Magont.

Jag har varit en väldigt tråkig mamma, fru och matte i helgen. Jag har haft så ont i magen att soffan har varit min tillflyktsort på dagarna och sängen på nätterna. Jag har hört att det har pratats, lagats mat, dammsugits, kommits och gåtts i ytterdörren, hyrts släp och köpts trallvirke, gåtts ut med Doris och oroats. Och jag har bara haft ont och varit tråkig.

Idag har jag tagit mig ur soffan trots att den ser väldigt lockande ut. Doris måste ju gå ut, barnens saker måste till deras pappa och jag hade ett ärende att uträtta i Vällingby.
Jag har också varit vid graven och gratulerat Dossyster på hennes 35-årsdag och tänkt tillbaka på hennes 34-årsdag. Den firade vi på hotellets nattklubb på Rhodos. Hon fick ett resesmyckeskrin av mig och ett guldhjärta av sin sambo. Hon var orolig över att det kanske var hennes sista födelsedag, men vi bestämde att vi inte skulle tänka så. Så här efteråt känner jag mig hedrad över att få vara den hon firade sin sista födelsedag med.
Jag la en kärleksmums till henne på gravstenen, annars stod jag bara där och kände mig alldeles tom. Det är så mycket jag vill berätta för henne och prata med henne om. Det är fortfarande så konstigt att hon är borta fast hon varit det i fem månader idag.
Den här veckan är det bara Lasse och jag här hemma och nästa vecka när barnen kommer hit igen är jag på Mösseberg, så det dröjer länge innan vi ses igen, jag och svamparna. Jag längtar redan...