket hon trivs väldigt bra med. Just nu är hon lite väl hårig, men så snart det blir lite varmare åker trimmern fram.

Jag avslutar med det bästa som hänt under året...
I somras förlovade Anna och jag oss, och vi är nu mitt uppe i planeringen av det absolut bästa vi kan tänka oss; vårt bröllop! Det kommer bli speciellt och helt fantastiskt, precis som mitt och Annas förhållande.

Det blev ett ganska kort inlägg den här gången, men om ni påminner mig ska jag skriva ett inlägg och berätta mer om hur vårt bröllop blev. Men det blir inte förrän i augusti.

Tills dess...
Tänk kärlek!

12 kommentarer:

Anonym sa...

Har varit inne kollat om det skulle komma något även i år och det är som du säger vissa datum glömmer man aldrig. Lycka till med bröllop mm. /Thomas

Anonym sa...

Tänk att det gått sex år sen Urlica somnade in. Jag kände på mig att du skulle skriva den 17 februari och jag är glad att jag hade rätt. Tack för att du fortsätter att berätta om ditt liv - där både mörker och ljus får samsas om utrymmet. Precis som livet självt. Lycka till med allt och välkommen tillbaka för att berätta om ert sommarbröllop.
Kram Maggie

Anonym sa...

Tack för att du tar dig tid att skriva, jag blir lika glad varje gång/år när jag ser att du delar med dig av ert fortsatta liv. Förstår att du ännu en gång mött en stor kärlek och jag tror mig förstå att det är en verkligt stor och vidsynt kvinna som tillåter dig att få minnas ditt tidigare liv. Tro mig, det är inte alla som skulle göra det. Du är värd det bästa och det har du fått. Lycka till med ditt framtida liv och bröllopet.
Bittan

Anonym sa...

Underbart att höra i från dig/er. Jag tror att Ulrika sitter på ett moln, äter choklad och myser över det hon ser just nu.
Kram Åsa

Anonym sa...

Det är underbart att höra att du fortfarande uppdaterar.
Lycka till med ert bröllop.

Mammatilltre sa...

<3

Anonym sa...

Härligt att du fortfarande uppdaterar.
Lycka till erat bröllop och skriv här snart igen./ karin

Anonym sa...

Hoppas på fler uppdateringar. Läst om hela Ulrikas blogg nu, för säkert fjärde gången. Blir lika berörd varje gång och väldigt glad över att det gått så bra för dig efteråt också.

Matilda sa...

Tänker på er <3

Anonym sa...

Fina du💐

Anonym sa...

Tittade in för att läsa Ulrikas ord igen, och insåg att det är snart två år sedan du uppdaterade här. Hela 18 månader sedan du och Anna gifte er, tänk så fort tiden går.
Jag hoppas ni har det fantastiskt fint tillsammans, och att livet är snällt mot er.

Tänk kärlek <3

Kram Annie

Anonym sa...

Jag hoppas att ni alla mår bra & har det bra!
Jag är glad för alla uppdateringar du gjort & hade hoppats på en ny nu! :)
Ulricas blogg är fortfarande den som berört mig mest!

Allt gott!
Johanna