Igår, efter att Lasse varit och handlat mer färg, målade jag klart. Jag har ingen aning om när Arne gjorde det senast men nu är det i alla fall vitt och fräscht överallt. För att få in lite mer ljus så har jag tänkt sätta in små runda fönster i två av dörrarna i passagen, jag måste bara övertyga Lasse om hur himla ljust och snyggt det kommer att bli!
På kvällen hamnade vi i soffan framför en film, som var bra men som inte slutade som jag ville.
Den fick oss att fundera på "vår saga" som heller inte kommer att sluta som jag vill, utan mycket tidigare.
Ibland blir vi ledsna tillsammans och är bara tysta och låter tårarna rinna, ibland pratar vi om vad vi tänker på eller känner. Igår pratade vi, om vad vi ville skulle bli, vad som blev, vad som inte blev och hur det kommer att bli. Men det är svårt, kan man någonsin förstå hur det kommer att bli när man blir ensam kvar, om man aldrig har varit med om det förut? Det är många tankar vi måste ta itu med, jag med mina på mitt sätt och Lasse med sina på sitt sätt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hej Ulrica,
Följer din välskrivna blogg och att säga att jag förstår och känner stark sympati för dig känns lite futtigt men är verkligen sant. Det finns en blogg som heter "vimmelmamman" som du kanske redan följer. Om inte så skrev hon igår om ett preparat som hon nu ska testa under en period - Aminoact - och hon hänvisar också till deras hemsida. Nu gäller det att du ror med alla åror och detta kan kanske vara av intresse för dig.
Jag tror på dig och att du kommer att klara denna "skit" mycket bättre än du säkert känner just nu.
Sköt om dig!
M
Skicka en kommentar