Hemfärd.

Efter frukosten igår började vi packa ihop oss efter en härlig vecka hos min syster på Öland. Det här har varit Lasses och min tillflyktsort under våra år tillsammans. Båda två har känt att vi lämnar allt bakom oss när vi åker över bron. Vi mår alltid så bra här, ingen stress och man bara "är".
Vi har lyckats smitta barnen med våra "good vibrations" vad gäller Öland för de trivs här och tycker det är tråkigt att åka härifrån.
På vägen hem till Stockholm hade vi lovat hälsa på hos Lasses syster och sambo i närheten av Arkösund. Det blev en kort med intensiv visit. De bjöd på fika direkt när vi kom, påskäggsletande i trädgården för barnen och god middag med efterrätt innan vi skulle åka vidare igen. Det kändes väldigt "snyltigt" av oss att bara stanna så kort stund, äta och sedan åka vidare. Men vi lovade att stanna längre och sova över nästa gång vi kommer dit.
Hemfärden därifrån skulle man kunna göra en skräckfilm om, för dimman låg tät i den kolsvarta skogen och fast vi inte kunde köra fortare än 40 så höll vi på att köra på en hare, en iller, en katt och två älgar. Vi var riktigt skärrade alla fyra och det kändes skönt att köra upp framför vårt hus strax innan tolv i natt.

När vi sedan kom in så hade Ma och Pa, som skulle passa huset åt oss, dragit fram som Askungens möss och putsat fönster och tvättat gardiner, dammat i alla rum, dammsugit överallt, skurat toaletterna och i köket, fixat nya fina överdrag till våra fåtöljer, varit till återvinningsstationen med skräp och gjort ett vårigt blomsterarrangemang i hallen. Vi blev väldigt väldigt glada och överraskade. Men hur kan vi tacka dem tillräckligt...?