söndag 25 oktober 2009

Söndag.

En vecka med barnen hos oss tar slut imorgon. Det har varit full fart men de har visat stor hänsyn. Jag har inte behövt gå ner till dem för att säga god natt utan de har sagt god natt till mig i soffan innan de gått ner, de har hjälpt till med maten, de har uppmanat mig till att vila och Alva tyckte inte att jag skulle vara "förälder" på hennes klassdisco i fredags för hon ville inte att jag skulle bli sämre.

Pallrade mig iväg till Radiumhemmet för behandling i fredags. Där hade jag ett bra samtal angående mitt allmäntillstånd med min sköterska innan Lasse och jag somnade i sängen.
Kvällen tillbringade vi i en halvsunkig gymnastiksal där Alvas klass hade disco. Det var roligt att se dem ha kul och gjorde inte alls att jag blev sämre. Tvärtom.

Jag är inte så ledsen längre förutom i onsdagsnatt när jag hade besök av jättedumma nattmonster som ville få mig att tro att cancern spridit sig till hjärnan. Mörkret och ensamheten gjorde att jag inte var sen att hänga på nattmonstrenas argument vilket gjorde att vi låg vakna och var ledsna tills det blev morgon.

De flesta kroppsliga symptom är betydligt bättre men jag orkar inte riktigt allt jag skulle vilja än. Att hjälpa Lasse att slutföra trallbygget var för jobbigt. Men att bära betongplattor runt huset och att ta en långpromenad med Doris i Lövstaskogen idag klarade jag av. Jag har också varit i blippaffären (köpte till och med ett paket jäst!) och jag har lagat flera middagar.
Börjar så smått att fundera över julpynt och julklappar. Fem flaskor Blossa-09 står redan i vårt skafferi...

Det betyder väldigt mycket att få alla hälsningar och styrkekramar (det kanske är därför jag har ont i revbenet) i kommentarsfältet, peppande mail och fina kort och presenter. Alva tyckte den lilla änglabjörnen jag fått skulle ligga med mig i kistan och det var ju gulligt tänkt av henne.

Veckan som kommer har Lasse lite höstlov och vi hade tänkt och hoppas att bara få ha det mysigt och bra.

Nu återstår det bara att se när vi somnar ikväll för Adam har en kompis som sover över och de är allt annat än tysta...

30 kommentarer:

Anonym sa...

Fantastiska Ulrica, jag är så glad att du känner dig bättre! Vilka omtänksamma och fina barn du har. Ha en skön höstlovsvecka tillsammans.
Kram från Johanna

Hemmamamman sa...

Härligt att du mår bättre! Har tänkt så mycket på dig senaste tiden. Hoppas att ni får ett bra höstlov nu!
Många kramar
Åsa

Anonym sa...

Fortsätt ta hand om dig! Vi är många som vill se dig slå cancerspöket all världens väg.

Kramar,
Catharina

Anonym sa...

Du finns i mina tankar och jag knäpper mina händer! Det är friskhetstecken som smyger sig på när du planerar för jul och inhandlar jäst, hihi. Härligt! Den här övergången sommar-höst-vinter är jobbig både för frisk och för mindre frisk tycker jag. Om en månad har vi snart första advent och då tänder vi alla våra ljus och vi är många som då tänder det för dig. Många höstkramar från mig.

veronica sa...

Åh skönt å höra från dig igen, har varit inne många gånger denna vecka, tänker ju på dig o hur du mår hela tiden! Bra att du känner dig lite bättre.
fortsätt kämpa här får de en massa energikramar på vägen!
kram

Cilla sa...

Gud vad skönt att höra att du mår bättre. Jag har varit orolig för att du blivit sämre.
Fortsätt i samma riktning, och ja, jag tänker också ut lite julklappar. Jag har själv barn i tonåren och dem önskar sig mobiltelefoner och datorer, allt som är dyrt.

Hoppas att den här veckan blir en vecka utan smärta.

Styrkekramar från Cilla.

Pelle & Hickan sa...

Kom ihåg Ulrika...
att fastän vi kanske inte hör av oss så ofta, eller alls, så betyder det inte att vi aldrig tänker på dig och din familj. Tvärtom! Vi tänker ofta på er och önskar att vi kunde göra/säga något som skulle gör allt bra igen. Att all smärta skulle försvinna och med den ångesten och allt annat ont. Vi beundrar er som familj och tycker att ni är det bästa exempel på hur kärleksfullt och fint det kan vara när man har varandra, så som ni har varandra.
Vi önskar så att vi skulle kunna säga alla de där orden som gör att allt ont försvinner, om än bara för en liten stund. För vi har upptäckt hur mycket vi älskar er. Ni känner inte oss så väl, men vi tycker att vi känner er nu, mycket genom chokladasken.
Många, många kramar till er alla!

Anonym sa...

Vad skönt att höra att Du mår bättre. Tänker så mycket på Dig och resten av familjen.Hoppas att ni får ett fint höstlov tillsammans.
Kramar från Linköping

Marie sa...

Hej!
Skönt att du känner dig lite bättre igen. Är ju inte konstigt att det kommer "nattmonster" till dig, kan tänka mig att minsta lilla sak som inte känns rätt i kroppen genast kopplas till sjukdomen även om det faktiskt kan ha en annan orsak. Mysigt att börja planera inför jul:). Ja, kan tro att det kan vara svårt att sova när ungarna har nattgäster hemma:), hade samma problem själv i Fredags då dom höll mig vaken till klockan två:). Pigga på dej nu! Kram /Marie

Anonym sa...

Monster är inte lätta att tygla, speciellt på natten..
Men du får ta ett steg i taget, en dag i taget.
Hoppas du får en bra höstvecka nu, och massor av försiktiga kramar, med tanke på revbenen.

Eva B

CA sa...

Har följt din blogg rätt länge och följde även Sabinas blogg. Med tårar i ögonen och ett värkande hjärta läser jag om din tappra kamp och även Sabinas och förundras över hur "starka" ni alla som drabbas av detta h..vete är om man nu ska kalla det så men tror du förstår hur jag menar. Förstår ju att man måste ta kampen om man drabbas och göra allt i sin makt för att vinna den. Men mitt i allt är man ju så liten ändå.
Jag fick besked om ev hjärnstammstumör då jag var 28 år och fick då 2 veckor i ovisshet innan alla prover var klara vart det skulle bära hän. Det var det värsta 2 veckorna i mitt liv och allt bara snurrade. Kunde inte koncentrera mig på nått. Nu hade jag turen att det inte var så illa i slutänden men man var och "naggade" i kanten av just detta med cancer.
Jag sänder mina varmaste kramar till dig Ulrica i deeta du får genomlida. Du är en fanstastisk person som orkar berätta.
Mina varmaste tankar till dig

Anonym sa...

Go Ulrika Go !!!!! :-)
Följer dig o tänker på dig

Anonym sa...

Fina, fantastiska Ulrica. Jag sitter på jobbet och läser ditt senaste inlägg och mina ögon fylls av tårar. Du skriver så öppet och ärligt. Jag spänner ögonen snabbt för att hindra tårarna, vill ju inte att någon annan ska se. Dina ord går rakt in i mitt hjärta.
Det är så underbart att höra att du mår lite bättre, önskar dig en kärleksfull och mysig vecka med din Lasse.
Kram från Karin i Uppsala

Anonym sa...

Så skönt att du mår bättre. Jag önskar dig en bra vecka med din kära Lasse.
Marie

Millaz sa...

Hej! Glad att du orkar skriva lite...Vilken härlig familj du verkar ha, omtänksamma. Skönt att kroppen mår bättre. Ta hand om dig! Kramar Milla

Anonym sa...

Må bäst =)/M

Anonym sa...

Du finns i mina tankar!
Du är en fantastisk person.
Kram Gabriella i skåne

Lotta sa...

Jag är så full av beundran för ditt sätt att alltid resa dig och kämpa vidare. Igen lyfter du blicken och lever! Fantastiskt.
Många kramar

Amanda sa...

härligt o läsa att du mår bättre ulrica. du är super stark och fantastisk person. önskar det fanns flera som du! man blir glad av att läsa dina inlägg. fortsätt kämpa, du gör det superbra. Kramar!

Anonym sa...

Ha nu ett skönt höstlov.Vi får hoppas att solen visar sig så du kan ta härliga hundpromenader. Sov gott och dröm om din härliga familj.
Kram från Vinsta

Hanna sa...

Skönt att du mår bättre!
Även om du har ont i revbenet så skickar jag ännu en styrkekram...

Hanna

Anonym sa...

Skönt att läsa att du känner dig bättre! Det måste ju ha varit medicinerna, men fy vad jobbigt med moment 22. Tänker på dig och håller tummarna att det blir fortsatt bättre! Kram, Marina

Anonym sa...

Hej Ulrica!Såg ett inlägg på Sabinas blogg om aprikoskärnor och vad dom gör mot cancer?!Har du läst?Kolla om det kan vara nåt?!Alla sätt är bra utom dom dåliga... (aprikoskarnor.se)/M

Mimmi sa...

VAd mysigt när också ens hälft har lovdagar!
Passa på och njut...

Var lite orolig när jag skulle kika in i din choklad ask men här var det ljusa bitar inga mörka!

Kram o fortsätt må bra

kajsa sa...

Du är helt otrolig! Så beundransvärd! Jag skäms över mitt gnällande av småsaker...Skickar dej så stora kramar som går att skicka!/Kajsa

Anonym sa...

Hoppas du har det bra där ute och att nattmonstret inte plågat dej för mycket.
Kämpa på, och ta en schokladbit för mej med.
Kramar i massor.
Eva B

Anonym sa...

Roligt att höra att du mår lite bättre. Hörde av svärsonen J.F. att han varit hos er. Han tycker du ser så fräch ut och alltid är så allert.conal
Saknade er i sommras!
Kramar J.J

Anonym sa...

Skönt att du mår bättre! Kram Ayla

Vildhjärtas sa...

Hej Ulrica!

Antioxidanter är bra för kroppen, men det vet du ju säkerligen redan. Mina vänner, som är kattuppfödare liksom jag, har provat ett naturmedel på sina katter, och det har faktiskt funkat. Katter som fått tumörer med metastaser har "stoppat upp" metastastillverkningen och istället varit friska o krya i flera år. Antioxidantlösningen heter Muscadine Grape and Meeker Raspberry extract och hemsidan finns på www.smdi.org
Det är inte hiskeligt dyrt och ganska drygt enligt mina kollegor. Bara ett tips. Sen hoppas jag att du får en fin höst och ha det så gott du bara kan!
Kramar

Anonym sa...

Jag berörs av det du skriver här där jag sitter med mina barn och tittar på tv. Och är frisk. För som du vet har man ju svårt att vara särskilt glad över det - innan man blir sjuk. Tyvärr en av mänsklighetens paradoxer. Jag berörs även så mycket av att du tar ordet kistan till ditt vokabulär. Men jag förstår också att det kommer en dag när man inte kan blunda och förtränga längre. Vi ska alla dö, du sannolikt lite tidigare än många av oss andra. Vi är ju så rädda för sjukdom och död i vårt samhälle. Vi shoppar och renoverar kök istälet för att fundera på vad som är viktigt. Jag vill tacka dig för att din berättelse får mig att fundera lite mer på vad som är viktigt. Jag önskar också att jag kunde jag göra något för att mildra det du går igenom. Men det kan jag inte, tror jag. Jag kan bara tacka dig fina Ulrica och önska dig allt gott och att vetenskapen hinner ifatt innan du blir för dålig.
Stor kram och värme /Magdalena m familj