Igår lämnade jag blodprov på förmiddagen och var på trevlig middag hos Lasses kusin i Häggvik på kvällen. Vi blev bjudna på god mat och efterrätt som hade fått över trehundra tummar upp på nätet och vi kunde bara konstatera att de nu ökat med tre tummar.
Idag under några förmiddagstimmar var jag patient när vi besökte Dr. Lidbrink på Radiumhemmet. Hon var nöjd med blodprovssvaret trots att det fanns några stjärnor efter en del värden. Vi pratade om svininfluensa, sjukskrivning, nya preparat och om ny tid för datortomografi och hjärtröntgen. Hon var också nyfiken på min spikmatta.
Med andra ord en riktigt trevlig stund för att vara på Radiumhemmet.
Väl hemma igen borstade jag bort sjukdomen och drog på mig byggkläderna igen för idag har vi satt upp spaljen/vindskyddet. Ma och Pa kom hit med en klematis och blåbär och för att kramas lite för att det gått bra på sjukhuset. Pa gjorde en Stålmannen, gick in i garaget och kom ut ombytt till byggkläder, sedan tog han över byggandet medan jag åkte och handlade skruv. Doris vill vara med där det händer och låg och tittade på oss i det nysådda gräset med huvudet på en sten.
Efter några arbetstimmar var spaljen/ vindskyddet på plats...
När Lasse och jag ätit middag gjorde jag en liten blåbärsbakelse, av blåbären vi fick, som blev väldigt god.
8 kommentarer:
Vilken "smarrig" bakelse du fick till med blåbären, vi åt våra med vaniljglass det var inte dumt det heller....det blev ju RIKTIGT bra med spaljen, nu ser vi fram emot en fika på nya uteplatsen...Kram från Ma o Pa
Hej Ulrica,
Jag är en trogen läsare av din livsbejakande blogg. En dag utan din blogg känns liksom lite tom. Jag vet egentligen inte om det är konstigt eftersom jag inte känner dig i det verkliga livet. Men på något vis så blir detta du skriver så nära mig i alla fall. Det känns som om jag känner dig i alla fall. Hoppas att du tycker att det är ok att jag tar mig denna frihet att känna så :-)
Jag följer din blogg där du avhandlar diverse vardagshändelser och då måste jag erkänna att jag glömmer av din sjukdom, detta pga din stora protion av humor. Men i vissa inlägg såsom det från Aspö där du beskriver dina smärtor så hinner verkligheten i kapp tom med mig som är helt utomstående. Att du ska behöva uthärda dessa strider känns så orättvist. Jag vill att du och Lasse ( och självklart Alva och Adam) ska leva tillsammans utan tankar på dessa biverkningar och sjukdom.
Tack än en gång Ulrica för att du förgyller min vardag med din suveräna blogg!
Många kramar från Nettan, en trebarnsmamma i Svedala.
Hej Ulrica, jag liksom Nettan är en trogen läsare av din chokladask. Du skriver så underbart och beskriver vardagen på ett skönt och lätt sätt och man glömmer verkligen bort att du är så sjuk.
Jag har en nära vän som drabbats av cancer precis på samma sätt som du och med samma följder, tyvärr har hon inte samma positiva tänkande som du utan mår psykiskt väldigt dåligt.
Hela familjen lider och nu senaste veckorna har hon blivit inlagd på sjukhus och mår där, psykiskt, lite bättre, jag tror att hon känner sig tryggare där. Men det känns så skönt för mig att läsa din chokladask och känna av lite positiva människor mitt i allt elände, så tack än en gång för din fina blogg och att du vill dela med dig av ditt liv. Jag börjar min dag med te och din chokladask och får ofta ett leende på läpparna och ibland en tår i ögonvrån,så kämpa på, vi är många som håller på dig.
Kram från en Marie
Mums va bakelsen ser god ut! Skönt att sjukhus besöket ändå var positivt. Många kramar Milla
Skönt att ditt besök gick bra!
Men måste bara fråga...vad betyder det när det är * efter proven?? / Hanna
Hej
Tänkte fråga om du vet hur det är med Hannes syster ??? Hon hade väl cancer samtidigt och hon är ju med i boken.
Annars hoppas jag du får en trevlig sensommar och höst.
/Nina
Hej!
Roligt att läsa om din vardag och hur du kämpar mot din sjukdom! Du är någon att se upp till!!!
Vad hette afterrätten, kan man hitta receptet på internet?
Kram
Hejsan på dig. Jag har läst en del på din blogg men lång ifrån allt ännu, ska läsa hela. Jag har däremot läst hela hannes och hela Sabinas bloggar och ville spara på din eftersom jag ville ha lite GLAD läsning efter alla tårar jag gråtit över deras öden. Jag undrar några saker som jag hoppas att du skall kunna ge mig svar på. När Sabina låg inne i slutet trodde man verkligen då att hon skulle kunna bli bra eller visste man utgången, vad är egentligen en dossyster? Sabinas familj uppdaterar ju hennes blogg med lite nyheter så man vet hur det går för dom med det gör inte Hannes hur klarar sig hennes familj vet du något? Du är så fantastisk på att bara lägga undan dig sjukdom hur klarar man det? Tacksam för svar.
Skicka en kommentar