torsdag 22 oktober 2009

Höstnougat.

Jag gläntar lite försiktigt på locket till min ask. Den har varit (och är) fylld av höstnougat. Jag har mått allt annat än bra. Jag har haft fruktansvärt ont, mått illa och varit ledsen.
Allt det jag normalt tyckt om att göra, träffa vänner, baka, laga mat, handla(?), blogga, fixa och renovera hemma och resa har blivit helt ointressant.
Alla de jag normalt älskar har varit helt ointressanta. Jag har bara velat ligga och gråta i soffan. När jag tänker efter så har jag nog varit en höstnougat själv, tråkig, äcklig och mindre önskvärd.
Sedan i måndags tar jag inga cellgifter för att se om det är de som ger mig alla tråkiga symptom. Nu mår jag lite lite bättre men det är som att välja mellan pest eller kolera för nu ger jag tumörerna möjligheten att ha ett Halloweenparty utan dess like.

Jag ser fram emot mina och det lilla monstrets promenader utan att behöva sätta mig ner på huk för att samla kraft att fortsätta, att kunna följa med Lasse in på blippaffären i stället för att sitta kvar i bilen på parkeringen, att vilja och kunna äta mat och att vilja och kunna hitta på roliga saker igen.

Var tacksam för det du har och att ditt hem förmodligen inte luktar kattkiss som vårt gör efter att en katt kissat i Adams fotbollsskor som stod på vädring...

52 kommentarer:

Anonym sa...

Härligt att höra från dig vännen, även om jag blir ledsen av uppdateringen. Vad händer nu? Om det visar sig att det var medicinen som fick dig att må dåligt, sätter dom in någon ny då?

Hoppas av hela mitt hjärta att du snart mår bra igen och får din fantastiska livsvilja tillbaka!

Massor av kramar genom cyberrymden! Birthe

Anonym sa...

Beundrar dig i massor och tar till mig ditt budskap. Fånga dagen!

Lejonkvinnan sa...

Skönt att "se" dig här på bloggen igen! Beundrar ditt styrka och mod i massor!
Styrkekramar!!

Anonym sa...

Bara så att du vet så är du långt ifrån en höstnougat själv. Alla och framförallt du har rätt att vara ledsna och tycka att livet är långt ifrån roligt alla dagar. Men som du säger är det viktigt att försöka ta tillvara alla glädjeämnen som finns runt om en. I en av mina favoritdikter står det att man ska glädjas åt det lilla genom att uttrycka det : Jag har ett äpple i fickan och en bok med sagor där hemma

Jag hoppas att din ask fylls av lite fler körsbär i likör framöver.

Varma kramar och tankar från Emma

Marie sa...

Kikar in titt som tätt här hos dig:), skönt att se att du orkar skriva lite igen. Du har ju all rätt i världen att få deppa ihop och vara ledsen i din situation, vem skulle inte vara de...Man får sig verkligen en tankeställare, det mesta man klagar och gnäller över då man är frisk är ju egentligen bara skitsaker...
Hoppas att du får må lite bättre snart igen nu då och att dom kanske kan hitta på någon annan medicin som håller tumörerna i järngrepp om du inte kan fortsätta med dom du har nu...
All styrka till dig! Varma kramar./Marie

gladmymlan sa...

åh vad ditt inägg känns tufft. men (och nu leker jag amatörpsykolog, ett av mina intressen.-)

...kanske du måste nå botten för att kunna till toppen igen. Kanske har det varit föör mycket, du har velat såå mycket, pysslat,renoverat, båten, hemmet, du vill vara stark du vill vara frisk...allt detta är förståligt, men ibland måste man ta sig tid att vara svag. lägga sitt liv i andras händer en stund och vila i känslan av att bara vara.

du har en oerhörd livsvilja, såklart det är bra, men samtidigt, hoppas jag inte du "förnekar" din kropp att få känna smärta och trötthet,
det är ju en enorm resa du gör, och tuffa hårda elaka mediciner...jag tycker det är helt naturligt när jag läser att du tillslut inte orkar mer.

du kommer hämta kraft i vilan, hämta mod och styrka ur hopplösheten och ångesten, och du kommer hitta glädjen igen, det är jag helt övertygad om.

tillåt dej vara liten på jorden ett slag, tillåt dej att må piss skit o helvete. svär eller gråt eller slå sönder något.
du behöver inte visa för någon att det är nån "enkel match" eller att du minsann ska klara av detta samtidigt som du byter panel på huset:-)

din kropp har rätt att reagera, och lyssna på den liten stund...sen kommer du hitta gnistan igen, och ge gärnet.

det är ju inte bara en sjukdom som är fysisk, utan en enorm påfrestning för psyket, att hela tiden "inte veta" få bra varvat med dåliga status-uppdateringar om din sjukdom, aldrig veta om detta är sista dagen eller om du ska leva i femtio år till....

det är ju en form av psykiskt tortyr....så häng in there...tycker du gör en fantastiskt insats att tackla allt och som sagt, vila i att få "vara liten och svag och ledsen och sur och allt du vill vara ett slag.."

tusen kramar
anna

Anonym sa...

Ättikssprit och såpa funkar mot kattkiss! Det finns även en produkt som heter Piss Off (jo, den gör faktiskt det!!!) som man kan köpa på djuraffären och spraya på fläcken. Jag har lyckats rädda ett par dyra sandaler på det sättet... det är ingen som vet detas historia, som tur är... :-)
Jag tänker på dig ofta, ofta och håller tummarna och hoppas att du snart kan hitta tillbaka till din livsglädje. Tack för höstnougaten, det var skönt att få ett litet livstecken.
Kram från Malmö!
Valeska

Charlotte sa...

Åhh, vad skönt att du är tillbaka. Tänker såå på dig. Hoppas att du krya på dig snabbt.
Tack för din blogg!

Styrkekramar till dig
/Charlotte

veronica sa...

hua jag det var verkligen som att välja mellan pest eller kolera.
skönt att du orkade skriva igen, det tar jag som ett steg i rätt riktning. Ulrica du är och kan inte bli nån tråkig höstnougat, du är fantastisk, vilken kämparglöd du har o budskapet i hela din blogg får mig att tänka till. men jag är oerhört ledsen för din skull, inte roligt att veta att du gråter o har ont. massor med kramar i höstmörkret

Anonym sa...

Fina, fina du! Det känns onekligen ledsamt att läsa ditt senaste inlägg. Inte för att det hjälper dig i din sits men för vad det är värt så har det funnits lite mer grå moln på himlen under din "bortvaro" från bloggen. Jag har kommit på mig själv med att vara lite mer nedstämd än vanligt och det är för att jag har tänkt på hur du har det. Tack för att du tog dig tid och ork att blogga för oss chokladlåde-läsare.
Många styrkekramar från
Nettan, trebarnsmamma i Svedala

Anonym sa...

Om det kan ge någon tröst i eländet så har du gjort många glada idag genom ditt inlägg! Vi är många som följer dig i din kamp! Jag, och många med mig, blir oroliga när du inte bloggar på ett tag. Du är inte en betydelselös och tråkig höstnougat, du skall bara vet hur mycket du betyder för så många, inte bara för din familj!

Många kramar /Annika

Anonym sa...

Åh, vad skönt att höra ifrån dig!
Du ska veta att vi tänker på dig. Du har blivit som en vän man tittar in hos och hälsar på varje dag.
Sköt om dig och njut av stunderna då du känner dig någorlunda bra!
Kramar

Anonym sa...

Hej Ulrica!
Jag läser din blogg ofta men har inte kommenterat förr.
Skönt att höra att du mår ens liite bättre,har varit orolig o tänkt mycket på dig den senaste tiden. Du är STARK!
Ber för dig.

Kram/Stella

Anonym sa...

Ja man får sig en tankeställare. Ibland gnäller man för minsta lilla, vill vara miljonär, har ont och ja allt. Jag läste en kommentar här från gladmymlan och jag håller med henne. Man kan inte vara glad och positiv jämt. Tillåt dig att vara låg ett tag så ska du se att glädjen infinner sig snart igen. I dagens Aftonblad finns att läsa om din dossyster. Hon finns vid din sida och stöttar. En bamsekram med massor av vitaminer och vackra höstfärger från mig till dig och dina nära och kära.

karolina sa...

styrkekramar till dig.

Anonym sa...

Jag tycker att höstnougat låter mumsigt, men körsbär ..nja. Du är verkligen helt otrolig, trots din situation får du till en rolig knorr på slutet. Hoppas att du snart mår bättre och att det finns någon annan medicin som inte ger så svåra biverkningar.

Anonym sa...

Tänker på dig.

Kram Maud

Anonym sa...

Hej
Kul att se dig blogga igen, hoppas att du snart mår bättre.Många kramar/Lena

Carola sa...

KRAM från mig till dig <3
/Carola

petralin sa...

Hoppas du snart mår bättre, det finns väl andra mediciner att prova?! Jag får nya nästa vecka, hoppas jag inte kommer må så dåligt som du gjort!

Helene sa...

Skickar värme och massor av styrkekramar till dig och din familj.

Jennifer sa...

Du är inte och har inte varit och kommer aldrig att bli en höstnougat. Alla orkar inte allt alltid, speciellt om man faktiskt inte är frisk. Visst är det ingen som tycker att det är roligt att du mår dåligt, men det är inges (hoppas jag!) som klandrar dig när du mår dåligt och inte orkar. Du är fantastisk, oavsett sinnesstämning
Stor kram!!

Hemmamamman sa...

Trots att jag blir ledsen att läsa att du inte mår bra så är jag glad att du orkat skriva idag! Har tänkt så mycket på dig och önskar verkligen att du får kraft tillbaka och att du slipper ha ont!!
Blir så trött på mig själv som gnäller, jag har ju ingen allvarlig sjukdom, endast feber och huvudvärk idag...

Skickar en massa styrkekramar och tankar till dig!

kraaaaaaam
Åsa

Millaz sa...

Hej! Tänker på dig och tittar i chokladasken varje dag....Hoppas du hittar din inre styrka igen och att du får må bra! Och jag hoppas du ska finna glädjen i att göra de saker du förut tyckt om. Massor av styrke kramar till dig! Milla

Anonym sa...

Det är ok. att vara ledsen.
Det är ok. att känna att allt är skit.
Det är ok att gråta och förbanna världen.
Men det är INTE ok. att känna så här."så har jag nog varit en höstnougat själv, tråkig, äcklig och mindre önskvärd"..
Du är önskvärd för så många, vi som läser din blogg, din familj, dina vänner.
Alla finns av en orsak, och alla är älskade och behövda av någon.
Du är älskad och behövd och önskvärd för alla som älskar dej, vare sig det är här på bloggen eller IRL.
Glöm aldrig att du är älskad och behövd.

Massor av tröst och styrkekramar.

Anonym sa...

Du är på väg upp,jag kände ju på mig det.Himlastyrka är powerfullt och lite läskigt för när jag skrev till dig om att jag bett Sabina komma och lysa över din familj så ser jag henne på Aftonbladets första sida när jag står i kön på Ica...Mysko men bra för du har fått lite mer kraft att orka hålla oss uppdaterade.Må bäst/M

Anonym sa...

Va skönt och se dej här igen :)
Hoppas du kan få nån annan medicin som inte ger såna biverkningar.
Styrkekramar till dej och hela din familj.

Ann Jolby Solander sa...

Kramar om och önskar så att du hittar nya krafter.

Kram Ann

Ingela sa...

Är så glad att du skriver igen. Stackars lilla dig, du har det inte enkelt. Många styrkekramar till dig!

Amanda sa...

sänder mina varmaste tankar till dig ulrika. hoppas verkligen att du snart mår bättre. kramar i massor.

micimym sa...

..vet hur det är med cellgifter..bra och dåligt..vet hur det är att kämpa..du är bara fantastisk! du är.. Klappa vovven, ta tillvara som du gör, det är ändå orättvist, varenda dag -
Jag är en av dom som tänker på dej..
Jag är en av dom som oxå har en knäpp sjukdom
Ups and downs..
Önskar dej allt gott!

Anonym sa...

Det var nog dags för dig att lätta på trycket innefrån. Tårar behöver få komma ut. Nu får magen din hålla sig lugn så du slipper ha ont. Kanske springer vi på varandra i blippaffären någon dag.
Kramar från Vinsta

Anonym sa...

Så sant det du skriver - jag ska verkligen vara glad för det jag har och att mitt hem inte luktar kattkiss - Jag tar till mej varje ord, beundrar din styrka och klokhet... Känn dej inte som en tråkig höstnougat Du är fantastisk och behöver få vara nere/ ledsen/uppgiven/arg - fattar inte hur du mäktar med allt med denna skitsjukdom... Livet är sannerligen märkligt och orättvist - Ingen av oss vet något om vår morgondag Ändå tror att vi alltid ska vakna upp till en ny och en ny och en ny... Vi måste lära oss att vara rädda om varandra och fånga nuet. Jag är så tacksam att du får mej att inse det.... Kramar och många varma tankar till dej.../Kerstin

Fembarnsmamman sa...

Jag tänker mycket på dig och skickar stora, varma styrkekramar!

Anonym sa...

Hej Ulrica! Jag läser då o. då din blogg precis som att jag då o. då (rätt ofta) läste Sabinas blogg.Du är så stark o. duktig som står ut med denna kamp! Jag beundrar dig för att du orkar vara så positiv trots allt! Du ger mig så mycket att lära mig om sjukdomen o. om att leva mitt i en sjukdom. Själv är jag så väldigt rädd för att måste bli svårt sjuk i cancer. Kan bero på att min mor dog i cancer 1980 då hon endast var 40 år. Har man serr sjukdomen från insidan så kan rädslan aldrig försvinna, tror jag. Men jag är iallafall så glad att du finns! Stor Kram från Catarina i Umeå

Anonym sa...

Tänker på dig! Vad skönt att du orkade skriva, hoppas nu att du får annat som hindrar cancern.

Birthe sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Jenny sa...

Underbart att höra från dig. Men jag har full förståelse att du inte orkat. Du har liksom lite att brottas med.

Du är fantastisk.

Många kramar!

Birthe sa...

Önskar dig och dina kära en underbar helg med många gräddnougat!

KRAM!Birthe

Anonym sa...

Skönt att se dig skriva igen....man saknar dig när du är borta!
Visst borde man vara tacksam för allt man HAR, men tyvärr ser man ofta det man SAKNAR istället....det ligger i den mänskliga naturen och det gäller att försöka lära sig att tänka annorlunda!
Hoppas att du kan ladda dina batterier och få tillbaka energin snart....en förytsättning är väl att du blir av med dina smärtor.
Skickar massor med styrkekramar...Siss

Anonym sa...

Härligt att du skriver lite själv igen även om du inte mår bra ännu. Jag önskar av hela mitt hjärta att det snart vänder och att du återfår styrkan, livsglädjen och givetvis hälsan! Den där sjukdomen är så VIDRIG och jag hoppas att forskningen går framåt så skitsjukdomen slutligen ska överlistas och knäckas en gång för alla!!!
Önskar dig o din fina familj en riktigt bra och skön helg!

Kramar och körsbär i likör,

Karin i Malmö

Anonym sa...

Tänker på dig Ulrica och sänder dig styrkekramar i massor. mvh Karin

Jag är Elisabeth sa...

Skönt att ha dig tillbaka!
Trevlig helg,
Elisabeth

//K :-) sa...

Vad glad jag blir av att få läsa ett litet inlägg från dig!

Hoppas att kraften fortsätter att ladda dina batterier så att du går för fullt snart igen!

All styrka till dig och de varmaste kramar

Anonym sa...

Stor varm kram från Gabriella i skåne

kajsa sa...

Jag känner verklien stor tacksamhet för det jag har! Mitt hjärta är med dej och din familj!

Anonym sa...

Visst e d märkligt....hur eländigt det än är med sjukdomar i familjen så existerar små trivialteter som kattpiss.....Vi har sjukdom i huset o bråkar om vem som dragit in sand i huset ( bor på strandtomt). Nice 2 c u again Ulrica!!! / Helena / Åhus

Anonym sa...

En höstnougat kan kanske se lite ledsen och glåmig ut på utsidan. Men skenet bedrar! Tar man en höstnougat i dess rätta sammanhang - med ett tänt ljus, en kopp te, en varm filt och med en liten vovve i knät. Ja, då blir den mjuk och varm och full av liv och smak.
Stort krya på dig Ulrika!
Kram från bloggläsaren Susanne

Britt Heidi sa...

Så herlige å høre fra deg igjen! Jeg ble veldig bekymret en stund nå!

Håper bare at cellene glemmer å ha fest og at du kan få en deilig periode nå!

klem fra Norge!

Sandra sa...

Tänker på dig Ulrica och hoppas att du snart mår bättre!
Vi är många som beundrar din styrka och ditt mod och önskar dig och din familj det bästa.
Chokladkram från Sandi

Anonym sa...

Tänker på dig

Kram malin

Teppo sa...

Styrke Kramar Från Ieppo ,Melinda Och Julia