Mumin.

Imorse var det nästan vinter när jag och djuret gick ut. Det kom rök från munnen när man andades, Lasse fick skrapa Wembleys rutor och det var alldeles vitt på gräsmattorna av nattens frost. Konstigt, med tanke på att barnen faktiskt badade i Mälaren i torsdags ( men så blev ju Alva förkyld också!)!

I vår familj är vi mycket för att döpa våra ägodelar. Bilen heter Wembley (den förra hette Set) och båten heter Softa. Det kanske inte är så konstigt, men är det normalt att döpa peruker och bröst? (Eller andra kroppsdelar. Vad tycker du Boksyster?)

Förra gången jag var sjuk fick min peruk namnet Kurre, för att den såg ut som en ekorre när den hängde på tork över hushållspappershållaren på diskbänken. Den här gången fick min köpta frisyr heta Vivi, för att den var tillverkad i Frankrike och hade Wivian som artikelnamn.

Mitt bröst (som är gjort av nedre delen av min mage) såg från början (innan det blev en bröstvårta av mitt revben) ut som nosen/mulen på mumintrollet. Så därför kallar vi reservdelsbröstet för Mumin.

På det här sättet blir sakerna mer personliga, men det blir också väldigt svårt att göra sig av med dem. Vi sörjer till exempel fortfarande Set, fast vi vet att han mår bra och rullar i Mönsterås...