onsdag 27 maj 2009

Återträff.

På en promenad för tre dagar sedan såg Doris en ekorre som sprang uppför en trädstam, sedan dess har hon varje gång vi passerar det aktuella trädet sprungit fram, tittat upp och skällt. Ungefär som om hon förväntade sig att ekorren var kvar där. Hur kan hon komma ihåg vilket träd det var? Bland alla hundra? Vad skulle hon göra om hon okopplad "träffade" ekorren? Jaga den och leka eller smaka lite?
Hon var i alla fall väldigt intresserad av brunråttan som sprang över vår tomt igår och som hon såg igenom fönstret.

Idag har jag ett besök inbokat hos Dr Lidbrink (om inte tiden är ändrad!) och Pa kör mig dit. Det är första gången jag ska på ett läkarbesök själv utan Lasse. Det är så mycket i skolan nu sista veckorna att han inte kan vara borta. Men det går nog bra ändå.

Efter läkarbesöket är det återträff med det senaste Mössebergsgänget på en restaurang inne i stan. Jag träffade några av dem på vernissaget men det ska bli riktigt kul att träffa alla idag. Det blir spännande att se hur långt hår de fått...

Jag tänker extra mycket på Dossyster och hennes familj idag eftersom det är urnsättning (heter det så?). Det är fortfarande svårt att förstå att hon inte längre finns. Det känns inte så länge sedan som de var här på vår kärleksfest eller vi var på spa tillsammans.

34 kommentarer:

Anonym sa...

Vad glad jag blir att du är inne på bloggen,önskar så att du inte slutar dela med dej..Kram från en okänd vän

Anonym sa...

Ulrica
Vad glad jag blir att se att du orkar skriva,har saknat dej.... Massor av KRAMAR Kristina

Anonym sa...

Åhh, va glad jag blir att du är tillbaka Ulrica! Som vi så många sagt; försök att inte bry dig om dessa idioter som tror de vet hur allt ska vara. Du är den enda experten på ditt o din familjs liv, och du är fantastisk! Jag är nu sängliggande i min sjukdom, och att få en chokladpralin nu - ja det räddar min dag. Kram, Helena i Örebro.

Anonym sa...

Du är en enorm inspirationskälla för många människor, både kända och okända för dig. Fantastiskt att se och få känna din vilja att fortsätta påverka och förmedla. Ta vara på de stunder/personer som ger dig positiv energi.
Varma hälsningar, Maria

Anonym sa...

Jag blir också glad att du är tillbaka med inlägg, härligt! Ang. hundar - jag och min syster gjorde ett test med hennes hund en gång. Vi bodde långt från varandra, och jag hade inte träffat hennes hund på 1,5 år. Syster skulle hämta mig på tågstationen, och stod mitt i myllret bland alla människor på perrongen med sin hund. Jag gick med strömmen och passerade någon meter från dem, utan att ens titta dit. Hunden blev som tokig, och kände igen mig direkt, sprang ikapp och nästan brottade ner mig och överöste mig med "pussar". Fantastiskt!!! Visserligen associerade hon säkerligen platsen till "vem skall vi hämta idag?", men som sagt, senast vi sågs var 1,5 år tidigare. Så lita på att Doris kommer komma ihåg ekorren läääänge!!
Kram från Falköping

Anonym sa...

WOHOOOOO!!!!! Du är tillbaka!! Radera nu alla korkade kommentarer och för guds skull LÄS DOM INTE!! För kom ihåg viss lever på att vara b****ar och klagar så gärna på andra. Att vara tonårsförälder är inte lätt och jag tycker du gör ett galant jobb. Som min 16-åriga dotter säger: att behöva vara mamma till mig är inte lätt, kontakten mellan hjärnan och munnen funkar inte alltid...... förbannade hormoner!!!!!! /Sussi

Anonym sa...

Åh vad glad jag blir att du åter orkar skriva. Lycka till på ditt läkarbesök. Hoppas ni får en trevlig återträff med god mat! Tänker oxå på dossyster med familj idag...Massor av kramar Milla

Anonym sa...

Välkommen tillbaka Ulrica...:))!
Ja, vi är många som fortfarande tänker på Sabina....hon lämnade ett stort tomrum efter sig, även för oss som bara kände henne via bloggen.
Samma sak med din blogg, man är fast här och den berör oss alla så starkt....skönt att du valde att fortsätta!
Hoppas vi alla kan hantera varann lite varsamt i fortsättningen, man har ett ansvar när man kommenterar i en blogg. Man kanske bör tänka efter två ggr innan man leker "psykolog" och klampar in i det mest privata hos en annan person.
Det som ser ut som en fråga kanske bara är en tanke: "Vad gör jag", man kanske vill reda ut sina alternativ...det kanske inte alls är en fråga ställd till läsaren.
Sköt om dig...kram Siss

Anonym sa...

Nice to have you back!
/ Ann-Sofie

Romlen sa...

Härligt Ulrica!
Vad roligt att du skriver igen!
Jag såg dig faktiskt igår när du var ute med sötnosvovven, och jag tänkte hälsa, men jag visste inte riktigt vad jag skulle säga! :-)
Vi känner ju inte varandra, fast jag brukar följa din blogg dagligen! :-)
Och än en gång, JÄTTEROLIGT att du orkar skriva igen!
Många kramar / Lena

Cissi sa...

Kram till dig i dag!

Josefine sa...

Jag blev helt tårögd och glad på samma gåäng när jag såg ett nytt inlägg. Jag är glad att Du är tillbaka. Det är nästan så att jag skulle kunna äta ett par körsbär i likör bara för Din skull. Och det är inte en LITEN uppoffring för mig som gillar trillingnöt bäst och ALDRIG skulle äta den där "hörnpralinen" frivilligt ;-)
Tack Ulrica!
Kram, Josefine

Annica sa...

Skönt att du skriver igen..

Helena sa...

Vad glad jag blev när jag såg att du varit inne och skrivit! Skickar en stooooor varm kram!
Helena

Anonym sa...

Det var skönt att den behagligt, svagt rosa sidan öppnats på nytt.

Man kan ej va vän med alla, så är det bara.Men när man är sjuk, är det jobbigt med allas olika åsikter.Jag orkar knappt ha en egen åsikt eller vilja längre.

Skriv för allan dar precis som det faller dig in! Det är ju människan bakom bloggen, man vill lära känna, hur hon är och tänker, även om man ej tänker eller tycker likadant.
Du verkar ju så enormt go och gullig, inte ska du stänga om dina tankar!

Anonym sa...

Hej och jättevälkommen tillbaka!
Har saknat dej och din chokladask. Jag har nog aldrig skrivit nåt förut men du ska veta att jag BEUNDRAR dej och din livsglädje. Jag tycker att du verkar vara en otroligt varm och kärleksfull mamma, sambo, dotter och väninna. Håller alla tummar för att du ska få leva LÄNGE till.
Sköt om dej och tack att du öppnat asken igen.

Anonym sa...

Hej och jättevälkommen tillbaka!
Har saknat dej och din chokladask. Jag har nog aldrig skrivit nåt förut men du ska veta att jag BEUNDRAR dej och din livsglädje. Jag tycker att du verkar vara en otroligt varm och kärleksfull mamma, sambo, dotter och väninna. Håller alla tummar för att du ska få leva LÄNGE till.
Sköt om dej och tack att du öppnat asken igen.

Anonym sa...

Välkommen tillbaka!
Dina kloka ord fyller en viktig plats varje dag!
Kram M

Catarina sa...

YES!!!!!!!!!!!!!
Började bli lite mager när jag inte fick min dagliga dos choklad..
Kram på dig, hoppas du haft en bra dag!
Catarina

kjersti sa...

GLAD GLAD för att du är åter. Har saknat dina trevliga små händelser med man, barn och hund. Kram

Anonym sa...

Hej Ulrica!! Din mintchoklad kaka var smask!!!! Gud så god!! Sluta aldrig skriva!! Lova!? :o))
lycka till hos doktorn och kraaam
lottie

Anonym sa...

du är tillbaka :D har saknat dig och dina visdomsord... har kollat din blogg varje dag och blev så glad.... du ska inte ta åt dig av vad dessa illvilliga människor skriver.... av vad jag har läst så är du en underbar mor till dina barn.... ett stort plus vad jag anser är att du hänger inte ut dina barn i din blogg det finns ju tyvärr dom som gör det... men men nu vill vi ha mer chokladpraliner vi har abstinens ;) ropen skalla praliner till alla.....

massa kramar Lollo

Anonym sa...

Jag är så glad:) att du skiver igen!
Kram från Johanna

Anki sa...

Du ska bara veta vad jag saknat dina uppdateringar.
Bloggvärlden är en msig värld när folk håller god ton.
Kram i massor från en osynlig läsare

barbamamma sa...

Jag har läst boken, och jag har dessutom gråtit mej igenom den.
har varit på radiumhemmet jag med, men mina knölar visade sej vara snälla knölar. Jag hade dock en enorm dödsångest under den tiden jag fick vänta på beskedet.
jag beundrar dej, och alla andra i din situation för ert enorma mod, och den kraft ni har. Jag har även sett många med liknande daignos via mitt jobb, så jag vet en hel dek vad det innebär.
jag har skrivit ett inlägg om just cancer och att uppskatta livet i min blogg i kväll. Du får gärna läsa det om du orkar. jag har även länkat till din blogg här,, jag hoppas det var ok.
Jag önskar dej en trevlig kväll, och hoppas ni får det trevligt i Skara sommarland.
kram från en medmänniska
/ barbamamma

Anonym sa...

ÅåH, vad härligt att du är åter! A

Yvonne sa...

Glad blir jag också när jag ser att du är tillbaka! Du har rört mig, med din blogg om ditt liv och din sjukdom. Ekorren skulle nog kunna försvara sig dock ;)
Må väl! kram!

Anne-Lie sa...

Roligt att du är tillbaka Ulrica!
Det var inte utan att man fick sig ett litet små skratt.Kommer ihåg när vår gamla tik stack efter en kanin och kom tillbaka, jagandes av kaninen efter en stund.Hon var väldigt glad arr vi räddade henne från detta monster. Stora kramar till er alla feån Varberg

anna sa...

oj så glad jag blev att se du orkar skriva.
saknar dina inlägg och tänker på dej,
ja det är helt knas att din dos-syster ska urnsättas.
hoppas ändå det blir ett fint avslut för dom.
tack återigen för ditt inlägg. du behövs!!!!
kramar gladmymlan.

Anonym sa...

Vad kul med en återträff :)

Kul att du uppdaterar igen..vill ju veta hur det är med dig!

Stor kram Gabriella från Skåne

Anette sa...

Härligt att du skriver igen! Jag beundrar dig och den livsglädje du delar till oss på din blogg! Stor varm kram till dig från Anette, en okänd vän som följer dig och ber för dig.

Anonym sa...

Åhhh jag blir sååå glad för att du är tillbaka. Tusen tack, vá bra, vá härligt.... vill bara säga att jag är jätte glad nu!!! Kramar i massor till dig ;)

Lotta sa...

Välkommen tillbaka Ulrica! Vad glad jag blir!

//Lotta - en okänd vän

Anonym sa...

ha ha hundar minns mer än vad vi tror. Jag och en vän var ute gemensamt med mina hundar, vi skilldes åt vid en affär där min vän gick in och vi fortsatte promenaden. Varje gång (dag) vi passerade den här affären stannade min ena hund och tittade tålmodigt efter vår vän som "försvann" in där. Till slut sa jag att vi får nog annordna att hon kommer ut från butiken ngn gång vilket vi senare gjorde. Nu kan vi passera butiken utan stop! Så visst tänker och minns våra fyrbenta vänner en hel del!

kul att du är tillbaka!
kram Veronica