Igår kväll kom vi tillbaka till Sverige, kylan och verkligheten igen. Den här resan var en verklighetsflykt som hette duga, allt det onda i kroppen och de dumma tankarna försvann. Voilà!
Beskedet jag fick att det såg bra ut i kroppen hjälpte så klart till, men jag har inte hört det själv så det finns många frågor kvar.
Jag undrar varför jag haft så ont, allt kan väl inte varit psykosomatiskt, eller? En sköterska förklarade för länge sedan att det blir ungefär som blåmärken när medicinen angriper tumören och blåmärken gör ju ont.
Varför är mina levervärden så höga? Dr Lidbrink tror att jag tyvärr lyckades dra på mig en bestående leverskada när jag i höstas tog de dyra nya tabletterna. Men jag vill veta säkert vad det beror på.
Vår resa gjorde i alla fall susen och vi har haft en underbar vecka alla fyra.
Vi bodde bra i en stor fräsch lägenhet, där både vi och katterna trivdes.
Runt vår terrass växte en fantastisk hibiskushäck och när vi kom hade städerskan dekorerat vår lägenhet med blommor från denna.
Något jag tyckte var väldigt märkligt (och inte förekom när Adam och Alva var små) var att många människor skulle ta, gosa, klappa och pussa på bebisen i tid och otid. Så hon fick saneras från servitörens äckliga disktrasehänder i diskhon varje kväll.
Vädret var ungefär som en svensk sommar, sol, lite moln, några regndroppar och en del vind. Temperaturen låg på ca. 20-25 grader, så man blev varm men inte direkt riktigt så svettig att man kunde tänka sig ett bad. Fast där skiljer sig barnen från oss vuxna för de badar ohämmat oavsett väder och vind. När börjar känseln egentligen utvecklas?
Det var riktigt kallt att gå promenad med Doris i morse men jag kan ta den höstnougaten eftersom Teneriffa om två veckor nog blir ytterligare en körsbär i likör.
9 kommentarer:
Hej Ulrica! Jag har hamnat på din blogg via andra och läst och läst och läst och skrattat och gråtit.....
Vad härligt att resan var lyckad och att du förhoppningsvis kommer hem med lite nyladdade batterier och nyvunna krafter. Det är dig väl förunnat!
Håller alla tummar för dig och fortsätter läsa din blogg! Ha det gott! Kram HELENA
Hej Ulrica!
Vad härligt ni verkar ha haft det!
Blir riktigt avundsjuk! Sol och värme gör susen för kropp och själ!
Kram från Lotta
välkommen hem.
låter som ni har haft en lyckad semester.
ska beställa er bok.
kram a
hej, ska du åka till terneriffa om två veckor? hoppas du har haft en härlig semester. hälsn. karin
Hejsan Ulrica. Hittade till din blogg i helgen och har läst den från början tills nu. Tycker du skriver helt otroligt bra och är imponerad över hur du får in livets tråkigheter och glädjeämnen på samma gång. Kommer följa din blogg för du delar med dig av en styrka jag behöver och lär behöva i framtiden.
Min moster dog i cancer 2002 efter att ha kämpat och levt med diagnosen i 10 år. Det började i magen och sen fanns det överallt, fanns inget att göra. I år skulle hon fyllt 56 år. Nu fick jag ett väldigt jobbigt besked i går kväll av min mamma. Hon hade fått åka in akut på sjukhus med svåra magsmärtor som kommit och gått i minst ett halvår. Vi trodde faktiskt att det kunde vara gallsten eller något liknande. Nu visade det sig att dom hittade en cancertumör vid äggstockarna. Hur stor den är eller om den är god/elakartad har vi ingen aning om än. Men med tanke på att det är den tredje som fått cancer i familjen så känns det ganska jobbigt just nu. Mamma, 53 år, är livrädd.. hon ser ju min moster/hennes syster framför sig. Det kan jag ju förstå men jag försöker tänka positivt, även om jag redan nu förväntar mig det värsta. Du har genom din blogg gett mig ett hopp att även om det är illa så kanske det går att fixa. Jag ber till gud om styrka för att kunna stötta min mamma och mina fyra syskon att hantera detta. För mig känns det helt otroligt fortfarande, kan inte fatta att det är sant. Inte min mamma, hon är ju så viktig för mig eftersom hon är den enda förälder jag har.
Jag vill tacka dig för att du genom att så öppet berätta om din resa ger anhöriga samt drabbade hopp och ork att komma igenom detta helvete. Oavsett man själv eller en familjemedlem drabbas av cancer så är det hemskt. Man känner sig så hjälplös, samt förbannad. Just nu pendlar jag mellan hopp och förtvivlan. Vill så gärna hitta information för att fatta lite mer, men blev avskräckt när jag råkade läsa att 600 av dom 800 som drabbas varje år dör, det var fakta när det gäller äggstockscancer iaf.
Förlåt, blev ett förvirrat skrivet inlägg av mig nu, men kände att jag måste skriva av mig. Vågar inte ta upp detta ämnet i min blogg än innan vi vet vad det handlar om heller.
Fortsätt kämpa, du ger så många hopp. Jag hejar på dig och din familj, önskar er all lycka och många många goda år till.
Mvh Sassa
Hej Ulrica
Har lusläst din blogg från början och instämmer med vad andra säger att du uttrycker dig så otroligt bra. Det går inte att sluta läsa. Det kommer både skratt och tårar. Följer även Sabinas blogg, det var via hennes jag hittade din.
Är glad att höra om ditt positiva besked men förstår din oro, man vill ju veta exakt vad som pågår.
Kommer definitivt köpa er bok så fort den kommer ut! Ni är så inspirerande och starka trots allt ni går igenom.
Önskar dig och din familj all kärlek och lycka.
Kram Jenny
Låter underbart :)
Var själv där, för ca 6 år sedan.
Ja, ungar kan ju bada i alla väder.
Det ger en verkligen nya krafter när man får komma bort från vardagen och slappna av.
Ha det gott!
Kram :)
Ville bara säga: "Välkommna hem!"
Kram Henrik
Hej!
Vad skönt ni har haft det, skönt att ha laddat batterierna.
/Anki
Skicka en kommentar