Råttor.

Igår eftermiddag var jag och klippte mig och tonade håret. Det blev lite väl mörkt och jag såg ut som Silvia med stora lockar i håret när jag kom hem. Men Lasse tyckte jag var fin och kallar mig nu för sin mörka skönhet, Alva däremot undrade om jag ville komma från ett annat land...

På kvällen var jag helt slut. Att gå till frissan var vad jag klarade av. Vet inte om det är hjärtat som spökar eller oron inför resultatet av datortomografin eller både och. Känner mig lite tankspridd också. Att det var föräldramöte i Alvas klass igår försvann helt (trots att jag skrev om det på bloggen igår) och jag känner mig som en dålig oengagerad mamma.

Vi har problem med råttor!
Jag vet att det låter äckligt men de bor under vår altan och har gnagt sönder dräneringen vi gjorde förra året. Grannarna har tagit hjälp av Anticimex och lagt ut råttgift vilket gör att råttorna sakta men säkert dör.
Idag när jag kom hem med Doris efter promenaden så låg en råtta i gräset vid dörren och när Doris var fram och nosade på den (jag hann inte se det) så anföll den henne och linkade iväg. En liten stund senare låg den där igen och jag bad grannen om råd, han lovade att ta hand om "problemet".
Jag gjorde mig i ordning för att äta lunch med Mössebergstanterna inne i stan och när jag satt på tunnelbanan ringde Alva och talade om att råttan nu var ihjälslagen.
Jag tycker det var lite sorgligt. Det var ju också ett liv. Vad har vi för rätt att slå hjäl den? Men jag vet att den förstör. Det är klurigt det där.

Något som också är klurigt (eller rättare sagt omöjligt) är att ordna så att Lasse kommer att få umgängesrätt med barnen när jag inte längre finns. Jag kan skriva ner min önskan och Lasse kan skriva en begäran om umgängesrätt till stadsdelen efter min död, barnen blir då tillfrågade om det också är vad de vill. Men sedan är det ändå den andra föräldern som bestämmer om det blir så. Sveriges lagar är inte alltid helt genomtänkta.
Nu måste jag bara se till att leva riktigt länge så att det här aldrig kommer att bli ett problem.

Igår fick vi alla veta vad Dossyster redan visste, nämligen att bebisen i hennes systers mage var en liten pojke. Stort grattis och välkommen till livet!