Därför var vi på Thorax idag för att ta ett ekg och göra ett ultraljud.
Det är aldrig kul att göra alla dessa undersökningar. Fast jag inte kan göra något åt resultatet så gör det mig orolig, eller är det kanske just därför? Även tiden för ny datortomografi börjar närma sig och det är inte roligt. Tankarna kring min sista tid och död tilltar och jag vill gärna dela dem med Lasse men han tänker inte som jag. Han vill tänka på mig/oss som vi har det nu när jag mår bra och inte spekulera i hur det eventuellt kommer att bli.
Jag tänker mycket på dem i min närhet som har dött, hur deras sista tid varit. Jag tänker mycket på hur det kommer att bli för barnen och Lasse när jag blir riktigt sjuk och slutligen dör.
Det här är funderingar som inte ska finnas hos en 36-årig mamma och fru när sommaren är som bäst men de är svåra att undkomma.
När vi åkte hem svängde vi förbi Stadium och köpte billiga reaskor till barnen, och ja, Lasse fick ett par han också!
På eftermiddagen åkte vi till Softa för att försöka få ordning på hennes "hjärta", motorn, tillsammans med Pa. Under tiden vi var där ringde Adam och undrade var vi var för han skulle ut och jogga och ville ha ett mål. Jag tyckte absolut att han skulle jogga till båtklubben och ta ett dopp, vilket han gjorde. Det är mysigt att träffa barnen fast det inte är vår vecka.
För att försöka "betala tillbaka" vår skuld så körde vi Ma och Pa till en middagsbjudning och erbjöd oss också att hämta, men vi är långt ifrån skuldfria...
13 kommentarer:
Hej!
Anar bara hur svårt och sorgligt det måste vara att leva med dessa tankar. Jag har läst din blogg ett bra tag och tycker att du verkar ta så bra vara på nuet och på människorna runt dig. Hoppas innerligt att du får leva länge till!
Lotta
Jag följer dig också - har sådant medkännande med dina tankar.
För ett år sedan förlorade jag en otroligt kär väninna i samma sjukdom som din, jag saknar henne så.
De tankar du talar om, är sådant vi alla bör tänka då och då. Vi är alla på väg åt samma håll, förr eller senare ska vi alla igenom nålsögat.
Men visst är det mer påtagligt för dig.
Anna
Åh, vad jag blir ledsen när jag läser ditt senaste inlägg. Det är väl tusan att du ska behöva ha dessa tankar. Men samtidigt så kan jag förstå att de emellanåt kommer upp till ytan. För det är ju så att vi vet ju faktiskt inte vad livet har i sitt sköte. Jag hoppas ju fortfarande på att de ska hitta en mirakelmedicin till dig så att dina barn och Lasse ska få ha dig kvar länge, länge. Själv går jag just nu igenom en skilsmässa och har det jobbigt på mitt sätt, men när jag tänker på hur du har det så kan jag ändå känna mig lyckligt lottad. Jag har ju mina tre älskade barn, flera fantastiska vänner och stöttande föräldrar så med denna insikt så förstår jag att jag ska ta mig igenom detta och komma "hel" ur detta. Önskar så att du oxå kunde få tänka den tanken.
Många kramar från Nettan, trebarnsmamma från Svedala
hej! Jag har läst din blogg ett tag nu, köpte boken efter att ha ha hittat Sabinas sida ursprungligen.
Jag har länkat till din blogg på min blogg, hoppas det var ok? Om inte får du säga till!
Keep going strong!!! /JOhanna
Vi är många som tänker på dig.
Det är en omänsklig psykisk terror du får gå igenom och det är inte alla som är så starka som du.
Kram. Sara
Heja på. Du är segare än de flesta och jag tror och hoppas innerligt att du har många härliga år framför dig!
/Magdalena
Jag måste säga att du ändå, trots dessa jobbiga & säkerligen oundvikliga tankar, verkar hantera det bra och njuter av din tillvaro just precis som den är nu. Har sorgset sett hos en del hur det andas oro precis hela tiden, varje minut och tyvärr missar man ju stunden som är just för tillfället då, hur det än blir sen. Så lätt att predika-att leva i nuet-så svårt att efterleva, oavsett tillstånd i hälsan eg.
Man skulle kunna kalla er-"Familjen Sko":):;)Tycker ni verkar att köpa skor vääldigt ofta!
Ha d så bra du kan,
//En trogen bloggläsare
Tankarna finns där, och man måste skjuta undan dem, annars förgås man den tid man har kvar.
En kort, kort sekund får de flimra genom min hjärna,sen MÅSTE MÅSTE de iväg för att ej fastna i hjärnvindlingarna.
Vi mår så mkt sämre, så fort vi låter de funderingarna få fäste i huset.Familjen orkar ej då med ngt annat.
ja det måste vara otroligt svårt. men samtidigt...på ETT sätt bra att du har sån tid att "förbereda" och njuta. missförstå mig rätt nu. Men en i vår lilla stad körde motorcykel och en bil kom över i hans körfält..pang. sen inget mer. kvar stod en chockad kvinna som hållt ihop med honom ett år eller två...
det går ju inte jämföra hur man vill gå vidare. Men du kan hinna bearbeta och förbereda, sen känns det ju som att forskning går framåt, och alla håller ju tummar och tår för att du ska hålla sjukdomen på replängds avstånd. har läkarna sagt nåt om tid till dej? känslig fråga. men jag kan inget om sånt, och jag vet inte men kan man inte leva låång tid ändå trots att man har spridning?
förlåt dum fråga, du behöver ju inte svara så klart!
känns ändå när man läser din ( härliga trevliga mysiga( blogg, att du tar vara på livet, kärleken så gott man bara kan. jag tror på att förbereda så mkt man kan ( som även jag som icke-sjuk redan gjort vad gäller begravning och allt så mina anhöriga vet hur jag vill ha det) och allt som bara går. SEN gäller det att bara tuta och köra, precis så som du gör. Det är nog rätt svårt att stå bredvid någon man älskar som har en svår sjukdom, och prata om döden. men prata med dom som är mottagliga, skriv brev, du har även bloggen som ett avtryck i världen. Jag tror på dej. jag har läst er bok (underbar) och följer din blogg, och du har en härlig ton i allt du skriver, en väldigt positiv blogg...dock var det länge sen det var nåt smaskigt recept:-) kärleksmumsen var ju jättegoda, det receptet är i favorit-samlingen!
du kommer klara det här. låt tankarna komma och gå, och kör ditt race. kram på dej!!!
Oj! Vilka jobbiga tankar du får dras med, jag önskar att du slapp.
Jag går själv igenom ett trauma, men i jämförelse med vad du går igenom så bleknar mina svårigheter.
Take care!
Kram
Har nyss läst boken om er tre tjejer. Vilken härlig bok, som visar på möjligheter trots en dödlig sjukdom. Många kramar till dig och din familj! Victoria
När dagar kommer med undersökningar och prover då kommer verkligheten ifatt. Glädjer mig med dig att ni haft en härlig sommar.Nu hoppas vi att dina undersökningar är ok och att du får njuta av höstens friska luft.Känner på mig att det blir en härlig vacker höst.
Kram från Vinsta.
hej! ville bara säga att du är väldigt stark och jag kan inte riktigt förstå hur man efter allt de jobbiga ändå kan vara så glad pigg och uppåt. Du är en riktig kämpe, har även följt sabinas blogg. Jag beundrar dig kämpa vidare!! P.s jag har även köpt och läst eran bok! Väldigt intressant och lärorik!
Skicka en kommentar