Återigen den sjuttonde. Det är helt otroligt att det har gått fem månader redan.
När jag läser mitt förra inlägg här på bloggen märker jag att det är mycket som är likadant (inte minst alla arbetsuppgifter som jag radade upp...). Det är fortfarande så overkligt att Ulrica är borta och vissa dagar är riktigt jobbiga medan andra faktiskt går hur bra som helst.
Sommarlovet, som jag längtade efter i mitt förra inlägg, har ju vädermässigt inte gjort någon besviken (fast bönder kanske vill ha mer regn?), och nog har det varit välbehövligt med lite ledighet.
Det är ju vissa saker man gör och platser man besöker på sommaren som jag förknippar med Ulrica och det är så klart jobbigt att uppleva dem igen utan henne. Men å andra sidan vill jag ju inte gå miste om de saker som vi tyckte om att göra tillsammans och det hade Ulrica heller inte velat att jag skulle.
Alltså har jag varit ute med Softa, besökt vänner i Dalen, träffat familjen Jumbo och varit på Allsången, saker som jag bara gjort med Ulrica tidigare.
Ja, Softa är i vattnet igen och motorn går återigen som den gjorde sommaren -08. Det är skönt att den gick att laga. Jag vill bara att allt ska vara så vanligt som det bara går och båten har varit en stor del av våra somrar de senaste åren.
Adam och Alva har bara varit här en vecka hittills under sommarlovet. Det är så klart både konstigt och tråkigt, men de har ju sina fotbollscuper och så. Dessutom vill ju deras pappa ha dem under tiden han har semester.
Jag vet ju att jag egentligen inte har någon rätt att ha dem hos mig längre och vill inte be om att de ska få vara här, men när terminen börjar igen hoppas jag att vi kan gå tillbaka till var fjärde vecka.
När jag skriver det här rinner tårarna och Doris kommer springande för att slicka bort dem. Hon är så gullig och jag är så glad att jag har henne. Hon har tröstat mig många gånger under de här månaderna.
Återigen vill jag tacka för alla kommentarer som jag lovar både läses och uppskattas. Det värmer i hjärtat när jag ser hur många som fortfarande bryr sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
34 kommentarer:
Tänk att det har gått så lång tid sedan Ulrica somnade in. Det känns som i går. Jag saknar verkligen att få läsa om Ulrica och hennes liv med man, barn och - naturligtvis - Doris...
Tänker på dig, Lasse! Jag kan tänka mig att det känns hårt för dig med saknaden efter din fru och all omställning. Tur att Doris finns där för dig! Djur är underbara "tröstare". Hon saknar säkert Ulrica också... :(
Många styrkekramar till dig!
//Moa
Du skriver så fint Lasse.. kärleken till Ulrica, till alla barnen och det ni hade och har, lyser igenom i varje mening <3
Och härligt att du "får" ha A och A också, guld värt för er alla, på många sätt, barn mår bra av fler vuxna omkring, ni kan hjälpas med avlastning och älska barnen fullt ut! Det gör mej riktigt glad att läsa.. <3
Ett steg i taget.. tänker på dej
Kram Monica R
Åh, Lasse! Du anar inte hur många gånger jag varit in här och kikat om du skrivit något, undrat hur du har det...
Jag säger som någon innan, saknaden och sorgen lyser igenom och det är ju inte konstigt. Livet blir sällan som man tänker sig och får många som för dig och Ulrica så blir det katastrofalt "fel" utan att ni kunde rätta till "felet".
Försök ändå njuta av din tid och ledigheten, vilket jag tror och hoppas att du också gör. Svårt att sätta ord på allt man vill säga men du ska veta att jag tänker på dig/er ofta.
Kram!
Lasse, TACK för din uppdatering. Vi är många som tänker på dig, Ulrica, Adam & Alva. Jag går in här nätsn varje dag och kollar om du har skrivit något. Se det inte som ett tvång, jag och säkert många med mig ser det bara som en bonus.
A&har tur som har dig i sina liv. Var rädd om dig.
Kram, Josefine
Hej!
Jag hoppas verkligen att det blir som vanligt med barnen efter sommaren. Förstår att din saknad efter Ulrica är stor. Tårarna rinner även på mig när jag läser vad du skrivit. Tänker mycket på dig och barnen. Ha en skön sommar och önskar dig allt gott.
Kram Maria.S
Tårarna rinner här med, du skriver så fint. Så orättvist att det blev såhär för er. Många tankar och kramar från Malin
hoppas din sommar blir bra utan Ulrica..Efter regn kommer de solsken... Men de tar en himmla tid att läka djupa sår.....
Mvh Pricken
Vilken härlig människa du verkar att va, du skriver så fint om ulrika, barnen och om doris. Hoppas att du nån gång finner en ny nöjdhet och blir lycklig igen. Många kramar från värmland.
Klart att vi bryr oss. Är inne då o då o kollar om du uppdaterat, och blir så glad när det kommer ett inlägg.
Många styrkekramar till dej o de dina.
Klart vi bryr oss Lasse! tänker mkt på dej, Doris och barnen...
Önskar er all välgång
Jag tittar in här ofta och tänker på er precis lika ofta. Tänk att det redan har gått så lång tid.
Dina ord är vackra, man känner både din saknad men framförallt din kärlek.
Ta hand om dig!
Kram
Tiden går och går fort! Det är bra att kunna gråta och det är jätte fint att du orkar delge dina tankar och känslor till oss alla som läser denna sida!
Tänker på er,dig Lasse!
Önskar dig en fortsatt fin sommar på alla sätt!
Värmande krarmar!
Irene
Jag förstår dina tårar, efter 8 år av saknad efter lilla mamma som dog i cancer så kommer tårar ibland även för mig. Svårigheten med barnen kan jag också sätta mig in i då jag har 3 styvbarn som är mig mycket kära. Panikkänslorna är när när man försöker sätta sig in i hur det vore om deras pappa gick bort. Eftersom relationen med deras mamma inte är den bästa så skulle man nog få säga adjö. Hemska tanke!
Tan hand om dig och de dina!
Tack för att du delar med dig.
Kramar till Doris och dig!
Tack Lasse, för att du fortfarande skriver till oss emellanåt. Tiden går så fort och jag förstår att ni alla saknar Ulrika väldigt mycket. Jag hoppas verkligen att du får fortsätta att hålla kontakten med Adam och Alva. Jag saknar Ulrikas inlägg och vardagsbetraktelser i "chokladasken".
Ta hand om er nu, allihopa och ha en fortsatt bra sommar.
Kram / Suzanne
Skönt att veta att du kämpar på och trots allt mår rätt bra! Jag går in nästan varje dag för att se om du kanske har lagt in något nytt. Jag beundrar dig för din kämpaanda, jag vet inte hur jag skulle orka fortsätta om min man går bort.
Hoppas du får en skön sommar!
Många kramar till dig!
Kram Annika
Lasse, jag tycker att det är så ledsamt att du inte fick behålla din Ulrica. Hon var verkligen en fantastisk tjej och er kärlek lyste igenom varje mening hon skrev. Livet slår hårt och obarmhärtigt och det gäller att ta vara på varje sekund av lycka. Och det gjorde ni verkligen! Lasse, jag önskar dig allt gott och hoppas att A och A snart kommer hem till dig igen.
Massor av kramar!
En kram.....
Om du visste hur många gånger man öppnar bloggen och hoppas att du har skrivit några rader. Man tänker så ofta på er och skänker er en tanke i er tunga vardag. Blir glad när jag läser att du försöker uppleva den sommar som du haft med Ulrica förut och att du har vänner i din omgivning som tar hand om dig och inte att förglömma små djur som tröstar så bra. Vet att det är mycket begärt men jag hoppas att du fortsätter att skriva lite om ert liv, det värmer och det tröstar och känns bra. Ta en dag i taget och var ledsen när det behövs och hur det än må vara finns Ulrica där för dig fortfarande // Många varma sommarkramar till dig från Marie i Malmö
Precis som flera andra här så har jag ofta kikat in för att se om du skrivit något. Jag har också tänkt så fort tiden gått - fem månader redan....märkligt att tiden går när den stannat hos en själv.
Jag är säker på att din Ulrika är med dig i allt. I de svåra stunderna bär hon dig, hon ger dig den styrka du behöver för att möta varje ny dag.
Det är svårt att hitta en mening i det meningslösa, då är det gott att inte vara helt ensam. Så därför en styrkekram till dig och de dina omkring dig!
Karin - änglamamma
Kära Lasse!
Så roligt att höra att Du emellanåt finner ljuspunkter i livet. Det är klart att med tiden kommer dessa stunder bli allt fler.
Jag är säker på att framtiden för Dig ser ljus ut. Minnena av Ulrica kommer alltid att finnas kvar- och de är fina! Kontakten med barnen kommer Du säkert att bibehålla också.
Du har nog haft/har en mycket viktig roll i deras liv, precis som de har en viktig roll för Dig. Givande och tagande...
Ha en fortsatt fin sommar!
Många varma hälsningar Ulrika
Tack för att du skrev igen Lasse. Vi som läser här fortfarande gör det för att vi undrar hur det är med DIG, det är ju du som är kvar här på jorden.
Många solskenskramar.
ja det är helt overkligt, men du gör ju precis alldeles rätt som fortsätter livet precis så som ulrika hade velat att du skulle göra.
du kommer gå hand i hand med sorgen över ulrika hela livet, men att fortsätta livet, och åka med båten och mysa med doris...är det ju det bästa som du kan göra under dom omständigheterna som du har.
tycker du kämpar på kanon. tack för du uppdaterar, för man går in då och då och kollar hur du har det.
tusen kramar till dej!!!
Härligt att höra av dig Lasse. En dag i taget, en tag i taget. Du är så bra, Ulrica är stolt över dig.
(M
vad tiden går o du är så otrolig stark lasse som orkar fortsätta blogga..vilken tur att du har doris hos dig..en tröst i sorgen..ulrica finns alltid med dig vad som än händer..styrkekramar till dig o resten av familjen
Hej Lasse!
Det känns så skönt att höra av dig igen, jag har tänkt mycket på dig och undrat över hur du har det. Du verkar vara en så härlig människa som skriver så fint om Ulrica och det ni hade. Tack för att du dela med dig!
Kramar Jeanette
Kikar ofta in hit för att se hur du /ni har det. Känns fint att läsa att du är ute med softa och att barnen kör på med fotbolls cuper. visst är det märkligt hur livet går vidare,fast man aldrig trodde det skulle vara möjligt.Det kommer även att komma en dag då man kan tänka på den man förlorat inte bara med smärta,utan bara med glädje och kärlek.
Jag kommer aldrig att sluta bry mig eller att tänka på er. Ulrica gav er familj en speciell plats i mitt hjärta! Jag är glad över att du orkar hitta på saker och inte fastnar i ensamhet. Ge Doris en stor kram från mig!
Hej Lasse,jag har tänkt mycket på er under vår vistelse på Öland de senaste dagarna. Det var er "smultron ställe" och jag kommer ihåg flera ggr som Ulrica skrev om besöken dit. Jag hittade fina stenar på stranden på Öland som jag tog med att sätta till Ulricas och Sabinas grav.
Hoppas ni har haft en skön sommar även om den är så annorlunda utan Ulrica.
Många varma kramar Sirpa
Det är konstigt, jag satt i bilen på väg hem från jobbet och tänkte på Ulrika och dig, har följt bloggen länge men inte varit inne på ett tag. Så gick jag in och där var du! Kommer aldrig att glömma er, jag har själv bröstcancer så Ulrika var en stor tröst med sitt glada humör och kampvilja. En riktig förebild. Tänker även på Doris, hon är allt en riktig liten kompis!! Har själv en liten Fanny. Allt gott till Er! Kram
Så fint att läsa det du skriver om Ulrica, och så jävla orättvist att ni inte får vara tillsammans i detta livet!!
Önskar dig en fortsatt bra sommar!
Dina ord är viktiga för många och du skriver så vackert så man förstår hur det känns! Jag förlorade själv min mamma för 10 månader sen och saknaden är fortfarande stor. Hon lämnade en man efter sig som inte är pappa till mig elller mina syskon men vi träffas lite då och då och ringer varandra. Han är även med på kalas och andra högtider. Det känns bra för oss att i alla fall få ha honom kvar, det känns som han är en del av vår mamma. Vi har förstås vår pappa också men båda är viktiga. Jag tänker på dig och barnen ibland och hoppas innerligt att ni snart hittar rätt i er nya tillvaro!
Styrkekramar
Säger som många andra här: om du visste hur många gånger man öppnar bloggen och hoppas att du har skrivit några rader... Och nu har du gjort det! Jag är jätteglad över att du orkar berätta för oss om hur du mår och hur din vardag nu är.
Det känns ofattbart att det har gått 5 månader sedan Ulrica lämnade oss!
Lev väl,
Jeanette
Du skriver så fint och tårarna rinner när jag läser det du skriver, fint att du har haft det fint under sommaren och gjort och besökt platser som ni brukade göra tillsammans, det hade nog Ulrika tyckt om, och vad underbart att du har Doris, som kan ge dig kärlek och tröst och även glädje när dagarna känns tunga och grå...all lycka till dig, Ulrika var en underbar människa som gav oss bloggläsare chansen att ta del utav hennes och erat liv, både glädje och sorg, jag lärde mig mycket utav henne. kramar...
Skicka en kommentar