Förutom middagen vi åt i torsdags till 40-åringens ära har vi åkt skidor, vädret till trots (och tyvärr förfrös Alva ena kinden), varit på After-ski (med allt vad det innebär...), utnyttjat stugans bastu (dock utan snörullning för det var is!), spelat sällskapsspel, varit på nattklubb (bara en del av oss) och badat i äventyrsbad. Ja herregud, sömn var inget för oss...
Alla var nöjda med resan men tyckte att tiden gick för fort, vi hade lätt kunnat vara kvar en vecka.
När jag åker bort så glömmer jag nästan bort att jag är sjuk (och alla andra också, tror jag), jag är där på samma villkor som någon annan. Men när vi åkte hem igår gör sig verkligheten påmind, som ett stort grått täcke, ju närmare hem vi kommer.
I mitt fall handlar verkligheten nu om att Dossyster fått metastaser i hjärnan och kommer att bli sämre inom en ganska snar framtid (men jag vägrar tro det).
Hennes spridning skrämmer mig, för när är det min tur? Och var tänker den där jävla snyltgästen bosätta sig då?
Min oro inför datortomografin, och dess svar, nästa vecka gör mig om än mer orolig och rädd när det kommer så nära.
Jag har varit väldigt ledsen, och tänkt mycket på min situation. Det är/kommer inte att bli lätt för mig att stå bredvid och se henne bli sämre och sämre men jag vill/tänker stötta henne så mycket jag kan/orkar. Jag vet inte om det är rätt beslut men det känns bra för mig. Just nu.
Det här gör ju också att jag tänker att jag måste ta vara på min tid ÄNNU ÄNNU bättre, men hur ska det gå till? Det är ju bara 24 timmar på dygnet.
Dofter jag känner, och tycker om, kan inte lukta mer. Saker jag ser, och tycker om, kan inte bli finare. Saker jag hör, och tycker om, kan inte låta bättre. Saker jag känner, och tycker om, kan inte kännas bättre. Saker jag smakar, och tycker om, kan inte smaka bättre. Allt är redan på max liksom. (Oj, nu blev jag djup...)
Idag ska vi i alla fall ta vara på tiden genom att fira mormor som fyller år. Funderar på att ge henne något skönt för fötterna...
4 kommentarer:
Välkomna hem. Lycka till med Din datortomografi. Det finns säkert inte någon "snyltgäst"som har tagit sig in.Fortsätt att kämpa emot. Tråkigt med din "dossyster"
Tänker på Dig. Kram från Linköping
Härligt med fjällvistelse, man får andas frisk luft, bli bländat av solen och snön. Hoppas du har fått njuta av din familjs närhet och kärlek och jag kommer hålla tummarna för undersökningen nästa vecka så att den visar inga dumma snyltgäster som har inget i din kropp att göra. Du och min dotter (din dossyster)är helt enastående i er kamp. Stärkande kramar till dig och din familj önskar dossysters mamma
Tänker på er! Vad skönt att ni har haft det alldeles så där fjällenmysigt.. Kommer hålla alla tummar jag hittar inför undersökningen, det kommer gå bra! Du är så otroligt stark så att Pippi blir en suddig bakgrundsfigur i jämförelse. Tusen kramar från CarroC
Skönt att ni har haft några härliga dagar i fjällen! Det är fruktansvärt tråkigt med din dossyster, man vet inte riktigt vad man ska säga. Det gör bara ont att tänka på.
MEN NU ÄR DET KRIG! Alla snyltgäster ska stoppas i dörren! Några sådana får inte bosätta sig hos dig.
Vi håller också alla tummar som finns inför undersökningen nästa vecka.
Kramar till er! Ni är alltid i våra tankar!
Vi i Kallhäll
Skicka en kommentar