När vi kom hem stannade vi ändå kvar ute på tomten och planterade lökar innan vi gick in och fortsatte fixa med blommorna där.
På min födelsedag i somras fick jag nämligen en blomstercheck som jag köpte två vinröda orkidéer för igår. Jag vågar nog påstå att orkidéer är en liten hobby jag har (vuxenpoäng?). Idag har jag sådeles burit runt de orkidéer jag redan hade sedan tidigare för att göra fint i alla fönster. Blommorna har kommit olika långt, några är nerklippta, några har knoppar och några blommar. Men de som blommar får stå i vardagsrummet och vara vackra.
Jag har inte fått något samtal från Radiumhemmet idag angående mitt blodprov som jag lämnade igår så jag förmodar att det var ok. Imorgon ska jag dit och se om de kan säga vad det är för fel med min mage. Det känns mycket olustigt. Jag har inte känt av den på några dagar men undrar ändå vad det är som har gjort så ont.
Det är tomt här utan barnen. Dessutom börjar jag redan oroa mig för resan Adam ska göra med sitt fotbollslag till Barcelona på fredag. Det är bättre när han är ute här i Vällingby på kvällarna...
4 kommentarer:
Aha, ska Adam oxå spela i Costa Brava cup? Det ska min dotra oxå, de åker ner på söndagen? Ska ni åka ner nåt?
Hoppas du snart blir piggare.
Kram Kockis
Hej fina Ulrica!
Jag satt här nu ikväll och kände mig lite ensam och ledsen. Plötsligt började jag tänka på dig och kände att jag bara ville skriva några rader här. Jag tänker på dig, ofta, och jag beundrar verkligen dig. Du är en sådan kämpe och en helt fantastisk person. Jag önskar dig och din familj allt gott och ni finns ofta i mina tankar.
Kramar till dig från
Carina i Kristianstad
jahh okej jo de e väl lite vad jag har hört att mamma kände också, och skulle man inte känna på det viset hade det varit mkt märkligt också. nja jo ska inte va negativ å säga att det inte går men går varje vecka hos en psykolog på bup och pratar om min mamma, det jag har kommit fram till är att efter att min mamma dog blev jag lite som en extra morsa och var väl som att vi allihoppa förträngde vad som hänt men det kommer ifatt en så ett råd är att låta dina barn verkligen få prata och sörja direkt för det fick jag aldrig riktiggt chansen till vilket har lett till både det ena och det andra... jag vet inte riktigt hur gamla dina barn är men jag var nio mina brorsor var 4 och 11 när hon dog och pappa frågade om vi ville prata med någon om det, nej sa vi då för vi visste ju inte bättre. dels fanns det på den tiden inte så mkt resurser i karlskrona där vi bodde.. det har hänt mkt på senare år har jag märkt.. jag säger till dej som jag själv får höra, KEEP ON FIGHTING!
Du vet väl att det är orkidéeutställning på Tulpanens hus vid Åkeshov med början till helgen?
Skicka en kommentar