Den yngsta av oss boksystrar finns inte längre.
Hon har somnat in och är nog på ett varmt och soligt ställe där det inte finns några elaka sjukdomar eller orättvisor.
Jag är så glad att vi fick möjligheten att träffa henne i torsdags trots att vi inte tillhörde dem som stod henne närmast. Mina tankar och tårar går i dag till hennes man, pappa och systrar. Men jag vet att det är många, många fler än dem som har det väldigt svårt i dag.
Det känns väldigt jobbigt för mig också. Allt kommer så nära. Jag har samma sjukdom i min kropp. Oron inför beskedet i morgon var redan stor, men är nu ännu större. Vill bara ha dem jag älskar så mycket, nära mig. Barnen och Lasse. Vill att vi ska ta vara på tiden så bra och mycket vi bara kan.
Det är svårt att hitta de rätta orden för att förklara mina känslor i dag...
2 kommentarer:
Tack för att du finns, och för att du ringde mig imorse....
/ mellanboksyster
det har varit en "tung" dag idag, tänk vilken skillnad det kan vara från dag till dag, vi hade ju så "mysigt" igår... idag har våra tankar varit hos Hannes familj och även hos dej å Sabina, nu håller vi tummarna för att det ska bli ett bra svar imorgon, tröstekram från mamma o pappa
Skicka en kommentar