Medicin.

Så var det då dax för den sista behandlingen av den medicin som inte längre gör någon nytta. Det var med vemod för det som varit, och oro inför vad som komma skall, som jag gick dit idag.
Som den snälla och genomtrevliga patient jag är så hade jag med mig ett gulligt kort och en påse nybakta kanelbullar till de två sköterskorna som tagit hand om mig i snart ett år.
Alltid rara, hjälpsamma och tillmötesgående oavsett vilken kondition jag varit i. De har skojat med mig när jag varit glad och uppåt och stöttat när jag varit nere.
Nu är det någon annan som har turen att få deras behandling ( det lät lite snuskigt va?). Och jag får klara mig själv (ska nog få tabletter som knapras hemma).

Under tiden medicinen droppade in i min kropp så kom lilla boksysters syster för att få sin vidriga medicin. Vi pratade om lilla boksyster (hon skulle nog tyckt om det vi sa!), cancer, barndomen och bröllop... Tanten bakom det blåa skynket skrattade med och hon fick sedan en sudokubok, så hon hade nog trevligt hon med!

I kväll är det föräldramöte hos Adam.
Tänk, jag är högstadieförälder! Häftigt! Jag vill bli gymnasieförälder, jävla-morsan, svärmor(nja!), farmor, mormor och pensionär också.