Idag hade både Lasse och Adam matsäck med sig för att tillbringa dagen utomhus. Lasse skulle ha lekar och samarbetsövningar på en äng och Adam skulle simma/bada i Nälsta utomhusbassäng, synd att det regnar när det varit så fint väder de senaste dagarna.
Alva har klagat på halsont sedan hon kom hit och imorse var hon nästan gråtfärdig när hon väcktes för att det gjorde så ont. Hon blev hemma idag och känner jag henne rätt kommer High School Musicalfilmerna gå varma under dagen.
Igår var Ma med mig på datortomografin och när jag blivit skjutsad hem och klev ur bilen hittade jag en guldpeng. Både hon och jag hoppas att den betyder tur och att resultatet på datortomografin visar att tumörernas sommar har varit förjävlig.
Vad lustig jag är. Jag kan liksom inte ta mig för saker och ting, de allra enklaste saker läggs på hög och blir oöverstigliga. Viktiga telefonsamtal skjuts upp, viktiga papper läggs undan och saker som ska plockas undan ligger fortfarande kvar. Igår tog jag hand om en del och det är en sådan lättnad när det är gjort. Varför kan jag inte bara göra det på en gång?
Mina tankar är ett år tillbaka i tiden då Dossyster och jag, med våra familjer, var på Rhodos. Vad härligt vi hade det då!
7 kommentarer:
Ja man måste ta vara på tiden den går alldeles för fort.
Att allting är så tungt...du kanske har en depression på gång? Inte helt omöjligt, med tanke på din situation.
Låt det inte gå för långt, det finns meds. Kram.
Vad fint ni hade det, och henry så glad... Klart det är svårt att minnas, det tycker jag med! Livet går vidare, och det är så vansinnigt tragiskt! Men Sabina är med oss, hon skulle aldrig hålla sig borta!!! Kram
Hej! Vad ska man skriva? Har idag hittat till din blogg då jag läst ut boken Livet kan inte vänta. Har följt Sabinas blogg, dock inte Hannes, men ska läsa igenom hennes oxå. Vilket tragiskt öde, att ni orkat visa den kraft och styrka är helt utanför mitt förstånd. Kanske psyket fungerar så när man kommer i ett sånt skede. Och visst ska jag erkänna att jag va lite nervös att komma in på din sida och se att du oxå gått vidare, men va gla jag blir att se att du finns här. Ska läsa ikapp din blogg nu, du är stark och vacker, och boken va helt fantastisk. Kram Ulrika
Hittade din blogg via Sabinas, men har aldrig komenterat, har själv mist min bror i canser i början av året.
Sänder dej och din familj styrkekramar tror och hoppas att guldpengen du hittade är en lyckopeng för dej.
Känner igen mej själv med att skjuta upp viktiga samtal och papper som blir liggande på hög.
Sköt om dej och styrkekramar från en kvinna från finland.
Kram från Vinsta
Hej Ulrika!
Det var så länge sen jag skrev till dig, men bilderna jag ser idag väcker en längtan när Sabina ser så lycklig och glad ut på er underbara resa. Du har de fina minnerna kvar av henne då ni skrattar där på flyttande madrasser i havet.
Jag håller tummarna att det var en riktig lyckopeng som du hittade och att datormografin visar att du kommer bli frisk. Dossyster blev en ängla moster igår då hennes lilla syster fick en liten Melvin.
Jag skulle önska att vi kunde fika nån dag när du känner att du orkar och hinner. Kram från Sirpa
Skicka en kommentar