onsdag 17 augusti 2011
17 augusti
I dag har det gått ett och ett halvt år, så jag tycker att det är dags för en liten blogguppdatering.
Det välbehövliga sommarlovet är slut och om ett par dagar kommer eleverna. Jag har en sexa i år och det är en ganska kul ålder så det känns bra.
Adam har börjat gymnasiet (han som bara är en liten kille, vad hände egentligen?) och Alva byter också skola och börjar sjuan om några dagar. Nya kapitel i deras liv, men det kommer säkert gå jättebra.
Under sommaren har jag bara haft barnen några udda dagar, vilket så klart varit tråkigt, men både de och jag har hunnit med väldigt mycket. Fotbollsturneringar och cuper har tagit dem till Piteå, Göteborg, Torsby och Gotland (och kanske ännu fler ställen som jag har missat). Förutom det har Alva varit på Öland och Adam på en kompis landställe. Själv har jag, och min fina Anna förstås, besökt släktingar i Göteborg, sålt saker på loppis, sett BAO på Gripsholms slott, varit på två bröllop, tittat på ny bil (men än så länge är det Wembley som gäller) och haft ett oändligt antal mysiga grillkvällar.
Sommarlovet avslutades i helgen med en kräftskiva på landet och Diggiloo på Ulriksdals slott, så det känns verkligen som att vi har utnyttjat ledigheten till fullo.
Nu när terminen drar igång kommer barnen, som nu även har träffat Anna vilket jag är väldigt glad över, helt säkert komma hit oftare, även om vi inte bestämt några datum än.
På midsommardagen drabbades familjen återigen av en stor sorg då Ulricas pappa drabbades av ett kraftigt hjärtstopp. Alla återupplivningsförsök var förgäves så min renoverings-, data-, båtvakts-, lotto- och mycket mer -kompis finns inte mer. Han och Ulricas mamma har varit ett så stort stöd ända sedan den där hemska dagen i december 2006 så det inte finns ord att tacka dem tillräckligt. Jag hoppas och tror att Ulricas mamma känner att jag finns där för henne nu.
Det är så konstigt att han är borta. Det hände så plötsligt och oväntat, inte alls som i Ulricas fall där vi hunnit förbereda oss (i alla fall mycket av det praktiska) i flera år.
Återigen en påminnelse om att livet ibland tar snabba vändningar och att man aldrig vet hur lång tid man får.
I dag har ju hovet meddelat att kronprinsessan Victoria och prins Daniel ska ha barn vilket får mig att tänka på att Ulrica sa att hon så gärna hade velat se deras bröllop, men vi visste ju då att hon inte skulle hinna det. Tidigare i bloggen tror jag förresten att det finns en liten berättelse om när Adam skakade hand med Daniel på Ica...
Med en blandning av sorg och glädje, det finns trots allt mycket att vara lycklig över, lämnar jag er för den här gången.
Ha ett jättebra liv med era nära och kära så kanske vi hörs här igen någon gång.
Kärlek!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
24 kommentarer:
Tack Lasse för dina fina ord i bloggen, du är så go som tänker på oss läsare och skriver lite om hur ni har det då och då.
Så hemskt med Ulricas pappa, vissa familjer blir hårt prövade.
Kram från Carola.L
Vad glad jag blev när jag såg att du uppdaterat bloggen. Jag går in här lite då och då. Så tråkigt att Ulricas pappa gott bort. Livet kan ändras så snabbt.
Hoppas att du, Anna och barnen får ha det bra i framtiden.
Vad härligt positivt trots allt. Lvet går ju alltid vidare och vi har ju bara ett liv så vi ska nog fånga dagen mer än vad vi gör ochdet tycker jag att du gör. Tack!/elli
Glad jag blir att du ät lycklig igen/ Kram Lena
Underbart att läsa om din fina sommar och om hur bra det går för barnen.
Jag beklagar verkligen sorgen över din svärfar och tankarna går även till din svärmor som nu mist både dotter och man på kort tid. Måste verkligen vara en obeskrivlig sorg.
Kram från Jessica
Roligt att höra att ditt liv går vidare och att du hittat kärlek igen! Lycka till med allt/ Kram
Lasse! Stort tack för att du låter oss få veta hur ni har det. Så tråkigt att läsa om Ulricas pappa. Skänker en tanke till Ulricas mamma som måste ha det jobbigt. Må väl och var rädda om er. //Gina
Åh, du anar inte hur GLAD jag blir när du skriver några rader. Det känns som att Ulrika inte bar dör bort utan finns kvar en stund till. Jag är en som har följt Ulrikas blogg i några år och jag är sååå glad för att du har funnit en ny kvinna i ditt liv. Det gör som livet lite finare och mer värt att leva för. Kramar Laila från Jämtland
Vad sorgligt att höra om Ulricas pappas bortgång. Livet och döden bestämmer man tyvärr inte över. Eller jo livet bestämmer man till viss del över men inte fullt ut.
Du verkar vara en sådan klok person med mycket värme. Det är härligt att läsa att du fortsatt leva livet det skulle Ulrica alldeles säkert velat! Och jag blir positivt förvånad hur du på en och samma gång kan skriva om både Ulrica och Anna det värmer mitt hjärta! Kärleken till dem båda finns där! Ulrica dog och det kunde ingen förhindra tyvärr men du finns kvar och har all rätt att vara lycklig och leva och må bra!
Hoppas att barnen kommer och bor hos dig lite mer i höst men de är i en ålder då man normalt inte ser till dem så mycket annars heller men försök håll kontakten så ska du se att de kommer tillbaka om några år när de blivit äldre!
Kram Annika
Tack för uppdateringen Lasse och väldigt kul o läsa att du har haft en fin sommarlov.
Oh så tragiskt att Ulricas pappa så hastigt gått bort, måste vara svårt för din svärmor som mist både dotter och man på kort tid,och Adam och Alva sin morfar.
Hälsa och ge en tröstekram från mig.
Önskar dig all lycka i framtiden/ Sirpa/ Sabinas mamma
Vad glad jag blir att du tänker på oss som fortfarande går in här. Sorgligt att ni ännu en gång har drabbats av sorg i familjen! Önskar dig och barnen all lycka!
Kram Yvonne
Jag kikar fortfarande in här lite då och då och blir glad varje gång du har skrivit några rader. Ulrikas blogg berörde, så det är därför som jag funderar på hur du och barnen har det, trots att det har gått ett och ett halvt år sedan Ulrika lämnade er. Tråkigt att höra att även Ulrikas pappa har lämnat er.
Ta väl hand om er nu. Jag fortsätter att titta in ibland så skriv gärna igen.
Hur är det med Doris då?
Jag önskar dig, barnen, Anna och övriga familjen allt gott.
Kram / Suzanne
Jag är så glad för din skull att du kunnat gå vidare i livet och dessutom med en ny Livskamrat vid din sida! Jag är en av alla Ulrikas trogna läsare och som blev helt förtrollad av hennes personlighet och sörjde när hon inte fick leva längre. Jag är helt säker på att hon ville att du skulle få ett bra liv även utan henne. Tack för att du tar dig tid att uppdatera ibland. När man följt Ulrika så länge, både i glädje och sorg, saknar man både henne och alla som var så betydelsefulla och viktiga för henne! Kram, Veronica
Tack Lasse för att du fortfarande uppdaterar!
Vad tråkigt att Ulricas pappa så hastigt gick bort.
Nu är dom säkert tillsammans han och Ulrica.
Önskar dig en härlig höst. /Karin
Tack för uppdateringen, tänker ofta på er , trots att vi inte alls känner varandra!
Tack snälla för att du uppdaterar. Det är högtidsstunder att få läsa om hur livet går vidare för dig och barnen. Du är värd allt gott känns det som. Jag önskar att varje kvinna skulle få ha en Lasse. Anna är en lyckans ost.
Ser fram emot nästa inlägg och stort lycka till!
Bitta
Kikar, som många andra, in här med jämna mellanrum och blir glad av att se att det har skett en uppdatering.
Dock med sorgliga nyheten om Ulricas pappa, vi får hoppas att han och Ulrica är glada över att vara tillsammans igen!
Härligt att läsa att kärleken mellan dig och Anna håller i sig - det är du värd!
Många kramar från Sävedalen
Tror nog att Ulrikas blogg fortfarande är den bästa!! Har följt många andra bloggar efter hennes men hon slår allt!!!
En sån härlig kvinna med speciella beskrivningar!!! Saknar henne sååå. Tusen tack underbara Lasse för att du skriver några (många) rader i bloggen. Det gör som att den lever kvar/vidare.
Kramar från en kvinna som tackar Ulrika för sååå mycke
Hej, känns overkligt men ändå härligt att bloggen finns och smålever kvar. Jag träffade ju inte Lulle så ofta ( jobba på krakel) mest när vi hade våra återträffar, känns skönt att nånstans inbilla sig att hon finns kvar. Jag pratar med henne mer nu...jag var en av dom som inte våga ringa, kunde inte ge något stöd, bara grät och ville inte belasta.... Nu är det min tur, här sitter jag i skrivande stund i en av Barncancerfondens lägenheter i Uppsala, min Anton 15 år har drabbats av mjuldelscancer. Han är stark, tar "rävgiftet" mycket bra, likaså strålningen! Det jag har tagit med mig från Lulle är att komma ihåg att skratta, jag imponerades så av att hon kunde skoja om så mycket när hon hade cancer. Till våra nära o kära trycker vi på vikten av glädje och ta tillvara på tiden vi har tillsammans. Nä Lasse varför vänta på hjärtans glädje när hon nu finns där? Tack för att du skriver då och då. ( men låt det inte bli en börda) Nu lever vi livet lets do it good! Kram/ annika Dagens ord: kärlek&choklad!
Hej
tack Lasse för dina ord .
Tänker ofta på Ulrica, fasten jag och hon bara hade några gånger mail kontakter.
Ha det så bra önskar er god Jul
Natalie
Hej.
Jag skriver mest till Ulles barn...Känns som att jag nästan är på förbjuden mark...men jag var kompis med er mamma då vi var ungefär så gamla som ni är nu. Hon va så himla kul!!! Glad och påhittig :)
Jag åt middag med en annan tjej som oxå va en av kompisarna, på den tiden, i veckan och fick då veta allt som hänt...det gjorde så ont i mig! Utan att ha träffat eller ens sett Ulrika på massor med år så minns jag henne såååå väl!!!! (Och man minns inte alla som passerar i livet, så hon var speciell). Så fick jag adressen hit, fick läs om er... Tack. Stor kram till er alla, nu ska jag torka mina tårar och tänka en stund. Maja
Sorry! Datorn stavade åt mig! Lulle ska det vara å inget annat ;) kram kram
Känns väldigt konstigt att man kan sakna en människa som man bara lärt "känna" på en blogg, men så är det för mig!
Ulrica verkade vara en underbar människa!!
Hur får man din man tillbaka och undvik skilsmässa !!! Jag heter victoria am från texas, är en kvinna som älskar och värderar min man mer än någon annan sak du kan föreställa dig på jorden kontinenten. Min man var så vacker och omtänksam efter 3 år av äktenskapet han var allvarligt sjuk och doktorn bekräftade och sa att han har en njureinfektion att han behövde en njurdonor, det var så jag börjar söka efter en bra samaritan som kan hjälpa, läkaren har gett mig en periodisk timme att han kommer att leva bara 26 timmar kvar, det var så jag frågar läkaren om jag kan vara till hjälp för min man som var hur han utförde texten, bekräftelsen var framgångsrik, jag fick nu det här lärde mig att sedan 3 år nu vi blev gift Jag har inte kunnat bli gravid, kan jag få tag på igen? Det var frågan jag frågar läkaren, han svarade aldrig hans svar var ville du förlora din man? Jag svarar genast nej, jag har inte råd att förlora honom. Efter operationen kom min man tillbaka för att leva och var frisk. Jag var också ok med instruktionen till mig av läkaren. Efter 3 månader kom min man hem med en annan dam som berättade för mig, det är vår nya fru som ska ge oss barn och ta bryr sig om oss, det var så jag blev förvirrad och började gråta hela dagen, det var hur min man sprang iväg med sin nya fru cluaralle. Sedan dess var jag förvirrad, inte hur jag gick tillbaka till doktorn och berättade för honom allt, han berättade för mig att det inte bara är ett vanligt, det måste vara ett andligt problem, det var hur han gav mig det här maila Agadagaspiritualhome@gmail.com att jag skulle berätta för honom hela mitt problem att han kan hjälpa det var hur jag kontaktade hem och jag gör som instruerat. Efter 3 dygn och jag har gjort vad han ber mig göra, börjar min man söka efter mig och gick tillbaka till doktorn, det var hur vi väl bestämde sig, han berättade också att jag inte skulle oroa mig för att jag blir gravid, den här månaden gör det till femte månaden jag kontaktade han är nu 3months pregnant, med kraften i dessa stora spellcaster Agadagaspiritualhome @ gmail
Skicka en kommentar