Det händer verkligen inte mycket här på dagarna. Jag har ingen ork eller drivkraft. För att gå ut med Doris krävs en kraftansträngning, likaså att laga till något ätbart (men jag är ju heller inte speciellt sugen på något att äta).
Jag vägrar låta sjukdomen ta över, men de här biverkningarna tar verkligen musten ur mig. Vilket jag har jävligt svårt att acceptera. Det finns tusen saker jag skulle behöva/kunna göra här hemma. Städa, laga mat, baka, måla lister, måla om i hallen nere, fixa till i garaget, rensa garderoberna, renovera klädkammaren och göra höstfint på tomten.... Men varken kroppen eller hjärnan vill samarbeta med mig, den vanliga "friska" Lulle.
Det skulle också vara trevligt att hälsa på andra i min bekantskapskrets som är hemma. Mormor som bor bara ett kvarter härifrån skulle nog bli glad över ett besök från mig och Doris. En kompis som är föräldraledig skulle också vara kul att prata bort några timmar med. Men varför ska det vara så svårt???
Har jag för höga krav på mig? Måste jag inse att det här är den nya jag? Vad skulle hända om jag verkligen skulle tvinga mig till att måla om i hallen? Vad skulle hända om jag tog av mig mysbyxorna och satte på mig jeansen, tog ur snodden ur håret och sminkade mig för att sedan trippa bort till mormor? Är det så att jag bara måste få tummen ur...liksom?
Eller är det här kroppens sätt att "vila" lite med tanke på allt jag går igenom?
Ja, inte vet jag. Men jag är inte nöjd med det ska ni veta. Jag vill inte vara som en tråkig, gnällig och trött gammal tant. Jag vill vara en snäll och rolig mamma. En snygg och kärleksfull fru. En hurtig och klämkäck matte. En trevlig och omtänksam kompis.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
du har för höga krav, tror i alla fall jag. ibland kan man känna sig så där som du gör fastän man inte är det minsta sjuk. samtidigt kan det ge mer enegi än det tar att hitta på något med någon man gillar. så mitt tips är att planera in någon liten sak då och då. //en av dina bloggfan
Du ska göra det som du mår bra av tycker jag! Jag vet när jag var föräldraledig (inte riktigt jämförbart, men ändå), då kände jag ungefär samma sak. Jag bestämde mig för ett mål med varje dag, om det "bara" var att hänga en maskin tvätt, dammsuga ett par rum eller hälsa på min gamla farmor. Då kunde jag känna mig nöjd med att ha "utfört" något nyttigt under dagen som gått, jag kunde slappa med gott samvete liksom. Gör sådant som DU mår bra av, det är du värd! Om du i slutändan kommer att ha mått bra av att hälsa på mormor, så gör det! Men du kanske inte MÅSTE sminka upp dig och trippa dit i högklackat.. Detkanske räcker att du går dit bara...
Äh, jag vet inte, men det viktigaste tror jag att du gör saker du mår bra av. Utan massa höga krav..
Det behöver du för att orka tror jag!
Som t.ex. att spela spel med dina vänner ;-)Jag antar att du redan börjat ladda och värma upp stämbanden inför lördag, hihi!
Kraaaam /Anneli
Att när man mår piss ta sig i kragen är jobbigt, men jag vet att när man är ny duschad o lite till fixad så mår man ju helt klart såå mycke bättre!!!! Frisk luft o gott skratt är ju oxå sånt man mår bra av.För att i nästa stund ta en vila till en bra dvd.Man får nog lära sig att ta lite i taget o hitta ett tempo som passar.För att bara vara med sig själv o sina tankar är nog inte bra..vem skulle inet bli bitter av det!!!! Men städningen o målningen tror jag man får överlåta till någon annan,men du kan sitta med o ha roligt ihop med den som är snäll o hjälper dej med det!!För när man är hemma så mycket som du är så ser man ju allt o mår inte bra av det heller..Så imorgon besämmer du dej för att nu ska du va glad o må bra o göra något roligt!!!! Vägra vara den bitterfittan du aldrig vill bli!!!!!!! Kram Lotta
Skicka en kommentar