Fredag.

Imorse sov Doris och jag länge. Jag vet att jag pratade med Lasse och pussade honom hej då när han gick till jobbet vid halv åtta. Men sedan vet jag inget mer förrän tio över nio då jag vaknade till och fick panik över att jag var sen med min medicin. Jag är inte tvungen att ta den på en speciell tid men försöker att ta den vid samma tid varje dag, det kan ju inte skada.

Vi tog en härlig rask promenad i höstsolen på gångvägarna mot Beckomberga. En äldre dam (säkert över åttio för hon hade barn som var över sextio) stannade och pratade med mig för att hon tyckte Doris var så söt.
Hon hade själv haft hund hela sitt liv men ville inte ha någon ny nu eftersom hon var så gammal och hon tyckte synd om hundar som blev ensamma kvar efter sina ägare som dog. Jag visste inte vad jag skulle säga utan höll bara med henne.
Men faktum är att Doris kan vara en av de hundar det blir synd om. Jag önskar och hoppas att Lasse och barnen har möjlighet att behålla henne om det värsta skulle hända. Om det inte skulle gå har jag frågat Morsan och Farsan om de kan klappa vårt lilla djur tills hon blir gammal.

Vad gulliga ni är som är så engagerade vad gäller min mage.
Jag har smärtstillande hemma men väljer själv att inte ta några för att (jag är dum tänker ni) jag aldrig tagit några utan sovit bort värken om jag haft någon, inte vill belasta levern med ytterligare medikament och tycker att jag klarar mig utan just nu även om jag har ont.
Under åren jag varit sjuk är det fler som rekommenderat mig att ta smärtstillande eller antidepressiva medel men jag har vägrat för att jag vill vara "klar i huvudet" och veta att det jag känner är på riktigt och inte fejk. Inte vet jag om det är rätt eller fel men sådan är jag.
Jag har en tid bokad hos Dr Lidbrink på tisdag och tänker då fråga vad hon har på lut åt min mage.

Jag har börjat köra bil igen och hämtade Lasse från jobbet när han slutade för vidare färd mot en av Lasses favoritaffärer. Nämligen en elektronikaffär där vi köpte en ny TV och stereo till Adam och en laptop och mixerstav till mig. Lasse var nöjd ändå fast han blev utan leksak...