Varken Lasse eller jag mår speciellt bra just nu så igår var Lasse hemma med mig.
Vi gick ut med en lyckligt ovetande Doris (tänk om man varit hund ändå) som sprang glatt på hundängen. Sedan hade Lasse lite ärenden att uträtta så jag åkte med och satt i bilen under hela rutten. Jag hade så ont i magen att jag gled mellan vaket och sovande tillstånd.
När vi kom hem igen vilade vi en stund för att klara av att gå på Smedshagsträffen i Hässelby på kvällen.
Doris var hos Ma och Pa under tiden vi bjöds på god mat, en HELT fantastisk chokladtårta och mycket annat gott i goda vänners lag.
Idag har vi lämnat Doris hos Morsan och Farsan, men vi möttes vid färjan så vi slapp åka hela vägen. Jag hade så ont i magen på vägen dit att tårarna rann och tankarna handlade om att jag inte vill dö. Det är verkligen vidrigt med ångest.
Väl hemma igen hade magontet gått över och jag bakade kanelbullar av jästen som låg och skräpade i kylen.
Ikväll hoppas jag klara av att åka till min lillebror och hans tjej för att titta på deras lilla kattunge. Vi ska också fira Ma som fyller år i morgon men eftersom jag åker till Mösseberg i morgon så blir det kalas ikväll istället.
17 kommentarer:
USCH så tråkigt det där med beskedet! Jag kan ju bara tänka mig hur du har det, finns inget värre än när ens egna kropp sviker en. Det svider...
Det måste nästan kännas som att man dör många gånger innan man ens är i närheten av slutet ens en gång. Att ha det hängande över sig liksom?
Nej, ge inte upp nu Ulrica! Du ska häng i länge till när du får dina mediciner - lova det!
Är det ångesten som gör magvärken el. vad är det tro du? Sa läkaren något om det?
En stor kram - försök njuta av härliga dagar på vackra Mösseberg.
Jag, liksom alla här på bloggen, är så ledsna för din skull. Men, vi hoppas! Vilken tajming ändå med Mösseberg just nu, försök hämta styrka där. Att vara hund? Jag har också önskat det ibland, men jag vet inte...Du passar iaf bäst som människa, som förebild för många av oss andra, // Helena i Örebro
huga. ja ångest är inget att leka med.jag lider ju bara av ångest utan nån grundläggande orsak till den, vad jag vet, men den är vidrig, och förlamande.
Nu ska du bara tänka "nu" just nu idag, mår jag ok. Just nu, idag, sitter jag bredvid mina barn och har det bra.
Det går liksom inte greppa situationen annars...när tankar om död eller sjukdomen kommer så bara se dom, för vad dom är. tankar. som du kan försöka mota bort. Nu kan ju mirakel ske och medicinen kanske kommer att funka! Det är så oerhört tufft att läsa din blogg ibland, just för att du så öppet beskriver hur känslan är, och så sitter man här bakom en datorskärm och kan inte ge annat än medkänsla och värme och tankar om tillfrisknande till dej.
önskar jag kunde göra mer. du verkar vara så mysig.
som sagt, jag tror det går vägen, du kommer hålla kroppen i schack, och skrämma iväg tumörerna så det stänker om det. dom har inte i din kropp att göra. idioter.
tusen kramar
anna
Underbara fantastiska människa!
Du har så mycket att ge och lära oss. Du måste bli minst 100 med din livsuppgift. Din blogg är den mest givande och läsvärda. Du uttrycker dig så känsligt och balanserat, autencitet i dess rätta bemärkelse.
Det kan inte vara lätt att leva med vetskapen att kroppen motarbetar en.
Att vara så sjuk som du önskar jag ingen. Livet är orättvist tyvärr.
Önskar av hela mitt hjärta att du kan njuta av Mösseberg.
Och framför allt att du får hjälp av de nya medecinerna.
Styrkekramar i lördagskvällen till er alla.
Hejsan! Vill bara *krama hårt*! Finner inga ord...Kram Milla
Ha det nu så skönt på Mösseberg! Och berätta sen... Själv åker jag lite senare i höst till Lydiagården, har du varit där?
kram
petralin
Nu håller vi tummarna på att magvärken försvinner och du/ni får njuta istället. F-n vad jobbigt det är med smärta! Förstår att förmodligen ångesten kommer på besök. Men nu ska du till Mösseberg! Vad kul! Hoppas du träffar många fina människor nu! Kramar hårt!
Ha det nu så gott på Mösseberg, hur länge stannar du?
Kram kram
Läste ett reportage i tidningen Land om en kvinna som kombinerade sin medecin med hälsopreparat och är nu frisk./Kram
Usch och fy, det var verkligen inte roligt att läsa om din smärta. Jag brukar gå in här titt som tätt bara för att se hur du har det men jag hade nog inte räknat med det här...
Jag önskar verkligen av hela mitt hjärta att du svarar bra på den nya medicinen och att du får en riktigt härlig vistelse på Mösseberg. Sabina är med dig och ger dig styrka och ork för att kämpa på under hösten. Den där j-la cancern ska INTE få ta över mer utan nu är det dags att ge igen.
Många varma kramar till dig och din familj från Rosa (Sabinas stora syster)
Hoppas du mår bättre och att det onda i magen gett sig iväg. Inte så konstigt att du får ont i magen med tanke på det nedslående beskedet. Att be dig fortsätta kämpa på känns futtigt och klychigt men trots allt det jag önskar att du orkar just nu. Många styrkekramar från en av dina bloggläsare.
Ha så skönt på Mösseberg! Hoppas att magontet släpper och att ni båda får må bättre!
KRAM!
Jag är så ledsen för din skull över beskedet du fick. Jag kan bara tänka vilken ångest du måste ha. Vi känner med dig många kramar
J.J
under kan ske, vet du!
Konstigare saker har hänt och man får fanemej aldrig sluta att hoppas.
Du ser så strålande vacker ut på dina bilder.
Kram
Kära Ulrika,
Jag blev så ledsen för din skull (och din fina familjs) när jag läste detta. Så ORÄTTVIST!!! Men du får inte ge upp, du måste försöka samla all din kraft och tänka positivt. Du är så vacker och ser så stark och frisk ut på bilderna...svårt att tänka sig att du inte skulle kunna besegra den där j-a (förlåt) sjukdomen!!! Jag håller tummarna för den nya medicinen. Många varma styrkekramar från mig i Malmö
Vill bara säga att jag hyser en stor beundran över din förmåga att göra saker som att baka bullar, fast din kropp sviker dig. Jag läste om er boksystrar i boken jag köpte och ville bara gråta. Det är både jobbigt och givande att läsa era bloggar. Man lär sig att uppskatta det "lilla" i livet och att njuta av livet varje dag. Jag hoppas du kan njuta trots allt. Kram Maria
Skicka en kommentar