Svar: Ja, jag kallar de här små godingarna för Kärleksmums men det finns säkert lika många olika namn som det finns olika recept. Jag lovar att dela med mig av receptet inom en snar framtid.
*Har du provat pollykakan än?
Svar: Japp. Den var mycket uppskattad. Men hos oss går den under benämningen Doriskakan för vi köpte Eldorados "fuskpollysar" och de hette Doris istället för Polly. Tänk att vår hund har ett eget bakverk!
*Min fråga till dig är: hur upptäckte du din bröstcancer? Var det en slump eller var du noga med att kontrollera brösten som det rekommenderas?
Svar: Det var en lördagsmorgon den 1 december 2000 som jag, i duschen när jag tvättade mig, kände en knöl. Stor som en hasselnöt. Jag fick knölen undersökt på måndagen av läkare som gjorde både mammografi och ultraljud och därefter sa att den var en ofarlig vätskefylld mjölkkörtel.
I april 2002 var den stor som ett plommon och var då bröstcancer. Eftersom jag blev feldiagnostiserad och gick med knölen så länge så hann cancern sprida sig till lymfkörtlarna och senare till lever och skelett.
*Har du varit inne på vimmelmammans blogg?
Svar: Ja. Men jag brukar försöka att undvika "sjuka" bloggar för jag mår psykiskt dåligt av att läsa om andras elände när jag lever mitt i det själv. Jag har lovat Lasse att bara läsa "friska" roliga bloggar, för han vill inte behöva ta hand om mig när jag mår dåligt och det dessutom är självförvållat. Hoppas ni förstår mitt tankesätt.
*Är Mösseberg ett bra återhämtningshem?
Svar: Ja. Det bästa. Fantastisk miljö, härliga rum, god mat och underbar personal. Man kommer dit via remiss (om man bor i Stockholm som har ett avtal med dem).
*Jag har glömt namnet på den fantastiska kvinnan/diakon på Mösseberg som höll i samtalen. Var det Helene?
Svar: Ja. Den fantastiska kvinnan heter Helen. Hon är en hel ask med körsbär i likör, något hon delar med Lasse.
*Är kakorna till fikat på Mösseberg lika killing goda????
Svar: Ja, de har väldigt goda bakverk på Mösseberg. Det är inte ett ställe man åker till om man vill gå ner i vikt om man säger så.
*Måste bara få fråga vem är "ostbebisen?
Svar: Ostbebisen är dotter till min kompis och hennes sambo. När jag skriver om dem här på bloggen så går de under namnet Ostfamiljen för att sambon tycker om ost och vi för några år sedan hade en diskussion angående räkost på tub. Jag skriver aldrig några namn på de jag skriver om (bara Lasse, Adam och Alva), jag vill att folk ska kunna umgås med mig utan att riskera bli uthängda på bloggen med namn och bild. De som är med på bild är alltid tillfrågade först.
*Hur klarar du av att ladda inför alla dessa återbesök?
Svar: Jag vet inte hur jag gör för det är verkligen vidrigt, speciellt om jag ska få svar på undersökningar jag gjort. Jag försöker tänka att jag gör vad jag kan för att få leva länge/bli frisk, genom att ta min medicin och leva ett roligt och lyckligt liv. Sedan kan jag inte göra mer, för cancern gör som den vill ändå. Men det är väldigt påfrestande med den här berg-och dalbaneturen som aldrig tar slut.
*Kärleksmums låter som någonting mkt gott! Är receptet hemligt eller kan man få ta del av det?
Svar: Det är väldigt gott! Jag ska lägga ut receptet snart. Den som väntar på något gott...
*Går det att hitta någon turneplan till utställningen?
Svar: Jag vet inte om det finns någon turnéplan men jag tror den ska till Linköping och Växjö. Ni får hålla utkik helt enkelt.
*I boken får man veta att Hannes syster Emma får cancer. Hur har det gått för henne?
Svar: Det senaste jag hört är att det gått bra. Hon har genomgått cellgifter, operation och strålning. När jag pratade med henne i höstas så var det tal om bröllop nu i maj, men jag vet inte riktigt säkert. Jag hoppas och önskar att det kommer att gå bra för henne och att hon aldrig någonsin blir sjuk igen.
*Appropå Ben o Jerryglass som du nu även fått mig att köpa ;-)
Vilken smak gillar du bäst?
Svar:Chocolate fudge brownie såklart. Men den är på tok för dyr, 53 kronor i Blippaffären. Hutlöst!
*Vad är det ni bygger på tomten?
Svar: Vi planar ut vår sluttande tomt och för att jorden ska ligga kvar behövs en högre kant som vi bygger med hjälp av byggtimmer. Det blir himla snyggt om jag får säga det själv.
*Såg repotaget om utställningen på tv. Gillar dock inte att de pratar så defintivt om att du måste överge era barn...är det så?
Svar: Som det ser ut nu så finns det inget botemedel mot cancer och jag har cancer i lever och skelett. Det finns även cancerceller i mitt blod.
Så länge det finns medicin som min kropp svarar på så kan jag leva, men det funkar så att cancercellerna blir resistenta och till slut finns det ingenting mer att ta till. Men jag tror och hoppas på att jag kommer att vara en av dem man läser om ibland som mirakulöst blivit friska och överlevt. Jag vill verkligen inte lämna mina barn och Lasse.
15 kommentarer:
Men kära nån!
Blev du feldiagnostiserd människa! Hur står du ut med den vetskapen utan att bli bitter? Ja för några spår av bitterhet kan jag inte utläsa av din blogg.
/Sara
Blir oxå helt upprörd när jag läser att du fått fel diagnos!! Det är väl så att läkare i allmänhet inte tänker på cancer i första hand när en ung kvinna söker för en knöl...... Vill även säga att din blogg inte känns som nån "sjukdomsblogg" utan oftast som ett riktigt vitaminpiller! Tycker mig utläsa ett sjujäklar anamma och en enorm livsvilja mellan dina rader så för mig känns du som en självklar vinnare över denna förb---e cancern!!! Ser fram emot dina recept!
Kram
Nä, och inte skall du lämna dem på en herrans massa år heller-inte förrän ni båda är gamla,grå & levt färdigt-barnen är gamla & har barn själva-basta! Hur skulle den behandlingen i Uppsala som Sabina var aktuell för, fungera på dig? Jag tänker om du skulle bli resistent? Ännu en fråga, men den verkar ju fungera som så att kroppen själv tar kol på elakingarna, då borde detta väl vara ett alternativ för alla de patienter som blivit "immuna" mot cellgifterna. Din feldiagnostisering är ju fruktansvärd, jag antar du brottats med detta faktum länge och det tjänar ju inget till att vara bitter, men ändå, på ngt vis vill man statuera exempel så att inte detta händer igen....Dessutom vore ersättning för vållande av detta vara en självklarhet, för framtiden, barnen etc. Förstår dock om man inte orkar brottas när man är sjuk. Det tenderar som ngn sa tidigare, vara så att är man ung och söker så snabbt som du ju gjorde, så klassas man som överorolig och nästan hypokondrisk, man blir bortviftad och så drabbas ngn som du gjorde, fy sjutton så ledsamt alltså!
Ta hand om dig!
//En trogen bloggläsare
Ulrica, jag går in ibland o läser din blogg, så jag vet inte alltid vad du skriver. Men självklart respekt för att det = din blogg.
Men nog känns din blogg som "en av de sjukas blogg". Det framgår tydligt. Och inget fel i det ju.
Och definitivt genom boken du är med i tillsammans med Sabina o Hanne. Och där står ju tydliga besked om 3 cancersjuka kvinnor.
Och hela boken berättar ju om sjukdomen och dess konsekvenser i både bild och text.
Och ni vill såklart att boken säljs och läses av många. MEN med ditt sätt att uttrycka dig i ditt inlägg - så skulle absolut ingen sjuk läsa boken - eller?!
För då blir man ju verkligen nedstämd och lessen och jätteorolig när man ser hur det gått. Hanne dör medans boken framställs och Sabina hinner endast med bokreleas och en vecka senare är hon inte i livet.
Tragiskt och blir jättelessen att det blev så. Önskat att Sabina fått leva vidare - hon var så naturlig och delgav allt om hennes sjukdom. Och lite grand om vad hon åt...och att hon gillade resor.
Men äta gör vi ju alla - när vi kan och inte sån period när vi inte kan ex äta och magen ej fungerar.
Det som sk friska tar alldeles för givet - att äta och tänka mkt på mat och att sköta magen etc.
OM du resonerar så - och som du lovat din man - så menar du att endast sk friska kommer att läsa din blogg - för vi som är sjuka skulle bli nedstämda och får skylla oss själva för nedstämdhet.
Tyvärr förstår jag inte.
------------
Att läsa ex (som du tog upp) Vimmelmamman så är den bloggen inte mer "sjuk" än din blogg.
Vimmelmamman är en frisk och ärlig fläkt och en härlig medmänniska (cybervän)<3
Och Vimmelmamman skriver om sjukdomen - men även om andra saker i sitt liv.
Så Ulrica, jag förstår dig inte där - när det gäller hur du ser på ex Vimmelmammans blogg.
Den bloggen läser jag varje dag och det hjälper mig - att glädjas med henne - men även oroas med henne och tänka på att det ska gå bra.
Samtidigt berättar hon om sjukvården, och då får man tips och erfarenhet som jag annars inte skulle få del av.
För det är inte alltid man får info av läkarna.
------
Och när det gäller "sjukblogg" - så var väl Sabinas blogg verkligen en stor berättelse om just hennes sjukdom. Och det var ju det hon blev känd för. Och Sabina la ut bilder från sjukhus och "ex den svåra bilden på hennes drake". Och Sabina berättade detaljrikt om symptom och allt elände skitsjukdomen ställde till med.
Många sk friska, läste o blev därmed tacksamma att just de slapp att vara sjuka och de skulle ta hand om sina dagar och livet etc
Men det var Sabina som genom sin sjukdom gav dessa sk friska glädjen att just de var friska. Inte rättvist.
Men inte fullt så lätt för den som är sjuk att "sk ta tillvara sina dagar o ha sk roligt". Vad =roligt! Inget blir sig likt när cancer skuggar absolut allt.
Självklart vill man leva sitt liv tillsammans med sin familj. De är en stor glädje - men samtidigt blir det vemodigt. Självklart försöker man göra bra saker.
........
Men Sabina delade med sig - så den som är sjuk - kunde få följa henne i sjukhusvärldens korridorer. Och få känna igen sig och känna "samhörighet". (det gör jag inte med sk friskusar som skriver om futtiga och meningslösa saker)
Och hon berättade om olika behandlingar och om hur hon mådde och vilka smärtsalvor hon använde etc etc - så Sabinas blogg var "sjuk"blogg.
Och ni var ju nära vänner och du umgicks med en sjuk och det borde dragit ner dig då?? Men klart ni kämpade ju ihop i era sjukdomar - det var ju cancerns situation som förde Er samman. Annars hade ni inte lärt känna varandra.
-----
Att läsa friska "roliga" bloggar - vad är det för bloggar?????
De flesta skriver ju om deras familjer... och vad = roligt och intressant egentligen då för en utomstående...?
En del skriver ju bara en massa meningslösa saker... som vad de shoppar, har för kläder och vad de äter..... inte intressant för fem öre.....
Vad = rolig blogg för dig, bara undrar.
Och en fundering:
Vem läser vilken blogg?? Många sk friska läser gärna sk "sjukas bloggar" för det lär dom nåt skriver de i kommentarer etc..
Och som du menar, så är det bäst för den som är sjuk att läsa "friska roliga bloggar" och absolut inte blogg skriven av en människa drabbad av sjukdom... en stilla undran....
Nu blir du kanske "stött" när jag inte förstår ditt resonemang - men Ulrica - bli inte det. För vi människor är olika.
----
Jag har själv blivit feldiagnostiserad i över 1 år och det av flera läkare... detta fördröjde operation med lång tid. Och konsekvenser jag lever i....
---
Jag får ta dag för dag - o leva i väntan hela tiden av provsvar etc etc.... men vill ändå ha kontakt med andra i liknande situation och upplever det som styrka att få del av hur de blir bemötta i sjukvården och hur deras behandlingar, vad de får för läkemedel..hur de mår osv.
Så jag läser gärna ex Vimmelmamman mfl. Glad att just Lotta skriver som hon gör - äkta, ärligt och samtidigt livfullt. Hon är bra.
----
Hoppas du med familj får en bra sommar - det ska jag försöka få - denna sommar. Har haft dåliga svåra somrar ett par år nu.
Hoppas du fått ut något av mina tankar och att du respekterar mig, liksom jag respekterar dig som medmänniska.
Kram kram/Carina - önskar dig Ulrica med familj allt gott.
Ulrica,
Följer din blogg men brukar inte skriva. Bry dig inte om föregående kommentar. Jag förstår precis vad du menar.Du har aldrig hävdat att du inte har en "sjukblogg" bara att det inte är bra för dig att läsa om andras elände oxå. Jag håller med fullständigt! Ägna din kraft åt din sjukdom och annat positivt i ditt liv. Kram
Huj, får man kommentera en kommentar? "Carina" undrade vad för slags bloggar det finns, "de flesta skriver om sin familj och så" Men man kan välja att skriva om så mycket annat i vardagen, om tankar och ha lite trevliga bilder och om man skriver med självironi och humor kan det kanske vara intressant och roligt för andra att läsa.
Som din, Ulrika, du fångar intresset även om du inte har en sjuk blogg hela tiden (ej särskrivning ;)
Hoppas utställningen kommer till en stad nära mig :)
Många hälsningar!
Förstår dina tankar ang att läsa "sjukdoms"bloggar!
Fast jag är frisk så har jag påverkats av dem! Och jag har på korttid mist sk blogg vänner människor som jag bara lärt känna genom att läsa bloggar. Och det är väl 3 st på 1 månad. Har känt mig låg och det är väl därför.
Ofta så tänker man inte på att du är sjuk på det sättet du skriver. Du är stark. Hoppas du kan ladda batterierna extra nu i våren när hela naturen växer så det knakar!
Kram
Jag förstår inte carinas inlägg.. Men jag förstår dig och ditt tänkande helt och fullt. Jag är inte sjuk, dock har jag en vansinnig cancernojja.. Jag läste flera "sjukbloggar" men blev som någon tidigare skrev nere när flera gick över till andra sidan. Nu läser jag bara din blogg.. Du blir säkert supergammal och jag ser fram emot att följa dig länge, länge..Du skriver så bra, lite väl bra kanske gällande bakverken.. hmf.. haklapp gäller..
Hoppas verkligen utställningen kommer neråt landet.. Hoppas du har rätt om Växjö.. Jag kommer säkerligen att köra dit så.. det är värt de 25 milen tor. Utan tvekan.
Ha en bra fortsättning på veckan.
Kram i parti o minut..
tack för dina svar på frågorna. hoppas verkligen att du kämpar vidare, en riktig kämpe är du. många styrkekramar Amanda
Har du provat aprikoskärnor? om inte; Googla det så hittar du spännade läsning.
Jag är opererad för bröstcancer för några år sedan. Har genomgått all efterbehandling. Hade 3 tumörer i bröstet.
Nu håller jag mig frisk genom att:
- Äta aprikoskärnor
- Ta råmjölkstabletter
- Grodda mungobönor
- Dricka broccolijos (pressar egen)
- Odla broccoligroddar
Jag har läst hur mycket som helst om hur man håller cancerceller borta. Listan ovan kan även döda cancerceller och förhindra spridning. Och det är inte så jobbigt som det låter. Glömde en sak på listan; kollodialt silver. Bra som attan, aldrig sjuk längre.
Hej igen Ulrica
TACK för att du publicerade mitt förra inlägg.
Som jag skrev så är vi alla olika och det visar att du är en härlig och underbar person.
Jag önskar Dig allt gott och att din kamp emot c-sjukdomen ska segra och att du ska få må bättre och bättre.
Jag kommer att läsa din blogg oftare nu och det känns viktigt att du valde att ta med min text. TACK. Jag får stor respekt för Dig, Ulrica.
------
Så lätt att bli missförstådd när man skriver - men jag är ju såklart jättelessen inom mig - det är oerhört påfrestande att leva i detta sjukhus/behandlings/röntgen etc-dramatik och det vet du också Ulrica.
Men jag vill också fokusera på det positiva och vara omhändertagande och generös gentemot mina medmänniskor.
Och min kontakt med sjukvårdspersonalen blir ju tät och jag försöker alltid att uppmuntra dom i deras krävande arbete. Där finns många guldkorn.
Och som du också skriver - så är familjen det allra viktigaste och allra känsligaste samtidigt.
......
Något jag ville få fram - var ju ATT jag känner mer samhörighet med medsystrar som själva "är i sjukdomen" och därmed VET vad ett svårt o tufft liv innebär.
Och genom blogg så lär man känna dessa och även Dig, Ulrica.
------
Jag läste Sabinas blogg och går fortfarande in där - fast jag vet att hon inte är kvar där. Men jag går in och sitter en stund och tänker på vad hon betytt som en fantastisk kvinna. Varm o generös.
Kanske måste tillägga att jag har samma grunddiagnos och kunde "förstå" Sabina och in i det sista hoppades och önskade djupt att Sabina skulle få leva. Så lessen att hon inte fick fullfölja Uppsala-projektet och få uppleva segern.
Såg även bilder när Sabina och du Ulrica med familjer upplevde glädje tillsammans och fick stötta varandra.
Det var en äkta vänskap –det syntes och kändes. Tänker på era fikastunder, spa-upplevelser och resor.
Lessen för din skull Ulrica att du mist en så fin vän.
Och Sabina skrev ofta om dig som hennes stöd och mycket fina vän.
Minns även när hon skrev om kärleksmuffins från dos-syster.
Jag vill berätta att jag i cyber-världen kände gemenskap med er och "deltog genom min dator" - så era bloggar är betydelsefulla.
Och jag vill ”vara med” även i det jobbiga med sjukdomen. Känna att vi är flera. Och få del av erfarenheter och därmed kanske ge varandra råd o stöd o kunskaper.
Nu lever Sabina kvar i mitt minne. Jag kände ju inte Sabina som du gjorde - men jag deltog ändå genom datorns förunderliga värld.
Tack för att jag får "skriva av mig i Din blogg" <3 - det skapar för mig en lättnad och hjälper mig att få ge uttryck och förhoppningsvis få cyber-kontakt.
Jag lever mycket upp och ner i känslo/tankelivet - men försöker "stänga in c-skräpet i nåt hörn" men den gör sig påmind genom alla dessa "väntrum" och hotbilder.
-
Så igen - tack Ulrica - och önskar Dig all lycka i kampen emot det onda. Vi ska segra tillsammans.
Och vill tillägga att jag är glad att jag nu i maj månad år - 2009 äntligen får känna syréndoften och plocka in dessa. Det ger mig goda barndomsminnen.
Ex 2005-2008 har spec. majmånad + sommaren inneburit smärtor och sjukhus och operationer etc.
Kram till Dig och din fina familj - <3 /Carina
och till er som kommenterat mig - försök förstå vad jag egentligen skrev. Kram till er alla. DS
Åhh då får jag testa den nästa gång. Jag har provat Cookie Dough och Strawberry Cheesecake och de var jättegoda. Är ju såld på choklad i vanliga fall så det blir nog gott. Ja billiga är dom inte tror att jag betalade 44 på Willys.
Kram Lotta
Hej! Tänker på dig! Hoppas vi får ta del av dina recept snart!
Jag vet hur du menar när du lovat inte läsa bloggar som får dig att må dåligt! Det är ju ett val man gör när man läser bloggar. Som tur är finns det många kategorier att välja mellan! Kram Milla
Ps Carina ditt sista inlägg var fint att läsa..
Vill bara ge "Milla" en lite eloge för att hon gav ett p.s till "Carina" om det sista inlägget, det finns trots allt massor av människor som mår fruktansvärt dåligt fysiskt, men i synnerhet psykiskt i sin sjukdom. När man är ledsen så är inte sikten riktigt fri. Skönt med medmänsklighet, istället för som det vanligvis blir på bloggar, massiva påhopp! Ta hand om er därute!/ETB
TACK Milla och ETB för er omsorg och förstelse.
Det gläder mitt hjärta.
kram <3 Carina
Skicka en kommentar