Sömn.

Igår morse lämnade jag blodprov som visade att bilirubinet sjunkit igen. Det var väldigt skönt men det betyder också att det är mina cellgiftstabletter (som jag slutade ta förra veckan) som är för starka för min försvagade lever.

Dr Lidbrink gav mig tillåtelse att sluta med kortisonet och börja ta vätskedrivande medel för att bli av med svullnaden i framförallt ansiktet, buken och benen. På fredag ska jag träffa henne för att få reda på hur hon har tänkt sig min fortsatta behandling. Jag är lite orolig för det men jag är också orolig för att jag nu inte tar några tabletter som hindrar snyltgästens framfart i min kropp.

Idag på förmiddagen hade Alva och jag tid hos våra respektive terapeuter. Att få träffa henne fast det inte är "min" vecka är väldigt mysigt och vi hade mycket trevligt tillsammans på väg dit och hem.

I kväll hade jag sällskap av min älskade man, som inte simmade idag, och vi tog en promenad med Doris till hans mamma som inte är så pigg och behöver hans/vår hjälp.

Jag känner att all förlorad sömn (på grund av kortisonet, sorg och oro) börjar ta ut sin rätt, för en ohygglig trötthet börjar infinna sig. Den visar sig på så sätt att jag kan sitta och "nicka till" när som helst. Därför ska jag be att få min obligatoriska fotmassage extra tidigt ikväll...

Dagens måste: Sömn.