Idag är det ett år sedan den yngsta av oss tre som medverkade i boken dog. Sedan dess har Dossyster också dött och nu är det bara jag kvar. Vad konstigt det känns. Och ensamt. Och ledsamt. Och tomt.
I fredags ringde en journalist (att det aldrig tar slut!) och ville göra en intervju med mig om hur det känns för mig nu när det bara är jag kvar och hur mitt liv ser ut nu. Jag tackade först ja men har under helgen funderat och ändrat mig och ringde därför upp idag och tackade nej. Jag orkar helt enkelt inte med mer just nu. Jag vill bara leva mitt "vanliga" anonyma liv igen.
Dessutom håller jag på att skriva, med mina egna ord, min historia om sjukdom, boken och mitt liv som någon slags bearbetning/terapi och vem vet det kanske publiceras en vacker dag...
I fredags fick jag också ett mycket efterlängtat brev från Mösseberg att jag beviljats en andhämtningsvecka där vecka 37. Lyckliga mig som får komma dit ännu en gång!
Idag har barnen åkt till sin pappa och det kanske är bra det så att jag inte smittar dem med min annalkande förkylning.
Imorgon tar jag på mig patientrocken igen när jag tar emot några deciliter cellgifter.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Grattis till din Mössebergsvecka! Klokt av dig att följa din känsla och tacka nej till intervjun!
Hoppas morgondagens behandling förflyter väl!
Kramix Helena
Jag förstår att du tackar nej till en intervju men jag hoppas verkligen att det blir en bok för du skriver helt fantastisk!!
Hoppas det går bra i morgon.
Kram från Johanna
Vad härligt att du får komma till Mösseberg. Sitter just och tittar på en blomma i mitt fönster.Den kommer från ett skott jag "tagit" på Mösseberg.Vet inte vad den heter , har gröna konstiga blommor och den blommar om hela tiden. Har en massa goda minnen från Mösseberg och de människor jag träffade där.
Hälsningar från Vinsta
Hej!
Får jag fråga hur man kommer med på såna där andhämtningskurer eller vad man ska kalla det för? Min mamma har lungcancer och skulle kanske må bra av något sånt? Hon börjar iofs bli rätt sjuk nu och kan inte få mer cellgifter av någon anledning trots att värden ska vara bra?! Skumt va? Förtår att du tackade nej till intervjun, måste kännas som att hänga kvar i gamla spår! Spännande med en bok med dina egna ord!
Hoppas det går bra imorgon!
Tycker som alla andra att det är bra att du litar på din magkänsla. Håller alla tummar för att din förkylning hålls i schack.
Kram,
Catharina
Hej Ulrica!Har genom Sabinas blogg hittade din och det känns kul att få lära känna dig lite oxå?!
Kan inte ens i vildaste fantasi förstå vad du går igenom men kan förstå att du känner dig "ensam" nu...
Går in här och läser dagligen som jag fortfarande gör hos Sabina?!Konstigt att hon inte finns längre...Massor av styrka till dig,må bäst!!Mimmi
Jag följer din blogg och att du är en stark person vet väl alla som följer bloggen men du är alldeles otrolig. Det är människor som du vi behöver i samhället.
Hoppas du har haft en "bra" dag.
Kram
härligt med andhämtningsvecka! Hoppas du får njuta ordentligt =)/Jojo
jojo75.bloggsida.se/
Skicka en kommentar