onsdag 22 oktober 2008

Choklad.

Besöket hos dr Lidbrink gick bra, när vi äntligen fick komma in (de hade givit mig en tid men glömt boka in det hos läkaren)! Blodprovet visade några stjärnor efter levervärdena, men det var inget anmärkningsvärt. Än en gång drog jag mina biverkningar, men jag tänker inte ge upp behandlingen än.

Jag undrade också om det var en vanlig biverkning att vara så "nere" som jag är just nu. Jag bara "är" sedan några veckor. Varken ledsen eller glad. Känner inte för att göra något, har liksom inget behov av det heller. Känner mig som ett "rakt streck". Hon kunde inte svara på det men trodde att hela situationen gör att jag känner som jag gör.

Tror att jag kommer att må lite bättre av mörk choklad, så därför är det en stjärna efter choklad på vårt matkonto, och det är inte för att det är för lågt!

Samtidigt som intresset för riktig choklad ökat så har intresset för min elektroniska chokladask minskat. Jag tycker att jag upprepar mig, känner mig gnällig, tror inte att någon läser längre och har ingen motivation. Mitt mål har varit att skriva minst ett inlägg om dagen men det kanske inte blir så framöver. Nedskärningar även här alltså!

13 kommentarer:

Anonym sa...

Neeej... Jag är beroende av din chokladask... Min all time favvo är körsbär i likör- det är vi ganska ensamma om tror jag! :-D
Hoppas du mår bättre snart, vad skönt att proverna ändå var OK!

Kraaam! /Anneli

Anonym sa...

Näää jag läser ju oxå här varje dag och vill fortsätta göra det! Men förstår om det går upp och ner med energin. Hoppas vi kan hitta nått gött fika ställe på fredag och ventilera lite. Jag känner att när jag mår bättre fysiskt mår jag sämre psykiskt å vise verse, men de hör väl till! Skickar en stor kram till dig boksyster.

Anonym sa...

hej, har läst din blogg nästan varje dag i ca 2 mån, hittade hit genom Din "boksysters" blogg. jag tittar till men ofta har ja mycket runt om mig m barn osv. så jag har inte funnit tiden att skriva ngt. vill bara säga att jag ägnar en tanke varje dag för er som måste gå igenom den här "skiten", de e en fruktansvärd sjukdom och den drabbar såååååå många. ksn förstå att du känner dig nere, de är vi många som är med jämna mellanrum. men jag ville bara skriva till dig nu , så du vet att " visst finns vi här och vi håller tummarna för er". besegra den j-vla skiten nu.! många styrke kramar linda, ps; håll modet uppe, du är inte ensam , vi är alla tillsammans och ska kämpa!god kväll

Anonym sa...

NEJ! säger jag med! Jag är ju här flera gånger om dagen och kikar om du uppdaterat! Jag är trött på bloggar som bara handlar om vilka kläder folk har på sig och om heminredning enbart! Att följa någon som du, som är en sådan kämpe! betyder så mycket mer. Jag inser att mina krämpor är som skavsår eller myggbet jämfört med dina! Tyvärr kan jag väl inte ge dig något men DU ger mig mycket genom att dela med dig av det du känner, hur du mår och av din fina familj så klart. Bloggar som din får folk/mig att tänka till! Att uppskatta det man har, att få upp ens empati för medmänniskor runtomkring en för man vet ju inte hur folk har det inom sig då dom flesta håller det inom sig. Du är stark som låter oss få dela detta.
KRAM! Jag hoppas du fortsätter men förstår om du inte orkar eller vill.
// Titti

Anonym sa...

Neeeeej, jag kan ju bara hålla med damerna (?) ovanför. Jag har dig på bevakning i min googlereader så jag ser varje gång du lägger upp ett nytt meddelande.

Tråkigt med depp! Men det är ju många som har fått en höstdipp(eller depp) i år. Det kanske inte bara är läget utan även något atmosfäriskt...?

Och riktigt mörk choklad ÄR medicin! Så det så. :D

Anonym sa...

hej och nej! fortsätt skriv! Jag läser också den varje dag, men är dålig på att lämna kommentarer. Allt man vill skriva känns banalt och lite svårt faktiskt..men jag tycker att du är fantastisk, så fortsätt skriv, för din skull, för din familjs skull och för alla oss som läser den varje dags skull! / S

Anonym sa...

hej ulrica! jag är också här sen ett par månader. du måste ju göra som du känner men vill att du ska veta att jag är här som en anonym "beundrare".
kram emma

Anonym sa...

Klart du maste fortsatta skriva! Men det ar ju klart att om du inte tycker det ar sa roligt langre...Kanske skriva en gang i veckan? Jag laser iallafall varje dag till morgon kaffet och tycker du skriver jattebra och roligt och beundrar att du ar sa positiv trots allt du gar igenom.
PAtti

Anonym sa...

skrev en kommentar ifrån jobbet idag så fort pa hade ringt å berättat om svaren, jag blev sååå glad för din skull, men vi har förmodligen nå´n spärr så det gick tydligen inte igenom, hur som helst så känns det bra ikväll eftersom proverna var "skapliga" det är trist att biverkningarna gör så att du blir "låg" men vi får hoppas att det snart ska "gå över" ....ikväll fick mormor sin beskärda del av tid å påfyllning i kylskåpet, hon hälsade ju förstås till dig å sa att hon tänker på dig... vi hörs ang. Fredagen, hoppas att ni får en "god natt" världens största kram till dig (å Lasse oxå förstå´s) barnen får jag krama på Fredag, nu blir det en stund med Stieg Larsson , jag tror pa snarkar redan, KRAM // mamma

Anonym sa...

Jag som tycker om att läsa din blogg! Jag och Oliver pratade om när Adam och han var fåraherdar i Filadelfiakyrkan när de var små. Underbart! Förstår att du känner dig nere men jag håller tummarna för dig varje dag...

Kram Therese

Anonym sa...

Hej.
Vill också bara säga att vi är nog många här & där som GÄRNA läser! Men självklart är du den enda som vet vad du orkar & känner just nu! Vänn med boksyster & har hittat din blogg genom henne. Tänker väldigt mycket på er två & alla andra förståss som mår SKIT.Styrka till dig! /jenny

Anne sa...

Nä minsann - hur ska jag klara mig utan att gå in hit 100 ggr bara för å kolla?? Jag sk*ter i om du tycker att du upprepardig, skriver om ingenting osv osv. Du skriver och jag läser - så det så!!!

Det är ju ionte så konstigt att känna sig nere i en situation som vår - men så länge du skriver så finns du och sätter dina avtryck! De avtrycken är viktiga för oss som läser och blir säkert oumbärliga för dina barn!!!
You GO girl!!!!
Anne

Anonym sa...

Kan känna att det kan vara mitt (vårat)fel som bara kommer in och läser och inte skriver hur mycket vi uppskattar att få vara del att ditt/erat liv. Din blogg är det första jag läser på morgonen. Jag beundrar din styrka och humor, fastän du är i en inte så rolig situation just nu. Förstår om du behöver en brake, men vet att du är uppskattad och att vi är många som vill vara med dig i din kamp.
Katarina