Igår var det en alldeles underbar dag, vädermässigt sett. Strålande sol från en klarblå himmel och 16 värmande grader.
Annars var det väl ungefär som vanligt, kände mig riktigt låg men grinade inte på hela dagen. Å andra sidan har jag vänt boken som ligger framme på bordet upp och ner och inte tittat på bildspelet jag gjort till Dossyster som jag brukar.
När vi hade gått morgon/förmiddagspromenaden med Doris åkte vi till byggmarknaden för att titta på vilka olika möjligheter det finns till att avgränsa den upphöjda tomten mot den snart nylagda asfalten. Det ser ut att bli en väldigt dyr historia...
Därifrån fortsatte vi till Vällingby för att köpa jeans till Alva och Lasse, lite mat till Lasses mamma, något konstigt pulver som man kan simma extra länge och långt på (jadå, det är ett tillåtet preparat från hälsokosten!) och ett fång härligt lila tulpaner till värdparet vi skulle på middag hos på kvällen.
Klockan sex kom vi dit med den medhavda efterrätten som bestod av blåbärspaj (dubbel sats, jag äter ju fortfarande kortison!) och vaniljsås.
Middagen stod de för och vi blev väldigt glada när vi insåg att grillukten vi kände när vi klev ur bilen kom från altanen till huset vi skulle besöka.
Det var inplanerat sedan många veckor tillbaka att vi skulle ses över en middag med efterföljande sällskapsspel-spelande hos min fd kollega från Smedshagsskolan och hennes sambo (vilken för övrigt är en av medlemmarna i Harebra som sjöng på mitt bok/våffel mingel).
Vi hade en, under omständigheterna, väldigt trevlig kväll med fantastiskt god mat (som fick mig att längta till sommaren), allvarliga samtal, roligt spel och mycket skratt. Vi kunde bara konstatera att klockan var 03.20 när jag parkerade bilen utanför vårt hus inatt...
Nu när allt har förändrats, eftersom Dossyster inte längre finns, så funderar jag på om jag verkligen ska göra allt jag planerat sedan tidigare.
Vill jag? Är det rätt? Hur uppfattas det av andra?
Jag har kommit fram till att gå på magkänslan (det säger jag alltid till barnen att göra), om det känns rätt där så blir det bra. Jag vet också att Dossyster inte skulle velat att jag slutade leva.
Jag försöker att inte bry mig om vad andra kan tyckas tänka om mina beslut utan tänker på att det finns olika sätt att sörja på, och det här är mitt sätt. Om det är någon som tar illa upp är det inte mitt problem.
Så därför har hela dagen idag gått åt till att packa och förbereda oss och hemmet för en underbar påskvecka på Öland hos min syster och alla djuren. Imorgon kommer barnen hit och då ska Wembley ta oss de 45 milen till vårt andra hem...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
43 kommentarer:
Självklart ska DU fortsätta LEVA, jag är övertygad om att dina boksystrar skulle velat detsamma!! Ha en supermysig vecka på Öland, tanka mkt energi!! Kram från Skåneland!
Bästa sättet att visa vördnad för någon som står en nära, som går bort - är väl att leva sitt liv till den yttersta spetsen.
Något som personen i fråga hade gjort själv, om det hade funnits möjlighet, och som är det enda en sjuk person önskar sina vänner och familj. Man ska leva medan man kan.
Men det där vet ju du.
Önskar dig en helt fantastisk vecka med många kodak-moments.
Kram!
hej, låter som att du kommer klara det här, och du gör ju precis rätt, du låter sorgen gå bredvid dej, du lever med den, men du låter den inte stå framför dej och stoppa dej!
det är ju så det ska vara. Du har med dig Sabina, vart du än går om du sitter och gapskrattar på ett cafe, eller går nere på öland och klappar kor, eller ligger hemma och låter ditt liv glida dej ur händerna och bara gråter, ja hon är där då med.
Du gör precis "rätt", för hur ledsen eller glad eller arg du än är, det spelar ingen roll. Din relation till Dossyster förändras ju inte ett smack för det. Och nu kände inte jag henne, men som hon verkat vara, ja kanske är det till och med hon just nu som är där i bakgrunden och pushar dej till att åka, leva , glädjas, för det är DET enda sättet, det ENDA sättet man kan leva på. Framåt.
så åk. njut. lev. och bry dej inte för ett ögonblick hur andra människor uppfattar dej, sorg är personlig, sorg är privat. man ska inte klä sig i ett svart tält och ligga still och gråta i sex månader, om man inte VILL det förståss.
Sorgen efter en älskad blir liksom inte mindre eller större om man lever vidare, den är ju där hur som.
Så ha så skönt på öland och försök att hålla sorgen i handen, vid din sida. Låt honom inte stå framför dej.
kramar Anna J
Du måste få leva Ulrica! Jag tror inte det finns någon som missunnar dig det. Att du tänker på din dossyster finns inga tveksamheter om. Du behöver inte ha dåligt samvete, du behöver få leva. KRAM och ha en underbar vecka på Öland.
Vill du verkligen hedra Sabina, så skall du göra de genom att leva. Livet var just det Sabina kämpade så för och då finns nog inget vackrare sätt att hedra henne än att fortsätta att leva och njuta av att finnas!
Kram!
Ingela
Det är klart att du ska fortsätta precis som förut!! Det hade hon velat också tror jag! Hoppas ni får det bra över påsken och kör försiktigt!
Er boks titel har fastnat hos mig. Min mamma (43år) fick bröstcancer hösten 2007, okänd cancer våren 2008 och en till okänd cancer hösten 2008 men är nu helt friskförklarad. Mamma är familjens pelare, mittpunkten.. hon bet ihop och fortsatte att leva.. "livet kan inte vänta" var i princip hennes mantra och hon gjorde precis allt hon kände för (och orkade). Jag önskar dig ett gott liv och hoppas att du också kan få bli friskförklarad! Varma kramar från skåne
Leva och gör det DU och din familj mår bra av!
Tänker på dig...
Håller mina tummar och tår!
Sov gott Anna i Solna
Genom hela din bloggtext undrade jag vad det var som kanske skulle uppfattas som "inte rätt att göra" som du skrev. Och kan bara konstatera att det du gör just nu för stunden med att ta hand om dig och din familj med att resa är väl inte mer än rätt :) Det är ju att ta hand om sig. Du är klok som en bok som åker iväg, träffar nära och kära, finner ro och njutning i att bara vara, göra som man själv vill, ingen annan vill eller tänker vad dom skulle velat osv, det är ingen annan än jag eller du som ska leva ens liv. Du är bäst!!! ta hand om dig på ön.
massor av kramar/
Underbara Ulrica, önskar Er en härlig påskvecka på Öland. Ät gott njut tillsammans. Vi lever här och nu.......Jag tror att dem som gått vidare bara vill att vi lever som vanligt, att vi gör det vi ska innan vi går vidare. Stor varm påsk kram. Och ett extra stort gott påskägg till Dig.
Kram Maud
Du skall göra det som ger dig styrka & kraft att gå vidare, finns väl absolut inga "göra rätt el fel" i detta. Jag förstår du tänker så, det sitter så djupt rotat i vår svenska mentalitet att man skall visa vördnad & sörja genom att helst ha-på ren svenska-tråkigt...i en del andra kulturer ställer man till med fest för att visa det sköra livet sin vördnad. Om ngn har problem med hur man väljer att hantera sin sorg, så sitter de i deras huvuden, inte ditt.
Ta hand om dig nu på Öland och hoppas du får härligt väder och kan njuta av livet och ha d härligt!
//En torgen bloggläsare
hej Ulrica
vilket fint bildspel
förstår att det är en stor förlust att Sabina inte orkade och kroppen inte kunde fullfölja behandlingarna.
Ulrica, sköt om dig o familjen
kram kram
ps.
Finns Sabinas blogg kvar? ds
Låter underbart med en härlig semestervecka på vackra Öland för hela familjen. Det ska ju bli fint väder i veckan också:) Glad Påsk och trevlig semestervecka önskar jag er alla. Varma hälsningar Karin
Jag ska säga till dej som jag sa till min granne som var cancer sjuk, om det finns saker och ting som du vill se och uppleva GÖR DET!!! Blir du frisk får du finna nya mål eller också leva ett lugnt liv vetande att du gjort det mesta du ville alla redan. Det är väl inget fel med det!
Kram Britt från Seattle
Lev precis som DU vill. Som så många sagt innan det ankommer inte på andra att tala om för dig vad som är rätt eller fel, det är ditt liv som du har rätt att leva precis som du vill!
Ha en underbar vecka på Öland!!
Gör det du känner är rätt ! Det har ju du själv skrivit och då är det det som är rätt!!
Önskar dig en skön och avkopplande Påsk!
Tror att Sabina skulle bli besviken om du satt hemma och sörjde! Styrkekramar
Hur skulle man må om man bara sörjde hela hela tiden och samtidigt inte fick försöka tänka på något annat. Det betyder ju INTE att Sabina inte saknas dig!! Jag tycker verkligen du ska leva, den som tycker något annat är inget att bry sig om!! Många kramar
Vet att Sabina sa att det ända som hindrade henne att göra det hon allra helst ville var pengar!! Så om du har ekonomi för allt du vill göra så res lite längre, lev lite lyxigare, ät lite godare, drick liet dyrare viner, köp presenter,krama alla en extra gång innan du går, gör allt lite mer lite mer.. för DET är vad Sabina skulle ha gjort o tyckte du oxå skulle göra!!! Och vi som är här nu ska njuta extra mycke i påsk, bara att vi får vara tillsamans med våra barn är ju lyx!!! Kram L.O.T.T.A
Klart du ska fortsätta planera dina projekt och självklart åka till Öland. Efter att ha läst den fina boken tycker jag nog att den andas just det: Lev medan du kan. Alla förstår nog att du sörjer dina boksystrar ändå. Gör dom inte det är det deras problem. Hoppas att du och din familj får en riktigt härlig vecka på Öland
SJAÄLKLART ska du göra de du vill. Din dossyster som verkade vara en glad och positiv person skulle inte vilja att du gjorde annorlunda utan tvärtom hon skulle nog bli arg och säga åt dig på skarpen eller hur? Du känner ju henne bättre än mig! Så fortsätt och lev och gör de 3gånger så mycket för dina boksystrars skull, gör allt du planerat och allt du vill göra eller hur.
Hej Ulrica. Jag läste er bok i fredags, vilken bok sen. Verkligen en rörande bok. Jag är mest imponerad av hur ni alla tre hittat tillbaka till livet, men med så mycket klarare syn. Jag känner stor respekt för dig och även för dina avlidna väninnor, må de vila i frid. Glöm inte bort dig själv i din sorg, du måste fortsätta kampen och jag tror att du kommer klara dig igenom allt det här svåra. Många styrkekramar/ Frida
Klart att du ska leva livet. Njut och ha det så gott på Öland. Hoppas solen lyser på dig:)
Det är precis vad Sabina vill.
Kramar
Ulrica, det är ingen som dömer dig, det känns som om att du har skuldkänslor, ha inte det, det skulle inte dossyster vilja att du har.
Alla förstår din obeskrivliga sorg och du får sörja men du får absolut inte sluta att leva.
Tyvärr så fick dossyster ett avslut som kom för tidigt fast vi alla hade hoppats på att hon skulle få en längre tid här på jorden.
Så Ulrica lev ditt liv på det bästa sättet av de bästa.
Ha det bäst och en jätte trevlig påsk på Öland.
Många kramar från en trogen läsare sara
Men vännen..
Du har bara en skyldighet.. Det är att leva ditt liv fullt ut..
Vet du?!? Det är en "gammal klassiker" att ha dåligt samvete för att man lever... Snälla fortsätt leva! Det är den enda skyldighet du har!
Pok
Mallahejjarpådigbralla
Om du skulle ändra dina planer DÅ skulle Sabina bli ledsen, SJÄLVKLART ska du göra allt o lite till!! Sabina va ju inte den som ställde in något..... Kram Katja
Hej!
Hittade in här via Sabinas sida. Det är så tragiskt att hon inte är med oss längre.
Har börjat läsa er bok nu och fastnade direkt. Jag kommer kika in här emellanåt och "heja" på dig.
Kämpa på. Hoppas ni får det trevligt på Öland!
Kramar
Jag vill bara skicka en kram till dej...
tänker på dej varje dag....Sölvi
Hej Ulrica!
Du gör helt rätt. Så klart måste du tänka på dej själv så att du mår bra i första hand, och som sagt hade säkert inte Sabina velat att du skulle ändra ditt liv heller. Känns konstigt att inte gå in och läsa hennes blogg längre, och ändå kände man henne inte mer än genom bloggen. Ha det gott och forsätt som du gör. Ta hand om dej. Kram
Bästa Ulrica!
Lev det liv du vill, jag tror inte att Sabina önskar annat än att du lever det liv du vill, och det liv du orkar med.
Kram
Som du själv skrev så sörjer vi alla på olika sätt, och man behöver inte sluta att göra saker för att man sörjer heller. Man kan hylla livet man har fastän man sörjer, gråten, känslan och sorgen finns ändå kvar inom en fastän man försöker att gå vidare...
O magkänslan är definitivt den bästa känsel spröten man kan gå efter, tog mig nästan 38 år innan jag kom fram till det :)
Önskar dig och din familj en underbar dag!
Kram
Hej Ulrika. Det är klart att du ska fortsätta LEVA. Magkänslan brukar vara en bra känsla att följa. Du ska ha det riktigt skönt på Öland.
Kram Mona
Kära du, det finns bara ett rätt sätt för dig att sörja din dossyster, och det är på DITT sätt. Magkänslan överträffar alla strategier, och alla försök att vara andra till lags. Känns det rätt, ÄR det rätt.
Hoppas du får en härlig påsk med familjen, det satsar vi också på!
Stora kramar från Falköping!
Anna
Jag är alldeles tagen och är tvungen att ta en paus i bokläsningen. Fick er bok idag och har redan läst mer än halva boken och tårarna rinner nonstop längst med kinden.
Tror det är min egen rädsla att drabbas av det som ni drabbats av som spökar då vi haft 7 cancerfall i samma familj. Förvisso olika sorter, men rädslan finns och blir när jag läser oerhört påtagligt.
Jag kan inte finna ord för hur mycket ni påverkar mig i ert sätt att vara såna järnladys! Jag är så otroligt imponerad över vilken drivkraft du har och den drivkraft som Sabina och Hanne haft.
Ni är helt enkelt otroliga.
Fortsätt leva, ta vara på ditt liv Ulrica för det är vad både Hanne och Sabina hade velat.
Ni är underbara som velat dela med er utav era upplevelser.
Kram från Therese
Hej Söta,
jag kan känna lite som du.
Men det är så, Sabina vill att vi ska fortsätta LEVA! Så vi gör det för hennes skull!!
Hoppas att du får det jätte skönt på Öland.
Kramar Sabinas lillesyster Johanna
Stor styrkekram från mig!
Gabriella från Skåne
åååh ulrika. självklart ska du fortsätta leva. bara det gör att du blir starkare och orkar fortsätta kämpa. tänk på att din älskade dossyster hade velat det.
hon finns alltid vid din sida för alltid.
du är jätte stark ulrika, fortsätt kämpa du gör det jätte bra.
ha nu en underbar vecka på öland och samla massor av kraft och energi.
glad påsk och miljoner styrkekramar Amanda
Skriver som alla andra-att helt självklart skall du fortsätta att leva ditt liv.Det skulle dossyster velat.Sabina ler i sin himmel o hon är med dig hela tiden.När du låter vårsolen smeka din kind så är det Sabina som smeker dig.
Bara lev du.
Lev allt du bara orkar.
Ha en underbar resa.
Kram Mette
Hej, jag har aldrig skrivit förut men vill skriva en rad. Kära Ulrica, tänk inte för en sekund på hur andra upplever saker. Alla sörjer på sitt sätt.
Det är en konst att fortsätta leva och finna glädje i saker när ngn man håller kär gått bort. Skäms inte utan var enbart glad om du klarar det. Vilket jag hoppas du gör.
Du är värd så mkt gott och jag hoppas och tror du har två starka beskyddare i Sabina och Hanne som vaktar över dig.
Hoppas du och din familj får många härliga stunder än tillsammans. Jag hejar på dig!
Kram och god natt från Isabelle.
All respekt för hur du lever ditt liv, du som fick lära känna Sabina vet väl mer än nån av oss "läsare" om hennes livslust, ha en underbar vecka på Öland !
Kram från Västerbotten
Hej Ulrica!
Min mamma har idag fått besked om att hon har lungcancer. Det var väl väntat men ändå så hoppades vi givetvis in i det längsta på att det inte skulle vara det. Jag är ledsen men försöker vara glad och tacksam för varje dag vi får tillsammans. Försöker att inte tänka på framtiden utan njuta av nuet istället. Jag tänkte beställa er bok men den verkar vara slut! Tror den skulle vara nyttig för både mamma och mig. Så nu undrar jag om du möjligen har en kvar att sälja? Hoppas ni får en härlig påsk på Öland och Sabina är säkert glad över att du åkte iväg! Vill också passa på att säga tack! Tack för att ni, du och Sabina gett mig denna styrkan att hantera mammas cancerbesked på detta viset. Tror inte det hade varit möjligt utan er!
Kram
Annika
Godmorgon, Ulrica, satt på bussen i morse och läste om er i Metro! Ett helt uppslag med jätte fina bilder på dig och Lasse.
Visst ska du fortsätta som vanligt, inget annat är ju det i alla fall. Det är konstigt att liksom allt kan ändras på en minut och ändå så är allt detsamma, livet går vidare på något märkligt sätt. Försök att njuta till max!
Kram Malin (Emils mamma)
Hej Ulrica,
Jag har just läst artikeln i Metro och blev än en gång starkt berörd.
beställer boken idag..
Ha en underbar dag i vårsolen
kärlek och styrka/ Sanna
Jag brukar läsa din blogg och även Sabinas...inte skrivit kommentar innan,men nu kände jag att jag vill lämna ett avtryck.
Japp...du ska göra precis som du känner...och inte bry dig om vad andra kan tänkas tänka,för tänker gör folk och det ska man inte bry sig om.
de vänner som du har,förstår varför du gör som du gör och de andra som bryr sig vad du gör,men som du inte känner...SKIT i dem;)
Glad påsk!!
/Anette
Skicka en kommentar