måndag 18 augusti 2008

Provsvar.

Det hjälpte inte att be till Gud när jag höll andan och åkte in och ut genom ringen. Jag börjar så smått undra vad Han har för funktion egentligen. Var inte det här ett ganska passande uppdrag åt Honom? Vill Han göra fler människor ledsna? Räckte det inte med dem Han svek igår???

För jag svarar inte längre på min behandling, tumörerna mår finfint och har börjat att öka igen i storlek. Det känns förstås förjävligt, att behöva börja med någon ny medicinering med biverkningar därtill. Men vad har jag för val...? Jag vill ju leva! Vill fortsätta att vara mamma och fru (och matte).

Det blev en fruktansvärd dag...


Dagens måste: Hopp.

8 kommentarer:

Anonym sa...

Jag blir så ledsen. Tänkte på dig idag och höll tummarna, men det hjälpte tydligen inte. Kan bara skicka en stor kram, det finns inga ord.

/Anneli

Anonym sa...

Vet inte vad jag ska säga. Har tänkt på dig under dagen och hoppats på bra provsvar. Önskar att jag hade ett sådant där trollspö som finns i sagorna.

Nu får vi hoppas att du får någon ny medicin som biter på tumörerna.

Saknar dig oerhört mycket om dagarna.

Tusen kramar från Titti

Anonym sa...

Det finns bara ett ord för det här, det är, skit, skit. Jag skänker tusen kramar från oss här i fornbo.
J.E

Anne sa...

Vet du vännen, det är många som tvivlar på att Han finns - jag oxå!!
Ibland blir jag så besviken att jag inte ens orkar bli arg...
Jag vill oxåfortsätta att vara mamma och finnas där för de små älsklingarna när de behöver.
Jag vet oxå med säkerhet att det inte blir så - Det finns helt enkelt en jävla massa sjukdomar som borde förintats för längsen. Tänk att bara få trycka DELETE...å vips så var de borta...bara tunn rök kvar!!
Tänker på dig å du .....KUK, passa säkert inte din sinnesstämning med jag liksom du var bara tvungen...
Skånekramizzzzzzzzzzzz

Emma S sa...

Varma kramar till dig och hela familjen. Vi tänker på er! Kramar från Emma med familj

Anonym sa...

Har tänkt på dig hela dagen.
Det är för jävligt.
Forskningen går framåt och jag hoppas verkligen du får en ny medicin som biter.

Stor kram till dig och hela familjen.
Eva

Anonym sa...

En motgång javisst, men eftersom du alltid utgår ifrån det värsta så är ju dagens besked riktigt bra! Det kunde varit mycket värre. Nu gäller det att samla krafter (på resa med familjen och mellanboksyster med familj) och ta emot ny behandling när ni kommer hem (antar jag att det blir).
Det går och du klarar det!
Massor med tankar och kramar.

Bok- och KuratorSara

Anonym sa...

Sänder en innerligt varm cyberkram till dig. /Kram Mulla