söndag 5 juli 2009

Hemma.

Nu är vi hemma igen efter några härliga dagar i Älvnäs.Trots att det bara handlade om några dagar var bilen knökfull med saker vid hemfärden.
Hundsäng (Doris måste ha sin egen!), fläkt (ett måste varma sommarnätter), flytvästar (vid ev. båtfärd), TV och Playstation (Adam ville spela i deras stuga), brandvarnare (ja, jag vet att jag är nojjig men barnen måste ha en egen i sin stuga), elvisp (det var enklare att ta med egen än rota runt i någon annans kök efter en) och all mat vi inte lyckades få i oss som vi var tvungna att ta med hem igen.

Barnen har åkt till sin pappa nu på kvällen efter tre veckor hos oss. Det är väldigt konstigt och tomt utan dem men jag får trösta mig med att de kommer att få tre roliga veckor hos honom nu.

För mig/oss väntar behandling på Radiumhemmet i morgon, ett besök hos Lasses kompis med familj på deras sommarställe i Dalen på onsdag och en teaterföreställning på Fjäderholmarna på fredag.

5 kommentarer:

Jag är Elisabeth sa...

Har också behandling i morgon. Min sista för den här gången. Tar prover kl 9 och sedan blir det dropp mellan 10-14. Ska tänka på dig. Antar att du ligger i britsen ungefär samma tid. Synd att vi inte är på samma sjukhus.
Tänker på dig.
Nattikramen

Anonym sa...

Hej Ulrica
Jag har smygläst din blogg i några månader. Hittade hit från Sabina som jag följde intensivt hennes sista månader. Jag har tänkt kommentera många, många gånger. Suttit med kommentarsrutan uppe och stirrat på tangenterna utan att hitta rätt. Det är som om man vill hitta de helande orden, som om dom fanns. Den egna rädslan spökar och man vill inte göra fel, säga fel.
Jag slås av hur du verkar leva livet rakt och ärligt, fullt ut- Precis som jag upplevde att Sabina gjorde. Själv lever jag som om jag var odödlig och som om allt kan skjutas upp till morgondagen. Eller jag gjorde det förut, jag har faktiskt blivit lite bättre. Kanske har jag lärt mig lite av andras/era erfarenheter trots allt. Det är iaf det jag försöker göra. Leva livet nu. Inte sen. Nu!
Jag är frisk så vitt jag vet men på något sätt har Sabinas och ditt öde träffat mig djupt i magen. Barnen, mannen, hunden, livet... det kunde vara jag.
Nu klickar jag på "publicera" och skiter i om det inte blev de rätta orden. Jag gillar din blogg och den sidan av dig som du visar upp här. Du har alla mina tummar tills dom domnar bort.

Kram Maria i Gbg

Anonym sa...

... mina tummar hålls också ständigt för dig. Härligt att ni haft så fin semester!! Här jobbas det ett par veckor till, men sedan blir det vår tur att njuta, hoppas att solen kommer tillbaka lagom tills dess.

Kram från Anna i Falköping

Anonym sa...

Funderar också på att se teaterföreställningen på fjäderholmarna. Snälla du kan väl skriva i bloggen om vad du tycker om föreställningen när du har sett den Hälsn. Karin

Bitte sa...

Jag tar alltid för mycket saker med mig men hellre det än för lite.