Ikea.

Jag skäms nästan att behöva säga det men...vi har varit på Ikea idag. Jag tror aldrig det har hänt tidigare att jag varit där tre gånger inom loppet av tre veckor.
Men idag var det liksom inte vårt fel utan Lasse hade lovat att ta dit sin mamma för att hon skulle köpa nya fåtöljer, så vi var ju faktiskt tvungna. Man måste hålla vad man lovar...

Eftersom det var Ikeaväder så var vi inte ensamma där, jag hade gott om sällskap bland fynden. Jag skulle just klämma lite extra på en liten korg man lägger över kakorna (som skydd mot flugor m.m) när en kvinna kommer fram till mig, sträcker fram handen och frågar om det är jag som är Ulrica. Här gäller det att tänka snabbt, är det positivt eller negativt att vara Ulrica just nu?? Jag erkänner i alla fall att det är jag och hon berättar att hon känner igen mig från alla kort som hennes man har tagit på mig (nej, inte sådana kort som ni tror...). Det är alltså fotografens fru som har lyckats urskilja mig i mängden av alla människor! Och det innan boken ens blivit tryckt...
Hur ska det då bli sen undrar man ju? Lassievarning eller? För ni kommer väl ihåg att man kunde gå med i Lassieklubben (efter Ainbusks "Jag mötte Lassie") om man mött/sett någon kändis, även om det ibland var ganska långsökt?

Dagens måste: Sista allsången.