Hela dagen gick åt till att "bygga" på tomten. Adam hjälpte till en stund innan hans fotbollsmatch började och Pa hjälpte till en stund efter att han hjälpt en granne med sjösättningen av hans båt. Ma hämtade Alva (och Doris) på eftermiddagen och de åkte hem till Ma och Pa, där Alva bakade chokladbollar som vi fikade på framför TV:n på kvällen.
När vi ätit middag fick jag ett anfall av saknad efter Dossyster.
Jag tänkte på att jag så gärna velat berätta för henne om mina bra besked, som jag brukade. Vad glada vi hade varit.
Jag tänkte på den härliga veckan vi hade tillsammans på Rhodos när hon bar omkring på sin kudde hon hade för att kunna sitta. Varje gång hon reste sig glömde hon kvar den och hennes sambo fick skynda sig att hämta den. Vad vi skrattade varje gång.
Jag tänkte på när vi stod på flygplatsen och tittar ut över landningsbanan och fick syn på hennes specialmadrass, som var med till Rhodos, som de kör ut till planet som en jättelik mashmallow. Vad vi hade roligt åt det.
Jag tänkte på alla gånger vi de senaste månaderna suttit uppkrupna i soffan, hos henne eller hos mig, med filtar, tända ljus och en stor kopp te och pratat allvar men också skrattat. Vad mysigt vi hade det.
Jag tänkte på allt vi varit med om under de här elva månaderna vi känt varandra. Vad jag saknar henne.
Söndagskvällen avslutades med ett telefonsamtal med min kompis (hon som fyllde 40 i fjällen) som har det jobbigt på sitt håll. Jag försökte trösta, lyssna och peppa så gott jag kunde. Varför drabbas en del människor av allt och en del glider genom livet på en räkmacka?
9 kommentarer:
Måste ge mig till känna. Har varit inne här och läst ganska länge av och till.
Din blogg är underbart fin och du är en inspiration. Såfort jag känner att jag går ner mig lite går jag in och läser och tvingar mig själv att känna att jag har det allt ganska bra. Att sakna ett barn att dela vardagen med är inget mot att tvingas lämna sina barn och sin älskade i förtid.
Stor kram och massor med varma tankar till dig!
/Johanna
Jeg savner også Sabina. Hun rørte sånn ved meg og fikk meg til å gråte like ofte som jeg lo. Jeg mistet mamma den 30. november 2006 av lungecanser og vet så vel hvordan Sabinas familie har det nå. Jeg vet også mye om hvordan din familie har det med oppturer og nedturer men heldigvis (for meg) vet jeg ikke helt hvordan det er å være drabbet av denne forferdelige sykdommen. Jeg får dog ett innblikk og dette innblikket får meg til å bedre kunne forstå en del av det mamma sa til meg mens hun var syk og en del ting hun gjorde.
Jeg håper dere får mange gode beskjeder fremover! Dossyster titter ned på deg og gir deg styrke og støtte, det er derfor solen skinner ;)
Masse varme klemmer fra meg til deg!
Ja livet är fanimej inte lätt.
Vissa blir så hårt prövad.
Förstår att saknaden efter S är stor.
Skickar dig en stor kram Anna
Det har jag åxå undrat många gånger...Jag har cancerop tre gånger(Nu är jag helt frisk och har vart det i många år),har ett barn med ett medfött hjärtfel osv...OCH jag känner att jag är så lyckligt lottad! Jag hoppas åxå att du i framtiden får många fina besked att fira!!!/STOR kram
Måste bara tala om för dig att Sabina har genom sin blogg och sitt öde gett mig en spark i ändan.
I dag gjorde jag något jag funderat över länge och borde gjort tidigare. Jag gick och kollade födelsemärken.
Nu gick allt bra, det var ingenting, men hela tiden jag var där inne så tänkte jag på Sabina.
Hon är saknad!
Jag följer din blogg och du visar sådan styrka! Och jag gläds med dina positiva besked!!
Kramar om!
förstår att saknaden efter din dossyster är stor och den kommer alltid så vara, men glöm aldrig att hon för alltid finns med dig på ett eller annat sätt..kramar i din fortsätta kamp..
Ulrika, nu måste jag bara kommenterat efter att ha tassat in flera gånger.
Dossyster finns med dig, så länge du minns finns hon där. Man saknar, längtar och vill men så länge man tänker på de man saknar och talar med dem ändå så är de där.
Den där berömda räkmackan ...ja jag undrar också ? Men samtidigt undrar jag om det verkligen är så mycket räckmacka som vi andra tror ?
Tack för en fantastiskt trevlig, tänkvärd och ärlig blogg. Hoppas de goda beskeden fortsätter att trilla in. Skickar en massa virtuell choklad.
Styrkekramar !
Dossyster sitter där på molnkanten med sina änglavänner och gläds åt dina positiva besked.
Beundrar dig och andra i bloggens vida värld er styrka att dela mer er.
TACK.
Kämpa vidare, Ulrica.
Styrkekramar
Gitt
Hej Ulrica!
Roligt att läsa att du har fått positiva besked och hoppas allt är bra med dig och din familj. Fin bild på dig och familjen.
Saknar Sabina jätte mycket, allt känns så overkligt. har inte änns kunnat läsa boken ännu. Tänker på henne varje dag.
Jag lovar att Sabina är med dig hela tiden och stöttar dig.
Ha det så bra och lycka till.
Stor Kram Maarit
Skicka en kommentar