I dag har jag för första gången på mycket länge lyckats få upp mitt hår i tofs, ja okej med hjälp av några hårspännen. Men ändå!
Känns så bra att ha fått så pass mycket hår tillbaka att det går, och dessutom både ser och känner man sig mindre sjuk med hår än utan.
Det går inte att förstå hur det är att tappa håret om man inte varit med om det själv.
Många tycker säkert att det inte är något att klaga över när man är så pass sjuk, men att inte ha något hår på kroppen får konsekvenser.
Utan ögonbryn och ögonfransar så rinner det i ögonen konstant, inte alltid tårar.
Utan näshår rinner det ur näsan konstant, inte alltid snor.
Utan hår på huvudet så fryser man kolossalt mycket, inte alltid för att man har för tunt täcke.
Värmen stiger ju som bekant uppåt och där finns inget hår som isolerar. Sen tillhör inte jag de som förespråkar brasilianskt mellan benen och tycker därför inte att det är kul att se ut som en bebis därnere...
Dagens måste: Ropen skalla: Hår åt alla!
2 kommentarer:
Hej Ulrica! Vad fin du blev i tofs- - iof tycker jag att du har ett underbart hår ändå - med många lockar, riktigt avundsjuk är jag.. Jag har ju fått höra att när håret växer ut igen, kan det bli HELT annorlunda - stora, fina lockar, annan hårfärg osv. Så jag gick runt och hoppades att NU, NU skulle jag också få ett sånt där fint, lockigt gulligt hår.. Men icke, samma råttfärgade, raka hår växte ut.. *s* men det duger, man får färga o klippa lite istället..
Jag har inte sett Mama Mia men tänkte gå o se den när jag kommer hem, jag åker till Zakynthos i morgon bitti och taxin kommer och hämtar mig o killarna kl 4 (!!)..
Det blir nog bra... Sköt om dig och hade så bra man kan ha, vi hörs när jag kommer hem!
Många kramar till hela familjen från Marie
Söta, rara. Du var så fin när vi sågs sist! De har äntligen släppt ut mig efter 10 dagar.
De nya gifterna har inte givit några biverkningar än så länge. Tydligen kan man få mycket torra händer och fötter. Med tanke på vad de förra gifterna gjorde med kroppen känns det överkomligt.
Nu har jag lagt in din blogg som RSS så det piper i min mobil varje gång du uppdaterar. (stalker??)
Jag var också och såg Mama Mia på Cirkus. Min längtan är att få se den på engelska, får väl bli på bio.
Tycker ju att vi bok-/cancersystrar borde träffas snarast och eftersom att jag tjatar bjuder jag nu officiellt in er båda till min enkla boning en dag som passar.
Hela min familj håller tummarna för att scinten visar fina resultat!!
Apropå hår så finns det en chans att jag får mitt tillbaka med den nya medicinen! Förstår verkligen glädjen med tofs!
Kramar och kärlek till hela familjen!
Skicka en kommentar