Vårterapi.

Nästan hela gårdagen gick åt till att planera och styra upp mitt bokmingel. Det är mycket att tänka på men sådant tycker jag om.

Sedan jag började blogga (i början av juli) så har de inkommande telefonsamtalen minskat sakta men säkert, för att avta helt någongång i höstas.
Det är bara mormor som fortfarande ringer men det är väl för att hon inte har någon dator och kan uppdatera sig den vägen.

Igår kväll började det plötsligt ringa igen. Samtalen avlöste varandra och under tiden jag pratade så pep det i luren flera gånger.

De flesta som ringde ville ha mer information om bokminglet men frågade hur det var med mig och jag började berätta, men de ville veta om det fanns några "nya" nyheter för det där hade de redan läst på bloggen!

Jag kunde inte ge dem några "nya" nyheter igår men det kan jag idag... Bilirubinet har sjunkit till normalt värde utan stjärna!
Angående mitt kortisonintag så har jag inga nya uppgifter bara det att jag är otroligt sugen hela tiden (på något ätbart, vad trodde ni?!), svettig, något speedad och rödblossig.

Idag har jag och Alva varit hos varsin terapeut på förmiddagen. Det känns bra att hon också kommit igång med sina samtal nu. Hon såg nöjd ut när hon gick därifrån med två lena gosedjur hon fått av terapeuten.

Doris och jag tog en lång promenad i vårsolen för att stanna ute på tomten och gnaga på pinne och sitta i solen på altanen när vi kom hem igen. Gissa vem som gjorde vad?

Bara våren i sig är terapi...

Dagens måste: Normalt bilirubinvärde.