Jag har svarat på några av era frågor. Men med risk för att bli knäppt på näsan av de som vet bättre, för jag är ingen expert.
*Vad har läkarna sagt om dina prognoser,Ulrika?
Svar: De är väldigt försiktiga med vad de säger. Det finns ju ingen mall att gå efter men de säger att jag ska tänka år vad gäller tiden jag har kvar. Det finns fortfarande mediciner att ta till när jag blir resistent.
*Ville bara fråga hur gamla dina barn är?
Svar: Adam är 14 och Alva är 11.
*Är det ångesten som gör magvärken el. vad är det tro du? Sa läkaren något om det?
Svar: Jag har frågat vad de tror smärtan och svullnaden i magen beror på men de kan inte ge mig något bra svar. Möjligtvis kan det vara vätskan i buken som trycker mot något organ i magen.
*Har du varit på Lydiagården?
Svar: Nej, men jag har förstått att det är ett rehabiliteringshem för cancersjuka av något slag.
*Hur ofta kollar dom dej? Hur kan det ha förändrats så mkt så fort?
Svar: Jag gör en datortomografi var tolfte vecka. När tumörerna blir resistenta mot medicinen så får de fritt spelrum att växa och sprida sig. Jag undrar också hur det kan gå så fort.
*För vad ska skadestånd utbetalas?
Svar: Jag blev feldiagnostiserad när jag gick till läkaren första gången med min knöl i bröstet. Därför får jag nu skadestånd. Men det ger mig inte mitt friska liv tillbaka.
*Det kan inte vara en kraftig magkatarr?
Svar: Det vore inte helt omöjligt men jag vet inte om symptomen stämmer.
*Är det barnen som håller dig uppe????????
Svar: Svår fråga. Nja, jag vet inte om det är barnen i sig som håller mig uppe men det är klart att de gör mig glad och jag försöker att bita ihop mer när de är här för att inte skrämma dem eller göra dem ännu mer oroliga/rädda.
Ja, vad får en egentligen att hålla sig uppe? Vad är det som gör att en människa klarar av att gå igenom det jag gör? Viljan att leva, barnen, mannen, hunden, vänner, familjen, resor och hoppet om att en dag få bli frisk antar jag.
*Varför har du ont just nu?????????
Svar: Om jag det visste... Det kanske beror på vätskan i buken eller på biverkningarna. Men jag var öm och svullen om magen redan innan jag började med de nya tabletterna. När man har så ont som jag har periodvis under dagarna så kommer ju naturligtvis tankarna på att det kan vara något "farligt".
*Skall du verkligen ha så ont??????
Svar: Nej, det är klart att jag inte ska. Det ska ingen människa ha. Smärta är väl kroppens sätt att tala om att något inte är som det ska.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Har nyligen hittat till din blogg och läser den så fort du uppdaterar. Du får mig att stanna upp, tänkta till och kanske, kanske förändra livet så inte stressen i det vardagliga livet tar överhand. Min mamma gick bort i cancer 52 år gammal och i mitt huvud finns inget liv för mig efter 52 år heller. Lite maniska tankar som jag försöker förtränga.
Hoppas du får ha en bra dag idag och att du inte har så ont i magen.Jag läser din blogg och läste även sabinas blogg,du är fantastiskt stark! och en positiv människa.Min mamma gick bort i cancer när hon var 56,och hon hade väldigt ont i magen ,så det kan ju vara vätska som tränger på.
Kram!
Ja, vätska i buken gör ont! (min syster hade det och hon blev avtappad denna, då släpper det, det går att se på ultraljud). Hoppas du mår lite bättre snart, det är du värd! All respekt till dig som orkar blogga om ditt liv. Kramar!
Lydiagården i Höör, kan jag rekommendera varmt. Dagarna där stärkte mig enormt. Vi var nog lite skeptiska i början, men vilka underbara människor jag berikats med att träffa där. Kunnig och mycket kompetent personal med hjärtat på rätt ställe.
Kram Linda
Tack för att du delar med dig Ulrica. Jag blir så eftertänksam när jag läser. Det sätter igång så många tankar som jag inte riktigt kan sätta ord på.
Tänker på dig varje dag.
Kram!
Vad trist att du har så ont i magen...tycker du ska kräva en undersökning av vad det kan vara!
Kanske finns nåt som kan underlätta för dig?
Hoppas du snart mår bättre och kan njuta av den härliga hösten...:)
Kramar Siss
Hej Ulrica, ett tag sen jag lämnade ngn kommentar, men jag läser alla dina inlägg. Skit att du fått sånt trassel med magen, instämmer med vad ngn tidigare sa, du måste be att de kollar upp det ordentligt, ngt är ju uppenbarligen inte som det ska.
De kanske kan tappa dig om det är vätska som trycker, ett ultraljud låter som det som skall göras asap.
Beträffande skadeståndet, så hoppas jag du får ett riktigt mega-gigantiskt stort, så stort det nu kan bli i detta land...(man undrar ju lite hur de tänker när de skall "mäta" en sådan här katastrofal sak och dess följder det förorsakar!) det kan ju givetvis aldrig på ngt sätt reparera skadan, inte tillnärmelsevis i närheten av ngt"plåster på såren" el liknande. Förhoppningvis kan du & din familj få ha det riktigt bra-en skön & lyxig resa kanske?!:)Få må gott & ha d bra helt enkelt. Sen är det också viktigt att det statueras exempel, det får ju bara inte hända, om det är slarv pga tex underbemanning som i sin tur beror på ekonomiska frågor, inkompetens etc.
Jag tycker du bär ditt huvud så högt i detta, mkt beundransvärt, speciellt med tanke på just omständigheterna kring felbehandlingen du utsattes för!!
Du är "one of a kind"!!!
Ha det så bra du bara kan, jag tror du har massvis med år framför dig att se fram emot, se nu bara till att de kollar upp din mage-snabbt!!
//Stor kram från En Trogen Bloggläsare
kom på en fråga också lite sent men hoppas det är ok.
Har du provat någon form av alternativ/komplementär behandling?
Hej Ulrica,
en liten frpåga, gjorde läkaren verkligen ingen biopsi och tog cellprov från din knuta när du sökte för den första gången?
Jag lider så med dig!!
kraaam o ha det jättefint! :)
Lottie
Skicka en kommentar