Från turist till patient.

Nämen hej, jag är tillbaka efter en underbar tripp till Danmark. Vi har haft det SÅ bra och mysigt.

Lasse, jag och Wembley (namnet på vår bil, efter registreringsnumret) har åkt runt på norra Jylland och sett så mycket man bara hinner på tre dar. En riktig höjdare var Skagen, bara måste dit igen. Om jag hinner... För det är så det känns. Att jag vill hinna med så mycket. Bara det, är en stor stress, vad av alla saker som jag tänkt mig göra under hela mitt liv ska jag välja att göra nu när min tid kanske inte blir så lång som det var tänkt??

När man är med om sådana här bra och mysiga saker så blir jag också väldigt påmind om vad jag kommer att missa. Så ibland när vi gör något utöver det vanliga så kan jag bli lite "låg" och säga saker som gör att Lasse får tårar i ögonen (och jag med). Men han är väldigt bra på att få mig på andra, positiva tankar igen, genom prat, något roligt skämt eller en sång...

Som sagt nu är jag tillbaka igen, och i morgon bitti ska jag till KS för en injektion med radioaktivt medel (låter det inte härligt...!?). Det ska fördela sig runt mitt skelett i tre timmar innan det är dax för skelett scint, en slags röntgen. Det här görs för att se om tumörerna har blivit större eller på annat sätt förändrat sig. Eftersom jag har haft ont i ryggen den senaste månaden så hoppas jag givetvis på det senare.

En påfrestande tid väntar fram tills dess svaret kommer.