onsdag 17 november 2010

Nio månader

Återigen den sjuttonde, och nu har det gått nio månader...

Jag har inte skrivit här på länge, men eftersom era kommentarer fortfarande trillar in (jag läser alla) och ni skriver så fint vill inte jag vara sämre.

För några dagar sedan kom Ulricas gravsten äntligen på plats.
Ulrica hade en enda önskan vad gällde stenen och det var att det skulle vara en Ölandssten. Så när Ulricas föräldrar var nere och hälsade på Ulricas syster tog de helt enkelt med sig en lämplig sten tillbaka till stan.

Stenhuggaren, gravstensinskriptören, graveraren eller vad det nu kan tänkas heta, var väldigt osäker på om stenen skulle hålla för att gravera in texten på eftersom den var så porös, men han sa att han skulle göra sitt bästa och att han inte skulle ta något betalt för arbetet om den gick sönder under själva bearbetandet.

Tydligen höll den för helt plötsligt låg den på plats (trots att vi bestämt att han skulle maila förslaget på hur den skulle se ut till mig för godkännande och påpekande av eventuella stavfel).
Vi upptäckte den i helgen så den måste kommit dit i fredags, för i torsdags var det ingen sten där.

Jag hade bestämt att det skulle stå "Vår älskade" följt av namnet. Stenhuggaren undrade om jag kunde tänka mig att det inte skulle stå några datum utan enbart årtal för att minska risken för att stenen skulle gå sönder. Jag tyckte att det var okej, men ville att han någonstans på stenen skulle gravera in ett hjärta eftersom jag är ganska säker på att Ulrica hade velat det.

För dig som undrade var platsen är, och för er andra också för den delen, kan jag säga att det är området närmast Råcksta Träsk (jag går alltid in genom den grinden). Kvarteret har nummer 10 och gravnumret är 1655. Ett annat tips är att det är platsen med flest hjärtformade stenar...

För ett par veckor sedan var det ju höstlov och då passade jag och Ulricas föräldrar (och Doris förstås) på att åka till Västerås för att titta på utställningen i Domkyrkan. Det är Elisabeth Ohlson Wallins fotografier för Anhörigfondens utställning "På liv och död" som har visats där sedan den 24 oktober. Familjen Cederling är ju motivet på en av tavlorna och den historien finns att läsa här på bloggen den 16 april 2009 (fotograferingen) och den 6 maj (vernissaget i Storkyrkan). Jag har en förstoring av bilden ovanför pianot, men att se bilderna så stora (tre gånger två meter) är väldigt speciellt och väldigt känslosamt.

Om ni vill titta på den fantastiska utställningen får ni skynda er på för den håller bara på till den 21 november och efter det finns det inga fler tillfällen inplanerade.

Jag lovar ingenting, men när ni minst anar det kommer det nog ett nytt inlägg från mig här på bloggen. Tills dess hoppas jag att ni tar hand om er och varandra.

55 kommentarer:

Anonym sa...

Tack kära Lasse för uppdateringen. Som jag saknar Ulricas tokroliga, finurliga inlägg! Hon hade verkligen en blogg i världsklass.
Kramar från Nettan, en trebarnsmamma i Svedala

Anonym sa...

Tack för uppdateringen!
Hoppas du har det bra!
Saknar Ulrica så fast jag bara kände henne via bloggen (konstigt va).
Kram till dig!
Helena

Anonym sa...

Hej!!
Tack för att du tar dig tid med oss bloggläsare,saknar också Ulrikas roliga inlägg. Hoppas att du Lasse och barnen mår bra. Ha de bra!!
Kram Lena

Anonym sa...

Tack Lasse för att du fortsätter att höra av dig till oss bloggläsare.
Jag saknar Ulrikas finurliga vardagsbetraktelser här i "chokladasken". Hon skrev ju alltid med sån värme om sin familj så jag hoppas att ni har det bra.
Sköt om er !
Kram / Suzanne

Prickens rimstuga sa...

Även jag saknar Ulricas finurliga texter..Hoppas du å barna mår bra..Å tack för uppdateringen..Mvh Kalle

Anonym sa...

Hej mkt trevkigt med inlägg, man saknar dom emellanåt, förstår att du har de tungt ibland, men hoppas även du har lättare ljusa dar <3
Hoppas allt bra med barnen och Doris, och att du får träffa dom!!
Kramar från 2 barnsmor uppe i Piteå
Kram och all lycka!!
karre

Anonym sa...

Skönt att det gick bra med er utvalda sten, låter som den blev fin och ni nöjda. Sorgen är tung en månad går och så en till....så en till o.s.v Men frågan är om man nån gång vill inse att det är som det är..... Kämpa på Lasse..... Kram Madde.

Anonym sa...

Tittar in här ibland för att se om det kommit något nytt inlägg,blir alltid lika glad varje gång det finns ett :)Brukar undra hur du och barnen har det,så alltid kul med lite uppdateringar. Det känns så overkligt att det redan gått 9 månader,saknar Ulricas inlägg,fast jag inte kände henne personligen,rörde hon vid mitt hjärta....underbara Ulrica!

Anonym sa...

♥♥♥

Anonym sa...

Jag har er fortfarande på bloglovin...och läser gärna dina sporadiska inlägg..jag saknar Ulrika trots att jag inte kände henne, hon skrev så härligt. Hoppas ni är nöjda med stenen! Kram till dig!

Anna sa...

Tack Lasse.
Ta väl hand om dig.

Anonym sa...

Har nog gått in på Ulricas blogg varje dag, sedan du skrev i somras. Har nog känt på mig att du skulle skriva igen, någon dag...

Tack för att du fortfarande vill berätta om hur livet fortskrider utan Ulrica. Vi är många som undrar och bryr oss.

Dina inlägg är så varma och kärleksfulla.

Allt gott.

Kram Maggie

Carola sa...

Tack Lasse för att du orkar uppdatera oss ibland.
Mina tankar är ofta hos er.
Kram från Carola

Anonym sa...

Tack Lasse för uppdateringen,kollar varje dag om du skrivit något,du skriver så kärleksfullt o fint om din Ulrika och fastän jag aldrig träffat henne så tyckte jag om henne,hon skrev så fint om sin familj o sin situation. Jag vet själv vad sorg vill säga,miste min man i juni 09,också i cancer,vissa stunder är mycket svåra.Han finns alltid med i mina tankar,o många minnen finns som hela tiden gör sej påminda...Allt gott till dej Lasse barnen o Doris kram från Inger i Hägersten

Anonym sa...

*** Stilla skymningsrodnad över sjön ikväll...Saknar Er båda i skolan...ofta...

Novemberkramar Ewa

http://www.kagayastudio.com/sora/hosibiyori/madonna/index.html#madonna_blue

http://www.youtube.com/watch?v=4N_8iRmM4JM&feature=related


***

Anonym sa...

Tack för uppdateringen Lasse! Jag uppskattade Ulricas blogg mycket, och hoppas att du fortsätter uppdatera den lite då och då.
Allt gott till dig och barnen!
Kram från Johanna

Anonym sa...

Tack för tipset om fotoutställningen i Västerås Domkyrka. Bor i Västerås men har helt missat detta. Hann dit en sväng i går, vilka fantastiska bilder! Så vackra och så smärtsamma. Bilden på er var helt otrolig, ni är så fina allihopa! Kram Annika

Amanda sa...

hej lasse, vad kul o se dig blogga igen :) kan tänka mig att ulricas blev jätte fin, kan du inte lägga upp ett kort på den så vi läsare får se hur den ser ut? :) kram o tack för din uppdatering..

Maud sa...

Tack för uppdaten. Såg den utställningen i Skara Domkyrka I oktober förra året...det var väldigt känslosamt även om man nu inte kände nån personligen men har följt ER och bloggsystern via bloggarna. Har själv mist min mamma genom cancern, jag var då 27 år och hon blev 46...den åldern har jag uppnått nu...Önskar dig allt gott och ser fram emot nån update då och då. Stenen verkar fin enl din beskrivning! Massor av kramar!

Anonym sa...

Tack Lasse för att du äntligen skrev om hur livet är för dig utan Ulrica. Du verkar vara en underbar man och man saknar dina inlägg.
Allt gott önskar jag dig!

Kram Jeanette

jenny sa...

Hej
Jag var också i Västerås på höstlovet & var inne i domkyrkan & skulle tända ett ljus för Sabina. Vart förvånad men glad då jag såg fotoutställningen!Visste inte att den var där. Jag & några av Sabinas vänner va & såg den i gamla stan & det är väldigt vackra & rörande foton.Vi hälsade bara som hastigast på Sabinas begravning...Fina är dom våra änglar, de tar hand om varandra är jag säker på. Ta hand om dig mvh Jenny

Anonym sa...

Hej! Kan inte låta bli att titta in på bloggen då och då.Jag har följt den länge, din Ulrica och min Ulrika led av samma sjukdom och dog ungefär samtidigt. Det är nu 11 månader sen min älskade lillasyster lämnade oss.
Kram Lena

Anonym sa...

Kul att höra ifrån dig Lasse. Fint att Ulrica har Ölands-sten till sitt minne. Hon är stolt över dig. Hoppas att tiden börjar lappa ihop dig så gott det går och att du får glädje, kärlek och en massa bra musik, god mat och oväntade härliga upplevelser framöver! Tänker också på barnen och hoppas så att de har det bra. Kram! /M

Sirpa sa...

Hej Lasse och tack för uppdateringen...du och barnen är ofta i mina tankar och speciellt nu när första julen utan Ulrica närmar sig.
Så fint med Ölands sten till Ulrica, jag blockade fina stenar på stranden på Öland i somras som jag har sparat för att lägga de till hennes viloplats. Nu kan jag leta den efter din beskrivning.
Jag såg reportage från Västerås domkyrka på tv:s kulturnyheterna och då visades även alla bilderna. Så fina som man får tårarna att rinna.
Önskar dig en fin advents tid.
Varm kram till dig, barnen och Ulricas föräldrar och syskon// Sirpa

Anonym sa...

Tack för att du tar dig tid att informera oss som fortfarande går in och läser här. Jag har varit mycket på Råcksta kyrkogård men numera bor jag på Gotland. Men jag ser området framför mig där Ulrica vilar!
Kram till dig och barnen.

Anonym sa...

Hej Lasse !

Härligt att höra i från dig. Har undrat så hur du mår o hr du har det. Men du o Doris verkar se framåt ! Hoppas Ulricas barn mår OK också !

Saknar även jag Ulricas blogg inlägg- de var av en särdeles egen stil med värme och humor.

Var rädd om dig !

/M

Lina sa...

Vill bara önska dig en trevlig advent, Lasse.

Anonym sa...

Tack Lasse för att du hälsar på i chokladasken lite då och då. Vi är många som är tacksamma för att vi också får vara med. Hör av dig lite då och då när du känner för det./ tina

Anonym sa...

Trots att vi inte alls känner varandra tänker jag på dig ibland och undrar hur du har det. Fint att det blev en sten som Ulrica ville ha, jag vet själv hur viktigt det är att få en sten som man är nöjd med och som man tror att den som gått bort skulle ha gillat.
Nu närmar sig julhelgerna, jag önskar dig fina dagar trots sorg och saknad.
Kram, Maria

Anonym sa...

Hej Lasse!
Jag har följt Ulricas blogg i flera år och jag ville bara önska dig en riktigt fin advent. Ulrica var verkligen en helt fantastisk person, och jag tänker fortfarande ofta på henne.
Valeska

Anonym sa...

Hej Lasse
Jag undrar om vi kanske kan få en bild på gravstenen. Skulle vara fint för en som bor sååå långt bort att få se hur det ser ut vid Ulrica grav.
Sen hoppas jag att du har det bra, trots allt. Jag funderar också över om du får träffa barnen? Jag lever själv med en ny man sen 8 år tillbaka och mina barn älskar verkligen honom och jag har funderat hur det skulle bli om jag gick bort. Skulle mitt ex, tillåta att min man, mina barns bonus pappa, fick ha barnen hos honom? Med så många år tillsammans, med så mycket kärlek finns det ändå inget som säger att det skulle bli så.
Lasse får du träffa barnen som tidigare bodde varannan vecka hos er? Allt det här lär ju vara svårt att svara på kanske.
Ha det så gott önskar en mamma som lever med en ny man sen åtta år tillbaka.

Anonym sa...

Tänker på Ulrica varje gång jag väljer chokladbit i Aladdinasken! Så många tankar blir det! Allt från: Vad är det för fel på höstnougat, till: Faaan, vad fort det gick på slutet. Varför är livet så himla orättvist? Hur klarar man att hålla en sån fantastiskt positiv attityd som Ulrica gjorde. All beundran.
Önskar dig Lasse, barnen och Doris en mysig jul, som jag förstår kanske blir den svåraste i era liv. Tänk kärlek.
Kram Mia

Anonym sa...

Tänker på dig, önskar dig en fin jul.
Önskar Ulrica och Sabina en fin jul därbortom där dom är också!

Sirpa sa...

Idag är det 10 månader när Ulricas kamp mot sjukdomen tog slut och fick somna fridfullt hemma.
Jag tänker ofta på de båda Ulrica och Sabina och hoppas att de har det bra nu utan smärtor. De har säkert en fin jul bland alla änglar.
Önskar dig Lasse och barnen en så fin jul det bara går....den första julen utan er kära Ulrica kommer kännas i era hjärtan.
Tänker också på hennes föräldrar hur tungt måste det kännas.
Julkramar till er alla från Sirpa och Håkan

Sirpa sa...

Idag är det 10 månader när Ulricas kamp mot sjukdomen tog slut och fick somna fridfullt hemma.
Jag tänker ofta på de båda Ulrica och Sabina och hoppas att de har det bra nu utan smärtor. De har säkert en fin jul bland alla änglar.
Önskar dig Lasse och barnen en så fin jul det bara går....den första julen utan er kära Ulrica kommer kännas i era hjärtan.
Tänker också på hennes föräldrar hur tungt måste det kännas.
Julkramar till er alla från Sirpa och Håkan

Prickens rimstuga sa...

Tillönskar Lasse å barna en fröjdefull jul!!!!!!

Anonym sa...

Tack för att du uppdaterar oss alla som tänker på dig. Ha en underbar jul och ett gott nytt år. Carola i Alingsås

Anonym sa...

Tack för att du uppdaterar oss alla som tänker på dig. Ha en underbar jul och ett gott nytt år. Carola i Alingsås

Britt Heidi sa...

Innom for å ønske deg og familien en god jul. Dere mangler jo en spesiel person men hun sitter garantert og følger med på dere fra sin lille sky i himmelen!

Masse varme juleklemmer til dere alle!

Anonym sa...

Vill bara önska dig ett riktigt Gott Nytt År! Tack för dina uppdateringar, jag tror vi är många som tänker på dig. Hoppas allt är bra, både med dig och barnen.Kram

Anonym sa...

Gott nytt på er alla../ Pricken

Ewa sa...

Mina varmaste tankar går till er. Har följt eran resa, och blir djupt berörd.
Livet är orättvist...
Min mamma dog i cancer för 15 år sedan, endast 55 år. Har även jobbat med cancerpatienter i 3 år... Dessa människor har gett och lärt mig så mycket, och många bär jag med mig. Livet kan inte vänta, lev här och nu!

Varma kramar till er
/Ewa

Carola sa...

Ulrica, 11 månader idag sen du somnade in,
mina tankar är hos dig nästan varje dag.
Tänk kärlek <3
/Carola Falköping

Anonym sa...

Jag vill önska dig ett gott nytt år, så här lite i efterhand.

Anonym sa...

En tröst för den som lämnats kvar
är hoppet som ens hjärta har, trots tårarna man gråter.
För himlens eget löfte är att älskar man varandra här,
så möts man en gång åter.

Birthe sa...

Hej Lasse!

Kikar in för att önska dig en god fortsättning på nya året! Hoppas allt är så bra det kan med dig. Tänker ofta på Ulrica och dig och önskar att allt vore annorlunda. Att Ulrica fanns kvar hos dig och familjen. Saknar hennes ord och underbara humor. Hoppas du fortsätter att uppdatera oss. Vi är många som bryr oss!

Massor av kramar!

Anonym sa...

Tänk att det snart är ett år sedan ulrica lämnade er och denna jord. Vad fort tiden går.
Hoppas att hon har det bra där hon är, och att ni hennes närmsta har det bra. Hälsn. Karin

Anonym sa...

Tänker på Ulrica idag, och på dig Lasse. Ett år har gått och jag hoppas på en uppdatering här snart så att vi får höra hur du har det.KRAM

Kockis sa...

Ett år... Tänk så lång tid men ändå som igår! Hoppas du har det bra Lasse, att Sabina och Ulrica guppar på sina madrasser långt från kyla och elände!

Tänk kärlek ♥

Anonym sa...

Hej Lasse,
vill bara skicka en styrke kram till dig idag då det är årsdagen sedan Ulrica somnade in. Tänker mycket på dig och barnen. Hoppas ni mår bra.

Kramar Rosa / Sabinas storasyster

Anonym sa...

Hej Lasse!

Idag är en underbart vacker dag här i Stockholm. Jag hoppas att ni är tillsammans alla och att ni har en fin dag.

Kram från Linda

Sirpa sa...

Hej Lasse
Adam och Alva,
mina tankar går till er idag årsdagen er kära Ulrica somnade fridfullt omgiven av sin kära familj.
Hoppas att året som gått har inte varit allför tung för er och vi tröstas av att både Ulrica och Sabina nu har det bra utan smärtor.
Tänk kärlek!
Styrke kramar Sirpa/ Sabinas mamma

Anonym sa...

Tänker på er idag.
Kram Maria

Anonym sa...

Kära Lasse,
Tänk att du har varit utan din älskade Ulrica i ett helt år. Jag saknar fortfarande hennes finurliga blogg massor. Vardagen blir lite gråare utan den. Önskar dig allt gott och jag hoppas att du och barnen har haft en fin "minnas-Ulrica-dag" idag.
Många kramar från Nettan, en trebarnsmamma i Svedala

Anonym sa...

I dag tänker vi särskilt på dig och din älskade Ulrica som gick bort för 1 år sedan.

Kram Maggie