Loppis.

Efter att ha lusläst "Det händer på Öland" kom vi fram till att gårdagen skulle ägnas åt loppmarknader. Det var inga problem att få med Alva på vår utflykt men Adam var lite mer svårflörtad. Eller rättare sagt, det gick inte att få med honom alls. Trots att vi lockade med go-carts åkning, restaurangbesök och glassätning. Det är bara att inse att samkväm med familjen inte står högst på hans lista över roliga saker.

Vi hann med tre loppisar på olika platser på Öland. När vi åkte mellan dessa passade vi på att äta lunch på restaurangen vid hamnen i Sandvik, titta på en HÖG husvagn, leta Till salu-skyltar och följa dem till objektet och en turistrunda i Borgholm.
Jag önskade att jag var Knut Knutsson när jag gick omkring bland allt "skräp" på loppisarna så jag hade vetat vad som var värt att köpa. Nu gick jag mest omkring och tyckte det kliade på kroppen och att det luktade illa. Till skillnad från Lasse och Alva som lyfte på det mesta, så rörde jag ingenting.

Lasse 36 år.

Nu är vi på Öland igen.

Imorse sjöng vi för Lasse som fyller år. Jag hade köpt teaterbiljetter till Kvarteret Skatan och Hairspray i present till honom. Vi tycker om att lägga pussel så därför fick han två "omöjliga" 1000 bitars pussel också.

Vi har ett underbart väder så Wembley fick ta oss till stranden för några sköna timmar där. Adam och Alva gick och hälsade på farmor och farfar som bor på en campingplats i närheten. Det blåste lite för mycket för att jag och Lasse skulle våga oss på ett dopp men barnen plaskade en stund i Kalmarsund.

Just nu spelar Lasse poker med barnen (jag kan inte vara med för jag vet inte vad korten heter eller vad de är värda!) och jag ligger under segelduken på altanen och bloggar.

Ikväll ska vi grilla kyckling (till de som inte äter gris) och fläskfilé. Till efterrätt blir det födelsedagstårta.

Kalasmatch.

Det har varit fullt upp idag...

Barnen kom hit på förmiddagen och det var härligt att se dem igen efter så lång tid. Alva valde sedan att följa med mig och Lasse till Radiumhemmet där det var dax för behandling. Hon hittade en skön stol som hon sjönk ner i medan Lasse och jag la oss i sängen som vanligt. När sköterskan satte nål på mig var Alva väldigt nyfiken på hur det fungerade och fick en ordentlig redovisning i hur det går till. Sedan togs blodtrycket på oss alla tre innan vi blev serverade lingondricka och kakor. Trevligt värre med andra ord!

Vi hann precis hem igen innan Adam blev hämtad för vidare färd till Råsunda där han skulle vara bollkalle i matchen AIK - Gais. Här hemma började förberedelserna inför kvällens firande av Lasse och packning av kläder till Ölandsresan i morgon. Ma, Pa, min lillebror och hans tjej ville komma hit och gratulera eftersom vi befinner oss på Öland den aktuella dagen. Han fick en huvudmassage grej, en T-shirt och ett päronträd (!).
Eftersom jag blir så fruktansvärt trött av medicineringen så blev det nästan bara "köpebröd" att kalasa på.

När Adam kom hem tittade vi på honom på TV (på alla kanaler som sände matchen och sedan på nätet!) och han tyckte nog det var lite häftigt.

Blåbär.

Dagarna rullar på och vi fixar lite inne och lite ute och så sakteliga börjar allt bli klart.

Igår lämnade jag blodprov på förmiddagen och var på trevlig middag hos Lasses kusin i Häggvik på kvällen. Vi blev bjudna på god mat och efterrätt som hade fått över trehundra tummar upp på nätet och vi kunde bara konstatera att de nu ökat med tre tummar.

Idag under några förmiddagstimmar var jag patient när vi besökte Dr. Lidbrink på Radiumhemmet. Hon var nöjd med blodprovssvaret trots att det fanns några stjärnor efter en del värden. Vi pratade om svininfluensa, sjukskrivning, nya preparat och om ny tid för datortomografi och hjärtröntgen. Hon var också nyfiken på min spikmatta.
Med andra ord en riktigt trevlig stund för att vara på Radiumhemmet.

Väl hemma igen borstade jag bort sjukdomen och drog på mig byggkläderna igen för idag har vi satt upp spaljen/vindskyddet. Ma och Pa kom hit med en klematis och blåbär och för att kramas lite för att det gått bra på sjukhuset. Pa gjorde en Stålmannen, gick in i garaget och kom ut ombytt till byggkläder, sedan tog han över byggandet medan jag åkte och handlade skruv. Doris vill vara med där det händer och låg och tittade på oss i det nysådda gräset med huvudet på en sten.Efter några arbetstimmar var spaljen/ vindskyddet på plats...När Lasse och jag ätit middag gjorde jag en liten blåbärsbakelse, av blåbären vi fick, som blev väldigt god.

80-talet.

Nu är det inte många dagar kvar innan Adam och Alva kommer hit igen. De har då varit hos sin pappa i tre veckor och jag tyckte det lät som en evighet, men hittills har tiden gått fort.
Vi pratar med dem lite då och då för att hålla oss uppdaterade om var i Sverige de befinner sig. De har varit i Bollnäs, på "landet", Adam har varit i Göteborg på Gothia Cup och Alva har campat på Öland med farmor och farfar.

Lasse och jag brukar ofta berätta för barnen hur det var för oss när vi var i deras ålder och de tycker att det var en konstig tid vi levde i.
Det fanns inga mobiltelefoner eller godis på lösvikt, man hade endast två kanaler på TV att välja mellan och man ägde ingen dator, det fanns inte så många radiokanaler eller något Youtube, det fanns fem- tio- och tjugofemöringar och affärerna var inte öppna på kvällar eller helger.
Vi pratar om och lyssnar mycket på 80-tals musik och framför allt Adam tycker om den.
Men det som är roligast att berätta om (eller visa!) är hur vi såg ut och vad vi hade för kläder på oss...

När Adam fick hem sitt skolkort från sjuan tog vi fram våra och visade...

Fixardag.

Igårkväll kom vi hem igen efter att ha hämtat Doris hos Lasses syster.
Åh, vad glad hon blev, vårt lilla djur, över att se oss igen!
Hon hoppade in i bilen när vi öppnade dörrarna och sedan gick hon och lade sig i baksätet för att vara helt säker på att få följa med oss hem igen.
Men vi stannade i två dagar och bara slappade och hade skönt innan vi begav oss hemåt igen.
Jag hade med laptopen inne i bilen så jag kunde surfa på vägen hem. Tiden har väl aldrig gått så fort, plötsligt tittade jag upp och vi var redan i Södertälje.

Idag har vi fått mycket gjort.

Jag och Doris gick och mötte Lasse när han åkte och hyrde ett släp. Sedan fortsatte vi till byggmarknaden och köpte spalje/vindskydd och jord till nya uteplatsen. Åkte hem och lämnade varorna för att istället fylla släpet med skräp. Därefter gick färden mot återvinningsstationen för att bli kvitt skräpet. På vägen dit överraskade jag Lasse med en glass som jag tog med hemifrån frysen. Jag tycker om att överraska honom. En glass i bilen. En puss i affären. En gullig lapp på kudden. En beställd resa. Och tänk, snart fyller han år...

Väl hemma igen så jobbade vi på tomten, plockade in kläder i garderoben och jag hann även med ett besök i blippaffären innan vi åt middag framför TV:n och Allsång på Skansen.

Det känns skönt att sitta i soffan nu för aj, vad ont jag har i min kropp!

Aspö.

Nu är vi tillbaka på fastlandet igen efter några underbara dagar på Aspö. Vi har haft strålande sol, blå himmel, lite blåst (ibland lite mer men vi har ju trots allt varit i skärgården) och 18 grader i vattnet.Dagarna började med frukost på verandan sedan tog vi med oss en korg med diverse godsaker till bryggan.Där blev det bad, bokläsning, mycket prat, suktandes av alla STORA båtar/yachter som gled förbi och en och annan tupplur.På kvällarna har vi ätit och druckit gott, spelat spel (främst yatzy), slagits med livsfarliga spindlar och nattfjärilar som hotat bygga bo i Ostmannens hår och haft så trevligt man bara kan i goda vänners lag.Vi hade delat på matansvaret, så vår uppgift var att stå för två middagar och efterrätterna och deras blev sådeles två middagar och frukostarna.
Eftersom vi inte kan komma på Ostbebisens ettårsdag om några veckor blev en "efterrätt" jordgubbstårta och överraskningskalas med paketöppning (även jag överraskades med paket).Lära-gå-vagnen blev väldigt populär, mjukiskrabban kan nog fungera både som gosedjur och kudde och badcapen blir nog skön att få om sig efter ett uppfriskande Aspöbad.

Det har varit några härliga dagar som jag önskar alla fick vara med om. Men min blåa himmel skymdes av ett grått moln. Min snyltgäst har gjort sig påmind, ganska ordentligt. Jag har haft ont i ryggen, magen (levern?) och huvudet. Jag vill kunna klara av att vara social och glad som jag brukar och inte klaga eller gnälla. Det är svårt att inse att jag inte klarar av "livet" som förut. Det gör mig ledsen.

I morgon åker vi och hämtar vårt lilla djur och njuter av en annan skärgård några dagar.

Helgen.

I helgen blev vi äntligen klara med garderoben. En följetong som blev alldeles för lång! Pa var här hela dagen och hjälpte Lasse medan jag peppade dem genom att bjuda på choklad lite då och då. Nu håller vi på att fylla hyllor och lådor och plötsligt kan vi se vårt matrum igen...

I går blev det en sväng till Ikea och några andra närliggande affärer. Vi åkte hem med en del påsar men inte på långa vägar så många som vi ville.

Vädret har ju inte direkt varit något att lita på den senaste tiden men idag var det faktiskt båtväder.
Vi gjorde en liten matsäck av det som fanns hemma, gick en promenad med Doris och begav oss iväg ut på sjön. Just båtåkandet tillhör inte Doris favoritaktivitet så därför var hon nog rätt tacksam över att motorn inte är helt ok för då kunde vi inte åka så fort.
Vi åkte till Lasses kompis i Älvnäs för att lämna tillbaka nyckeln som vi fortfarande hade kvar sedan vi bodde där. Det tog dubbelt så lång tid som det brukar men det var mysigt att puttra lite sakta fram. Det var inte som på båtbilden i boken direkt...

Det blev en heldag där fast vi egentligen inte hade tid med det.
I morgon ska vi nämligen åka till Aspö, en ö utanför Dalarö, med Ostfamiljen. Så det var planerat att vi skulle tvätta, handla och packa idag. Men jag hann tvätta en maskin tvätt när vi kom hem, handla på Blippaffären innan de stängde klockan tio och packa får vi göra i morgon. Då ska också Doris, vårt lilla djur, bli hämtad av Morsan och Farsan.

Man brukar ju säga att kärt barn har många namn. Vårt husdjur har också många namn, Doris, Djuret, Lillskrot, Proupie, Skruttson, Monstret och Terriern. Och hon är oss väldigt kär...

Fjäderholmarna.

Igår eftermiddag tog vi Wembley till Nybrokajen för vidare färd med färja till Fjäderholmarna. Efter att ha varit regn, blåst och mulet på förmiddagen så klarnade det upp och blev varmt och soligt på eftermiddagen. Dock blåste det ordentligt fortfarande.

Vi hittade ett bord med fin utsikt där vi åt vår medhavda laxröra (rökt lax, kokt färskpotatis, gräddfil, majonnäs, dill och en skvätt lime), drack apelsinjuice och avslutade med några rutor Marabou mjölkchoklad Nonstop.

Under tiden vi väntade på att föreställningen, Bruden som visste för lite, skulle börja skrapade vi några Trisslotter, åt godis och tittade på folk.Teatern var väldigt rolig och bra. Det är en speciell känsla att se teater utomhus, vad som helst kan hända. Rätt som det var började några måsar föra ett väldigt oväsen och då tog skådespelarna med det, helt improviserat, i dialogen.

Nackdelen (men även mysfaktorn) är att man måste åka färja dit. För vi hann bli ordentligt nerkylda under tiden vi väntade på färjan som skulle ta oss tillbaka till Nybrokajen. Vi kom nämligen inte med den första färjan som gick efter att teatern slutat utan fick vänta en timme på nästa. Men vi hade sällskap av några i ensemblen...Tack älskling för en fin och mysig födelsedagspresent!

Snickeri.

De senaste dagarna har det som bekant regnat. Vi har passat på att snickra vidare på vår nya garderob som så smått börjar ta form. Men de som byggt garderober med skjutdörrar vet att det är en himla massa pyssel, i alla fall är det så för oss hobbysnickare.Vi har också besökt Lasses kompis med familj på deras sommarställe en bit utanför Gävle. Vi satt inne och kurade med tända ljus eftersom strömmen gick med jämna mellanrum och regnet vräkte ner utanför fönstret. Men vi spelade spel, fikade och åt god mat (som lagades när elen var tillbaka) så oss gick det ingen nöd på. På Doris kissrunda hittade jag kantareller som jag tog med till huset i en av hennes oanvända bajspåsar.

Imorse gick jag upp tidigt för att hinna med att lämna blodprov innan tio när blodtransporten går. När vi kom hem igen fortsatte byggandet och kommer att göra så tills vi beger oss mot Fjäderholmarna och teaterföreställningen i kväll.

Jag köpte en Qi-spikmatta (för att den var billigast!) och den har 8000 piggar. Det gör ont i någon minut när man lagt sig på den för att sedan övergå i en värmande känsla. Hittills har jag somnat varje gång jag använt den och har små hål i ryggen när jag vaknar.

Bloggen 1 år.

Jag som har räknat ned i flera veckor och så glömmer jag ändå... bloggen fyllde ett år i går! Men man hurrar inte för en blogg va?
Tänk att jag har skrivit i ett helt år, nästan varje dag. Det var för drygt ett år sedan som jag fick ett ryck och tänkte, kan andra så kan väl jag.

Det tog många dagar innan jag hade gjort en sida jag var nöjd med. En enkel, naken, lättöverskådlig och utan reklam. Jag ville ha en blogg som speglade mig, en där texten var i centrum utan en massa tjafs som stör. En och annan bild, en undersökning eller ett bildspel någongång.

Jag tror att det fortfarande är många i min omgivning som är chockade över min chokladask. Jag har nämligen varit den största motståndaren till datorer och Internet man kan tänka sig. Många har de timmar varit då Lasse och jag "diskuterat" ämnet.

Tanken när jag började skriva var att barnen skulle ha något kvar av mig om det värsta skulle hända. Att de skulle förstå hur jag har tänkt och känt under tiden jag varit sjuk och hur jag då valde att leva mitt liv. Men nu har jag förstått att det jag skriver även påverkar andra, både kända och okända människor. Jag hoppas att ni som nallar av min choklad uppskattar bitarna även om inte alla är körsbär i likör.

Min plan är att göra en bok av bloggens första år om det inte är allför dyrt. Jag är stolt över vad jag har lyckats prestera helt själv från början tills nu. Ibland kan jag sitta i flera timmar innan jag blir nöjd och om jag ändå (efter fler dagar ibland) hittar ett fel blir jag mycket irriterad.

Det har regnat och åskat ordentligt idag därför blev det byggmarknadens tur att få besök av oss. Plankor och brädor av alla de slag inhandlades men någon spikmatta hade de inte...
Den fick vi handla i hälsokostaffären. Jag provade att ligga på den med en gång när vi kommit hem och det dröjde inte länge innan jag sov! Lasse däremot låg med ansiktet förvridet i en plågad min och kved när det var hans tur...

Dagens måste: En spikmatta.

Spikmatta.

Idag fick jag behandling på Radiumhemmet och det gick smidigt, men det är inte roligt att gå dit längre för det är så många minnen av Dossyster där och det gör mig nedstämd. Min egna situation gör sig också påmind fast jag mår så bra nu.
Jag har ganska länge funderat på att införskaffa mig en spikmatta (önskade mig till och med en i födelsedagspresent) för jag har bara hört positiva saker om dem och vill prova själv. Så när vi ändå var i byggnaden passade jag på att söka upp Dr Lidbrink för att fråga om en spikmatta skulle kunna påverka mina metastaser i ryggen negativt. Hon sa att det inte gjorde det men tyckte jag inte var riktigt klok som frivilligt kunde tänka mig att ligga på en sådan...

En spikmatta kommer att tillhöra våra inventarier inom en mycket snar framtid!

På vägen hem tog vi en snabb vända genom blippaffären för att uppdatera vårt kylskåp på diverse förnödenheter. Sedan hem för att baka kanelbullar, allt för att hindra trötthet och magkrångel att hemsöka min kropp.

Hemma.

Nu är vi hemma igen efter några härliga dagar i Älvnäs.Trots att det bara handlade om några dagar var bilen knökfull med saker vid hemfärden.
Hundsäng (Doris måste ha sin egen!), fläkt (ett måste varma sommarnätter), flytvästar (vid ev. båtfärd), TV och Playstation (Adam ville spela i deras stuga), brandvarnare (ja, jag vet att jag är nojjig men barnen måste ha en egen i sin stuga), elvisp (det var enklare att ta med egen än rota runt i någon annans kök efter en) och all mat vi inte lyckades få i oss som vi var tvungna att ta med hem igen.

Barnen har åkt till sin pappa nu på kvällen efter tre veckor hos oss. Det är väldigt konstigt och tomt utan dem men jag får trösta mig med att de kommer att få tre roliga veckor hos honom nu.

För mig/oss väntar behandling på Radiumhemmet i morgon, ett besök hos Lasses kompis med familj på deras sommarställe i Dalen på onsdag och en teaterföreställning på Fjäderholmarna på fredag.

Älvnäs.

Vi har nu bott i stugan i Älvnäs på Ekerö i några dagar. Vädret har varit underbart och vi har grillat, spelat sällskapsspel och eftersom det är sjötomt, badat flera gånger om dagen.
En av gångerna låg jag och flöt på min badring och plötsligt simmade en orm utmed min arm. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta men gjorde det förstnämnda.

Doris som fortfarande löper har hittat en passande kavaljer i grannhunden Bernard. Han springer lös och har fattat tycke för Doris så vi måste ha stenkoll nu så att det inte blir valpar.
Igår åkte vi hem och vattnade våra blommor och kollade posten och då passade vi på att ta med Doris klippsaker så nu är hon friserad och fin, så det är inte undra på att Bernard är intresserad.

På vägen tillbaka hit fick även Lasse och Alva klippa sig i en av Vällingbys frisersalonger så nu är det bara jag som har min ovårdade kalufs kvar (Adam blev klippt på Öland).

För ett par veckor sedan blev jag intervjuad av en journalist från tidningen M-magasin angående fotoutställningen vi deltog i. Tidningen med artikeln finns nu ute i tidningshyllorna. Både artikeln om mig och Dossyster, som också finns med i tidningen, var väldigt bra. Köp och läs M-magasin, en trevlig och bra tidning utan en massa reklam.

Skara Sommarland.

På vägen ner till Skara svängde vi in i Örebro och plockade upp Alva och åt vår medhavda pastasallad. Sedan fortsatte resan till Skara Sommarland där vi mötte upp vårt ressällskap, min kompis 40-åringen och hennes två barn.
Vi fick stugorna bredvid varandra vid Grodträsket (vi kallade det så för det kryllade av pyttesmå grodor i vattnet) på campingen.
Det var oerhört varmt vilket gjorde att vi inte var ensamma inne i parken och människor slogs om den lilla skugga som fanns. Barnen fick gå fritt mellan åkattraktionerna och vattenrutchkanor men de tyckte att det var roligare att vara med oss vuxna. Fast som vanligt ville ingen sitta bredvid mig när vi skulle åka något för jag måste hålla HÅRT i handen och så säger de att jag låter när jag åker...
Den nya attraktionen Tranan var det bara barnen som vågade åka. Blir man räddare eller mer förståndig med åren?

På kvällarna grillade vi, drack gott (och starkt!), pratade minnen, skrattade och spelade kort.Vi ville inte vara ifrån vårt lilla djur längre än nödvändigt, därför åkte vi "förbi" trakterna kring Arkösund på vägen hem för att hämta henne.

Alla fyra är mycket nöjda med resan och har haft väldigt trevligt tillsammans med våra medresenärer.