Jag hoppas att de flesta av er läsare förstår det alla mina kompisar, min familj och andra i min närhet redan vet, nämligen att mina barn är allt för mig och att jag gör allt (så gott jag kan!) för dem.
Jag tänker låta den här chokladasken vara stängd på obestämd tid.
Tänk kärlek!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
111 kommentarer:
tänker på dig och är ofta inne och ser hur du och din familj har dett. Ta hand om dig och många kramar från någon du inte känner, men som önkar dig allt gott...
Klart vi förstår!Ta hand om dig och din familj!Kram/Malin
hej snälla du.
nu har jag suttit och läst igenom kommentarer hos dej och vissa är inte så snälla precis.
jag tror inte nån vettig människa tvivlar på om du älskar dina barn eller vill deras bästa...hoppas inte du tog illa av min kommentar, det jag MENADE var att
man så lätt när man delat på sig,( är själv skild) tänker att MIN vecka ska bli så jääkla bra, vi ska baka, jag ska bara vara glad hela tiden, och allt så bli så kul.
så funkar det ju inte, och säärskilt inte när du har en dödlig sjukdom dessutom!
hoppas att du kommer fortsätta skriva här, du skriver och berör viktiga saker, du är en internetperson som behövs och som har modet att vara ärlig i allt, så snälla sluta inte skriva....
sen att nån skrev om att du skulle "hämtat en gympapåse ihop" eller nåt, du vet ju så mkt mer än alla andra om din egen situation ...
hoppas som sagt att du kommer ta dejförbi det och försöka skriva igen. tänker på dej, och hoppas på det bästa.
tusen kramr
anna
Hade du denna blogg bara för att skriva med dossyster ??
Vi som följt dig vill ju fortfarande göra det !!
Du är en fantastisk människa och jag är övertygad om att du är världens finaste mamma som gör ditt bästa!
Sköt om dig och kom tillbaka hit när du har tid..
Massa kärlek och värme till dig och din familj!
Kram Gabriella från Skåne
Man förstår din stor kärlek till dina barn när man läser din blogg. Jag tycker du är en fantastisk mamma. Hur många av oss skulle orka med det liv du lever och samtidigt vara så positiv? Du är one of a kind...=)
Kommer sakna dig och dina kloka ord...men vi bloggläsare finns kvar när du känner att du vill skriva igen.
Tills dess ta hand om dig och dina fina familj.
Massa kramar!
Nu mÅSTE jag bara skriva lite!
Klart vi vet att du gör ditt bästa för dina barn....har du någonsin tvivlat på det??
Är det ngt inlägg som gjort dig ledsen....???
JAG förstår iaf fullt ut dina funderingar och tankar runt barnen och hur allting omkring påverkar dem..
Det är svårt nog med tonåriga barn i allmänhet, och ännu värre för er ....kanske barnen på ngt sätt är arga på DIG oxå....som KANSKE kommer att lämna den i förtid??
Hoppas verkligen att du snart öppnar chokladasken igen....men jag vet att man ibland tröttnar på att blogga....
Sköt om dig själv och prioritera dig själv och dina närmaste...vi finns här när du kommer tillbaka!
Styrkekramar Siss
Hej. Klart att man har förståelse för att dina barn går före allt. Det är väl så man som mamma är skapt? Ta väl hand om dig själv också,då mår även de i din närhet bättre med. Lycka till med allt,även om jag kommer att sakna dig på bloggen. :) Allt gott till dig och de dina. Kramar från Frida
Självklart är det ingen av oss bloggläsare som tvivlar på att dina barn är det viktigaste för dig! Det är väl bara sunt att ibland uttrycka en frustration över olika situationer med barnen som inte blir som man önskar. Jag har själv tre barn och älskar dem över allt annat, men det är oxå de som får mig att bli mest arg ibland.
Vill oxå passa på att skriva att för mig är du en idol. Vilken styrka och humor du levererar här på din blogg. Jag kommer att sakna dina dagliga inlägg men har full förståelse för ditt val att stänga chokladasken.
Många kramar från Nettan i Svedala.
Hej,Ulrika.
Jag har följt din blogg ett tag,och jag hoppas värkligen att du öppnar din chockladask snart igen!
vill så gärna veta hur det går för dej....
Kram Helen
Jag har följt din blogg jättelänge nu och detta är första gången jag kommenterar i den. Jag hoppas verkligen inte att du slutar skriva. För mig betyder din blogg jättemycket då jag själv är sjuk och genomgår en massa olika svåra faser i livet. Jag hämtar både kraft och tröst i din blogg, då du delar med dej alla känslor. Och jag kan inte förstå hur någon äns kan kommentera att du inte skulle älska dina barn. Jag tycker det verkligen framkommer. Skäms på er alla som tror ni är så himla perfekta, sånt ger mig rysningar.
Jag tycker du är beundransvärd.
Många värmande kramar Elizabeth
Förstår dig till fullo. Önskar dig och din familj all lycka och kärlek! Må solen alltid skina över er.
Kramar Jenny
Tänker på er!!!
Nää,såå tråkigt,jag brukar ju läsa alla dina inlägg,även om jag är dålig på att kommenter!Jag kommer att sakna dig,kollar varje dag efter inlägg.Många kramar och ta dagen som den kommer!.Lotta
Hoppas inte du har stängt för länge, tittar in här varje dag.
Barnen är ju det bästa vi har, så självklart förstår väl alla att du vill dina barns bästa och gör allt du kan för dom.
Kramar !
Ulrica!
Jag tycker det är hemskt att du ens känner att du behöver skriva så här. (Fast jag förstår att du gör det efter att ha läst vissa kommentarer.)
Jag kommer att sakna att öppna chokladasken! Hoppas du öppnar den snart igen, annars får jag abstinens! ;)
Sköt om dej och din fina familj!
Kramar från Amlon
KRAM
Det är klart vi förstår det.
Hoppas du öppnar din aks snart igen.
Kram Kram Kram
Jag har full förståelse för att du slutar blogga, men hoppas att du kommer tillbaka. Kram och ta hand om dig!
Kram Cilla
Kommer att sakna att läsa om dig och din familj, men förstår om du gör som du gör.
Kram
Ulrika
Du ska självklart göra som du känner, om du vill stänga ner ett tag eller inte.
Vill bara säga ngr ord till dig.
Först vill jag bara säga att jag läst din (och Sabinas) blogg sedan förra sommaren. Kommenterat ibland.
Och jag tycker naturligtvis att din situation är extremt svår.
Och att ni, du och din familj verkligen gör det allra bästa som bara går att göra.
Sen vill jag också säga att om din stängning beror på div. kommentarer i tidigare inlägg så försök att inte bry dig.
Ibland när jag blir irriterad på vad ngn sagt (eller inte sagt) så kan jag gå och grubbla på det ett tag.
Tills jag påminner mig själv om vad som är viktigt i livet. Och då frågar jag mig alltid - är denne person viktig för mig? Betyder den här personen ngt? Så pass mkt att jag ska lägga ner energi på att grubbla över sagda saker?
Oftast kommer jag fram till att så är inte fallet. Personen betyder inte så mkt. Alltså betyder det inte heller så mkt vad som sagts eller inte sagts.
Först då kan jag släppa det hela.
(Detta har dessutom blivit än mer viktigt för mig då jag själv är sjuk.)
Så jag tänker så här.
Det viktiga för dig i livet är din familj. Dina nära och kära. Och vad ni gör eller inte gör i livet. Din blogg kommer att vara ett ovärdeligt minne för dina barn den dag du dör.
Så bry dig inte om oss andra bloggare. Vad vi tycker/har för åsikter. Tänk bara på vad din familj tycker, vad de tror, vad de vet. Det är det viktiga.
Så skriv om du vill, skriv om du behöver det, skriv om din familj behöver det och strunta helt i oss andra.
Varm kram till dig och din familj
Jag förstår det och jag förstår oxå någelunda hur det är att inte räcka till..Man tänjer sej själv över alla gränser då man själv eller någon i ens familj är svårt sjuk.. Sjukdom inkräktar så mycket på tid som skulle gå till annat och andra och ger en enorm ångest över att man just inte räcker till..En sak är iaf säker och det är att barn förstår mer än man tror och dom är banne mej tolerantare än vuxna..Dom vet att man älskar dom även om man har dåliga dagar och det blir tjafs..
Jag hoppas inte att du fått några elaka påhopp härute för i så fall ska jag uppmuntra dom som skriver sånt att dom kan byta med dej.. Att balansera på helvetes kant som du gör och har gjort länge är inget jag vill byta mej till. Jag har varit där jag kom därifrån men mina fötter är för evigt sveddda för ingen kommer därifrån riktigt hel..
Till alla otoleranta vill jag säga man är banne mej bara en vanlig människa..
Du är bara en människa och mamma och jag tycker utan att känna dej att din humor är härlig och för mej framstår du som en underbar fru, mamma, vän,dotter, syster och matte.
Ha det bra och var rädd om både dej och familjen.. Många kramar/R
Gör det du och de dina mår bäst av.
Ha en fin sommar och kram /Magdalena
Självklart Ulrica. Du vet vart jag finns om du behöver.
Ängna dig åt din fina familj.
Varm kram från Maud
Hej Ulrica!
Jag hoppas att du snart öppnar locket på chokladasken igen. Hur ska vi som är chokladberoende klara oss utan godis? :-)
Bry dig inte om snusförnuftiga kommentarer om hur du ska hantera dina barn. Självklart älskar du dina barn och gör vad som är bäst för dom, så enkelt är det bara. Sen vet väl alla hur jobbiga tonåringar kan vara och hur trött man kan bli på varandra ibland och sånt är ju livet.
Kom snart tillbaka till oss, vi saknar dig.
kramar
Ada
vad har hänt?
Hej! Så klart barnen går först! Det tror jag ingen tvivlar på...Jag hoppas choklad asken snart öppnas igen, för du skriver väldigt fint här, och det är kul att läsa, hoppas det inte blir för alltid! Man är ju van att gå in och läsa varje dag...Ta hand om dig sålänge. Kram Milla
Man kan ju inte låta bli och undra: Är det något som har hänt? Kramar Milla
Hej ulrica. Jag antar att detta måste ha att göra med ditt inlägg om Alva och gympa påsen? Tror ingen här inte tror att du älskar dina barn och skulle göra allt för dom, men du kastade ut en fråga i cyberspace och fick många svar av olika karaktär.Att du stänger chockladasken för att du inte vill blogga är din ensak men jag hoppas att det inte är för att du inte fick de svar du vile ha. Kommer sakna dina inlägg mvh Sofie
STOR KRAM!!!
Jag hoppas verkligen inte att det är så att du fått en massa skit för att du varit ärlig i hur det är att ha barn!!!
Jag har märkt att du haft det jobbigt men jag tycker att det är så tydligt i allt du skrivit att du älskar dina barn över allt på jorden(och Doris)!!!
Jag är inte sjuk men är en 3-barnsmamma och jag vet hur svårt, jobbigt och påfrestande det är med barn ibland men det betyder ju inte att man inte älskar dem eller skulle göra allt för dem!
Synd om du slutar blogga men all respekt!
Önskar dig ett långt liv!
Tråkigt att inte få bli uppdaterad, men jag kan förstå dig.
Ibland är det jobbigt(nästan jämt) att vara tonåring, och jag kan nog ana varför du inte vill blogga.
Jag önskar dig och din familj allt gott och jag hoppas du uppdaterar oss någon gång.
Kram
ingen fara. Jag följer ditt exempel.
Wish you all good.
/Kim
Hoppas att det kommer att gå bra för dig med din sjukdom dvs hoppas att du kan få leva länge med en kronisk cancer eller få bli helt frisk!
Du verkar vara en underbar mamma och fru, jag kommer att sakna din blogg!!
Hej Ulrica!
Alltså, jag blir så förbannad rent ut sagt! Inte på dig, utan på vissa som lämnat kommentarer. Vad håller de på med? Vem är de att dömma? Jag är själv tvåbarnsmor (nu vuxna barn) som gick igenom skilsmässa när de var 4 resp 8 år. Känner igen mig totalt i de situationer du beskriver. Man har liksom ett större krav på sig att vara en bra mamma o att allt ska funka när man har barnvecka, det är bara så.Vet inte varifrån det kravet kommer, inifrån eller utifrån? Jag känner ett antal föräldrar (mest mammor...) som inte varit skilda, och som uttalat sig exakt som kommentatorerna på din sida. MEN - sedan har skilsmässa drabbat även dem, och vips - så bor också deras barn på två ställen! Så man bör vara försiktig med sina "expertuttalanden". Jag har också varit en sjuk mamma under mina barns hela liv, inte livshotande som du, men en sjukdom i bindväv o nerver i kroppen, som gjort/gör att jag inte kunnat delta som jag ville i deras uppväxt. Många gånger har det varit tungt, för både barnen o mig. Men det har gått på nå´t sätt. Jag är inte världens bästa mamma, men känner precis som du att jag gör mitt bästa, och det räcker. Jag tror att du är lärare, och det är även jag, jobbar halvtid pga sjukdomen.
Jag tycker det är mkt tråkigt att du stänger asken, men jag förstår dig. Det är bara så synd att andra människors småsinthet ska få vinna.
Jag hejar i alla fall på dig Ulrica, och önskar dig all lycka!
Mvh Helena
Hej Ulrica!
Jag måste bara få säga att det är med sorg i hjärtat jag läser att du ska stänga asken. Men jag förstår dig. Vad är det för människor därute, som är så snabba att dömma andra? Jag är en skild tvåbarnsmor, sjuk jag också, och jag känner igen mig helt o hållet i det du skriver om barnen. Herregud, det förstår väl alla läskunniga att dina barn är det viktigaste i ditt liv?! Trött blir man, eller hur? Ta nu hand om dig, jag önskar dig all lycka! Helena
Jeg forstår, men vit at jeg vil savne dine innlegg og dine bloggoppdateringer! Masse styrkeklemmer fra meg til deg!
Visst vet vi att barnen går i första hand för dig,men jag kommer att sakna dina inlägg.iaf.
Har det hänt ngt speciellt???????
Kram Mette
Av att läsa din blogg så tycker jag du verkar vara en så varm och livfull person. Så klart att du vill dina barns bästa! Varför skulle du inte vilja det? Men det är också okej att reagera. Så det så!
Kram
Cattis
Hej!
jag har ej lämnat kommentar förut men jag har följt dig. Jag förstår varför du har beslutat dig för att sluta blogga. Jag läste kommentarfältet från häromdagen och vissa som kommentarer tycker jag "skriver dig på näsan"- ALLA som har barn fattar ju hur mkt du älskar dem. Vi är väl ej dummare än att vi förstår det?!! Att säga att man tycker det är lugnare utan dem,att vi gärna säljer dem billigt mm är ju BARA sånt man säger i jobbiga lägen. INGET man menar förstås. Det fattar väl alla även barnen! Men man måste få känns sig oerhört trött på dem och få utlopp för detta utan att folk anklagar en för att göra fel eller ej älskar dem... INTE KLOKT!!! Så känner jag ibland och jag är varken skild eller dössjuk. Klart du har det mkt värre. De bloggläsare (som kanske i all välmening) kritiserar dig borde vara känsligare och STÖDJA och ej ge dig dåligt samvete!! Ulrica gumman - upp med hakan. Ta ej åt dig . De flesta av oss förstår dig ju fullt ut. Kramar från Karin i Malmö
Vad är det som hänt? Saknar dig. Gillar att läsa det du skriver
hmm är de kommentarerna i provinlägget som spökar? läste igenom dom och tyckte vissa va konstiga.ta det isf inte till dej, DU vet vad som är bäst för dina barn inte några fjantiga bloggläsare. sitter här och blir lite upprörd. ta dej en ask b&j så hörs vi när du är sugen på att skriva igen. /trogen 22årig läsare
jag förstår dig ulrica. hoppas du bara gör det bästa av allting, men det vet jag att du gör. Kramar i mängder
Jag tänker...STOR kärlek!!!/Kram
Du ska bara göra, det du själv känner för.
Tack för jag fått läsa här så här länge och träffat en härlig mamma som du, trots det du går igenom.
Tråkigt men förstår dig...
Klart du älskar och vill dina barn det bästa, dumt att någon ifrågasätter det.
All kärlek till dig!!
Kram från Malin i Furulund
Ta hand om dig och familjen!
Jag tycker du gör rätt ,, tänk på dig och de dina ,, men jag kommer ändå att gå in här då och då för att kolla om du skrivit nått:) för jag gillar din blogg!
Kramen Cathrine
Både Hanne o Sabina skrev tills de inte kunde längre ......
Kommer att sakna dina inlägg och att få veta hur du mår !!
Varför slutar du ????
Ulrica, ta hand om dig nu!
Jag förstår.
Jag hoppas att Du, Lasse & Dina fina barn & Doris får en riktigt skön & härlig sommar, lev livet så bra du bara kan!
Stor kram!
//En trogen bloggläsare
Snälla, snälla, snälla kom tillbaka till din blogg. Du har fått mig att själv vilja starta en blogg. Jag bor i Östersund och är mamma till fyra barn mellan 10 mån och 14 år. Jag har följt flera bloggar under de senaste åren. Många läser man bara någon enstaka gång och sen tappar man sugen att läsa mera. Men din blogg tillhör de få riktigt fina... välskriven, lagomt många bilder och det blir som att läsa en bok. Det är inte lätt att "fånga dagen" men du har en fin gåva, använd den. Du är sååå duktig på att göra en välskriven dagbok av ditt liv. Du har fått mig att inse att jag vill också göra en dagbok av vårat liv. Min vardag, hur ser den ut idag och kanske vill mina barn läsa om hur det var om kanske 10 år.
Snälla, snälla, snälla... sluta inte skriva för du är sååå duktigt på det du gör och jag beundrar dig. Jag vill kunna skriva som dig och jag ska börja nu. Massor med kramar till dig från Laila
Men åhhh vad folk e korkade. har aldrig kommenterat innan men följt din blogg ett tag.
Din blogg är ditt sätt att skriva och förmedla känslor. Din blogg handlar inte om enbart dina barn. Jag e själv väldigt noga med att inte skriva för mycket om mina barn i min blogg.
Men det innebär inte att jag älskar mian barn mindre för det. Men jag vill inte slänga ut dom i min blogg av olika orsaker. Andra barn som läser, andra vuxna som kanske läser. Jag anser att man väljer själva vad man skriver i sin blogg.
Du skriver om din cancer.. Din blogg handlar inte om barn och barnuppfostran.. Den handlar om cancer och det måste fan folk fatta.
Stå på dig och lämna inte din blogg. Du skriver mycket bra och du förmedlar vishet.
Ulrica....
Jag hoppas verkligen inte att jag var en av dom som skrev inlägget under prov, som bidrog till din viloperiod av bloggen.
Kram Tina
...mm, tänker också kärlek *L*..ta hand om dig och gör det som du måste..men jag kommer att sakna dig så. Jag tillhör, tyvärr, den skaran av läsare som är urkass på att lämna kommentarer men du berör mig likväl. Du ger mig så mycket och det du ger är insikt, mod och hopp...men också så mycket kärlek och humor..nu när min man inte är på kry ger du ett annat perspektiv, ett "innifrån-perspektiv", du mitt chokladhjärta...du behövs..
tusen kramar
Therese
Sköt om dig och familjen!!
Kramar
Att inte alltid vara kompis med sina barn är det största tecknet på moderskärlek och att man inte missuppfattat sin roll. Målet är ju att barnen ska bli självständiga individer. Att fortsätta den vägen trots att man själv - eller barnet - är sjuk är en stor bedrift. Många kramar till dig
Hoppas du kommer tillbaka till chokladasken snart - den innehåller så många fina bitar! Det framgår helt utan tvekan att du älskar dina barn - jag förstår inte att någon skulle kunna tvivla på det! Kämpa på! Jag sänder mina varmaste tankar till dig och din familj! Kramar från Malmö.
Hoppas du har haft en bra helg, och att solen skinit på dig!!!
Kommer att titta in här dagligen i väntan på att du gluttar på locket igen.
Kram från Falköping
Din blogg är den bästa av alla jag följer. Hittade den via Sabinas. Välskriven och hållen i en balanserad nivå. Mästerlig!! Jag har nominerat dig till Vulcans Blok-pris. (Blogg-Bok)
Snälla, kom tillbaka så snart du orkar.
Margareta
Hej Ulrica!
Nu har jag också läst kommentarerna från tidigare inlägg, och jag borde ha kommenterat själv tidigare. Jag har tre tonåringar, är inte skild och vad jag vet ite sjuk, men jag kan bli GALEN på dem ändå! Det betyder inte att man inte älskar sina barn mindre, det är bara det att de vet precis hur de ska trigga igång sina föräldrar. Läxor som skjuts upp till sista kväll trots tjat, stökiga rum, ja jag kan rabbla hur mkt som helst som irriterar mig utan att min kärlek till dem inte minskar ett dugg och det vet de ju, för det talat man ju om stup i kvarten. Detta borde alla dina kritiska läsare förstå. Dessutom som någon innan mig skriver, det är ju din blogg och jag förstår verkligen om man inte lägger ut sina barn totalt. De är ju också så självklara för dig, att de inte alltid behöver nämnas, för det förstår ju varenda människa som är normal och har egna barn att man älskar dem totalt, men man behöver inte älska allt de gör eller INTE gör.. det är faktiskt skillnad. Stå på dig Ulrica, återkom till din ask när du känner för det, det är en bra ventil och vi är många som tycker om att läsa det du skriver. Många kramar, Marina
Har också läst tidigare kommenterarer och tyckte ett par av dem var ordentligt onödiga. Jag tycker du verkar väldigt sympatisk och precis som tidigare inlägg nämnt så känns det naturligt att man inte lämnar ut sina barn allt för mycket i bloggen. Tycker du har skrivit på ett bra sätt och jag tvivlar inte på att du är en bra förälder. Självklart måste man sätta gränser!
Hej. Klart att vi förstår. Ta hand om dej själv och dina kära.
Kram Mona
Ulrica, jag kommenterar, liksom många andra, inte så ofta men jag läser Din blogg varje dag. Ibland flera gånger om dagen i hopp om att det har kommit något nytt inlägg.
Efter att ha läst kommentarerna från "Prov-inlägget" blir jag bara förbannad och jag förstår att Du blir ledsen. Men vet Du, de som skriver den typen av kommentarer har ju någon skruv lös.
Har inte alla hönsen hemma.
Hissen går inte ända upp.
Ja, uttryck det som Du vill men Du förstår nog vad jag menar.
Vi bloggläsare VET att Du älskar Dina barn över allt annat. Det är omöjligt att missa det.
Jag kommer att sakna Din blogg mycket och jag förstår om Du vill ta en paus.
Men låt inte de där kommentarsidioterna vinna. De kan ju inte ens hålla koll på sina egna höns ;-)
Många kramar till Dig, Josefine
Varför ?????
VI TYCKER JU OM DEJ, SÅÅ MYCKET!!!
KRAM
/Ulrika
Hej!
Jag läser din blogg också så gott som varje dag.Du är så stark trots tonåringar och sjukdom.Dina barn beter sej precis som barn i den åldern. Jag vet för jag har tre. Det kan vara väldigt tungt och säkert ännu tyngre då man är sjuk.Säkert är det inte lätt för barnen heller att ha en mamma som är sjuk. För dom älskar dej lika mycket som du dem och de är säkert oroliga för sin mamma!Jag hoppas också du fortsätter att skriva. Bry dej inte om att någon oförståndig människa skriver dumma kommentarer, för de flesta som läser din blogg tycker du är en härlig människa och fast man är sjuk har man ju "vanliga" bekymmer som alla andra som man skall orka med. Så man skall ha dubbelork mot vad alla andra har.
Kramar från Benita i Finland!
Hejsan Ulrika,
ta hand om dig och de dina och ha en riktigt skön sommar. Jag hoppas det kommer någon liten "pralin" ibland så den som väntar ...Öch förresten ang alla mer eller mindre snälla kommentarer så är det ju så att hur man än vänder sig så har man rumpen bak.Tack för att du inte lämnar ut dina barn,de vet att du älskar dem utan att alla behöver läsa och granska. Stora kramar till dig och din familj.Mvh Anne-Lie
vi kommer verkligen att sakna dig ,goa ,härliga ,ulrica..har oxå jag gått igenom kommentarerna och snälla bry dig inte om dem.du älskar ju dina barn o har valt att inte nämna dem alltför mycket i DIN blogg.för den skull älskar du ju inte dem mindre..KOM TILLBAKA ..ta bort alla dumma kommentarer o öppna chokladasken igen....kramkram ..mia
Klart vi förstår! Det har varit så mysigt att komma in varje dag och läsa hos dig, kände igen mig så när du skriver om ban läxor etc. Jag är en stor beundrare av dig.
Jag komme gå in och titta om du skrivit något varje dag, en vacker dag kanske du öppnar igen.
Kram Jesscai
Jag kommer att sakna din inlägg, kommer naturligtvis att kika in ofta och se om du har "öppnat" igen. Passa på att njut av sommaren som kommer nu. Ta hand om varandra. Kram Maria
Trist att du vill stänga. Du skänker många människor ute i världen lycka av att veta att man kan fortsätta leva trots sin sjukdom. Du är stark, enormt stark.
Kram
Jag tror på att varje människa gör så gott hon eller han kan beroende på den situation man befinner sig i. Du gör såå mkt mer än vad många andra skulle ha haft förmåga till i din situation. Sen har vi ju de som kommenterar väldigt klantigt om ngt de egentligen inte borde uttala sig om, jag försöker då tänka: de förmår inte bättre just nu...
Jag tror också på att man alltid får tycka vad man vill, men ibland bör man tycka det tyst...ett litet tips till några av de som haft åsikter om din relation till dina barn!
Tänk på att det finns väldigt många fler som förstår dig, som inte dömer dig, och som kommer att sakna din blogg MYCKET!
Jag hoppas att du har kraften att öppna asken igen snart, om inte så önskar jag dig all lycka i livet.
Kram från Ann-Sofie
Snälla Ulrika öppna asken igen!! Man får abstinens besvär!! Om det är pga. kommentarerna du stänger igen, så bry dig inte om de! Men jag förstår att det gör dig illa...De kanske inte kan läsa mellan raderna eller förstå?! Längtar tills du gluttar på locket igen! Kram kram kram Milla
Bästa Ulrica
Plötsligt! skriver du att det är stängt och skriver .."att du gör allt för dina barn"..
Men Ulrica - det är väl ingen enda kommentator som ens antytt detta eller skulle tro att du inte gör allt för dina barn- du visar 100%kärlek till dina barn.
Och vilket inte är unikt för dig - det gäller ju alla föräldrar - med eller utan blogg. Skilda eller gifta.
Livet går upp och ner.....
Så uppriktigt förstår jag inte att du bara så där plötsligt skriver: STÄNGT på obestämd tid!!
DET skapar däremot en konstig fundering.... och varför?...
Det tyder för mig att du är sårad och irriterad på nått som det inte går att förstå.
Men Ulrica, alla här vill ju dig enbart allt gott.
Men det är som om jag är vän med någon och vi samtalar om olika saker.... och inte alltid tycker lika.... men i grunden tycker om varann och så skulle jag nästa dag komma och då skulle min väninna satt upp en skylt med stängt!! Klart jag undrar.
Och om man har en blogg så är det ju självklart att inte alla som läser håller med om allt - men ändå har respekt för den som äger bloggen. Men kommentatorsfältet är ju samtal.
Känns som du avslutat för hastigt -men har förståelse för att ditt liv är jobbigt. Men önskar att du ska få en bra sommar osv...framåt
Har själv ett tufft liv.
Kram kram Carina
Hej!
Jag läser din blogg då och då. Jag har arbetat länge inom barnomsorgen och läser vidare på högskola och har nu gjort det i ca.2år.... kan bara säga att om jag får uttala mig från forskningssidan så är det BARA du och din familj som avgör vad som är bäst för dina barn!!!! (hoppas detta inlägget inte misstolkas nu)
Tack Ulrica för den tid jag haft den stora glädjen att få följa din välskrivna, välavvägda, roliga och trevliga blogg. Att du stänger den är jag full av förståelse för efter att ha läst en del av de kommentarer du fått.
Dumma människor ska man inte bry sig om- lättare sagt än gjort - och jag tror att jag hade fattat samma beslut som du.
Allt gott önskar jag dig
M
SAKNAR DIG REDAN!!!!
Att ha känslor av maktlöshet är det djävligaste som finns. Ibland vill man bara vara ifred från barnen i tankar och ord, men man är ju mamma i själen. Detta är en blogg som är mkt uppskattad av många. Men att det alltid måste dyker upp människor som inte kan tolka saker på ett normalt sätt. När barnen föds så ingår det ingen instruktionsbok om vad som är rätt eller fel.Hur mkt man kommer åka berg och dal bana i känslor för sina älskade barn. Varför finns det
människor som gottar sig i att vara elaka. ULRICA DU ÄR EN NORMAL MÄNNISKA MED KÄNSLOR!!!
Ta vara på dig och njut av dina närmaste. SKIT I IDIOTERNA SOM INTE HAR HÄR PÅ DIN BLOGG ATT GÖRA.
Hej Ulrika,
jag har också uppskattat att läsa din blogg som jag hittat via "dossysters". Har aldirg tidigare komenterat men läser ofta. Tack för att du delat med dig. Din kärlek till din familj och dina barn genomsyrar allt du skriver. Önskar dig en fin sommar,
kram
Åsa
Hej Ulrika
Jag vill bara säga att du ger så många av oss andra som inte orkar blogga om vår cancer så mycket glädje och hopp. Så det är synd att du låter dumma kommentarer stoppa dig. Det du gör är fantastiskt och vi är många som lever lite gladare genom att få följa med dig och dina kära. Vi vet nu att vi inte är ensamma. Hoppas du kan vara stark nog att komma tillbaka!
Jag hoppas du öppnar chokladasken snart igen för jag är sååå godissugen och tycker om att läsa det du skriver.
Kram Lina.
Vill bara lämna ett litet avtryck här på din blogg som jag läst rätt ofta. Har nog kommenterat någongång då och då åxå. Gillar iaf ditt sätt att skriva och det är vad som fått mig att återkomma.
Att sluta blogga eller iaf blogga mindre har jag oxå funderat på vid flera tillfällen. Tröttnat på mina ord, inte varit inspirerad eller inte kännt att det gett mig något osv.
Angående 'debatten' om dina barn så kan vi nog tro att den som ev förfasat sig över innehållet i inlägget om läxläsning osv med din dotter knappast själv har nå´ra barn. Allra minst tonåringar. Jösses vilka prövningar det har varit/fortfarande är. Jag har bönat, bett, hotat, skrikigt... tror nog att man får så lov att testa det mesta om och om igen innan man är 'klar'. Att jag älskar dem är självklart, det är ju grunden till varför jag gör som jag gör.
Stå på dig och låt inte någon få dig att tro att du inte gör det bästa för dina barn!
Ha en skön sommar! Jag kikar förbi senare så får jag se om locket till asken står öppet :-)
Mvh Helen
Ulrica.
Värna om din integritet..dina känslor, dig själv, din familj och er vardag. Ta ett steg tillbaka och stäng dörren, för oss läsare. Som man själv har rätt att stänga av telefonen, säga nej till kompisen, grannen när det blir för mycket. Men be INTE om ursäkt eller tvivla på din förmåga som mamma. Du är den bästa mamman för dina barn och kommer alltid att vara det. Att du kan lämna ut så självklara saker som vardagsgräl vid läxläsning gör mig rörd och bara förstärker bilden av dig som en enorm människa, att mitt i din djupaste sorg finns det plats för NORMALA vardagliga konflikter och att du har förmedlat en trygghet till dina barn att det i det kaos ni befinner er i..finns en oas av vardaglihet:) All kraft åt dig:) Å rent ut sagt...skit i vad alla andra säger..DU ÄR BÄST Å VÄRLDENS BÄSTA MAMMA ÅT DINA BARN::
Jag förstår och respekterar ditt val. Men jag tror inte det finns någon som inte fårstår att du älskar dina barn oändligt mycket!! Jag kommer sakna din fantastiska blogg jättemycket och kommer ändå gå in varje dag för att se om chokladasken öppnat igen.
Ta hand om dig och familjen och gör det som känns rätt för dig!
Kram från Johanna
Tack för att du givit så mycket genom din blogg som är helt fantastisk. Självklart förstår vi att du älskar dina barn oändligt mycket! Jag kommer fortsätta gå in varje dag för att se om chokladasken öppnat igen, men gör det som känns rätt för dig.
Önskar dig och din fina familj allt gott!
Kram från Johanna
Hej Ulrica,
Förstår absolut men hoppas ändå på en kommentar någon gång för att höra hur det går för dig.
Allt gott så länge. Kram!
Isabelle
Hej du Världens bästa mamma, med de absolut sundaste tankarna kring det här med barn/tonåringar.. Kan inte annat än hålla med dig, funderar ibland på att sälja min 13-åriga dotter..
Du måste såklart själv känna efter hur/om du ska blogga..
Mitt problem i det hela är att jag kommer att rasa i vikt om jag inte får dagens dos av Ulricas choklad.. Förvisso är jag lite för kort för min vikt..men ändå..
Valet är ditt, men du ska veta att jag redan saknar dig..
Kram
Catarina
NEEEJ Ulrica! kom tillbaka, öppna asken igen....snäääällllaaa (snälla, snälla snälla, sjunger t.o.m. lite ;-)) Klart att vi begriper att dina barn är det allra viktigaste för dig. Och att du naturligtvis har ett liv som pågår där vi inte har det minsta insyn. Att du skriver om andra gör ju inte kärleken till dina barn mindre.
Men äh, jag förstår också att du stänger och inte har lust att blogga mer. Du ska naturligtvis göra det du själv mår bra av, det är det viktigaste! Men jag erkänner också att jag kommer att sakna dig och dina välskrivna inlägg, dina mammafunderingar, din kärlek till man, vänner hund och din tacksamhet över det du har etc. Hoppas du får lust att dela dina tankar med oss igen, gärna inom en snar framtid ;-)
Kram och må gott!
/Sara
Hej Ulrika. Nu förstår jag att du vill ha ett uppehåll från bloggen. Att människor inte skäms! Jag känner inte dig personligen,men jag tycker att det är ett påhopp att påstå att du inte skulle vara en bra mamma. Tycker själv att den bild som jag fått av dig antyder att du ÄR en bra mamma,absolut. De som påstår något annat borde skämmas! Att anklaga folk som man inte känner för så dumma saker. Usch,jag blir så arg. Jag har precis läst lite kommentarer,vilket jag inte brukar göra,och jag förstår dig till 100 %. Ta en paus tills du mår bättre,men låt inte folk sparka på dig bara för att du redan ligger ner! Vi andra blogg-läsare som har något som kallas för empati står bakom dig och hurrar på dig och kommer säkerligen att jubla när du väljer att komma tillbaka och öppna chokladasken igen. Tänker på dig. Kramar från Frida
Helt allvarligt, jag skriver knappt nåt alls om mina barn i min blogg, jag vill inte lämna ut dem hur som helst. De har inte bett om att bli skrivna om, helt enkelt. Och ingen människa med förnuftet intakt tror nog att jag försummar dem för det, eller älskar dem mindre än andra.
det som är viktigt, i allt, är ju att du lyckas få fram ,att när man är cancersjuk sitter man inte bara där på en stol eller ligger i en säng och väntar på döden.
det är ju det härliga med din blogg, med sabinas kamp, med programmet "himlen kan vänta"
att man som människa inte ger upp. slutar leva. utan istället, nästan lever ÄNNU mer, för att döden går bredvid en.
det är ju som så, att det är i fattigdom, man kan uppskatta pengar, i regn förstår man betydelsen av solsken, och nära döden, uppskattar man livet.
att du sitter o skäller på din dotter ( som miljontals andra mammor gör över hela världen i samma stund)
visar ju att man inte är "onormal" för att man fått en diagnos. för att man har cancer så är man inte "annorlunda"
det är en viktig synvinkel som du och andra med sjukdomar kan förmedla till andra som inte kanske lider av en sjukdom.
men naturligtvis är det DIN hälsa och ditt välbefinnande som betyder mest, och behöver du sluta blogga för att må bättre så gör det. Men jag vill gärna att du föstår att dina inlägg om kärleksmums eller annat som kanske du tycker är intet-sägande, är värdefulla. man njuter faktiskt lika mycket av en kaka som cancersjuk...många är rädda för sjukdomen, drar sig undan sjuka, istället för att hjälpa dom genom att bara finnas där.
genom att du skriver ett inlägg om en kaka, ex, så kanske någon någonstans bestämmer sig för att baka en sådan till sin farbror och gå dit med,
hoppas du förstår hur jag menar
du är duktig på att skriva, enkelt, bra, sakligt men med värme.
sen börjar man ju " känna" dej och tro det eller ej, så bryr vi oss här ute om dej. du har varit med om så mycket, som hade fått en ganska nertryckt, men lyckas fortsätta och kämpa ändå.
så fortsätt kämpa. fortsätt ge cancern ett ansikte,rs kampen ett ansikte.
tusen kramar anna
Att du bryr dig om dina barn,din familj märks ju varje inlägg,att du bara orkar mitt i din svåra sjukdom är beundransvärt!!Läser jämt men kommenterar sällan.Vi vill ju följa dig,jag lär mig massor av dig,uppskattar livet mer och mer,tacksamhet!!!Kram till dig!
Anna.
Hej Ulrica,
Jag kommer att sakna din chokladask och hoppas att du snart gläntar på locket igen. Du och dina boksystrar har fått mig´, och säkert många fler, att bli mer ödmjuk inför livet. Du är en fantastisk människa och jag önskar dig allt gott. Ta hand om dig.
Kram,
Catharina
Hej Ulrica,
Jag tillhör också en av dessa som läser men som är dunderkass på att kommentera. Jag är själv inte sjuk, men har en nära vän som nyligen fått en bröstcancer-diagnos. Din blogg hjälper mig att få inblick i hennes situation och att vara en bättre vän.
Några av de kommentarer du fått den senaste tiden gör mig heligt förbannad...
Jag hoppas att du orkar återkomma till din blogg för du ger så mycket till så många, men förstår ditt beslut fullkomligt - det är svårt att inte bry sig även om man vet att man inte borde.
All styrka och kärlek,
Sofia
Hejsan Ulrica!
Gör precis som du känner. Du har inget ansvar att fortsätta om du inte vill/orkar. Önskar dig och din familj en härlig sommar med massor av kärlek och hela spektrat av känslor. Precis som det ska vara i en barn/tonårsfamilj!
Kram Petronella
Ps. Du vet att du kan stänga av kommentarerna va?!
Förstår att du tar en paus, må så gott och sköt om dig och dina nära & kära så länge. Kram
Å hoppas du öppnar din ask snart igen!
Du berör viktiga saker !
Klart att du älskar dina barn och familj mest av allt på jobbet.
Jag känner igen mig i det du skriver för vi har också varanna vecka barn i familjen. Man vill ju att det ska vara såååååååå bra på våran veckan.
Kram från Åsa i Vällingby
Hej Ulrica,
Läser din blogg och har aldrig kommenterat förut. Mest för att jag inte haft något att säga, jag är frisk och kan inte sätta mig in i den situation du är just nu.
MEN... jag är separerad o har barn så den sits du var i härom kvällen kan jag sätta mig in i!! Som ngn annan skrev så har man ett scenario inom sig innan barnen kommer från (i mitt fall) en pappahelg - glada miner, myskvällar, lugn och rationell mamma... Jovisst, första kvällen är superknäpp med "vilsna" barn och en alltför laddad mamma vilket i kombination ger en urladdning inom ett par timmar.
Jättesynd att du får tråkiga kommentarer när du skriver om vardagliga problem som vi, som är friska, också kan relatera till och känna igen oss i. I alla fall jag läser inte din blogg enbart för rapporter om din sjukdom utan vill gärna höra om ditt liv och dina åsikter. Om jag nu inte skulle hålla med om vad du tycker i en fråga så får det stå för mig- vi är ju trots allt inte samma person.
Låt inte dessa trångsynta, negativa personer "vinna" och få dig att lägga ned om du inte själv vill utan res dig upp och ta bort de kommentarer du inte tycker hör hemma på denna sida. Vi andra som följt dig under resan hejjar på och HOPPAS höra av dig snart igen!!
Kram C
Ja, kom tillbaka snart! Jag kollar min google reader flera gånger om dagen för att se om bland annat du skrivit något nytt.
Förstår på kommentarerna här att det är någon som inskränkt person som kommenterat något dumt. SKIT i den. Den är ändå bara olycklig och förmodligen har den inget vettigare att göra än att skriva idiotkommentarer på bloggar.
Och för övrigt så är kärleken större än allt annat!
Kram
Cattis
Ja, jag tillhör nog kategorin människor som inte förstod/förstår varför du stängde chokladasken och vad du menade med det sista du skrev?
Tycker dock att det inte var någon trevlig avslutning på en seriös blogg som handlar om livet och hur det är när det inte är en raksträcka...
Självklart har vi alla våra sätt att uppfostra och lära våra barn rätt och fel. Ditt sätt kanske inte passar mina barn och vise versa men jag betvivlar inte en sekund på att vare sig du el. jag är dåliga föräldrar för det!
Det jag tidigare reagerat på och som jag gärna skulle egentligen frågat dig om redan då är när du berättade att Alva inte fick ta hem kompisar. Då tänkte jag att vore det inte bra att hon kunde göra det så att hon har trösten hos dom när det väl blir tufft och livet rämnar? Då räcker säkert inte hennes pappa till, särskilt som jag förstått att ni inte har speciellt bra relation, menar du och han?
Nåja, jag ska vare sig inte rota el. lägga mig i.
Ha en riktigt skön sommar och kanske ses vi på Öland? :)
Precis hemkommen från en underbar vecka på cypern. har känt mig FRISK och leveande hela veckan. Ingen som vet hur sjuk jag egentligen är. Nu tillbaka till verkligheten med läkarbesök och behandlingar.
Det första jag gjorde när jag startade datorn nu var att kolla din blogg.. STÄNGD!?
Jag respekterar ditt beslut fullt ut. Hoppas det finns tid någon gång framöver att träffas över en fika, mitt bland alla sjukhusbesök.
Som det ser ut kommer jag inte få paus föörens i augusti från cellgifterna. Då har jag hållt på i över 10 månader i sträck!!!
Kram så hörs vi på mailen.
hej Ulrika! Tänk vad folk ska tycka en massa egentligen och dessutom om sådant de inte har ngt med att göra eller vet ngt om. Så simpelt. Så lågt. Amatörpsykologer är vad de är för vem vet vad du känner och vem vet vem du är. Du är den absolut BÄSTA mamman så är det bara och det vet du, dina vänner och din familj. Hoppas du återkommer för jag och flera gillar dig! Kram från A
Åhh vad tråkigt för oss läsare.
Men du måste tänka på dig själv och familjen i första hand.
Må gott!
kramar Lotta
Kära Ulrica,
Jag fick äntligen den fina boken igår och har sträckläst. Ni är 3 fantastiska kvinnor och jag önskar verkligen att du snart känner att du orkar komma tillbaka till chokladboxen! Du har mycket att ge andra - även oss "friska"! Jag tror också att din blogg kan vara en bra dagbok för dina barn att läsa i , oavsett hur det går. Jag håller mina tummar stenhårt för ditt tillfrisknande!
Karin
Ulrica,
följ ditt hjärta och styr dina tankar den positiva väg som du utstrålat hela tiden.
Inget annat är viktigare.
STOR VARM KRAM
/Gitt
Ulrica, vad tråkigt att du stänger chokladasken! Jag kommer att sakna dina inlägg.
Det finns många troll och dumma åsikter på nätet och i bloggvärlden. Folk som skriver innan de tänker.
Jag tvivlar inte på att barnen och familjen är dig ytterst kära och att du sätter dem främst.
Lycka till !
Till alla er som skriver här och kallar människor som lämnat kommentarer till inlägget om Alva och skolan och gympa påsen för troll och skriver saker som att de inte har alla höns hemma. Ulrica ställde en fråga om vad folk tyckte... läs inlägget. Ulrica fick många olika svar. Jag tycker inte att man ska ställa frågor om man inte fixar att få svar som man inte vill ha. Ingen skriver någonstans att ulrica inte älskar sina barn. Jag tycker att din blogg varit bra och välskriven och fängslande. Jag har förstått att kärleken till de dina är stor och att ditt liv måste vara tufft, men jag blir enormt besviken på att alla åsikter inte är okey. Själv kommenterarde jag inte det inlägget men för alla de som gjorde de och gjorde som ulrica bad om.. svrade på frågan som hon ställde måste det kännas surt. Dom svara ärligt och engagerar sig så pass att dom skriver ett inläggs kommentar och då blir de kallade för troll och höns? Trist att bara de kommentarer som stryker medhårs är okey. Frågar man måste man tåla svaren, tycker jag.Åker hädan efter till chockladfabriken och köper min choklad, men önskar dig all välgång och lycka Ulrica.
Hej Ulrika! Hoppas fortfarande på att asken ska öppnas....Längtar!
* kramar om * Milla
Läste kommentarerna på "prov". Man blir ju ledsen, ja förbannad. Förstår varför Ulrica stängt sin chokladask. Ni kan skylla er själva som känner er träffade!
kramar från Benita i Finland!
Jag vill tacka för många av dina funderingar du delat med dig av! Har själv funderat vidare och tyckt att det varit givande.
Känner full respekt om du vill stänga din sida för ett tag eftersom det givetvis är ditt beslut.
Din kärlek till dina barn tycker jag genomsyrar dina texter och, hello vad jag skulle kunna kontra med liknande berättelser och tankar på barnfronten:-) Föräldrar och barn en evig källa till kärlek och funderingar vilket kanske är just det som gör det så stort.
Kram och tack.
Ulrika...under hela den tid som jag läst din blogg har jag fått bilden av en kvinna som älskar sin familj. Sina barn, man, föräldrar, syskon, hund och nära vänner. Har aldrig fått någon annan tanke en det. Det du skriver om dossyster värmer hjärtat och säkerligen även hos din familj. Tänk att få komma en annan person så nära som ni gjorde och ha det stödet från någon som går igenom samma sak som en själv. Bloggvärlden är fantastisk men tyvärr dyker det då och då upp människor som borde tänka efter lite innan de skriver. Nog borde väl de som skriver kritiserande inlägg förstå att de sårar och man kan inte skriva hur som helst, har inte du nog med elände ändå. Jag är dock helt övertygad om att de flesta som läser din blogg uppskattar det du delar med dig och saknar dina inlägg. Kram i massor till dig!!
Det kan inte vara lätt att vara mamma och ha en allvarlig sjukdom lika lite som att vara barn och ha en sjuk mamma.
Du är den bästa mamman dina barn nånsin kan ha.
Du är en duktig mamma.
Punkt.
Du anonyma som kommenterat om att du blir oerhört besviken att inte alla åsikter är OK och att bara de som stryks medhårs är godkända; för det första är det ju inte Ulrica som kallat dem troll eller hönsiga, det är andra läsare som reagerat så och det måste väl vara precis lika OK som att svara på den ursprungliga frågan? Om man väljer att kommentera får man väl också stå ut med att folk har åsikter om det man skrivit.
Ingenstans har heller Ulrica skrivit att någon gjort fel som kommenterat åt vare sig det ena eller andra hållet. Däremot är det hennes fulla rätt att sluta blogga om hon känner att det på det ena eller andra sättet inte känns bra för henne just nu. Hon skriver ju för sin skull, inte för din, eller någon annans.
Man kan omöjligt veta i förväg hur man ska reagera på en något men enligt ditt sätt att resonera ska hon alltså fortsätta blogga här oavsett hur hon mår eftersom hon faktiskt ställde en fråga?
Det står ju alla fritt att välja vad det läser så stör du dig på henne kan du ju som du själv skriver låta bli att käka ur den här asken i fortsättningen.
Alternativet till att sluta blogga hade varit att försvara sig mot en del av påhoppen, eftersom de i sak var felaktiga. Att ens antyda att Ulrica, eller Lasse, skulle prioritera de veckor de är barnlösa är så skrattretande. Och det är bara ett exempel. Nu valde hon att inte göra så utan ta en paus. All respekt för det valet får hon från mig i alla fall.
Vill kommentera en kommentar... Till Carina som kommenterat här ovan, strax nedanför mitten om man kan säga så.
Jag blir på riktigt förbryllad över hur man inte kan förstå att Ulrica blev sårad och ledsen över vissa av kommentarerna till "uppfostransinlägget"?? Alltså, helt allvarligt? Själv fick jag handsvett av att läsa av dem, jag fattar till 100% att hon bara kände för att stänga chokladasken när hon får _kritik_ för att hon skrivit för _lite_ om sina barn och vad det i sin tur kan betyda? Fy fan rent ut sagt, det är så lågt och fult.
Men, jag tror att det är människor som har egna "issues" som försöker framhäva sig själva som mycket bättre och präktigare minsann. Försöker påpeka att det finns de som är sämre än mig, minsann.
Nä, skämmes tamejfan på er som funkar så. Ta tag i er egen skit, bara, utan att göda er självkänsla genom att sparka på andra.
Nu ska väl inte det här bli till ett diskussionsforum, antar jag, men jag var bara tvungen...
Kram till dig Ulrica, jag (med många andra ser jag) förstår dej absolut.
Skicka en kommentar